Nekromanti Cthulhu vs. klassiska horn- & vingprydda saker...

Drakvrede

Swordsman
Joined
17 May 2000
Messages
732
Location
Stockholm, Sverige
Re: Problemet, som jag ser det...

Grejen är nog att vi människor brukar ge sådana "omänskliga saker" mänskliga egenskaper iaf. Särskilt människor i primitiva kulturer. Blixtar är inte bara elektriska urladdningar utan det är konsekvenserna av något agerande från en "mänsklig" gud, såsom Zeus och Tor, osv. Det där tycker jag är ett typiskt drag i fantasygenren, och således är det ur det perspektivet som jag tycker det är mest kongenialt att beskriva demonerna. De kanske har helmysko motiv, men rollpersonerna kommer tolka det som mänskliga känslor i vilket fall som helst. Det dom inte förstår kommer de bara att ignorera.
Absolut, att människor har en tendens att ge mänskliga egenskaper till icke-mänskliga ting är ingenting jag tänker förneka - tvärt om, jag håller fullständigt med! Men, och här uppstår kruxet, detta är enbart ett mänskligt misstag - att vi tycker att datorn är dum mot oss, för att den kraschar, betyder faktiskt inte att datorn är dum. Denna "dumhet" är någonting som vi projicerar på datorn genom våra känslor, ingenting annat. Datorn har ingen "dumhet", för dumhet är en mänsklig egenskap. Med andra ord, om man nu beskriver demoner med mänskliga motiv och egenskaper/karaktärsdrag, så har man "get vika" för denna "humanisering" av objektet. Men i Eons moduler, om vi bortser från de direkta kulturmodulerna, så har man ju försökt bortse från detta och istället beskrivit tingen som de verkligen är. Vi tar ett konkret exempel, nämligen Mystik & Magi . Exempelvis effekter, improvisering, besvärjelser, osv, osv, är ju konkret beskrivet, och inget kulturellt mumbojumbo är med i beskrivningarna av dessa magifenomen. Den kulturella biten är, trots allt, en väldigt liten del av M&M. Och om nu skaparna av demonmodulen ska vara konsekventa, bör de naturligtvis följa denna linje - de bör beskriva Eons demoner som de verkligen är , inte som de uppfattas (precis som det görs i M&M). Detta innebär att det förmänskligande som du beskriver, och som definitivt utgör en essentiell del av mänskligt tänkande, inte skulle bli aktuellt. Förvisso, ett kulturkapitel (d.v.s. hur demoner uppfattas av olika kulturer) vore oxå oerhört givande, men det skulle inte ha någon som helst relevans när man beskriver vad demoner faktiskt är.

Varelser som resonerar och agerar på ett fundamentalt annorlunda sätt än människor hör nog snarare i mina ögon hemma i Sci Fi
Min fråga blir då - varför det? Jag tycker snarare tvärt om - sådana varelser hör verkligen hemma i fantasy och demoner utgör ett gott exempel på varelser som kan tillhöra denna kategori.
 

GrottrolletNaug

Swashbuckler
Joined
12 Dec 2001
Messages
3,026
Location
Uppsala
Inga stereotypt onda bara

Huvudsaken tycker jag med Mundanas demoner är att dom inte ska vara klassade som genuint onda som den gängse stereotypen gör. M&M har 1 sida om demoner och där så påpekas det skarpt att "Demoner kan vara både onda och goda". Sedan poängterar man att 'ont' och 'gott' är aningen missvisande om demoner, eftersom dom egentligen bara har helt egna agendor som dom följer. M&M poängterar alltså att demoner är ungefär lika onda som människor.

