Ett "genuint uselt" äventyr?

(Fast, prova att läs TSR-modulen N2, The Forest Oracle, från samma år.)
Man kan också läsa nedanstående fantastiskt underhållande tråd på EN World:

 
Kan inte säga att jag läst äventyret, än mindre spelat det. Mem från utsagor så låter det ju som att det är helt ok om än lite fantasilöst, speciellt utifrån dess ålder.

Vill man titta på ett riktigt trasigt äventyr, så är ju Eldsjäl till DoD 6/Trudvang åtskilliga gånger sämre.
 
Det absolut sämsta introäventyret är det till DoD Samuraj. Det börjar med att rollpersonerna ovillkorligen ramlar ned i ett jordskred och blir av med all sin utrustning. Att mista sin katana är, enligt reglerna för ära, skäl nog för seppuku om man nu skulle råka spela samuraj.

Just ja, det hade jag lyckats glömma. Om jag minns rätt rekommenderades att det inte skulle vara några samurajer bland rollpersonerna och att man inte skulle vara så noga med Ära för det skulle gå åt mycket. Vad tror de att folk vill spela när spelet heter Samuraj?
 
Hela inledningen verkar ha skrivits om av Lars-Åke.

Alltså, allt det du tar upp som skiljer sig känner jag hade gjort det till ett väsentligt bättre äventyr. Inte bra (särskilt för sitt syfte som andra i tråden, särskilt @Gurgeh varit inne på), men bättre. Förändringarna som det tydligen är Lars-Åke gjort känns som försämringar. Med det sagt tycker jag fortfarande att:
  • det är en oerhört stämningsdödande att ha två väsensskilda kartor som en handout på samma papper.
  • det var bra att ta ut slumpmässiga händelserna med mantikororna.
  • över fortfarande kan tolkas som man faktiskt måste gå pentagrammet (och att det blir bättre så).
Men det var roligt att få ta del av insikten kring hur annorlunda det var. Få se om inte vi kan peta in det i början på nästa avsnitt för det är värdefull info tycker jag.

(PS. Om du missat det @Oldtimer så har vi talat om Tvillingbergen också.)
 
Alltså, allt det du tar upp som skiljer sig känner jag hade gjort det till ett väsentligt bättre äventyr. Inte bra (särskilt för sitt syfte som andra i tråden, särskilt @Gurgeh varit inne på), men bättre. Förändringarna som det tydligen är Lars-Åke gjort känns som försämringar. Med det sagt tycker jag fortfarande att:
  • det är en oerhört stämningsdödande att ha två väsensskilda kartor som en handout på samma papper.
  • det var bra att ta ut slumpmässiga händelserna med mantikororna.
  • över fortfarande kan tolkas som man faktiskt måste gå pentagrammet (och att det blir bättre så).
Men det var roligt att få ta del av insikten kring hur annorlunda det var. Få se om inte vi kan peta in det i början på nästa avsnitt för det är värdefull info tycker jag.

(PS. Om du missat det @Oldtimer så har vi talat om Tvillingbergen också.)
Korta kommentarer.

De två kartorna är inte så väldigt olika till stilen i originalet. Dessutom är det väl inte otrolig tanke att det är olika personer som har ritat vildmarkskartan och gravvalvskartan vid olika tillfällen?

Mantikororna "anfaller i första hand hästarna. Om de lyckas döda någon häst kommer de att avbryta attacken och hämta sitt byte senare när sällskapet dragit vidare." Så det är inte menat att äventyrarna måste kämpa ner alla mantikororna. Snarare är det ett sätt att visa hur farlig vildmarken kan vara, utan att det blir en långdragen strid.

En spelledare kan givetvis ändra på saker efter eget huvud, men om vi pratar om själva äventyret, så säger det uttryckligen att pentagrammet aktiveras om man passerar i luften över det. Det är inte öppet för tolkning.

