Jag respekterar kartälskandet, men upplever inte att den här argumentationskedjan håller – jag svarar ja på båda men håller inte med om slutsatsen.
Jag kan däremot köpa följande: "Tycker du att det är intressant och viktigt med förhållandet och utrymmena mellan rum? Om du svarar ja så är nog kartor något som gör ett äventyr bättre för dig."
För min del handlar kartskepsisen mycket om vilken spelupplevelse det tenderar att leda till. Alla gånger jag har spelat en dungeon med karta – oavsett om den är synlig för alla eller bara för spelledaren – har mycket av fokus legat på "Det finns Dörr A, Dörr B, och Dörr C. Vilken väljer ni att gå in i först?" och sedan "Ni går genom en korridor som svänger åt vänster och sen ser ni en dörr D. Vill ni gå in där eller fortsätta i korridoren?" Och det är helt enkelt inte en spelupplevelse som jag personligen har särskilt roligt med.
De göttiga bitarna för mig i en dungeon är de interaktiva elementen i rummen. Finns det ingen karta ökar chansen att jag får ägna mig åt de bitarna jag tycker är roliga. Därmed håller jag inte med om att en karta gör äventyret bättre.