Varför jag påpekar detta är för att det är så vanligt med stereotypt onda demoner. Dom finns verkligen överallt och är kliché. En kliché som Eon gott kan bryta, och faktiskt redan har gjort ansatsen till att göra genom den där sidan i M&M.
Så inga omotiverat ärkeonda demoner, utan mer nyanserade sådana som har agendor och "är som folk"... fast demoner :gremwink:


Men om jag får välja mellan att ha dom i en humanoid form eller i en bissarr form så väljer jag nog både och.
Jag skulle nog vilja att merparten av demonerna håller sig humanoida, men vissa typer av demoner kan bli bissarra och superäckliga och jättemärkliga. Fast dom bör nog vara ovanliga och/eller väldigt mäktiga.
Krilles och Ymirs förslag om att dom är andeväsen och uttryckligen behöver en värdkropp att ta över en någonting som jag är förtjust i. Men det går stick i stäv med vad som redan skrivits om dom i M&M, att dom kan matrialiseras på den fysiska planet och skapa en kropp ur intet.

Så deras förslag är intressant och bra, men det skär sig mot tidigare utgivet matrial, så det är enligt mig inte en möjlighet.

/Naug, tycker till
 

Drakvrede

Swordsman
Joined
17 May 2000
Messages
732
Location
Stockholm, Sverige
Re: Problemet, som jag ser det...

...är att det är jävligt svårt, för att inte säga omöjligt, för en som SL att relatera till något som helt saknar mänskliga känslor, ramar och tankemönster.
Jupp, visst är det svårt - t.o.m. jävligt svårt, som du skriver. Men just i denna svårighet ligger också det som gör det så skrämmande - tänkt dig själv en varelse som du verkligen är totalt oförmögen att förstå. Varför reagerar den som den gör? Vad driver den? Summan av en varelse som är totalt främmande är jävligt skrämmande!

...och därför föredrar jag min egen eller Risings version.
Tja, är man rädd för en utmaning, så javisst... :gremwink:

Nja, skämt och sido, som jag ser det kan man här välja två alternativ: antingen kör man på den klassiska "människa/demon"-varianten, eftersom den är lättast. Det går inte att förneka, och det spar spelledaren en hel del tid och möda. Denne slipper sätta sig in i hur en varelse med totalt främmande tankegångar och motiv fungerar. Anledningen till varför jag tycker variant-2-demonen är så pass intressant, är just eftersom den blir så pass skrämmande, eftersom den är så främmande. Men personligen skulle jag vilja se en modul som innehåller både variant 1 och 2-modellen. På så vis skulle man få lite av varje.
:gremcool:

- Ymir, klarar sig utan M'gola och Shub-Niggurath i Eon.
Du missade uppenbarligen att läsa mitt PS-inlägg...
:gremwink:
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Re: Inga stereotypt onda bara

"Krilles och Ymirs förslag om att dom är andeväsen och uttryckligen behöver en värdkropp att ta över en någonting som jag är förtjust i. Men det går stick i stäv med vad som redan skrivits om dom i M&M, att dom kan matrialiseras på den fysiska planet och skapa en kropp ur intet."

Det finns ju ingenting som hindrar att de kan både och.
 

GrottrolletNaug

Swashbuckler
Joined
12 Dec 2001
Messages
3,026
Location
Uppsala
Det förstås!

"Det finns ju ingenting som hindrar att de kan både och."

Det förstås!
Ja men då luter jag åt den idéen faktiskt.

/Naug, lutar
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,207
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Saulot VS Azathoth

Skrämmande är saker man kan relatera till. Shub-Niggurath kvalar inte in i den kategorin. En varelse som man är totalt oförmögen att förstå är ingen utmaning att rollspela, utan enbart tråkig. Man måste ha några referensramar, annars kan man lika gärna spela boule.

Nej, demonernas potential att skrämmas blir långt större om de faktiskt har mänskliga tankemönster. Precis som GrottrollnetNaug framhåller i inlägget ovan står det ju redan i M&M att de kan vara 'både onda och goda' och 'har egan agendor'. Just det förutsätter en viss grad av mänskligt tänkande, men hindrar ju sedan inte att enskilda demoner är hur perverterade och morbida som helst, och har psyken som i mänskliga termer skulle betraktas som tämligen trasiga. Och det, i mitt tycke, är en för rollspelandet såväl som skräckpotentialen betydligt bättre variant än att kategoriskt klassa alla demoner som totalt befriade från mänskliga känslor. Det är ju just känslorna som gör dem intressanta, skrämmande och möjliga att som spelledare sätta sig in i. Känslorna ger dem motivationer och mål, och det är ack så tacksamma saker att bygga intriger på.

