Nekromanti Cthulhu vs. klassiska horn- & vingprydda saker...

Bela

Warrior
Joined
18 Oct 2000
Messages
307
Location
Stockholm
Re: ser ut och ser ut... När de tar fysiskform.

Men t.ex. att en skyddscirkel blir en form åt demonen som en extra hud? Sålunda måste man inspektera denna lite då och då för att kontrollera hållbarhet eller eventuella sprickor. Låter det vettigare??
Mmm. Vi bör nog hålla oss till mundanas magiteori. Eftersom definitionen på en demon är en ande som kan manifestera sig på det mundana planet och skapar en kropp ur intet med energi från andeplanet. Så borde inte demonologen ha ngt att säga till om när det kommer till kroppens utseende och han vill nog inte gå framm och kladda på en demon som inte är bounden med magi. Är den redan bunden så finns det ingen anledning att klottra på den.
 

carmon

Veteran
Joined
21 Jan 2003
Messages
186
Location
piteå, norrbotten
Re: ser ut och ser ut... När de tar fysiskform.

Jag menade att Cirkeln själv sluter sig runt Demonen och sedan formar sig efter Demonologens önskemål. Tror jag skall inlemma detta i min välrd iaf =)
 

Bela

Warrior
Joined
18 Oct 2000
Messages
307
Location
Stockholm
Re: Johorå....

Tja, i M&M så står namnen på lite olika kända demontyper och ett av namnen säger lite om demonens utseende: dubbelgångaren. Dessutom finns en bild på en demon på s.81, en maskliknande sak med massa tänder och insektsben.
 

Bela

Warrior
Joined
18 Oct 2000
Messages
307
Location
Stockholm
Re: ser ut och ser ut... När de tar fysiskform.

Tråkigt bara för den demonsort som kallas dubbelgångare. Låter som de kopierar någons utseende när de nerstiger och deras användningsområde minskar lite om de får en massa tatueringsliknande symboler över hela kroppen.
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,884
Location
Barcelona
Re: Johorå....

M&M så står namnen på lite olika kända demontyper

Now, det där är något jag inte gillar. Liksom, Mundanas demoner härrör inte fårn något "helvete" eller någon ondskefull kaosdimension. De har ingen organisation eller struktur och inget syfte. jag ser inte riktigt skälet till att de skulle vara indelade i kategorier. I en värld där demonerna tillhör någon sorts "organisation" (vilket brukar vara fallet, där organisationen är liktydig med helvetet) kan jag se skälet till en dylik uppdelning. Det är helt enkelt en specialisering av demonerna till vissa arbetsuppgifter. I Mundana, där varje demon är sin egen lyckas smed, skulle jag dock föredra om demonerna helt enkelt var individer, visserligen med några gemensamma drag eftersom de tillhörde samma släkte (ungefär som att vi människor alla har gemensamt vår tvåbenthet, bortsett från de enbenta), men i övrigt lika mycket indivder som Mundanas gudar (med vilka demonerna har en hel del gemensamt).

Näe, jag tänker inte köpa "Demoner".
 

Drakvrede

Swordsman
Joined
17 May 2000
Messages
732
Location
Stockholm, Sverige
Re: Johorå....

Liksom, Mundanas demoner härrör inte fårn något "helvete" eller någon ondskefull kaosdimension.
Tja, vem vet... :gremwink:

De har ingen organisation eller struktur och inget syfte. jag ser inte riktigt skälet till att de skulle vara indelade i kategorier.
Tja, svampar har väl ingen direkt organisation eller struktur de heller, men det hindrar ju ändå inte oss från att dela in dem i kategorier, eller hur? Kategoriindelningen kan ju liksom vara ett mänskligt påfund och gjort ur mänskligt (eller kanske snarare: icke-demoniskt) perspektiv, snarare än ett demoniskt.
 

Bela

Warrior
Joined
18 Oct 2000
Messages
307
Location
Stockholm
Re: Johorå....

