Vad är en kvantrese?

[adrian_of_arcane_lore]

Sedan jag började ge ut grejer så blir typ alla äventyr jag hittar på förr eller senare produkter, och det återspeglas i hur jag planerar och förbereder dem; det finns alltid en baktanke om hur det ska paketeras för andra. Och då finns ju inte "förbereda saker som inte används"-oron.

Liksom, om andra också ska spela samma äventyr är det säkert nån som upptäcker det där som just min spelgrupp inte upptäckte.

Ja, och jag har också spelat mängder med köpe-äventyr där stora sjok av innehållet aldrig kommit in i spel, där spelarna inte listat ut hälften av vad som är i görningen, missat flera platser helt och absolut inte utforskat allt på de platser de har befunnit sig på, inte fått ihop hela "stårryn" och absolut inte lyckats stoppa ondingen eller rädda de oskyldiga på ett särskilt bra sätt.

Och det gör inte det minsta, vi har haft kul ändå och det är liksom så (den sortens) rollspel är tänkt att funka. När det sker är det en feature, inte en bugg. Vill någon verkligen veta allt så kan den få läsa äventyret i efterhand då om den vill, om det är viktigt, men det har nog aldrig kommit upp.

Man behöver inte 100% achievement-hunta i rollspel, tycker jag, för mig är det inte det som är grejen.

 

[zonk]

Apropå att förbereda saker som inte används, så ser jag det som rätt svårt att undvika. Men allt jag inte använde, kan jag mkt väl återanvända en annan gång. Den där knepiga stasis-fält-grejen ingen såg i postapoc-kampanjen? All right, nu dyker den upp i Planetary Romance-äventyret. Preppar man mest saker, platser, SLP osv så är det ju lättare att ploppa in dem nån annanstans oxå!

edit: ordval

 

[verlandes.]

Men allt jag inte använde, kan jag mkt väl återanvända en annan gång.

En så kallad kvantrese i kvadrat!

 

[Leon]

Jag får tanken att iden om kvantrese är kopplad till ett ganska specifikt (blorbigt?) spelsätt där spelarnas agens består i att de interagerar med en statisk, fördefinierad spelmiljö - det skrivna äventyret så som det är definierat.

Det blir mindre relevant om man tänker att agenten är något som uppstår runt bordet när SL och spelare riffar på varandra.

 

[Svarte Faraonen]

Jag kan ju påpeka att jag egentligen inte har något emot om någon sådan händelse förekommer i ett äventyr. Om det till exempel är bestämt att när rollpersonerna reser från stad A till stad B kommer de att möta person X på vägen, ser jag inget konstigt med det, såvida det inte förekommer allt för ofta. Det som känns dumt med kvantresen är att den föregås av ett val som inte spelar någon roll. Om man vill att rollpersonerna ska möta resen kan man ju helt enkelt göra en rak korridor som leder till honom istället för att fejka en valsituation.

Den sortens möten ser jag inte nödvändigtvis som kvantresar – det blir de först om det även bestäms att mötet sker om rollpersonerna reser från A till C. Men visst, strikt talat innebär det ju att mötet är obestämt i tid, och att spelledarpersonens reseschema på något mystiskt vis påverkas av rollpersonernas.

 

[Svarte Faraonen]

Det här tycker jag är ett intressant exempel, för den agens som det andra alternativet ger mig har jag verkligen noll glädje av. Om jag inte kan ana vad som väntar så är det ett helt meningslöst val.

Ja, bra äventyr och spelledare ger ju såklart möjlighet att fatta sådana val utifrån en kontext. Letar du spår? Tittar du runt hörnen med en spegel? Frågar du vättarna ni pratade med tidigare?

 

[Genesis]

Jag får tanken att iden om kvantrese är kopplad till ett ganska specifikt (blorbigt?) spelsätt där spelarnas agens består i att de interagerar med en statisk, fördefinierad spelmiljö - det skrivna äventyret så som det är definierat.

Det blir mindre relevant om man tänker att agenten är något som uppstår runt bordet när SL och spelare riffar på varandra.

Ja, kvantresar är ju, precis som 90 % av vad som diskuteras på rollspel.nu, inte relevant för min hobby, men jag försöker ofta hoppa in och diskutera saker jag inte har med att göra i alla fall. Kvantresar finns ju bara om det finns förberedelser.

Det är dock relaterat till en effekt som jag har upplevt när jag spelat spelledarledda spel, utan förberedelser. Det jag brukar kalla ”Gromit-rälsning”, där spelledaren improviserar saker efter hand som spelarna tar beslut. Då kan det också bli så att konsekvensen av spelarnas val blir lite suddig, eftersom spelledaren kan få samma idé för fortsättningen oavsett spelarnas val. Det är inte en medveten kvantrese, men kan få en liknande effekt. Jag har upplevt det när jag spelleder Lasers & Feelings.