...och det är också därför jag hellre spelleder Vampire än CoC. Säga vad man vill, men Japheth och Saulot har iaf något som en gång var mänsklighet. De har drivkrafter, ambitioner och plots som går att relatera till, trots att de är +9000 år. Detsamma kan inte direkt sägas om Azathoth och M'gola.

...men det är klart, det finns mänskliga magiker och vandöda nekromantiker från forntiden i CoC med, men nu är det demonerna vi talar om, eller hur?

Som ren kuriosa kan ju nämnas att också Sir Verduhrakh har en kasse känslor i mina kampanjer. Att han sedan döljer dem väl och inte låter dem påverka hans omdöme är liksom en helt annan sak.

- Ymir, föredrar intressanta karaktärer framför omänskliga inälvshögar som liknar skolmatens sjömansbiff och besvärjs med 'Iä, Iä'.

PS: Feltolka inte mina CoC-referenser. Jag vet att det inte är inälvshögar eller jättelika diafragmor med femton munnar du är ute efter, men vad gäller demonernas psyken verkar du fortfarande vara ute efter något i CoC-väg, och till det säger jag: Nej tack. Och då gillar jag den Lovecraftianska-Howardianska världsbilden, ändå - flera demoner i Conan-berättelser är utmärkta exempel på intressanta sådana, men i Conans värld tillhör också Chtulhu och grabbarna en ytterst obskyr periferi.
 

Klon

Hero
Joined
1 Aug 2000
Messages
1,424
Location
Sverige, Örebro
Re: Daimon

Tomtar var inte onda så länge man höll sig väl med dem...
Om det nu handlar om en vanlig hustomte då vill säga...
den såg efter gården och djuren, men vid midvinter (senare jul) skulle den ha si gröt, och det skulle var en rejäl klick smör iu den, annars kunde det gå illa...

Vad gäller trollen hade jag faktiskt ingen aning om det...

Jag tycker om trollen med stora näsor, och jag ser dem klart inte som onda. Min bild av ett troll fallar ganska väl samman med de Bauer gjorde. Där har vi ett rikigt skogstroll minsann!

Jättar behövde inte vara elaka alltid heller, men jag står häpnandsväckande utan bra exempel
 

Klon

Hero
Joined
1 Aug 2000
Messages
1,424
Location
Sverige, Örebro
Nekromanti o vandöda...

Jag skulle nog hämta oinsperation från hur belialerna blir, för det påverkas ju av hurdan demon de besätts av.
kan tänka mig liknande modifikationer på en annan kropp de besätter eller skapar sig. Tycker best om besättningsidén dock. så kan man ju låta dem besätta i princip vad som halset, det kanske inte ens har en själ från början (ni vet väl att det är såhär kistmonstren i zelda kom till :gremwink:)
 

Drakvrede

Swordsman
Joined
17 May 2000
Messages
732
Location
Stockholm, Sverige
Inte så olika...

Skrämmande är saker man kan relatera till.
Nej, inte nödvändigtvis. Just det faktum att man inte kan relatera till något, att man verkligen inte förstår varför någonting sker eller varför en person gör något, kan vara precis lika skrämmande som kunskapen om varför något sker/varför någon gör något. För låt oss anta att händelse X inträffar. Om du nu inte vet varför X inträffar, men ändå har ett behov att veta, betyder det att du själv kommer att spekulera kring varför X inträffade. Varför hände X? Vad var X:s mening? Osv, osv. Detta kan vara oerhört skrämmande. Det är ju exempelvis därför (skulle jag vilja påstå) som många människor vänder sig till religioner och diverse trossystem; världen utan en gudstro förefaller kall, menlös och omöjlig att förstå, men med denna gudstro kan man förklara världen. Okunskapen är alltså mer skrämmande än "kunskapen" att man kanske riskerar att dratta ner till herr Lucifer när man kolar. Så okunskap om ett fenomen kan vara minst lika skrämmande som kunskapen om det, vill jag hävda.

