Well, jag får väl helt enkelt leva med att jag enligt dig, efter att ha spelat rollspel i närmare 30 år fortfarande är att betrakta som "nybörjare". Jag har spellett större delen av de här åren, men jag tycker fortfarande inte att jag vet hur man gör, eller hur man skriver bra äventyr.
Och det är jag tydligen inte ensam om, givet hur stor andel av köpeäventyren som helt enkelt är dåliga – antingen mekaniskt obalanserade, eller så kräver de att rollpersonerna fattar vissa beslut och om de inte gör precis som äventyrsskaparen tänkt så går allting sönder, eller så ges spelarna inga val alls… och så vidare.
Utöver det har vi ju också det faktum att äventyr ser olika ut i olika spel. Är jag bra på att konstruera äventyr till In Nomine så betyder det inte att jag vet hur man konstruerar bra äventyr till D&D.
Så det är såklart fullständigt möjligt att Daniel Schenström är en fantastiskt duktig spelledare och har det i sig att designa fantastiska äventyr helt utan strukturell hjälp. Att Daniel Schenström är en så god improvisatör att han inte behöver så mycket strukturerade förberedelser.
Men problemet är att vi andra "nybörjare" inte är Daniel Schenström och att man inte gärna kan lägga en Daniel Schenström i varje box man skickar ut till rollspelsgrupperna.
Eller med andra ord: Jag tycker att du utgår lite väl mycket från att den nivå av kompetens du själv uppfattar att du har, är typisk eller delas av andra erfarna rollspelare.
Men vad vet jag, jag är ju bara en stackars nybörjare, jag vet ju ingenting.
Jag skulle inte kalla dig nybörjare eftersom du spelat så länge som du gjort, men jag är förvånad över att någon som spelat så länge har problem med något som inte verkar vara problem för många andra. Allt jag vet och kan utgå från är min egen erfarenhet inkluderande vad jag läst och upplevt, inkluderande det i meningen innan denna. Jag vet inte varför du har problemet och jag inte har det, det kan finnas en massa olika anledningar till det. Utan att diskutera det vidare så kan jag inte heller veta, och jag vill veta, för jag vill förstå alla andra rollspelare jag möter.
Det jag vet är att efter att ha läst D&D basregler så förstod jag hur rollspel skulle spelas och äventyr skulle skapas (till det spelet). Efter det så har jag läst 60 spel till och i alla utom 2 så förstod jag hur de skulle spelas och hur man skulle skapa äventyr till dem. De 2 undantagen är Burning Wheel och Mage The Ascension (revised?). I första fallet så tog jag mig inte förbi hur man skapade en rollperson och i andra så blir jag så överväldigad av vad rollpersonerna kan göra, och osäker i vad spelskaparna tycker att äventyren borde handla om. Har dock gjort och spellett ett äventyr ändå, men var ändå mer ett distillat.
Jag tror att det är stor skillnad i de köpäventyr som du och jag har läst och spellett, och att den erfarenheten påverkar vår syn på dem. Min upplevelse är att köpäventyr ofta är tråkiga och det är den största nackdelen med dem. Mekaniskt obalanserade har jag inte reflekterat över, eller det har inte varit uppenbart för mig. Att en del av dem kräver att vissa beslut fattas har jag varit med om flera gånger. Ibland måste besluten fattas, ibland är det lätt att hitta en väg runt, och ibland är det svårt och kräver en lång stund av improvisation och sen arbete mellan spelmöten. Och det är inte bra design. Men jag förstår en del av författarna också, att skriva ut alla möjliga undantag och möjligheter som finns skulle ta en enorm tid, och det skulle bli enorma textmängder, och de flesta köpäventyr jag sett har ett standardsidantal att förhålla sig till.
Jag håller med om att äventyr ser olika ut i olika spel, men hur man skapar dem är liknande i majoriteten av spelen jag känner till. Introduktion/krok, mål - följt av en serie komplikationer på väg till målet.
Jag tänker inte använda de olika adjektiven, men ja, jag kan skapa äventyr utan någon färdig struktur, och ja, jag kan improvisera en hel del (men föredrar att slippa). Det förvånar mig att någon som spellett några äventyr inte skulle kunna skapa egna. Nu pratar jag inte om att skapa något som är mästerligt, eller bra, utan bara ett äventyr.
Jag ska försöka förklara hur jag vanligtvis gör ett äventyr, så får du och andra läsare avgöra om det är kompetens, och om det är något jag har eller inte.
Så vi har rollspel X. Det är av traditionell karaktär, en grundbok som målar upp en värld och sen har regler för att spela i den världen. För detta exempels skull så har man utlämnat ett kapitel om att skapa äventyr, det finns inget spelexempel, eller introäventyr, eller nån beskrivning av vad rollspel är. I beskrivningen av världen hittar jag en eller flera saker som intresserar mig. Det kan vara beskrivningen av en plats, eller en händelse. Väldigt ofta i spelen så brukar det finnas en beskrivning av vad rollpersonerna är och gör. De flesta spel har också illustrationer som kan visa de tidigare nämnda sakerna. Beroende på spel kan texterna och bilderna också förmedla en viss stämning. I reglerna hittar jag de värden som saker har, från personer, till förmågor och olika resolutionsmekaniker.
Från det ovan brukar jag ta det som intresserade mig som en blandning av komponenter till äventyret.
En plats kan bli en plats som äventyret utspelar sig i, en plats att färdas genom, eller till, eller utgå ifrån.
En händelse kan bli nåt som rp ser, eller hör talas om, eller så kan det bli något som de kan få uppleva själva.
En stämning kan bli något som hänger över hela äventyret, eller nåt som finns på en viss plats, i en viss scen eller under en viss tid.
Jag behöver ha en inledning, nåt som får in rollpersonerna i äventyret.
Jag behöver ha ett mål. Målet kan komma från äventyret: lös mordet, fånga skurken, rensa grottan.
Jag behöver utfyllnaden. Ledtrådarna, skurken och hindren, grottan med dess rum.
Nu som 52 år gammal och spelat sen 12 är det så jag gör ett äventyr. Så var det när jag gjorde mitt första äventyr som 12-åring också, och för alla de äventyr jag gjort sedan dess, och jag var ju inte erfaren direkt när jag började. Skillnaden mellan nu och då i hur jag gör äventyr
Jag tror inte att du "vet ingenting" utan som jag skrev tidigare, jag vill gärna förstå din synpunkt. Jag är inte intresserad av att bråka utan enbart av att föra en dialog där vi kan förstå varandra. Om du tror att det inte går att förklara för mig så är det tråkigt, men lugnt.
