En sak som jag verkligen gillar (sedan Apocalypse World) är
stridssystemet.
Nu är det egentligen fel att säga stridssystem, eftersom det fungerar precis som allt annat i Fantasy World och inte så mycket är ett separat system för just strid, men för att jämföra det med andra system kallar jag det ändå för stridssystem (alltså att använda systemet i Fantasy World för strid).
Jag tror att det enklaste är att använda den senaste striden som exempel, det gick till ungefär så här:
(Av någon anledning fick vi under den här striden en hjärnblödning och glömde bort att allvarlig skada
också ger temporär skada.)
Två av rollpersonerna (
Tariq och
Atticus) var inblandade och de skulle frita sin vän (
Figar) från fyra män (
Nikia,
Aryanta,
Bayindra och
Cendar) som skulle se om deras problem kunde lösas genom att slänga en av främlingarna i vulkanen. Rollpersonerna har
tre jägare (som är på kidnapparnas sida) bakom sig också, men de vet inte om att rollpersonerna är framför dem. Rollpersonerna får syn på de fyra + Figar på väg upp efter bergssidan mot vulkanen.
Tariq har sedan tidigare tagit form av en Batuara ett [långsamt] och [tåligt] stenmonster och har en handling kvar i den skepnaden. De har ännu [inte blivit upptäckta] av männen.
- Eftersom Tariq är långsam så behöver Atticus försöka uppehålla dem. Han tar en risk och avancerar snabbt men försöker hålla sig dold. (Ger fördel till Tariq.)
- Atticus hinner ifatt och skjuter mot dem trots att de [har Figar bland sig] och de svarar med sina pilbågar trots [avståndet]. Den ena är fördel och den andra nackdel så de tar ut varandra, men det går bra för Atticus (10+). Båda sidor får allvarlig skada men Atticus sänker sin till temporär (tappar ena pistolen) medan motståndarna förlorar greppet om Figar. Cendar som var sist och höll Figar faller ihop och drar ner den bundne Figar på marken (jag väljer att Cendars skada är dödlig, så slipper jag bry mig om honom mer).
- Eftersom de blev uppehållna så hinner Tariq ifatt dem (konsumerar fördel från Atticus). I formen av Batuaran får han tag i Bayindra och kastar ner honom för bergssidan. Det är tekniskt sett ingen attack (Brawl), men det som beskrivs är definitivt dödligt så Bayindra får också en dödlig skada och försvinner ur storyn. Eftersom det är sista handlingen förvandlas Tariq tillbaka till människoform.
- Atticus tar sig fram mot Figar och anfaller Aryanta på nytt [långsammare omladdning] medan han återigen skjuter tillbaka mot Atticus [långt avstånd]. Aryanta får ett stort blödande sår medan Atticus får en pil rätt i benet som gör att hans ben inte kan användas, han sjunker ihop vid Figar och skär upp hans rep så att han blir fri. World reaktion blir i det här läget att Atticus upptäcker de tre jägarna (i maskopi med männen) dyka upp vid foten av berget (framtida problem).
- Tariq vill inte låta dem hinna upp och försöker övertala Nikia (sway), ledaren, om att det inte kommer att hjälpa att slänga ner dem i vulkanen. Jag överväger situationen för Nikia där han har förlorat Figar och dessutom två av sina män, så ja, han går med på att ge upp tanken på att kasta ner någon av dem i vulkanen. Lite osäker på hur jag ska få ihop hans fortsatta resonemang så blir det plötsligt tydligt: han kan lika gärna kasta sig själv i vulkanen för att försöka rädda byn. Så Nikia vänder på klacken och börjar springa upp mot kratern.
- Det lämnar Aryanta med allvarlig skada, tre motståndare, ledare som flyr och vänner som finns inom räckhåll. Det verkar rimligt att han också flyr (ner till jägarna). Rollpersonerna har inget intresse av att jaga efter någon av dem, utan vill bort därifrån så fort som möjligt. Så Tariq och Figar hjälper den skadade Atticus och de beger sig iväg iväg bort från jägarna och Aryanta.