Nej, demonernas potential att skrämmas blir långt större om de faktiskt har mänskliga tankemönster.
Här håller jag inte med, åtminstone inte som någon form av generell sanning. Att demoner med mänskliga motiv kan vara mer skrämmande än demoner med icke-mänskliga motiv, och vice versa, tänker jag inte förneka; det jag inte köper är att det skulle ligga någon nödvändighet i detta, eller ens att det skulle ha en högre sannolikhet. Just det faktum att demonen har mänskliga motiv kan förvisso göra den mycket skrämmande, men en demon som man verkligen inte förstår varför den gör som den gör kan bli fruktansvärt skrämmande. Här ska man naturligtvis passa sig för att låta demonens beteende vara totalt slumpmässigt, såvida det inte är någon extrem kaosdemon vi talar om, för i så fall kan det hela urarta och enbart bli fjantigt.

Precis som GrottrollnetNaug framhåller i inlägget ovan står det ju redan i M&M att de kan vara 'både onda och goda' och 'har egan agendor'. Just det förutsätter en viss grad av mänskligt tänkande
Skulle en "agenda" kräva mänskligt tänkande? Njaej, det tror jag inte. För vad är egentligen en agenda? Jo, ett bakomliggande "program till verksamhet" (se här, för mer info), d.v.s., i grund och botten, ett bakomliggande motiv. Men är motiv något som är unikt för människor? Nej, inte alls, skulle jag vilja påstå. Allt intelligent handlande är ett resultat av motiv, om vi bortser från vissa reflexmässiga handlingar. Sålunda har alla intelligenta varelser motiv till sitt beteende (återigen, vi bortser från reflexmässigt beteende), vilket gör att påståendet att det skulle vara något mänskligt med motiv förefaller orimligt. Så nej, det faktum att demoner har "motiv" betyder inte att de nödvändigtvis uppträder, eller ens har någonting gemensamt med, människor.

Slutligen vill jag dock säga att jag, när jag satt och funderade en stund, kom fram till att jag och Rising antagligen inte är så långt ifrån varandra. Skälet till varför jag anser att demoner bör vara så fundamentalt annorlunda än vanliga människor, är just eftersom de är icke-fysiska varelser. Om de aldrig nedkallats eller tvingats till vårt fysiska plan, har de med största sannolikhet ingen erfarenhet av vår omvärld. De är främlingar i ett främmande land, med underliga regler och konstiga fenomen. Men demonen är dessutom formad av sin andliga existens, ett faktum som kommer att göra att den reagerar fundamentalt annorlunda på allt den upplever i den fysiska världen. Vi, som fysiska varelser, är trots allt (åtminstone till väldigt stor del) formade av vår omvärld. Vi är vana vid att saker och ting är på ett visst sätt, och vårt sätt att tänka och resonera har formats av vår fysiska värld. Det är exempelvis därför som kvantmekaniken eller Einsteins relativitetsteori förefaller så konstiga eller t.o.m. absurda, när man tittar närmare på en del av deras konsekvenser (katten i lådan, Heisenbergs osäkerhetsrelation, tvillingparadoxen, osv, osv). Vi är helt enkelt inte vana vid sådant, eftersom vi aldrig upplevt det, och därför förefaller det än mer absurd när vi faktiskt ser att det är möjligt. Men tänk dig nu en varelse som kommer från en totalt annorlunda värld - det är inte bara vissa grejer som är annorlunda, utan så gott som allt är annorlunda i dess hemvärld. Tror du nu inte att denna varelse kommer att vara fundamentalt annorlunda i sitt sätt att se på världen och sitt sätt att resonera, jämfört med en varelse från vår värld? Svaret är naturligtvis ja, skulle jag vilja påstå.

