Vördnad för sin SL även IRL?

Franz said:
Ämnet lockar naturligtvis till en massa humor, men jag är på riktigt nyfiken på vilka exempel @Conan kan ge.
Click to expand...

Tja, det är väl subtila saker som att man är mer försiktig med att delge mer personliga saker bjuda på grov humor eller att man är mer noggrann med att hälsa på personen på ett tillbörligt sätt osv.

När man talar med sin SL eller för den delen sin chef så sträcker man lite extra på sig och ser till att inte formulera sig slarvigt.
 
Conan said:
Tja, det är väl subtila saker som att man är mer försiktig med att delge mer personliga saker bjuda på grov humor eller att man är mer noggrann med att hälsa på personen på ett tillbörligt sätt osv.

När man talar med sin SL eller för den delen sin chef så sträcker man lite extra på sig och ser till att inte formulera sig slarvigt.
Click to expand...

Är inte allt det här väldigt kulturellt och kontextbundet? Även i Sverige så skiftar vi hur vi beter oss i mötet med den andre, även om våra sociala normer är annorlunda än de som återfinns i kulturer som är mer traditionsbundna. Även om titlar inte finns där och hierarkin är platt försvinner inte hierarkin helt, den finns där och formar vår förhållning till världen. Sen att det kan vara mer eller mindre tydligt hur den kommer till uttryck är ju en annan sak.
 
Conan said:
Tja, det är väl subtila saker som att man är mer försiktig med att delge mer personliga saker bjuda på grov humor eller att man är mer noggrann med att hälsa på personen på ett tillbörligt sätt osv.

När man talar med sin SL eller för den delen sin chef så sträcker man lite extra på sig och ser till att inte formulera sig slarvigt.
Click to expand...
Vilken nytta gör detta?
 
RasmusL said:
Om det är en kulturell grej så beror värdet väl på hur en värderar kulturella yttringar. Vad är värdet i att säga tack, inte ta sista kakan, följa Jante, etc? För vissa är det ovärderligt!
Click to expand...
Jag vet att det finns många svar beroende på olika faktorer, men jag är nyfiken på vad just @Conan tycker.
 
Conan said:
Förstärker hierarkier som är av godo.
Click to expand...
Mina följdfrågor är typ desamma som @Sömniga Isaac har. I och med att du säger ”hierarkier” i plural antar jag att du menar både chef/anställd och SL/spelare? På vilket sätt är dessa hierarkier av godo? På vilket sätt blir världen en bättre plats av att dessa hierarkier förstärks?
 
Sömniga Isaac said:
På vilket sätt är dessa hierarkier av godo? Vad medför de för spelgruppen? Vilket mervärde skapar de för aktiviteten? Hur gör de att aktiviteten blir bättre? Jag frågar av nyfikenhet.
Click to expand...

Ökar känslan av immersion när SL är som Gud.

Franz said:
Mina följdfrågor är typ desamma som @Sömniga Isaac har. I och med att du säger ”hierarkier” i plural antar jag att du menar både chef/anställd och SL/spelare? På vilket sätt är dessa hierarkier av godo? På vilket sätt blir världen en bättre plats av att dessa hierarkier förstärks?
Click to expand...

Alla samhällen och mänskliga strukturer behöver hierarkier. Så även rollspelen. Försök att skapa utopier utan sådana såsom de autonoma zonerna i USA leder bara till oordning och den starkes rätt.

Att inte ha några hierarkier runt spelarbordet har jag inte provat, men är väldigt oattackerad av tanken. Låter mer som att det blir en lek än en rollspelssesion.
 