Det är dock inte ett fenomen som existerar i spelledarlösa dramaspel, så jag har rätt begränsad erfarenhet av det.

 

[avatarex]

Jag skrev eitt Inlägg om det 2004. Det var innan jag kände till begreppet kvantrese så rubriken blev istället "Friform, mopeder och politik". Förlåt moderatorer, men för 22 år sedan var det inte ot-politikförbud på samma sätt som idag.

Hursomhelst har mitt gamla inlägg mer en kritik mot att slumpa, fast slumpa om om det blir fel; så inte exakt kvantreseliknelsen.

 

[luddwig]

För mig åstadkommer det främst två saker:

1. Jag behöver preppa mindre och det är enklare att preppa, det är för mig lättare att förbereda en plats, några intriger och personer på platsen, än vad det är att försöka tänka ut ett helt händelseförlopp i sekvens och sedan behöva fundera på hur jag skall valla katter genom hinderbanan på ett sätt där de inte märker att jag fattar alla beslut åt dem. Låter jättejobbigt.

2. Det är roligare för mig att spelleda om jag inte vet vad som kommer hända. Om jag har bestämt hela händelseutvecklingen på förhand och satt upp massa osynliga väggar och planerat kvantresar med bestämda intervaller finns det ju ingen spänning eller överraskning kvar för mig. Då skulle jag nog tröttna på rollspelandet rätt snabbt.

+1 på den. En tredje punkt för mig vore:

3. Det är lättare att spelleda när det inte finns en förutbestämd bana. Jag behöver aldrig tänka på att spelarna skulle kunna göra "fel" och hamna snett. Istället kan jag bara reagera på det spelarna faktiskt gör, vilket platsen, spelledarpersonerna, slumptabellerna och så vidare också hjälper mig att göra.

 

[Mikl]

Det här tycker jag är ett intressant exempel, för den agens som det andra alternativet ger mig har jag verkligen noll glädje av. Om jag inte kan ana vad som väntar så är det ett helt meningslöst val.

Ja, detta var i stort sett det jag ville få fram.

Som jag använt kvantresar har det handlat om spel där strid är del av själva spelidén. Ta D&D5 till exempel. Spelarna har väl inte gjort sina omsorgsfulla val av subklasser med mera för att sen inte regelbundet få dela ut skadorna de räknat på. Om en resa genom vildmarken leder till en överraskande strid så är det bland de minst överraskande överraskningarna man kan tänka sig.

Alltså är kvantresen ett sätt att preppa en fajt* som de flesta väntar sig oavsett. Genom att inte bry sig om exakt var den äger rum.

* rollpersonerna kan såklart ducka fajten när de väl står där, men… teknikaliteter.

 

[Leon]

Ja, kvantresar är ju, precis som 90 % av vad som diskuteras på rollspel.nu, inte relevant för min hobby, men jag försöker ofta hoppa in och diskutera saker jag inte har med att göra i alla fall. Kvantresar finns ju bara om det finns förberedelser.

Det är dock relaterat till en effekt som jag har upplevt när jag spelat spelledarledda spel, utan förberedelser. Det jag brukar kalla ”Gromit-rälsning”, där spelledaren improviserar saker efter hand som spelarna tar beslut. Då kan det också bli så att konsekvensen av spelarnas val blir lite suddig, eftersom spelledaren kan få samma idé för fortsättningen oavsett spelarnas val. Det är inte en medveten kvantrese, men kan få en liknande effekt. Jag har upplevt det när jag spelleder Lasers & Feelings.

Det är dock inte ett fenomen som existerar i spelledarlösa dramaspel, så jag har rätt begränsad erfarenhet av det.

Jag spelar alltså 100% Vanligt Jävla Rollspel, med skrivna äventyr och förberedelser. ÄNDÅ uppstår agensen i samtalet och samtolkningen runt bordet. Så jag skulle påstå att det definitivt är bredare än en viss spelstil.

Ingår det inte lite i OSR? Rulings not rules?

 

[cogitare]

Jag hävdar att alla (ja, alla så jag sticker ut näsan här lite) har använt kvantresar. Rollspel och äventyr som skapas kommer ALDRIG täcka allt som kan tänkas hända i spelet och förr eller senare ställs du som SL inför att spelarna gör något som du inte förväntat dig och då drar du fram en kvantrese ur röven.