Min poäng är alltså att jag tror att jag och Rising har samma utgångspunkt (d.v.s. att demoner inte är av denna värld, och när de först "inträder" i vår värld så blir det en form av chock för dem); skillnaden är att jag tar resonemanget ett steg längre.
:gremcool:
 

Drakvrede

Swordsman
Joined
17 May 2000
Messages
732
Location
Stockholm, Sverige
Hörru...

Drakvredes alternativ #1

Människoliknande varelse med relativt mänskligt tankesätt.
Hörru, ingen av de alternativen som jag föreslog var ju per definition "mina", utan de var tagna från olika källor. Exempelvis alternativ #1 är ju den klassiska demonbilden, som förekommer på så många ställen. Så att kalla det för "Drakvredes alternativ" är väl en smula missvisande; mer rättvist vore det att kalla det Klassisk demonvariant och på beskrivningen skriva att "detta utgör det Drakvrede kallar variant #1", eller något sånt. För det var ju faktiskt inte min idé... :gremwink:

(tänker inte ta åt mig äran åt något som jag inte hittat på)
:gremcool:
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,207
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Hörru...

Tja, likväl...omröstningen är ganska talande om man frågar mig. Fortsätter det så här är det snart dags att någon skickar över den till Neogames för att visa hur vi konsumenter vill ha Mundanas demoner.

- Ymir, föredrar fortfarande demoner som går att rollspela, och är uppenbarligen inte ensam om det
 

Drakvrede

Swordsman
Joined
17 May 2000
Messages
732
Location
Stockholm, Sverige
Re: Hörru...

Tja, likväl...omröstningen är ganska talande om man frågar mig. Fortsätter det så här är det snart dags att någon skickar över den till Neogames för att visa hur vi konsumenter vill ha Mundanas demoner.
Ganska talande? Med 18 pers (det var 18 som hade röstat när jag kollade sist) som röstat? Nåja...
:gremsmirk:

Ymir, föredrar fortfarande demoner som går att rollspela, och är uppenbarligen inte ensam om det
Att rollspela och leva sig in i är inte per definition samma sak, så en demon som inte går att leva sig in i/förstå, går ändå att rollspela...
:gremwink:

Och förresten, sen när har du brytt dig om den allmänna opinionen och hur den stämmer överens med dina åsikter?
:gremwink:
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,207
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Jo, väldigt olika

Vi menar kanske olika saker. När du talar om 'omänskligt beteende' och total avsaknad av mänskliga beteendemönster försvinner liksom motivfaktorn i min värld, eftersom människor är de enda intelligenta varelser vi kan relatera till som har annat än instinktiva mål. Vi är de enda kända varelser som kan planera på lång sikt och de enda som är medvetna om vår egen dödlighet, och det, mig veterligen, är vad som definierar mänskligt tänkande. Med andra ord, en agenda kräver mänskligt tänkande i allra högsta grad. Och just därför antog jag att dina demoner skulle sakna agendor som ligger i vår dödliga förmåga att förstå, och därmed att rollspela.

Din och Risings demonversioner skiljer sig ganska markant imo, eftersom Risings version poängterar demonernas känslor. Din, däremot, tycks mest poängtera deras avsaknad av dylika.

- Ymir, anser att en varelse utan känslor är ungefär lika intressant som politiska intriger i Tannu-Tuva
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,207
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Hörru...

Jag vill hävda att rollspelande är intimt knutet till inlevelse. Givetvis går det bra att rollspela något man inte kan leva sig in i, men frågan är hur intressant det blir. Inte särskilt, i mitt tycke. Ska man bara gestalta demonen en kort stund, visst, men om den ska vara en viktig figur i kampanjen? Nej tack. Där måste finnas något att relatera till, och något att utforska, annars kan man lika gärna skaffa sig en roll i en genomsnittlig Hollywoodrulle.