Och, ja, jag har missat att ni har pratat om Tvillingbergen. Vågar jag lyssna på det? :oops:
 
Nu har jag lyssnat även på det avsnittet. Tack för alla fina ord. Otroligt att ni kunde prata i två och en halv timme om det lilla äventyret. :)

Jag kan bara snabbt tillägga att Kjells efternamn har betoning på första stavelsen (som ju är vanligast på svenska), omslagsbilden är ritad av Per medan Lena gjorde de flesta bilderna inne i äventyret och att mitt deltagande inskränkte sig till att vara bollplank, komma med knasiga idéer, rita kartorna (med tuschpenna, linjal, raster och gnuggisar) och layouta både inlaga och omslag.
 
Jag hittade det engelska originalet och där kan man få kartan för 600 om man prutar - CL i praktiken KARx5%.
Enligt kartan tar färden sammanlagt 4 veckor.

Första mötet (som inte går att undvika) är minst 20 alver, med minst 75% på svärd och båge, dvs gruppen kan inte besegra dem i strid. Alverna är "lika giriga som trollen" och kräver en ospecificerad tull.
Detta är sannerligen ett uselt möte, och dessutom de nyblivna rollspelarnas första någonsin. Vad fan tänkte Perrin här?

Vid "Dragonwing Pass" är det sammanlagt 75% chans att attackeras av 4 mantikoror, antingen dagtid eller på natten. De beter sig som OT skrev, och det är faktiskt ett riktigt bra nybörjarmöte. Jag mindes fel och får be om ursäkt för mitt tidigare inlägg.

Vid "Trollhome Mountains" är det 40% chans att möta 2 kimeror. "De är stora, elaka och hungriga, och festar gladeligen på häst eller människa, vad som kommer först".
Kimerorna är skälet till att det inte finns några troll just här i "Trollhome Mountains", det nämns inget om vart trollen vid bron tog vägen. Kimerorna är inte så hemska som jag mindes dem, men nog kommer de att skada gruppen, kanske t.o.m. ett par dödsfall.
Om gruppen besegrar kimerorna och OM de sen följer deras spår till boet, så kan de hitta ett magiskt svärd (osäkert om det är kort, brett eller bastardskt), och OM någon kan SYN, samt lägger och lyckas med denna, 2ggr, så visar det sig att svärdet är magiskt och riktigt användbart - åtminstone om bäraren har hyfsad KRA.
Det är märkligt att detta är ett slumpmässigt möte. Jag tror säkert att nybörjarspelare tycker att det är häftigt att slåss mot trehövdade, eldsprutande monster, men det här var ett ytterst tråkigt sätt att introducera en av regelbokens mest spektakulära varelser.

Valvet: Här är trollen från bron (i alla fall ett litet antal av dem). För att överraska den sovande, stupfulle vakten måste den/de som smyger fram lyckas 3ggr med Röra Sig Ljudlöst, vilket är väldigt osannolikt, MEN... efter att vakten vaknat så tar det 1T6+2 SR innan de övriga är redo för strid, vilket ger karaktärerna en god chans att finna dem nyvakna och oförberedda, vad det nu innebär.
Upp till 4 troll (med magiska föremål, bl.a ett armband med SYN, lämpligt nog) och 8 svartalfer, men alltid 2 färre än karaktärerna. Så 4 karaktärer + Havnor kommer att möta KeenTusk the Sorcerer Troll, 1 standardtroll och 1 svartalf... ingen omöjlig uppgift kanske.
Eventuellt dyker även ett antal skelett upp. Detta vore ett bra tillfälle för trollen att föreslå en allians med karaktärerna, men texten säger inget och nybörjar-SL lär knappast tänka på det.

Slutstriden mot 1-2 demoner kan ju bli hur lätt eller svår som helst beroende på vad SL slår fram, men eftersom de bara behöver hålla ut tills någon bränt böckerna så känns det inte omöjligt.