Now, det där är något jag inte gillar. Liksom, Mundanas demoner härrör inte fårn något "helvete" eller någon ondskefull kaosdimension. De har ingen organisation eller struktur och inget syfte. jag ser inte riktigt skälet till att de skulle vara indelade i kategorier.
Mundanas demoner härrör iofs från andplanet vilket är en dimension. Det är alla olika men kategoriserade efter utseende och egenskaper (Gissar för fullt), ngt som demonologer gjort för att kunna underlätta sökandet efter demonen med de önskvärda egenskaperna. Ser själv inget fel i att demonerna kan kategoriseras då det enda de olika typerna borde ha gemensamt är förmågan att manifestera sig på det mundan planet.
 

carmon

Veteran
Joined
21 Jan 2003
Messages
186
Location
piteå, norrbotten
Re: ser ut och ser ut... När de tar fysiskform.

Jag använder enbart egna demoner. Väntar på "Demonboken" så tills dess så hittar jag på lite eftersom =)
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Demonologi enligt Riz:

"Som synes har båda varianterna stora meriter, men också svårigheter. Därför tror jag att det fungerar bäst att kombinera dem, eftersom man då gör demonbredden så stor som möjligt - något för alla, helt enkelt."

Risken är att det bara blir en massa sensationalism; att spelledaren bara hittar på något som han tycker är häftigt, utan att det får någon som helst förklaring.

Personligen tycker jag att det blir bäst om demoner i vanliga fall saknar självbild. De har ingen aning om hur de själva ser ut. När de kommer in i vår konkreta värld så måste de plötsligt manifestera sig i någon fysisk kropp.

Det sker enligt tre processer:

Nyfikenhet & Efterhärmning
Det här är vanligt för blyga, försynta, eftertänksamma och spionerande demoner.

Demonen tar och letar efter saker i vår värld som passar till deras inre natur. "Hmm, säger de att åsnor är envisa? Jag är ju ganska envis själv, ja, jag känner plötsligt ett släktskap med dessa kreatur!" och vips så kan demonen ge sig själv långa åsneöron. På så vis kan demonen låna diverse delar från människorna i hennes omgivning eller bilder från deras kulturarv som demonen tycker överensstämmer med sig själv. (Det här gör att man tjänar mycket på att noggrant betrakta en demon. Utseendet skvallrar nämligen om dess personlighet)

Uppmärksamhetstörst & Stolthet
Det här är vanligt för arroganta och maktgalna demoner.

Demonen förstår att hon inte är kroppslig och tar därför aktivt och antar en form som tydligt signalerar att hon är större, bättre och annorlunda än kroppsliga varelser. Det kan ta mycket fåfänga uttryck: guldglänsande kroppar som är perfekt byggda enligt våra rådande ideal, pråliga klädnader, färgranna fjäderskrudar, bjällror, dånande röster och liknande. Den här typen av demoner har en förkärlek för att anta ett drag som möjliggör något för henne som i alla tider har begränsat de kroppsliga varelserna kring demonen. När det gäller människor så är det exempelvis vanligt att demonen skaffar sig vingar och flygförmåga. "Häpna, era dårar! Jag förmår något som ni aldrig klarat! Titta på mig, frukta mig, dyrka mig, älska mig, var avundsjuka på mig!" (Ju pråligare en demon är, desto mäktigare ser den sig själv, och desto enklare är den att vilseleda. (om man bara vet vilka knappar man skall trycka på))

Utanförskap & Bitterhet
Vanligt för hämndlystna demoner, men också för galna/förvirrade sådana.

Demonen lider av inre kval och är självdestruktiv. Hon tar därför medvetet drag som omgivningen anser vara fula, osmakliga, sjukliga, hemska och tecken på låg status eller svaghet. Stank, smuts, missfärgad hy och sjukdomssymptom är typiska uttryck. Vissa demoner hoppas på detta sätt få omtanke och omsorg från de kroppsliga varelserna i dess omgivning, medan andra bara är ute efter någon sorts vedergällning. "Den sjuke massakerar de välmående!" -det finns ju något poetiskt rättfärdigt i att göra sig själv ful och döda de vackra. Dessa demoner älskar att förvränga sina kroppar och anletsdrag. (De är förmodligen också de svåraste att ha att göra med.)

---

Alla demoner tar och blandar de trenne processerna, i olika andelar beroende på deras personlighet. Det gör att man måste utföra noggranna studier av en demon innan man kan peka på deras förmågor och svagheter. Det är inte alltid så lätt. En ormkropp kan ju både anspela på demonens egen syn på ormar, någon kulturell åsikt/fördom om ormar, och det kan härledas från samtliga tre processer. Om man inte vet mer om demonen (som var han först materialiserades) så är det lätt att man misstar sig och drar helt felaktiga slutsatser.

