DoD Uppmuntran till rollspel med erfarenhetspoäng

Och här trodde jag vi lämnat "...ditt sätt att spela är dåligt, mitt är överlägset..." eller "one true way'ism" bakom oss. Ack så fel jag hade.
Trådstarten frågade om åsikter och "XP för gott rollspelande" kan vara skadligt för beteendet, vilket forskning har påvisat. Enda sättet mekanisk belöning kan förstärka det roliga är om det är 1) en social belöning ("snyggt!" eller att spinna vidare på någons påhitt - uppmärksamma!), 2) om uppgiften i sig är tråkig eller om 3) det är en tävling (exempelvis, XP för strid eller för att överlista spelledaren).

Många ignorerar belöningen och den gör ingenting medan belöningen sänker det roliga för andra. Detta gör det väldigt svårt att diskutera det här när det finns personer som tror att "bara för att jag inte påverkas negativt innebär det att ingen påverkas negativt".
 
I mitt tycke är utmaningen med varje rollspelsgrupp att hitta den balans som får leken/spelet att fungera bäst för just dem som helhet.
För mig är utmaningen som spelledare att engagera och jag gör det genom att lista ut hur jag kan engagera på bästa vis: nyligen har jag läst om feedback loops och hur detta kan förstärka spelarnas engagemang.


Om du vill att spelarna ska göra något, skapa situationer där detta inträffar. Antingen via att du skapar situationerna som spelledare eller genom att spelarna måste använda följeslagare som ett steg i deras mål. Precis som Magicians: om dom vill lägga besvärjelser, hänvisa till följeslagarnas bakgrund. Om dom vill ta sig in i huset, låt dom hänvisa till följeslagarnas bakgrund. Om dom vill få rykten i staden, hänvisa till följeslagarnas bakgrund.

Låt följeslagarna bli en naturlig del av spelandet. XP för att prata har XP frikopplat från själva handlingen. Låt dom få situationer för att prata.
 
Last edited:
Låt följeslagarna bli en naturlig del av spelandet. XP för att prata har XP frikopplat från själva handlingen. Låt dom få situationer för att prata.
Instämmer helt med Rickard! Du kan till exempel lägga in att inför en lång vila så ska två gruppmedlemmar ha en "bond scene", där den ene frågar den andra om dennes bakgrund, livsmål, svagheter, eller något annat som man vill ha in i spel. Nästa långa vila är den några andra som kör den scenen. Antingen kan anknytningen i sig bli belöningen, eller så kanske de rollpersonerna kan få fördel på slag som de kan koppla till det som de diskuterade.
 
Du kan till exempel lägga in att inför en lång vila så ska två gruppmedlemmar ha en "bond scene", där den ene frågar den andra om dennes bakgrund, livsmål, svagheter, eller något annat som man vill ha in i spel. Nästa långa vila är den några andra som kör den scenen. Antingen kan anknytningen i sig bli belöningen, eller så kanske de rollpersonerna kan få fördel på slag som de kan koppla till det som de diskuterade.
Det är väldigt nära hur det fungerar i Ur varselklotet. Där får man tillbaka tillstånd genom att spelarna spelar ut en scen tillsammans i sitt designerade gömställe eller var och en tillsammans med sina respektive ankare, dvs en särskild SLP som man har förtroende för. Att spela ut scener på så vis är krav för att läka tillstånd och som, dessutom, syftar till att fördjupa rollpersonerna och deras relationer, både med varandra och med andra..
 
Och att spelledaren ska vara domare för hur bra spelarna rollspelar för att avgöra om de får XP är inte en kul dynamik eller en nyckel till ett bättre spel. Det är väldigt mycket spelledaren gör allt jobbet och bestämmer allt stuff från 1993. Tänkte du ha en liten skylt som vid konståkning och hålla upp den med hur bra du tycker de spelar också? ”7 poäng från Sovjetunionen”.
Är det inte ändå ganska stor skillnad på "poäng för bra rollspelande enligt spelledaren" och "poäng för alla frågor du kan svara 'Ja' på"?
 
Der här är dåliga idéer som kör över dina spelare och du borde inte använda dem.
MODERERING

Jag vill att du undviker "badwrongfun"-argument i såna här diskussioner. Det är konfrontativt och sällan konstruktivt.

MVH

/Magnus
 
Back
Top