Typ så, om de därefter hade misslyckats med något passande move så kanske jägarna skulle kunna ställa till med vidare problem, men det skedde inte. Hade rollpersonerna absolut vilja ha tag i någon av dem eller t.ex. letat reda på den förlorade pistolen så hade kanske striden fortsatt i någon form, men det skedde inte heller.
För det första så är striderna i FW
inte en simulering av ett exakt rättvist händelseförlopp. Jag flyttar spotlight efter vad som verkar storymässigt vettigt och framför allt så att det verkar
rimligt för spelarna. Får alla vara med och berätta så mycket som de vill och verkar rimligt kopplat till deras engagemang? Och bedömningen av vad som händer är mer fokuserad på att det ska vara
underhållande att prata om, inte att det alltid är rättvist och korrekt följande av logiken (som i att vi inte undersöker så noga om allting stämmer logiskt, det ska däremot inte kännas
ologiskt). Att det
upplevs rimligt räcker. Man kan anfalla samma person, det är inte supernoga vem som stod exakt var (de har väl flyttat på sig), det är lite flytande exakt i vilken ordning saker och ting sker osv.
Vill man ha taktiska strider så är nog både systemet och mitt sätt att köra det på helt hopplöst. Men jag vill inte ha taktiska strider. Jag upplever inte att spelarna någonsin hoppar ur sina rollpersoner på samma sätt som man tenderar att göra i många andra spel. Istället så uppmuntrar spelet att bara beskriva (i första hand) och sedan applicera de ganska simpla reglerna (efteråt). Jag uppskattar det otroligt mycket. Det går att fokusera på vissa detaljer i en strid och strunta i dem fullständigt i nästa. Det går att prata om detaljer som man tycker är intressanta (som då får betydelse), men fullständigt strunta i andra. Jag kan inte ser hur man skulle lyckas med det i ett mer simulerande stridssystem utan att det blir för mycket administration.
Här är "systemet" ju egentligen den tråkigaste typen av ping pong (om man skalar av alla beskrivningar) eller egentligen inte ens ping pong, det är forrest gump singelpingis.
Därför kan man inte komma ifrån att det är
beskrivningarna som gör det underhållande! Det blir som när man läser en bok och det plötsligt blir en strid. Böcker har inga stridsrundor, rättvisa beskrivningar eller tydlig strategisk uppställning så att man ska kunna följa alla detaljer i vad som händer. Det är subjektivt, otydligt, grötigt, spännande och intressant. Det är fokus på
berättandet om en strid istället för simulerande av händelserna som sker i den.
I striden ovan så hade ingen sida något primärt intresse av att slåss. Männen ville offra till vulkanguden och rollpersonerna ville rädda sin kompis. Och så här har alla strider varit hittils, ingen har direkt varit intresserad av att slåss, men de brinner så mycket för något annat att
striden blir rättfärdigad för dem. Och då känns det plötsligt rimligt, personligt och mänskligt. Då blir striderna inte mordiska dåd av psykopater, då är det desperata drag av människor som inte ser någon annan utväg.
Grejen är också att striderna tenderar att handla förvånansvärt lite om själva stridandet. Man hade kunnat hävda att bara 2-4 är verklig strid och resten är innan och efter. Men det är lite så de blir i FW när man inte sitter och väljer förmågor, handlingar och attacker från en lista. Istället så beskriver man ju bara. Om det låter som Take a risk, Intervene, Sway, Brawl eller Read Someone så har det ingen betydelse om det är "strid" eller inte. Man följer instruktionerna för draget och fortsätter beskriva. Det går inte ens att riktigt säga när en "strid" börjar eller slutar. Är det när man börjar rikta attacker mot varandra, eller är det när man känner att det finns ett hot i luften?
Mycket av det som FW har lärt mig har jag ändå tänkt att det borde gå att ta med sig till andra spel. Att det är vad som händer för mig som SL när jag inte har några andra regler att följa, det är reglifierade (ja, dags att peta in i SAOL) spelledartips. Men stridssystemet har jag väldigt svårt att se hur man kan flytta och samtidigt så är det en av de sakerna jag verkligen vill ha.
Som det ser ut nu kommer jag att hålla mig till FW ett tag till... och hur strid fungerar är absolut ett av skälen till det.
eftersom de uppenbarligen har stannat när det har gått så här långt.