---

Ju längre tid en demon lever, desto mer förfinar den sitt utseende och hittar på sina egna förklaringar till varför den ser ut som den gör. När man träffar en demon vars utseende inte verkar ha någon uppenbar vettig förklaring så blir det därför mycket viktigare att man är uppmärksam mot vad demonen gör och säger. Dessutom skall man vara försiktigare, för det är denna typ av demon som är de absolut mäktigaste. En demon som ser ut som en elsprutande drake är ju fortfarande beroende av människorna runt honom (och har fortfarande en begränsad egen fantasi), medan en demon som ser ut som den illegitima avkomman mellan en tolvarmad ljusstake och en kvastfening som badar i risifrutti förmodligen har rent gränslösa förmågor. Dessa är de absolut farligaste demonerna och bör närmas med största försiktighet. Detta förstår de vise.

---

Jag vet inte hur väl detta passar i Eon, men en liknande modell kommer användas för vissa varelser i mitt eget Eskapix. Jag gillar iaf att demonernas utseende är helt och hållet symboliska, så att man kan gissa sig till hur demonen är genom att bara titta på den (tja, om man vet vad man ska leta efter, that is).

/Rizz
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,884
Location
Barcelona
Kategorier är ondskefulla

Fram för individualism, överallt! Som Ymir sade i något sammanhang; Mundana är inte World of Darkness.

Ärligt talat, man kan rationalisera kategoriseringarna med vilka argument som helst, det hela leder ändå fram till ett grundläggande faktum: kategorier är till för att NeoGames ska kunna ha coola beskrivningar M&V-style och för att kobolderna ska ha något att sitta och dregla över och utbrista saker som "Succubusens själsslukande förmågor rockar ju Cythoblasens salladskanon".
 

Drakvrede

Swordsman
Joined
17 May 2000
Messages
732
Location
Stockholm, Sverige
Problemet, som jag ser det...

Risken är att det bara blir en massa sensationalism; att spelledaren bara hittar på något som han tycker är häftigt, utan att det får någon som helst förklaring.
Ja, det har du onekligen rätt i, att den risken finns.

Problemet med din demonvariant, som jag ser det, är att du baserar den på mänskliga personlighetsdrag - avund, självdestruktivitet och skrytsamhet är ju sååå mänskligt, liksom. Och javisst, om nu demoner ska vara mänskliga, eller åtminstone människolika, så funkar säkert din modell. Men min tanke, speciellt med variant 2, var just att demoner inte ska vara "förvridna människokloner", d.v.s. demoner ska inte ha någonting med mänskligheten att göra! I din modell, och även i de flesta klassiska demonvarianter, märks det ändå ett tydligt släktskap mellan demoner och människor. Demoner har, i grund och botten, mänskliga karaktärsdrag, utseende och liknande, även om det är en smula förvridet eller förbättrat. Det jag alltså är ute efter, åtminstone med variant 2, är att demoner ska vara fundamentalt annorlunda mot alla mänskliga varelser - demoner har ingenting, enligt denna modell, gemensamt med människor. De kanske inte ens förstår mänskligt tänkande (och vice versa), eftersom deras sinnen, medvetanden och karaktärer är så totalt skilda från allt som kan kallas mänskligt. Jag menar alltså att vi inte ska ta för givet att vi kan applicera mänskliga motiv, tankar och åsikter till en demon. Ett demonmedvetande är kanske inte "byggt" för att fungera eller hantera sådant. Med andra ord, bara för att vi är människor, ska vi inte projicera vår egna mänsklighet på demonerna (eller snarare, i detta fall, forma demonerna efter vår egna mänsklighet), bara för att detta råkar vara enklast att göra och förstå.
E ni med på vad jag menar?

Genom denna version förvandlas demoner till något annat än "förvridna, men i stort sett mänskliga"-varelser, och de blir på så vis mycket mera spännande, annorlunda och, framför allt, skrämmande!
 

Drakvrede

Swordsman
Joined
17 May 2000
Messages
732
Location
Stockholm, Sverige
Re: Kategorier är ondskefulla

Fram för individualism, överallt! Som Ymir sade i något sammanhang; Mundana är inte World of Darkness.

