Är världsbygge av någon nytta?

[erikt]

Övergripande saker som språk, klädsel, matkultur, samhällsstruktur och så vidare är dock lite svårare att få in i äventyr. Det är också ett område där folk har en tendens att anta ”minsta gemensamma nämnaren” om inget annat sägs.

Jo, men många av de där sakerna saknas ju i väldigt många världsbyggen.

Hur skiljer sig matvanorna åt i Rohan respektive Gondor?
Hur styrs Gondor rent praktiskt? (Vi vet att de har en rikshovmästare/kung i toppen, men resten?)

Klär man sig olika i Baldur's Gate jämfört med Neverwinter?

Vilka språk talas i Narnia?

Osv.

 

[Svarte Faraonen]

Jo, men många av de där sakerna saknas ju i väldigt många världsbyggen.

Hur skiljer sig matvanorna åt i Rohan respektive Gondor?
Hur styrs Gondor rent praktiskt? (Vi vet att de har en rikshovmästare/kung i toppen, men resten?)

Klär man sig olika i Baldur's Gate jämfört med Neverwinter?

Vilka språk talas i Narnia?

Osv.

Ja – och det gör dem mindre intressanta för mig. Jag vill ha klippdockor med modet i spelvärlden och recept på dess maträtter.

 

[crilloan]

..
Jag funderar också på ifall någon form av framgång faktiskt skulle vara tillräcklig för att faktiskt undanröja den där känslan av att vara misslyckad. Jag är alltså inte alls säker på att känslan av att vara misslyckad har speciellt stark koppling till faktiskt varande av misslyckad.

Helt OT men behöver kommentera, och hålla med (då jag känner igen mig själv från citatet, i perioder av mitt liv)
Är inte Kranks fundering mer eller mindre bevisad? dvs hur vi ser på oss själva har inte en linjär koppling till verkligheten eller hur andra ser på oss.
OnT
Försöker hinna ikapp inläggen, helt omöjligt

 

[Ymir]

Jo, men många av de där sakerna saknas ju i väldigt många världsbyggen.

Hur skiljer sig matvanorna åt i Rohan respektive Gondor?
Hur styrs Gondor rent praktiskt? (Vi vet att de har en rikshovmästare/kung i toppen, men resten?)

Klär man sig olika i Baldur's Gate jämfört med Neverwinter?

Vilka språk talas i Narnia?

Osv.

Jo men detta är ju i samtliga av exemplen direkta brister i världsbygget.

 

[Genesis]

Gällande det här med breda världar och att kunna spela vad som helst kontra fokuserade spel så undrar jag om det inte går att kombinera bägge. I vår egen värld har jag spelat diamantsmugglare, kommunalpolitiker, författare på skrivarkurs, en yrkesmördare som försöker vända nytt blad, ett belgiskt elektropunkband som försöker slå igenom i Paris, överlevare från en domedagskult efter att domedagen inte inträffade, en präst med en spirituell kris, ett gäng kriminella som försöker frita sin chef, personalen på ett döende grekiskt hotell, ett polyamoröst förhållande som försöker att komma tillbaka till vardagen efter att en av de tre försökt begå självmord, och hundra andra saker. Allt detta har skett i en och samma extremt breda spelvärld, men inte i ett och samma spel. Det finns en massa olika spel som utspelar sig i vår värld, och man kan spela en massa olika saker i den. Och det gör jag, men ändå spelar jag nästan bara fokuserade spel.

I forumets forntid försökte ett gäng göra detta med Staden, där tanken var att en och samma spelvärld skulle användas för flertalet olika spel. Det rann väl ut i sanden och bara Berättelser från Staden blev väl publicerat, men det var en intressant tanke. Man kan ju ha ett brett och intrikat världsbygge, men fortfarande ha fokuserade spel som gör sin grej och som utspelar sig där. Ett spel handlar om att driva handelskaravaner, ett annat om hemliga sällskap och intriger, ett tredje om att gå ned i hål i marken och slå ihjäl saker, ett fjärde om sökandet efter spirituell upplysning i en alltmer politiserad klostervärld, och så vidare. Det vore intressant att se Helmgast göra ett fokuserat spel som gör sin specifika grej, och som utspelar sig i Mundana. Jag vet inte om "bred värld" och "brett simulationistiskt spelsystem" behöver gå hand i hand, egentligen.

 

[Mogger]

Gällande det här med breda världar och att kunna spela vad som helst kontra fokuserade spel så undrar jag om det inte går att kombinera bägge. I vår egen värld har jag spelat diamantsmugglare, kommunalpolitiker, författare på skrivarkurs, en yrkesmördare som försöker vända nytt blad, ett belgiskt elektropunkband som försöker slå igenom i Paris, överlevare från en domedagskult efter att domedagen inte inträffade, en präst med en spirituell kris, ett gäng kriminella som försöker frita sin chef, personalen på ett döende grekiskt hotell, ett polyamoröst förhållande som försöker att komma tillbaka till vardagen efter att en av de tre försökt begå självmord, och hundra andra saker. Allt detta har skett i en och samma extremt breda spelvärld, men inte i ett och samma spel. Det finns en massa olika spel som utspelar sig i vår värld, och man kan spela en massa olika saker i den. Och det gör jag, men ändå spelar jag nästan bara fokuserade spel.

