Känsliga ämnen

[Vitulv]

Det känns ju också lite ironiskt att bli irriterad och prata om att andra blir hämmade av att inte utsätta sig för kultur som kan innebära obehag när man själv i sitt förra inlägg skrev att man mest spelar fantasyäventyr utan sex.

Du menar att sex är det enda ämne som är obehagligt? Eller att fantasy inte kan innehålla obehagliga teman?

 

[Troberg]

Jag har funderat vidare på den här tråden, och varför jag kan känna sådan irritation över ämnet (förvarna om "känsliga ämnen", X-kort, etc.). Det sista jag vill är att tillhöra lägret bröliga machomän som gör sig lustiga över känslighet, så jag behövde tänka igenom det ordentligt innan jag satte ord på min aversion.

Jag tror det är viktigt för alla människor att lära sig två saker som kan te sig fundamentalt olika: att bita ihop, och att säga nej. Alldeles för många liv blir till skit när personer inte kan hantera båda de färdigheterna.

Å ena sidan måste man ibland kunna bita ihop även om man upplever obehag. Man kan inte alltid undvika negativa upplevelser, och vad som för stunden upplevs obehagligt kan i slutändan resultera i något positivt (att man går stärkt ur situationen, lär sig något nytt, ser något ur ett annat perspektiv, ökar sin toleransnivå, blir modigare, etc.). Världen och livet (och därmed även kulturen) är fullt av obehag som man inte kan fly utan som man måste hantera.
Å andra sidan innehåller världen och livet (och därmed även kulturen) en mängd tillfällen där det är av yttersta vikt kunna säga nej och stå upp för sig själv (och andra), och de tillfällena kommer sällan med förvarning eller en enkel väg ut. Det kräver mod och integritet, något som är svårt att bygga upp om man inte först lärt sig att bita ihop. Man måste tvinga sig själv att rakt ut säga nej till människor, och förklara varför man säger nej.

Om man aldrig lär sig att bita ihop så blir livet en enda lång flykt, och om man aldrig lär sig att säga nej blir man konstant överkörd.

Rollspel är någon sorts blandning mellan lek och kultur. Det är en väldigt mänsklig aktivitet som även i sina mest banala former utvecklar oss som individer. Som människa måste jag ibland kunna ta att ett äventyr tar upp teman som medför ett visst obehag, och om obehaget av någon anledning skulle blir för starkt måste jag kunna formulera det för de andra människorna i mitt sällskap. För mig blir de här skyddsnäten som diskuteras något som är mer hämmande än utvecklande, som genvägar för att slippa bli vuxen.

Jag håller med.

Sedan finns det naturligtvis ett ansvar från andra hållet också. Det är inte fel om spelledaren förvarnar om att känslomässigt svåra teman kan finnas. Det är viktigt att andra respekterar ett nej, så att det inte blir ett "Men skärp dig, nu spelar vi...". Jag skulle tex undvika saker som jag vet att en spelare har personliga kopplingar till i närtid.

Det finns känsliga saker, och vi har alla våra triggers, och de är inte alltid förutsägbara. När det händer så måste vi välja hur vi ska hantera dem, och omvärlden ska respektera det.

Det innebära inte att alla ska trippa runt på tå för att inte störa någon, det handlar om hur vi hanterar det när det händer. Vi är vuxna, vi bör hantera det som vuxna, i alla betydelser av begreppet.

 

[Hägerstrand]

Du menar att sex är det enda ämne som är obehagligt? Eller att fantasy inte kan innehålla obehagliga teman?

Fantasy kan såklart innehålla obehagliga teman. Jag kan inte minnas att jag spelat ett äventyr som varit utmanande på det sätt som säkerhetsverktyg brukar användas för att kunna uppnå, men så kan det väl säkert också vara. Att hålla sig till en enda sorts spel där man också bannlyst en av de universella delarna av den mänskliga upplevelsen tycker jag inte låter som den kulturella utmaning du uppmanade till i ditt andra inlägg (vilket jag är helt fine med, jag tycker att man kan välja vilka kulturformer man vill utmana sig i och vilka man vill vara bekväm i)