Ärligt talat, man kan rationalisera kategoriseringarna med vilka argument som helst, det hela leder ändå fram till ett grundläggande faktum: kategorier är till för att NeoGames ska kunna ha coola beskrivningar M&V-style och för att kobolderna ska ha något att sitta och dregla över och utbrista saker som "Succubusens själsslukande förmågor rockar ju Cythoblasens salladskanon".
Individualism i all ära, men du missar en viktig poäng, som de flesta individualistidkar missar i dessa sammanhang (d.v.s. när man diskuterar modulmaterial), och som oxå Ymir missade i fallet med V&N. Inget illa om Ymir, absolut inte, han hade en del viktiga poänger, men det här faktumet, kvarstår och är oxå applicerbart på (en del av) hans kritik mot V&N. :gremwink: Nu lär jag väl få på pälsen av Ymir, men jag tar chansen och säger som det är ändå... :gremwink:

Att ge ut en modul full av unika varelser är totalt ointressant och motverkar dessutom sitt egna syfte. Om man vill att en varelsetyp ska, per definition, vara unika och icke massproducerade, bör de inte ingå i en varelsebeskrivningsmodul, för i så fall blir de inte, på sätt och vis, unika. Det man då gör är att visa "såhär ser en unik varelse ut", och genom att göra det har man format hur många spelledare kommer att designa sina framtida kreationer. Med andra ord, man har motverkar sitt egna syfte och skapat mer konformatism, snarare än främjat individualism. Dessutom, om man ska ge ut en modulbeskrivning av unika varelser, varför då inte ge ut en personbeskrivningsmodul över alla kända levande besjälade individer i Mundana? Jag menar, varje person är ju unik där, och vi vill ju inte kategorisera och generalisera. Leve individualismen! :gremwink:

Nja, skämt och sido, min poäng är denna: vill man ha unika varelser (inom exempelvis demonsläktet), ja då skippar man helt enkelt att använda de varelser som beskrivs i varelsemodulen & designar egna. Att be om en demonmodul enbart bestående av unika demonvarelser är lite grann som att säga "demoner ska vara unika, men de ska vara det på ett besämt sätt...". Ser ni problemet?
:gremwink:
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Problemet, som jag ser det...

"Det jag alltså är ute efter, åtminstone med variant 2, är att demoner ska vara fundamentalt annorlunda mot alla mänskliga varelser - demoner har ingenting, enligt denna modell, gemensamt med människor."

Grejen är nog att vi människor brukar ge sådana "omänskliga saker" mänskliga egenskaper iaf. Särskilt människor i primitiva kulturer. Blixtar är inte bara elektriska urladdningar utan det är konsekvenserna av något agerande från en "mänsklig" gud, såsom Zeus och Tor, osv. Det där tycker jag är ett typiskt drag i fantasygenren, och således är det ur det perspektivet som jag tycker det är mest kongenialt att beskriva demonerna. De kanske har helmysko motiv, men rollpersonerna kommer tolka det som mänskliga känslor i vilket fall som helst. Det dom inte förstår kommer de bara att ignorera.

Varelser som resonerar och agerar på ett fundamentalt annorlunda sätt än människor hör nog snarare i mina ögon hemma i Sci Fi (och inte ens där lyckas man särskilt ofta).

---

"Genom denna version förvandlas demoner till något annat än "förvridna, men i stort sett mänskliga"-varelser, och de blir på så vis mycket mera spännande, annorlunda och, framför allt, skrämmande!"

Tja, jag vet inte riktigt... Jag är rätt förtjust i tanken på att demoner som manifesteras i vår värld tar på sig omvärlden som ett ok. Demonen är inte van vid att ha en självbild, det är nytt för demonen och skrämmande. Den är plötsligt på vår planhalva, här är det våra regler som gäller. Den har aldrig använt sinnen som syn, hörsel och luktsinnet, så den kan inte bara "hitta på" ett utseende hur som helst. Istället så tittar den sig om och lär sig saker. Den kan inte manifestera sig själv som en orm innan den har blivit varse en sådan. Demonen blir således rätt "mänsklig" om den manifesteras runt människor. Om den istället manifesteras runt en flock vargar så kommer den forma sin självbild efter de regler som gäller för vargarna.

Jag gillar att tänka på andliga varelser som små barn. Den kroppsliga världen är ny för dem, det borde ge den här typen av konsekvenser.