I forumets forntid försökte ett gäng göra detta med Staden, där tanken var att en och samma spelvärld skulle användas för flertalet olika spel. Det rann väl ut i sanden och bara Berättelser från Staden blev väl publicerat, men det var en intressant tanke. Man kan ju ha ett brett och intrikat världsbygge, men fortfarande ha fokuserade spel som gör sin grej och som utspelar sig där. Ett spel handlar om att driva handelskaravaner, ett annat om hemliga sällskap och intriger, ett tredje om att gå ned i hål i marken och slå ihjäl saker, ett fjärde om sökandet efter spirituell upplysning i en alltmer politiserad klostervärld, och så vidare. Det vore intressant att se Helmgast göra ett fokuserat spel som gör sin specifika grej, och som utspelar sig i Mundana. Jag vet inte om "bred värld" och "brett simulationistiskt spelsystem" behöver gå hand i hand, egentligen.

På något sätt gör ju Helmgast detta i Mundana. Iom att olika moduler fokuserar på olika områden. De kan förstås ses som pusselbitar i det stora Mundana-världsbygget, men de kan också ses som nedslag eller koncept där du uppmuntras att spela en kampanj som fokuserar runt länsherren, magikerakademin eller vad det nu kan vara.

Koncept och avgränsning är ju synonymer.

I övrigt håller jag med dig. Dock är Eon är sedan v.4 inte länge simulationistiskt utan har lånat in en god dos dramabitar.

 

[Genesis]

På något sätt gör ju Helmgast detta i Mundana. Iom att olika moduler fokuserar på olika områden. De kan förstås ses som pusselbitar i det stora Mundana-världsbygget, men de kan också ses som nedslag eller koncept där du uppmuntras att spela en kampanj som fokuserar runt länsherren, magikerakademin eller vad det nu kan vara.

Koncept och avgränsning är ju synonymer.

I övrigt håller jag med dig. Dock är Eon är sedan v.4 inte länge simulationistiskt utan har lånat in en god dos dramabitar.

Jag tänkte främst på regelsystem. Samma regelsystem är inte nödvändigtvis optimalt för alla olika saker man kan vilja göra i världen. Jag hade inte velat använda Psychodrame, som vi körde det grekiska hotellet med, för att spela fritagningen av kriminalbossen.

 

[Mogger]

Jag tänkte främst på regelsystem. Samma regelsystem är inte nödvändigtvis optimalt för alla olika saker man kan vilja göra i världen. Jag hade inte velat använda Psychodrame, som vi körde det grekiska hotellet med, för att spela fritagningen av kriminalbossen.

Aha, ja, det kan man absolut tänka sig. Lite lustigt att det, bortsett från vår egen värld, inte finns någon spelvärld som gjort detta.

 

[Oscar Silferstjerna]

Men om koncept över huvud taget behövs så är det väl lika bra att de finns där från början?

 

[Mogger]

Men om koncept över huvud taget behövs så är det väl lika bra att de finns där från början?

Varför? Koncept är ju just en slags avgränsande lek med förväntningar. Men det är ju inte viktigt kronologiskt när de dyker upp.

 

[Oscar Silferstjerna]

Varför? Koncept är ju just en slags avgränsande lek med förväntningar. Men det är ju inte viktigt kronologiskt när de dyker upp.

I en produktlinje är det väl visst viktigt när de dyker upp? Finns ett koncept med i grundlådan, så kan man använda det direkt.

 

[Mogger]

I en produktlinje är det väl visst viktigt när de dyker upp? Finns ett koncept med i grundlådan, så kan man använda det direkt.

Fast nu pratade vi om att utmana konventioner och tänka nytt. Koncept i grundlådan är ju standard. Du var ju nyfiken på nya synsätt som var ifrågasättande?

 

[adrian_of_arcane_lore]

Aha, ja, det kan man absolut tänka sig. Lite lustigt att det, bortsett från vår egen värld, inte finns någon spelvärld som gjort detta.

Warhammer går ju all in med detta och använder samma spelvärld för helt olika typer av spel.

 

[God45]

Warhammer går ju all in med detta och använder samma spelvärld för helt olika typer av spel.

Jättebra exempel! I den världen kan man ju, bara för att nämna några saker, spela: Massiva fältslag med Epic. Mad Max liknande bilspel där orker byggt skrotbilar med GorkaMorka. Mysteriebaserade utredningar i Call of Cthulhus stil med Dark Heresy eller Imperium Maledictum. Heroiska äventyrare med Wrath & Glory. Sataniska upprorsmakare med Black Crusade. Krig mellan rymdflottor med Battlefleet Gothic. Dungeon crawling med Space Hulk eller Black Stone Fortres. Och så vidare. Jag har inte ens nämnt vanliga 40k

 

[Oscar Silferstjerna]

Fast nu pratade vi om att utmana konventioner och tänka nytt. Koncept i grundlådan är ju standard. Du var ju nyfiken på nya synsätt som var ifrågasättande?

