Jag blivit inspirerad att plocka fram Nya Mutant och försöka få några spelare att ge sig ut på megastädernas interstrador, bråka med Ziggys utanför någon farm i skymningslandet, och slåss med Loonies-mutanter i kloakerna! (Om någon undrar syftar Nya Mutant på utgåvan från 2089, även kallat Svarta lådan eller Mutant 2089. Så det är väl kanske inte så otroligt nytt när åtminstone sex andra utgåvor kommit efter det under sådär 30 år).
Denna insipration drabbade mig efter att ha lyssnat på podden Finlirs senaste avsnitt, där Finlir-Martin och Martin Broger Höglund diskuterar spelet och sina erfarenhter av introduktionsäventyret under närmare två timmar. Det var ett mycket underhållande avsnitt, med mycket kärlek för detta gamla spel, och en hel del träffsäkra insikter. Stark rekommendation att lyssna på! Framförallt gillar jag hur de reflekterar över att den värld som beskrivs är så som man såg framtiden 2089 - man hade inte kunnat skriva detta spel idag. Spelvärldens invånare förväntas använda sina "hemteriminaler" för att köpa saker och konsumera media. Megastäderna är isolerade från varandra. Och så vidare. Inga mobiltelefoner. Inget internet.
Jag drog fram min gamla låda och läste den raskt från start till slut. Flera saker slår mig:
- Det är en riktigt färgstark värld, absolut så präglad av den tid den skapades i som Martin*2 observerar. Det är Mad Max och Cyberpunk i ett, med inslag av mutantideer som förbjudna zoner och varelser. Det verkligen KÄNNS att de som skrivit spelet vill hur det ska vara, action, stämning, häftigt - och kul!
- En del specifika saker hoppar man till på. Det finns (typ) dinosaurier. Sydostasien är täckt av inlandsis. Gigantiska ekoxar och dråparträd finns.
- Det är väldigt uppfriskande att läsa ett spel som är så "rakt på". Skapa rollperson. Strid. Värld. Super-rälsat introäventyr med massor av "gör så här" och fokus på coola händelser, strunt i intrigen. Hela spelet med världsbok gick att läsa på ett par timmar.
- Rollpersonsskapandet verkar tydligt, kompetent, klart. Och kul. Men det känns lite snålt med yrken/arketyper, och det nu så vanliga "vad gör man" är nog inte så tydligt. Det finns ansatser att man ska börja skuldsatt, för att få en start, dock.
- Regelkärnan är superenkel (slå under färdighet), men lite mystiskt att motståndstabellen är med i tabellsamlingen, och knappt nämns i reglerna.
- Reglerna för strid (som jag nog aldrig använde ens när det begav sig) känns delvis mystiska. Deklarera först i omvänd initiativording. Gå sedan igenom flera faser, och bena ut var och när allt det som deklarerats händer.
- Det är mycket text om städer och zoner, men de konkreta exemplen är till antalet noll. Bör man ta Stockholm och omforma till block med mutanter? New York? Eslöv? Senare i de skrivna äventyren är det mycket Asien och en del Berlin - jag är inte så bekant med dem. I själva spelet står det närmast ingenting om dem (förutom att det nämns att det i Japan nu bara finns en enda stad, nämligen "Japan" (och är det inte ändå "dai-tokyo" sedan i äventyren?)).
- Jag tycker det är kul att det antyds en förlorad guldålder redan när det här spelet utspelas, nämligen rymdåldern kring 2030, som abrupt tar slut under det som benämns "stjärnornas krig", en några minuter lång urladdning då allt förstörs. Nu dräller jorden av övergivna rymdhamnar, men den mesta rymd-teknologin är förlorad.
Så lite frågor.
- Vem spelar detta nu, och vad har ni för erfarenheter?
- Har jag rätt i att reglerna för bl a strid är mystiska, även om kärnan är habil?
- Om jag nu vill spela och uppleva den här retro-futurismen goes cyperpunk meets Mad Max, vad bör jag spela med för regler för att vara i spelets anda?
- Är de färdigskrivna äventyren bra?
Ps. Jag har sett att Magnus Seter uppmärksammat samma poddavsnitt i tråden om PSI, så vi är fler som uppskattat det. ds.