NOTERA! Kvantresen måste inte vara en faktisk rese bakom knuten som spelarna går runt utan kan vara något annat möte eller händelse som du som SL drar fram ur röven för att leda spelet vidare åt något (förhoppningsvis) vettigt håll.

Jag har använt olika varianter av kvantresar mängder av gånger som SL och ser det inte som särskilt dåligt utan mer vad som händer när man som SL reagerar på spelarnas vägval (nej, jag preppar inte ALLA vägval som spelarna gör).

Gör det att spelarnas val spelar mindre roll. Ibland ja, då rälsar jag för att spelet skall gå åt det hållet äventyret är tänkt att gå medan i mer av en fisktank så är kvantresen mer flytande och effekten av min kunskap om fisktanken som SL (SLPs motivation och handlingar bakom kulisserna) samt spelarnas val i spelet.

Ett sätt att göra kvantresen lite mindre deterministisk och rälsad är (för att ta exempel med resa genom bergspasset eller skogen) kan vara att man vid olika val slår på olika tabeller eller samma tabell med olika modifikation (den ena är mer farlig än den andra t.ex.).

Cog.

 

[JohanL]

Kvantrese: om äventyrarna går genom bergsklyftan möter de en rese. Om de går genom skogen möter de också en rese, med identiska stats. Spelledaren har bara förberett en strid.

Även om det är ett gränsfall skulle jag säga att de slutar vara kvantresar om de t.ex. är bröder som inte kommer överens och därför delat upp terrängen mellan sig. Särskilt om de gnäller om detta och rollpersonerna kan ordna en försoning och undvika strid på det viset.

På motsvarande vis är det knappast kvantbanditer om de håller ögonen på bägge vägarna och samlar ihop styrkan när de ser vad de tragiskt missförstår som byte.

 

[Quadrante]

På ett sätt är resultatet av en slumptabell en kvant-essens ... då den existerar efter att man gjort sitt val (observerar resultatet). Vad som blir speciellt här (med kvant-resen) är väl att den finns hela tiden, men vart den finns är osäkert.

 

[Nässe]

Begreppet Kvant-resar måste, enligt mitt sätt att se det, tolkas utifrån spelstil för att vara hjälpsamt. I en blorbig bana eller grotta handlar agens om att ingen ska kunna förutsäga eller styra några konsekvenser, och vetskapen om detta ger spelarna en känsla av att vara fria och styra sitt eget öde. Det är viktigt att resen inte dyker upp oavsett om vi går till torget eller skjutbanan. Hen finns bara på skjutbanan.

I min föredragna spelstil, fisktank, ser det annorlunda ut. Jag kan ha en bomb i Oktoberlandet som säger: RPs vän, resehonan Alienka, dyker upp och anklagar RP för att ha angivit hennes bror för Ochrana. Jag sätter mig inte då och kartlägger hennes rörelse över staden minut för minut under hela dagen, med siktlinjer för att se om hon hittar RP, vilket vore rimligt om hon var vätte-spanare i en dungeon. Det är okej att hon hittar dem oavsett om de går till torget eller skjutbanan. Vad som vore en kvant-rese i det här fallet hade varit att förutbestämma att oavsett vad RP gör eller säger blir hon nu deras dödsfiende. Agens är att jag som SL inte vet eller bestämmer vad som händer.

Så fenomenet kvant-rese, menar jag, måste kopplas till vilken sorts agens vi pratar om och vad spelet fokuserar på. Men det är kanske en självklarhet.

 

[krank]

Jag tror att mitt personliga motstånd mot kvantresar antagligen är samma sak som gör att jag inte gillar slumptabeller i spel och att jag har så svårt att tänka mig att spelleda äventyr med många rörliga delar i form av SLP:er med egna agendor som springer runt och gör saker (fisktank osv): Medan vi sitter kring bordet känner jag ett behov av att betrakta spelvärlden som "riktig", som att den är lika verklig som vår värld. För mig gör den synen på spelvärlden att det blir roligare, och att insatserna och riskerna känns mer påtagliga. Det blir en starkare känsla av närvaro och inlevelse, för mig. Både som SL och spelare.

Jag kan såklart inte preppa alla detaljer, men det är ju därför blorbteorin pratar om saliens – de "viktiga bitarna" ska vara förberedda och ju mer relevanta för äventyret/gameplay de är desto viktigare är det att de är förberedda.

Men ju mer saker "flyter run" i någon form av quantum state och ju mer saker på en metanivå beror på dramatisk timing eller rollpersonernas agerande (utan att det egentligen finns någon diegetisk anledning… desto svårare får jag att hitta mitt kul.