Eh, jo… Men ska man ifrågasätta konventioner bör man rimligen vinna något på att göra det. I det här fallet tycker jag snarare att man både kan fundera på vilket koncept man kör i grundlådan och hur (genom vilka texttyper) man stödjer det i världsbygget.

Om vi tar Lovecrafts redan väl genomtröskade mythos som exempel, så skulle man kunna spela kultist istället för utredare. Utredarna blir då hotande antagonister och de olika varelserna mer eller mindre svårhanterliga resurser istället för monster som man ska undvika eller besegra. En enkel premiss som det går att ösa massor ur.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Om vi tar Lovecrafts redan väl genomtröskade mythos som exempel, så skulle man kunna spela kultist istället för utredare. Utredarna blir då hotande antagonister och de olika varelserna mer eller mindre svårhanterliga resurser istället för monster som man ska undvika eller besegra. En enkel premiss som det går att ösa massor ur.

Absolut, och då finns exempelvis spel som Unspeakable: Sigil & Sign som gör just det.
Det är ju på sitt sätt ett exempel på ett spel som utspelar sig in en specifik spelvärld (vår värld + Cthulhumytologi) som många andra spel också utspelar sig i, men med ett annat koncept och fokus än exempelvis Call of Cthulhu.

Men det verkar ju överlag lite som att diskussionen just nu handlar om andra spelvärldar än vår egen som möter just samma värld genom olika koncept. Cthulhu-spel finns det ju massor av, de gör ju det på sitt sätt, Warhammer/Warhammer 40K gör ju också det, men överlag verkar det ju vara ont om spelvärldar där det händer.

 

[Oscar Silferstjerna]

Absolut, och då finns exempelvis spel som Unspeakable: Sigil & Sign som gör just det.
Det är ju på sitt sätt ett exempel på ett spel som utspelar sig in en specifik spelvärld (vår värld + Cthulhumytologi) som många andra spel också utspelar sig i, men med ett annat koncept och fokus än exempelvis Call of Cthulhu.

Men det verkar ju överlag lite som att diskussionen just nu handlar om andra spelvärldar än vår egen som möter just samma värld genom olika koncept. Cthulhu-spel finns det ju massor av, de gör ju det på sitt sätt, Warhammer/Warhammer 40K gör ju också det, men överlag verkar det ju vara ont om spelvärldar där det händer.

Jag har ingen statistisk kunskap om hur vanligt det är att låta olika koncept möta samma spelvärld, men det finns åtminstone både i Alien RPG och Mutant År Noll. Varje supplement där handlar, som du nog vet, om ett nytt gruppkoncept. I mina ögon är det intressant att växla fokus (koncept) på det sättet. Jag tror att man kan dra det ännu längre än vad som har gjorts hittills. Ju mer man kan renodla, desto bättre.

 

[Mogger]

Jag har ingen statistisk kunskap om hur vanligt det är att låta olika koncept möta samma spelvärld, men det finns åtminstone både i Alien RPG och Mutant År Noll. Varje supplement där handlar, som du nog vet, om ett nytt gruppkoncept. I mina ögon är det intressant att växla fokus (koncept) på det sättet. Jag tror att man kan dra det ännu längre än vad som har gjorts hittills. Ju mer man kan renodla, desto bättre.

Jag tänkte på ett helt annat upplägg. I inget av dessa spel är ju setting i fokus. Jag hade snarare tyckt att det hade varit intressant att presentera en spelvärld och ett grundläggande regelverk, och sedan, i kommande moduler, lagt fokus på olika saker. Men där settingen får diktera koncepten. Ungefär som @Genesis föreslog, om jag uppfattande honom rätt. Hurvida det är så eller inte i 40K-universat kan jag inte uttala mig om, då jag har lite för dålig koll på det, men det är ju helt klart intressant att den världen kan bära upp så mänga olika infallsvinklar. Och det är ju en stor styrka hos en djup settingen, att den tillåter många olika tänkbara vägar in.

 

[Rangertheman]

Om vi tar Lovecrafts redan väl genomtröskade mythos som exempel, så skulle man kunna spela kultist istället för utredare. Utredarna blir då hotande antagonister och de olika varelserna mer eller mindre svårhanterliga resurser istället för monster som man ska undvika eller besegra. En enkel premiss som det går att ösa massor ur.

Svenska Kulter-rollspelet (Arfert/Fager)

 

[Oscar Silferstjerna]

Svenska Kulter-rollspelet (Arfert/Fager)

Just det ja! Jag hade alldeles glömt bort det spelet.