Allteftersom demonen blir äldre så kan den dock dekonstruera sig själv och frångå begränsningarna som tvingats på den av omgivningen. Då först kan den bli något annat än en "förvriden människa" som du säger.

-Grejen är nog att jag tror att den då föredrar att bli helt okroppslig istället för att bli någon sorts tentakelfibbla. Det är okroppsligheten den är van vid. Då känner den sig hemma.

/Rising
som tycker att demoner är som mest skrämmande när de är förhållandevis mänskliga
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,884
Location
Barcelona
Re: Kategorier är ondskefulla

Ser ni problemet?

Näpp. Jag har aldrig påstått att jag är emot *riktlinjer*. Som du tidigare sett så har jag ju min egen ganska bestämda uppfattning om hur demoner bör se ut i allmänhet. Jag menar på intet sätt att jag kräver av NeoGames att de ska tillvarata *mina* idéer, men däremot menar jag att jag fullt och fast skulle acceptera NeoGames *egna* idéer när det gäller hur demoner bör fungera och se ut. Om Neo bestämmer sig för att demoner ska vara djävulska humanoider med märkliga fetischer, eller att de ska vara Saker Som Människan Inte Borde Ha Känt Till, eller vad de nu kan hitta på, så kommer jag att tycka att "Demoner" är en rätt trevlig bok, och kanske till och med överge min egen demonvision till förmån för Neos. Det är *kateogrisering* jag har svårt för, inte riktlinjer. *Exemplifiering* är gott och väl, så länge det finns en röd tråd i exemplena, som även kan beskrivas i allmänna termer så att varje spelledare kan skapa en demon ála Neo. På så vis slipper vi kategoriseringsstyggelsen, främjar kreativiteten och bibehåller ändå en kontinuitet i spelvärlden.
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
En blanning av alt 1 & 2 ?

Tjaaa, till&börja med så tycker jag att man ska vara lika sparsam med demoner som man ska vara med gudalika fenomen.
Sen så satt jag & tänkte lite på dina förslag om demoner. Kan man inte göra som så att man har alt. 1 som själva grundutseendet för en demon & sedan lägga till de alternativen som finns i alt 2.
 

Kakan

Veteran
Joined
28 Jan 2003
Messages
159
Location
Lysekil
interesant.. men om man ska kunna säga något om demoners syften, utseende, beteende, whatever, så måste man ju veta något om var de kommer ifrån, var de är påväg, och varför.. man kan tänka sig ett antal ursprung för demoner, som alla är otäcka saker, men som alla fungerar på olika sätt:

1) demonerna kan vara syndiga människors själar som hamnat i ett helvete av eviga plågor. kanske placeras de där av en gud, eller så är det deras egon moral som plågar dem för de handlingar de gjorde i livet.. i vilket fall kommer sådana demoner att vara rätt så känslomässigt instabila. även om man tänker på en gud som en egen självständig andevarelse, eller som en del av människors tankar, så kan denne ha mål, nämligen att få större inflytande. till exempel kan tanken "bara jag är viktig, jag kan trampa på andra för att få som jag vill" vara en tanke som finns innuti de flesta människor (egoism), fast vissa släpper ut den lite mer än andra.. den tanken existerar dock bara för att folk tänker den, och vill därför att så många som möjligt ska tänka och även leva efter den eftersom det är så den kan leva, alltså kommer den om den lyckas helt ta över någon (dvs efter att personen dött och bara är en tanke samt genomlider någon sorts helvete/skärseld/rening där bara den tanken stimuleras och alla andra tankar undantrycks tills bara den tanken finns kvar i absolut ren form. om denna tanke/själ sedan skulle åkallas av någon korkad demonolog och låter den ta fysisk form så blir det förmodligen: en trevlig form, som genom övertalning försöker sprida egoismen bland andra (den är ju en del av tanken nu, och göder sig själv genom att få andra att också hänge sig åt den)
om det hade varit en annan tanke, till exempel skräck eller våld eller överlägsenhet så kanske det hade blivit en femhundra kilos humanoid oxe med flammande tvåhandsyxa som spöar upp armeer bara för att få folk darra inför den... poängen är att en sådan demon inte kan ta sig till vår värld, utan måste åkallas, samt att dess utseende speglar dess motiv och syften...