Summa summarum så är äventyret faktiskt bättre än jag mindes det. En erfaren SL kan garanterat brodera ut det till något riktigt bra utan alltför mycket förberedelser.
Direkt ur boken, så som den nyblivne rollspelsägaren, tillika SL skulle använda det, så är det ganska trist i mina ögon. Ett bättre första möte, några få råd till nybörjar-SL, någon miljöbeskrivning och ett par rader om hur trollen kan reagera skulle göra mycket tror jag.
Precis som hela Worlds of Wonder-boxen så känns det som ett hafsjobb, vilket är synd för den hade kunnat bli något jättebra. Perrin skrev ju som regel bra grejer - tänk bara om han hade fått skriva BRP-häftet, istället för Stafford och vad han nu heter.
 
I rollspel allmänt eller DoD? I det senare fallet är det svårt att vara så ny när målet är att vara retro, men rollspel i allmänhet? Finns massor med bra som är nytt, oftast mer skulle jag säga.

I allmänhet. Iof alltid svårt för nya spel att bli omedelbara klassiker. Men finns det exempel på äventyr/kampanjer som betraktas som sådär särskilt bra som skrivits sista 10 åren? I stil med Ravenloft, Svavelvinter, Enemey Behind the Throne, Vildhjärta etc.?
 
I allmänhet. Iof alltid svårt för nya spel att bli omedelbara klassiker. Men finns det exempel på äventyr/kampanjer som betraktas som sådär särskilt bra som skrivits sista 10 åren? I stil med Ravenloft, Svavelvinter, Enemey Behind the Throne, Vildhjärta etc.?
Jag har varit litet dålig på att följa de senaste åren (även om Törnetronen är ett uppenbart exempel, i alla fall halvvägs genom som vi är), men utsträcker du det till 15 år har vi t.ex. The Dracula Dossier (topp-två av alla tiders bästa kampanj IMO), The Darkening of Mirkwood och Eternal Lies.

Däremot är det förstås så att det ges ut så väldigt mycket mer nuförtiden, så det kan vara svårt även för väldigt bra kampanjer att slå igenom, och ännu svårare att få klassikerstatusen oberoende av kvalitet (och nästan inget får en klassikerstatus snabbt alldeles oberoende - är det ens möjligt för något som är tio år gammalt att vara en klassiker?).
 
Last edited:
Enligt äventyret är de bara intresserade av ett skrovmål på häst. Så de anfaller hästarna och drar sig tillbaka (och inväntar att äventyrarna drar vidare) så fort de har dödat en häst.
Bra skrivet, och ett sätt att sätta respekt för strid i rollpersonerna utan att mörda ihjäl dem. Jag är för.
 
Mantikoror är extremt farliga i strid (t.o.m. lite värre i Magic world än DoD) och kan lätt döda med en träff. I regelboken beskrivs de som giriga skattsamlare och intelligenta nog att använda skatter för att köpa sig ur svåra situationer. Med människoansikten och INT som en genomsnittlig människa borde de i första hand förhandla, hota eller köpslå med karaktärerna. I äventyret anfaller de i stället som vanliga rovdjur.
En bättre ide hade varit att en av dem inleder samtal medans övriga norpar en packhäst bakifrån (Havnor/Anselm kan ha en extra), och flyger iväg med den och någon kritisk utrustning till sitt bo. Skippa avsnittet med alverna vid bron så får man t.o.m plats med en lite karta över boet.
 
Mantikoror är extremt farliga i strid (t.o.m. lite värre i Magic world än DoD) och kan lätt döda med en träff. I regelboken beskrivs de som giriga skattsamlare och intelligenta nog att använda skatter för att köpa sig ur svåra situationer. Med människoansikten och INT som en genomsnittlig människa borde de i första hand förhandla, hota eller köpslå med karaktärerna. I äventyret anfaller de i stället som vanliga rovdjur.
En bättre ide hade varit att en av dem inleder samtal medans övriga norpar en packhäst bakifrån (Havnor/Anselm kan ha en extra), och flyger iväg med den och någon kritisk utrustning till sitt bo. Skippa avsnittet med alverna vid bron så får man t.o.m plats med en lite karta över boet.
Flyga iväg med en häst?
 
Back
Top