Men du svarade inte på frågan om vad din egen erfarenhet av att spela med säkerhetsverktyg var. Jag frågade då eftersom jag tycker att grupper som använder eller är medvetna om säkerhetsverktyg brukar vara mycket mer angelägna om att spela på det sätt du förespråkar att man upplever rollspel som kultur. Det är ju liksom inte så att säkerhetsverktygen är en osynlig mur som spelledaren ska hålla sig innanför så han kan beskriva en alldeles lagom läskig jättespindel som inte gör att någon sneglar mot X-kortet, vilket jag kan få känslan av när jag läser hur andra pratar om dem (om jag breddar mitt svar lite utanför det som du skrev)

Men ”inget sex eller sexuellt våld” är ju å andra sidan en line, vilket var ett av säkerhetsverktygen som nämndes i pollen.

 

[Troberg]

Jag gillar Post Mortem Games "M-kort". Det är ett papper med ett M man lägger på bordet. Det indikerar att vuxna (M för mature) teman förekommer, och att det är OK att lämna rummet om det blir för mycket.

 

[Vitulv]

Men du svarade inte på frågan om vad din egen erfarenhet av att spela med säkerhetsverktyg var.

Nej, för det är genomskinligt att du försöker sätta upp regler i diskussionen för vems åsikter som ska räknas, och vems som inte ska räknas. Jag accepterar inte dina spelregler, och tänker därför inte spela med.

Men ”inget sex eller sexuellt våld” är ju å andra sidan en line, vilket var ett av säkerhetsverktygen som nämndes i pollen.

Nä, det är ingen ”line”. Det handlar bara om mitt egna ointresse av att rollspela den typen av teman i de äventyr jag spelleder. Det är varken uttalat exkluderat eller förbjudet.

 

[Genesis]

Ett säkerhetsverktyg jag tycker om, men som jag glömt namnet på, är det som säger att den som känner ett obehag har möjlighet och rättighet att ta kontrollen över scenen. Det kan vara driekt, att man bara säger vad som händer, eller genom att ställa krav, typ ”Jag behöver att den här personen inte kommer undan med den hen gjort” eller ”Jag behöver att barnet klarar sig”. Det är tänkt att ge en trygghet i det att man vet att man inte kommer att tvingas konfrontera de jobiga sakern utan kontroll. Det undviker också en del problem som vissa har med X-kort och liknande verktyg där själva ”Vi säger ingenting och låtsas som om ingenting hände” i sig kan kännas jobbigt.

 

[Troberg]

Men ”inget sex eller sexuellt våld” är ju å andra sidan en line, vilket var ett av säkerhetsverktygen som nämndes i pollen.

Det finns dessutom väldiga gradskillnader där. Typ, från värst till minst laddat:

* Spelarkaraktärer utsätts för sexuellt våld av andra spelarkaraktärer.
* Spelarkaraktärer utför sexuellt våld.
* Spelarkaraktärer utsätts för sexuellt våld.
* Sexuellt våld sker "on screen".
* Sexuellt våld förekommer off screen, som en "det här gjorde skurken".
* Sexuellt våld förekommer i bakgrundshistorier. "Det här hände, det påverkar vem karaktären är idag, det ger hämndbegär", typ.

Sedan har man en annan skala, med sex med samtycke, med ungefär samma förutsättningar, och hur den passar in i skalan ovan är nog väldigt personligt.

Jag tror de flesta har någon gränslinje på dessa skalor. För mig är tex de två nedre punkterna OK, men jag skulle inte gå hårdare än så.

 

[Mikl]

Jag är inte van vid att gruppen i förväg diskuterar vilka ämnen som är känsliga, det har hänt att någon spelledare frågat men de gånger jag varit med har det varit blivit allmänna och svävande svar på den frågan.

Det som spelar roll för mig är framför allt hur vi närmar oss ämnet i spel. För att ta våld mot djur som ett exempel - jag skulle inte känna obehag om någon beskriver att dess roll flippar ur och skjuter en fiktiv häst, om det är så summariskt avklarat. Däremot, om någon skulle sitta och göra grafiska beskrivningar av hur den plågar ett hjälplöst djur... och verka vara lite väl engagerad i scenen... då skulle jag säga att det räcker där, och jag behöver inga X-kort, safe words eller liknande för att markera min gräns i ett sånt fall.