2) eller så har demonerna alldrig varit människor, och därmed är helt obegripliga.. något i stil med terry pratchetts demoner, de kommer från någon obehaglig kaosvärld, och när vår värld blir för knasig, kaotisk och overklig blir det möjligt för dem att ta sig igenom till vår sida och manifestera sig här (vilket de möjligen gör för att det är roligare att vara verklig än att inte vara det, svårt för en människa att veta..).. eftersom kaos-demonerna till skillnad från syndar-demonerna inte har något med verkligheten att göra så blir de förmodligen ganska konstiga, dvs slemmklump med väldigt många tentakler och ögon, lite efter vad den själv känner för. den kommer förmodligen att låta sig inspireras av andra föremål/varelser, men den kommer bara kanske att förstå innebörden av sin egen form, och antar mest den formen för att den behöver en form och inte kunde komma på något bättre. en smart demonolog kanske kan inspirera en sådan demon till att anta en form som gynnar demonologens syften..

3) krille-demoner (bara som namn nu, jag försöker inte tala om vad krille tycker och tänker :gremblush: ) är rena andevarelser som kommer ifrån någon drömvärld och som egentligen inte manifesterar sig alls, bara besätter folk. för av någon anledning är det mycket häftigare att ha en kropp än att bara driva runt på andeplanet, och det finns alldeles för lite kroppar för att alla ska få var sin egen, så de mest kraftfulla av de som inte har en kropp driver runt och letar efter lämpliga offer (möjligen medan de tuggar i sig någon svagare kroppslös själ för att bli starkare) tills den till sist sätter in stöten, helst med hjälp av en demonolog som drar ner den med magi och placerar den i en lämplig kropp..


eons demoner verkar vara av krille-typen, i alla fall de som schamanerna aktar sig för, men uppenbarligen kan ju en demonolog kalla ner dem så att de för en egen kropp och inte bara besätter någon, så jag antar att den kroppen borde följa eons allmänna tema, dvs vara något som alla alviska vapenmästare i glasrustningar kan hålla på och tönta sig med, vilket förmodligen innebär ungeför människostort, men med mycket i STY, TÅL och RÖR och en jäkla massa fjäll, taggar och klor som ser löjliga ut, samt som väser hotfullt och hotar att ta folks själar och dricka spädbarnsblod och sådant, innan den har två lyfali i skallen och är förpassad till andeplanet igen.. hmm.. såvida den inte har andeförnimmelse, vilket den borde, för då kan den bara leta upp något offer och besätta det.. hmm.. antar att demoner i eon inte tycker om mundana utan ser sin kropp mer som ett fängelse.. samt att de inte är onda för då skulle de kunna fimpa hur många som helst utan att någon kan göra något åt det.... suspekt.

förövrigt tycker jag att risings utseende-härmar-grejj var väldigt smart.. och den passar bra med typ-2/kaos-demoner :gremwink:
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,198
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Ett tredje alternativ - ett andeväsen.

Personligen föredrar jag, och har i Eon hittills använt mig av, ett tredje alternativ - demoner är själar, metafysiska entiteter som lever på andeplanet och vanligtvis manifesterar sig i vår värld genom att besätta en varelse, vars kropp de sedan tar över. När varelsen väl är besatt genomgår dess kropp sakta en transformering, och blir oftast större och kraftfullare - men det beror helt på demonens syften med sin skepnad. Vissa ärkedemoner kan också skapa sig helt egna kroppar. Gemensamt för alla demoner är att de tycks föredra humanoidia skepnader - fågelliknande kroppar förekommer, och också fyrbenta djur, men högar med inälvor, tentakelmoln och dylikt grejs hör snarare hemma i CoC.

Demoner lever på andeplanet, och karaktäriseras av sin förmåga att sluka själar samt sin förmåga att alstra daimotropi, en aspekt som främst hjälper dem att förändra och behärska kroppar de besatt. Deras sanna väsen är dock alltid spöklika, kroppslösa entiteter som oftast bara kan förnimmas med Andeförnimmelse - ett faktum de vet att utnyttja.

När en demons fysiska kropp dör skadas också demonens pyske, och den förpassas tillbaka till andeplanet, men...risken är stor att den kommer tillbaka, förr eller senare.