Och förresten, sen när har du brytt dig om den allmänna opinionen och hur den stämmer överens med dina åsikter?
När det gagnar mig, givetvis. När annars? :gremwink:

- Ymir, blott mänsklig (nåja, det kan diskuteras)
 

Drakvrede

Swordsman
Joined
17 May 2000
Messages
732
Location
Stockholm, Sverige
Re: Jo, väldigt olika

Vi är de enda kända varelser som kan planera på lång sikt och de enda som är medvetna om vår egen dödlighet, och det, mig veterligen, är vad som definierar mänskligt tänkande. Med andra ord, en agenda kräver mänskligt tänkande i allra högsta grad.
Nixpix, ser du, här ligger ett litet fel. Javisst, vi människor är de enda varelser som vi känner till, som är medvetna om vår egna dödlighet (jag vet ioförsig inte vad den senaste forskningen angående exempelvis gorillor och delfiner säger om detta, men låt oss anta att det ändå är så, för argumentets skull). Men att därmed definiera just detta som mänskligt tänkande, förefaller väldigt orimligt. Låt oss anta att hypotetiskt exempel. Vi säger att vi, om 100 år, kommer i kontakt med en utomjordisk ras, rasen Spaceballs ( :gremwink: ) - en art som på alla sätt är totalt annorlunda mot oss människor (hur är inte relevant i samanhanget). Dessa varelser är oxå medvetna om sin egna dödlighet, de är intelligenta och de kan planera på lång sikt, men de har ingen som helst bekanskap med oss människor, eller något som helst släktskap med oss. Om vi nu tidigare hävdat att dessa egenskaper är det som definierar mänskligt tänkande, så kommer detta betyda att oxå Spaceballs tänker "mänskligt", ett påstående som förefaller väldigt orimligt när man ser till det faktum att Spaceballs är så fundamentalt annorlunda från oss.

Min poäng? Jo, helt enkelt att de egenskaper som du definierar som mänskligt tänkande inte är per definition mänskligt, utan snarare konsekvenser av en högre intelligens. Det faktum att vi som människor är de enda som påvisar dessa egenskaper i vår omgivning betyder inte att dessa egenskaper per definition är mänskliga - det betyder helt enkelt att vi är de enda som har dem. En enkel liknelse är på sin plats. Säg att 10 personer befinner sig på en båt. En, och endast en, av dem, har en kniv i fickan. Skulle vi nu hävda att denna personen definieras av sin kniv? Nej, inte alls - han/hon råkar helt enkelt vara den enda personen med kniv.

Detta resonemang kan tyckas teoretiskt, men det är synnerligen relevant i ett rollspel med Eons karaktär, det det finns intelligenta varelser som är fundamentalt annorlunda från Eons fysiska varelser (d.v.s. demoner). Sålunda är argumentet högst relevant i Eons fäll, även om det enbart är "akademiskt" i vår värld.
:gremcool:

Din och Risings demonversioner skiljer sig ganska markant imo, eftersom Risings version poängterar demonernas känslor. Din, däremot, tycks mest poängtera deras avsaknad av dylika.
Inte alls, då har du missförstått mig. En demon kommer visst att känna/tycka/tänka saker, men det jag vill poängtera är att demonen kommer att tycka/känna/tänka på ett fundamentalt annorlunda sätt, just eftersom den är från en främmande värld, med främmande regler. Det är som att ta en person som levt hela sitt liv i en mörk cell och slänga ut den i solen - tro fan att den personen kommer att reagera på sätt som vi uppfattar som mysko!
 

Drakvrede

Swordsman
Joined
17 May 2000
Messages
732
Location
Stockholm, Sverige
Re: Hörru...