 

[Rangertheman]

Jag är rätt obrydd kring hur ett möte uppstår. Om det är preppat, en rese som existerar eller inte existerar på flera platser samtidigt, ett framrullat slumpmöte eller något som SL drar ur bakfickan, spelar ingen roll. Däremot är jag ganska känslig för syftet och innehållet i mötet.

 

[CapnZapp]

I en annan tråd nämndes "kvantresen" och då kom en fråga om vad det var.

Skulle jag kunna be dig editera denna förstapost för att redan direkt nämna det engelska begreppet "quantum ogre".

Jag fattade nämligen ingenting men när jag tio poster ner såg ursprungstermen förstod jag direkt vad som åsyftades.

(Inget fel med rollspelstermer på svenska, bara det att det är oändligt svårare att googla. Så om man kan nämna begreppen på båda språken vore det en vinst-win)

 

[Rickard]

Det är dock inte ett fenomen som existerar i spelledarlösa dramaspel, så jag har rätt begränsad erfarenhet av det.

Jag kvantresar i samberättarspel. Jag kan komma på en sak och sedan implementera den efter 20-30 minuter, oavsett vad som händer.

Men visst, det händer att jag ofta skippar den eftersom den inte passar, precis som vissa kvantrese-förberedelser jag gör som spelledare.

(förberedelse och impro är egentligen ingen skillnad för mig.)

 

[adrian_of_arcane_lore]

Begreppet Kvant-resar måste, enligt mitt sätt att se det, tolkas utifrån spelstil för att vara hjälpsamt. I en blorbig bana eller grotta handlar agens om att ingen ska kunna förutsäga eller styra några konsekvenser, och vetskapen om detta ger spelarna en känsla av att vara fria och styra sitt eget öde. Det är viktigt att resen inte dyker upp oavsett om vi går till torget eller skjutbanan. Hen finns bara på skjutbanan.

I min föredragna spelstil, fisktank, ser det annorlunda ut. Jag kan ha en bomb i Oktoberlandet som säger: RPs vän, resehonan Alienka, dyker upp och anklagar RP för att ha angivit hennes bror för Ochrana. Jag sätter mig inte då och kartlägger hennes rörelse över staden minut för minut under hela dagen, med siktlinjer för att se om hon hittar RP, vilket vore rimligt om hon var vätte-spanare i en dungeon. Det är okej att hon hittar dem oavsett om de går till torget eller skjutbanan. Vad som vore en kvant-rese i det här fallet hade varit att förutbestämma att oavsett vad RP gör eller säger blir hon nu deras dödsfiende. Agens är att jag som SL inte vet eller bestämmer vad som händer.

Så fenomenet kvant-rese, menar jag, måste kopplas till vilken sorts agens vi pratar om och vad spelet fokuserar på. Men det är kanske en självklarhet.

Nu kanske det är hårklyverier, men för mig (eller så jag skulle spela det) är ju Alienka ett aktör med en agenda i den här situationen. Det är någon i världen som vill någonting, och hur det ter sig kan därför utveckla sig på flera sätt.

Det är väl @Christoffer som brukar beskriva SL-rollen som att man spelar sina SLPs som om de vore ens rollpersoner, och utifrån det perspektivet blir ju Alienka en kvantrese bara om hon typ blinkar in och ut ur spelets verklighet i syfte att rikta sina anklagelser snarare än att det funnits ett före och efter där hon har orsaker till det och vill att det leder någonstans.

För mig hade det också spelat roll hur rimligt det är vart och när det sker. Om hon spenderar sin tid med att leta runt bland barerna i hamnkvarteret så kommer hon dyka upp när spelarna befinner sig där, men har de stuckit iväg till bergspasset så finns det faktiskt ingen rimlig orsak för henne att känna till vart de befinner sig, eller möjlighet att ta sig dit, och då kommer hon inte blinka in i verkligheten bakom nästa krök för att rätt antal skift har skett och klockan slagit "bomb 2 aktiveras" och då är det skitsamma vilka val och vägar spelarna tagit.

Har spelarna därutöver möjlighet att få reda på att hon är ute efter dem, har hon frågat runt och ryktet spridit sig, försöker de undvika henne aktivt eller kanske letar de själva efter henne för att reda ut situationen och ta reda på vad det är som pågår?

Beroende på hur man konceptualiserar Alienka som en del av världen och vad hon har för agenda tänker jag att även om utfallet har 99% chans att bli "hon dyker upp och riktar sina anklagelser", så har den situationen ändå massa inneboende potentialer som skulle kunna bli helt annorlunda beroende på vad spelare och SL väljer att göra, alltså hur alla de relevanta rollspersonerna (Alienka inkkuderat) väljer att agera.