Jag har haft med två viktiga demoner i mina kampanjer. Den ena var Yaktha-noga, en demon som frammanades för att tjäna som aggregat i sanarimagikern Tenavrons stav, men Yaktha-noga var förslagen, och lyckades manipulera Tenavrons psyke, för att slutligen se till att staven förstördes så att han kunde fly - och ta över Tenavron. (Att en viss Verduhrakh sedan var inblandad i det här eftersom Tenavron började bli obekväm är en helt annan historia).
Tenavrons själ kämpade länge emot demonen, och han drev omkring i Västländerna innan Yaktha-noga tillslut övertog honom helt, och sakta förstärkte hans kropps stryktålighet, men behöll dess vackra fysiska yttre. Han kallar sig numera 'Celyn' och hänger med ett gäng avfällningar från Sanari som vill hämnas på hela Sanarialliansen för begångna oförrätter. Vad Celyns mål med detta sällskap är återstår dock att utforska, vissa i det kan vara en match också för demonädlingen Yaktha-noga.

En mer skräckinjagande demon jag hade med var Wrarrl, en av sju demoner med förmågan att sluka själar också på det fysiska planet. Han såg ut som en stor, kraftfull krigare med torr, sprucken hud, och svingade ett mäktigt svärd vars klinga tröttade ut alla som parerade den. Men den förmåga som fick tillochmed drakarna att frukta honom var att han helt sonika kunde slita själarna ur folks kroppar och förvandla dem till små maskar som han sedan slukade. (Ja, idén är stulen från REH). Wrarrl dräptes av draken Verduhrakhs eldkvast till sist, men först sedan draken kastat sin tjänarinnas älskades själ i vägen som lockbete åt demonen. Men världen har förmodligen inte sett det sista av de sju själsslukarna.

- Ymir, ger sin version av Mundanas demoner.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,198
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Problemet, som jag ser det...

...är att det är jävligt svårt, för att inte säga omöjligt, för en som SL att relatera till något som helt saknar mänskliga känslor, ramar och tankemönster.

...och därför föredrar jag min egen eller Risings version.

- Ymir, klarar sig utan M'gola och Shub-Niggurath i Eon.
 

Drakvrede

Swordsman
Joined
17 May 2000
Messages
732
Location
Stockholm, Sverige
Re: Kategorier är ondskefulla

Jag har aldrig påstått att jag är emot *riktlinjer*. Som du tidigare sett så har jag ju min egen ganska bestämda uppfattning om hur demoner bör se ut i allmänhet.
Okej, jamendåså. När jag läste ditt föregående inlägg fick jag intrycket att du ville ha en demonmodul full av unika demoner, inte en riktlinjemodul - det är definitivt inte samma sak, liksom. Men men, om det är en riktlinjemodul du är ute efter, så håller jag med dig - sådana är ofta mer givande än M&V-varianten. Men, å andra sidan, alla moduler kan ju användas som en riktlinje - man behöver faktiskt inte slaviskt följa det som står i Eons moduler, något som exempelvis Ymir visat goda exempel på. Istället väljer man det man vill ha, och bortser från resten, helt enkelt.

´Om Neo bestämmer sig för att demoner ska vara djävulska humanoider med märkliga fetischer, eller att de ska vara Saker Som Människan Inte Borde Ha Känt Till, eller vad de nu kan hitta på, så kommer jag att tycka att "Demoner" är en rätt trevlig bok, och kanske till och med överge min egen demonvision till förmån för Neos.
<center>

Not dead which eternal lies.
Stranger eons, death my die.
Drain you of your sanity,
face the Thing That Should Not Be...

</center>
(hårdrocka!)
:gremcool:

Äh, okej, tbax till ämnet - jag personligen föredrar det Det Människan Inte Var Menat Att Veta-versionen (det kanske e därför som jag gillar CoC-lösningen). Den klassiska, sataniska-människa-varianten tycker jag är en smula uttjatat. Å andra sidan, "krille-varianten" är också intressant. Man kanske skulle kolla på Fallen igen, för lite inspiration. Risings idé var också intressant, men samtidigt känns den en smula... icke-demonisk, på något vis. Jag menar inte nödvändigtvis att demoner ska vara "onda" (vad nu det innebär - är man ond om man inte går i kyrkan varje söndag?), men så som Rising beskriver känns de... ja, väldigt odemoniska, på något vis. Men samtidigt vore det naturligtvis trist att se dem förvandlas till någon klyscheartat, trist standardlösning. :gremtongue:
 
Top