Givetvis går det bra att rollspela något man inte kan leva sig in i, men frågan är hur intressant det blir. Inte särskilt, i mitt tycke.
Okej, då tar vi inlevelsediskussionen oxå, när vi ändå håller på. :gremwink: För just eftersom du poängterar inlevelseförmågna, så måste jag då ifrågasätta vad vi egentligen kan leva oss in i. Att vi kan leva oss in i "gemene mans" handlade är fullt naturligt; de liksom vi själva, är fysiska varelser med (grovt räknat) samma mentala och fysiska möjligheter. Men låt oss ta ett enkelt exempel: hur är det att vara hund? Kan du Ymir, i ärlighetens namn, påstå att du kan leva dig in i hur det är att vara hund? Svaret är nej, du kan föreställa dig hur du som människa skulle uppleva det att vara hund, baserat på det du vet om hundar. Men du vet egentligen, i grund och botten, ingenting om hur det är att vara hund. Det är faktiskt en fundamental skillnad, som är ytterst viktig inom exempelvis medvetandefilosofi.

Låt oss ta ett annat exempel. Vi säger att jag bygger en maskin, som kan simulera mänskligt beteende. Maskinen har inga som helst känslor, men har ändå ett beteende som påminner, eller t.o.m. är identiskt med, vårt mänskliga. Betyder det nu att maskinen är mänsklig, eftersom den uppträder "mänskligt" (eller snarare: på ett sätt som påminner om mänskligt beteende)? Vi som skapare av maskinen svarar naturligtvis nej, självklart inte. Men om vi lät någon annan människa möta maskinen? Hur skulle han/hon då reagera? Jo, med största sannolikhet skulle han/hon tro att maskinen, på något vis, är mänsklig - trots att den inte är det! Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att beteende som påminner om mänskligt beteende inte nödvändigtvis har samma grund/motivering som mänskligt sådant - det behöver inte ens vara "äkta" beteende, så att säga, utan kan vara fullständigt artificiellt!

Summan av dessa två exempel ovan är att inlevelse är något synnerligen svårt. Något som vi tror är fullt förståbart kan vara synnerligen främmande, medan en annan sak som förefaller så enkel att föreställa sig egentligen är totalt oföreställbar. Men om du ändå accepterar att du kan rollspela en hund, så varför skulle du inte kunna rollspela en demon av det slag som jag föreslagit? Svaret är, naturligtvis kan du du det, precis lika bra som du kan rollspela en hund. Problemet ligger bara i att förstå vad som ligger bakom varelsens beteende - om du väl gör det, kan du rollspela den. Att det blir svårare med en varelse som har upplevelser och tankegångar som formats av totalt främmande miljöer gör det hela naturligtvis svårare, men inte omöjligt, eller ens ointressant. Snarare ser jag det som en stor utmaning!

När det gagnar mig, givetvis. När annars?
Din lilla opportunist...
:gremwink:
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,207
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Men...

Jag trodde demonerna kom från andeplanet, och inte suspekta källardimensioner? Säg inte att ni tänker slänga in sådana...

Och borde inte också alla andar och liknande väsen resonera på fullständigt bisarra sätt då?

Jag ser andeplanet som en del av Mundana, trots allt. De som lever där kommer inte från en annan värld, utan tillhör Mundana. Så också demonerna, med andra ord, eftersom andeplanet är deras hemvist. Och följaktligen resonerar de på sätt som liknar Mundanas övriga varelser. Visst, huruvida det är 'mänskligt' eller ej är en definitionsfråga, men försöker du alltså påstå att alver, dvärgar och tiraker inte har 'mänskligt' tänkade? Det är att begära liiite för mycket av Sveriges rollspelare, imo. Visst, en alv får och bör tänka lite annorlunda än en människa, men det beror endast på kulturella faktorer - de är inte en helt annan, avlägsen form av liv, då hade den inte gått att rollspela. I grund och botten är det följaktligen mänskligt tänkande som gäller för så gott som samtliga av Mundanas raser, och varför demonerna skulle vara undantagna från det, annat än pga pittoreska andeplanskulturella faktorer, förstår inte riktigt jag.

- Ymir, tycker inte att Chaos, Dimension X eller Spaceballs har i Mundana att göra
 
Top