Vad är en kvantrese?

Absolut! Sen kanske man gillar att hitta på själv också, men kanske behöver en del kvantresar för att orka med. Och ja, en stor del av framgångsrikt spelledande går ut på att upprätthålla känslan hos spelarna att de har agens. Det brukar ofta gå bra, annars tror jag varken jag eller dom skulle orka fortsätta!
Jag har nog aldrig sett det som att det krävs någon prestation för att ge spelarna agens, det brukar liksom komma av sig självt om jag bara låter dem interagera med världen.

Jag har själv rätt dåligt med preptid, men jag tror vinsten jag hade fått av en kvantrese hade vägt mindre än känslan av "lurendrejeri" (i brist på bättre ord) jag hade fått.

Sen ska det ju sägas att jag 1) uppskattar ett välskrivet köpeäventyr, 2) annars spelar mycket spelarstyrt och/eller äventyrsplatser och 3) är rätt okej med att saker ibland blir lite pannkaka.
 
Köpäventyr mycket längre tid för mig att spelleda, eftersom jag måste a) läsa dom och b) omarbeta dom för att passa vår spel (framförallt: rollpersonerna). Nu är jag i minoritet, för uppenbarligen spelar dom flesta äventyr out of the box.
Alltså jag köper det. Jag tror jag hittat min metod för att skumma en äventyrstext (de jag vanligtvis kör brukar vara på en fem sidor eller så) och snabbt få en känsla på vad som behöver anpassas. Jag tror mig också vara helt okej på att improvisera och brukar (dumdristigt?) lita på att saker kommer lösa sig vid bordet.

Sen så är det ju ocreddigt att spela köpeäventyr, men det är en annan fråga!
 
Så som jag har förstått det är en kvatrese en grej som händer i ett rollspel som inte finns definierat i äventyret, som en följd av rollpersonernas handling.

Ett exempel: köket är tomt, enligt beskrivningen av äventyret och/eller spelledarens planering. Men dörren är låst. Rollpersonerna misslyckas med att dyrka upp låset, och då ska spelledaren lista ut vad som händer, förutom att dörren fortsatt är låst (för det kan uppfattas som tråkigt). Plöstligt visar det sig att köket inte alls var tomt, utan att kocken sov bredvid den varma spishällen och nu vaknade.

En kvantrese som inte fanns där innan, men som nu finns på grund av ett misslyckat färdighetsslag.
Se på fasen, man lär sig något nytt hela tiden. Jag delade din bild, men tji fick vi.
 
Greg Stolzes scenario The Star Chamber till Delta Green från 2016 är några år äldre än Brindlewood Bay, men använder redan samma teknik med en kvant-skurk som rollpersonerna skall identifiera och skicka till avrättning eller livstids fängelse. När vi hade spelat scenariot frågade mina spelare, "Valde vi rätt? Hittade vi den skyldige?" "Jag vet inte", svarade jag. :ROFLMAO:
 
3) är rätt okej med att saker ibland blir lite pannkaka.
Framförallt är det här så jävla viktigt. Folk måste sluta ängsla över att något går lite åt skogen när man spelar. Det är inte ett underkännande om man som spelledare någon gång måste säga ”oops, det här har blivit lite tokigt, det var så här jag menade att det skulle vara …”

Jag menar kom igen, vi leker ju lite bara. Det är inte blodigt allvar.
 
I Brindlewood Bay är kvantresen mordmisstänkt. Vi vet inte om han är skyldig förrän spelarna pekar ut honom i slutet av scenariot och slår 2T6 mot antalet ledtrådar de använt.
Det här känns inte som en kvantrese! För det finns inget lur om att spelarna tar ett val som spelar roll, fast det egentligen inte gör det. Utan hela premissen är att det finns en ”rese”, men att spelarna är med och formar mysteriet om vem resen är och vad den har gjort. Lite författar-aktigt om man så vill.
 
Framförallt är det här så jävla viktigt. Folk måste sluta ängsla över att något går lite åt skogen när man spelar. Det är inte ett underkännande om man som spelledare någon gång måste säga ”oops, det här har blivit lite tokigt, det var så här jag menade att det skulle vara …”

Jag menar kom igen, vi leker ju lite bara. Det är inte blodigt allvar.
Kan rentav påstå att några av mina bästa spelminnen kom sig av att det blev pannkaka och hur vi sedan tillsammans lappade ihop det.

Men ja, ibland blir det rätt och slätt dumt också, men det är okej.
 
Det här känns inte som en kvantrese! För det finns inget lur om att spelarna tar ett val som spelar roll, fast det egentligen inte gör det. Utan hela premissen är att det finns en ”rese”, men att spelarna är med och formar mysteriet om vem resen är och vad den har gjort. Lite författar-aktigt om man så vill.
Jag tänker att Brindlewood Bay har hittat ett sätt att göra en ärlig kvantrese.
 
Jag tänker att Brindlewood Bay har hittat ett sätt att göra en ärlig kvantrese.
Det är egentligen mer som en slumptabell? Resen finns inte förrän spelledaren slog fram att den just nu befinner sig i korridoren som rollpersonerna valt att vandra längs/Butlern är inte mördaren förrän spelarna slog fram att det var han som gjorde det med ljusstaken i salongen.
 
Det viktiga var inte skatten i slutet på äventyret, utan de kvantresar vi mötte på vägen!
Jag hörde en podcast om en kille vars flickvän var en kvantrese. Han var nämligen ansiktsblind. När han började plugga tyckte han att det var väldigt mycket brudar på universitet som verkade stöta på honom i olika sammanhang. Till sist insåg han att det bara var en enda tjej. En kvantrese.
 
Det är egentligen mer som en slumptabell? Resen finns inte förrän spelledaren slog fram att den befinner sig i korridoren som rollpersonerna valt att vandra längs/Butlern är inte mördaren förrän spelarna slog fram att det var han som gjorde det med ljusstaken i salongen.
Ah, ja det kanske ganska väsensskilt, egentligen!
 
Ett exempel kan vara att rollpersonerna ska gå mellan staden och byn. De kan gå genom bergsklyftan eller genom skogen.
Kvantrese: om äventyrarna går genom bergsklyftan möter de en rese. Om de går genom skogen möter de också en rese, med identiska stats. Spelledaren har bara förberett en strid.
Ingen kvantrese: om äventyrarna går genom bergsklyftan möter de en rese. Om de går genom skogen möter de ett troll. Spelledaren har förberett två strider men kommer bara att genomföra en av dem.
Det här tycker jag är ett intressant exempel, för den agens som det andra alternativet ger mig har jag verkligen noll glädje av. Om jag inte kan ana vad som väntar så är det ett helt meningslöst val.
 
Det här tycker jag är ett intressant exempel, för den agens som det andra alternativet ger mig har jag verkligen noll glädje av. Om jag inte kan ana vad som väntar så är det ett helt meningslöst val.
Man kan ju tänka sig att spelledaren inte bara låter rollpersonerna (och spelarna) vandra planlöst utan någon information.

"Vill ni ta vägen genom Respassat eller Trollskogen?"

"Respasset, vad fasen betyder det?"

"Ni får väl snacka med byborna ..."
 
Man kan ju tänka sig att spelledaren inte bara låter rollpersonerna (och spelarna) vandra planlöst utan någon information.

"Vill ni ta vägen genom Respassat eller Trollskogen?"

"Respasset, vad fasen betyder det?"

"Ni får väl snacka med byborna ..."
Bybo: "I passet bor det en berömd reseledare."
Rollpersonerna: "Åh, det låter ju tryggt!"
 
Back
Top