Conan said:
Alla samhällen och mänskliga strukturer behöver hierarkier. Så även rollspelen. Försök att skapa utopier utan sådana såsom de autonoma zonerna i USA leder bara till oordning och den starkes rätt.
Click to expand...
Så att uttrycka vördnad för SL går hand i hand med ett samhälleligt ideal att förstärka hierarkier, exempelvis genom att införa mer essentiell vördnad från anställd till chef, med inspiration från den struktur som finns i Japan mellan chefer och anställda. Och syftet är att just dessa hierarkier ska förstärkas, och är en måttstock på hur civiliserat vårt samhälle är, för att motsatsen till att ha en strikt hierarki och visa en essentiell vördnad för dem som står över i denna är kaos som leder till den starkes rätt? Har jag förstått ditt resonemang korrekt då?
 
Conan said:
Att inte ha några hierarkier runt spelarbordet har jag inte provat, men är väldigt oattackerad av tanken. Låter mer som att det blir en lek än en rollspelssesion.
Click to expand...

Så då blir frågan vad en rollspelssession är enligt dig. Vilka kriterier bör en sådan uppfylla? Jag är genuint nyfiken för jag har aldrig upplevt att det blivit bättre med tydliga hierarkier, däremot bidrar goda strukturer till ett bättre spelande för min del. Struktur, förväntan och respekt för deltagarna runt spelbordet är vad som skapat framgång för mig vid rollspel. Sen har de bästa spelomgångarna för mig kommit från spel utan en tydlig spelledare, så kanske är det en av sakerna som gör att jag har svårt att se hur hierakier bidrar till att undvika lek. Sen vet jag inte om lek i sig självt är negativt, men det är en helt annan diskussion.
 
Sedan finns ju ofta informella hierarkier ändå. Jag spelar ju nästan alltid spelledarlöst, men i många fall finns mer eller mindre tydliga hierarkier, som ofta skapas av olika deltagares erfarenhet, tid i gruppen, ålder, personlighet, och så vidare. När jag med 40 bast spelar med ett gäng tonåringar som dyker upp i Indierummet på konvent, och som aldrig spelat rollspel förut, finns en rätt tydlig social hierarki även om vi rent regelmässigt har exakt samma uppgifter och resurser i spelet. Och denna hierarki är nog till och med av godo, i det att den leder till en bättre upplevelse för alla inblandade.

Så även om jag inte är förtjust i spelledare (Ni dés ni maitre !), så är jag helt med på att en social hierarki inom gruppen kan vara av godo, men det beror också på situationen. När jag lirar med gamla indiespelsrävar, antingen i Gårdagruppen eller på huskonvent, så finns mycket mindre av en hierarki, för den behövs inte för aktiviteten ifråga. Men när någon ny ansluter sig till en grupp som redan känner varandra, kommer de naturligt först att ha en hierarkiskt lägre ställning. Inte på ett härskande sätt, utan på ett omhändertagande sätt. De är mindre benägna att försöka ta ledningen och introducera en massa nya galna grejer, utan kommer antagligen att i början känna in gruppen och följa med i flödet. Det är ganska naturligt, och heller inte av ondo.
 
Franz said:
Så att uttrycka vördnad för SL går hand i hand med ett samhälleligt ideal att förstärka hierarkier, exempelvis genom att införa mer essentiell vördnad från anställd till chef, med inspiration från den struktur som finns i Japan mellan chefer och anställda. Och syftet är att just dessa hierarkier ska förstärkas, och är en måttstock på hur civiliserat vårt samhälle är, för att motsatsen till att ha en strikt hierarki och visa en essentiell vördnad för dem som står över i denna är kaos som leder till den starkes rätt? Har jag förstått ditt resonemang korrekt då?
Click to expand...

Det var väl att hårdtolka (steelmana) det lite, men visst.

Sömniga Isaac said:
Så då blir frågan vad en rollspelssession är enligt dig. Vilka kriterier bör en sådan uppfylla? Jag är genuint nyfiken för jag har aldrig upplevt att det blivit bättre med tydliga hierarkier, däremot bidrar goda strukturer till ett bättre spelande för min del. Struktur, förväntan och respekt för deltagarna runt spelbordet är vad som skapat framgång för mig vid rollspel. Sen har de bästa spelomgångarna för mig kommit från spel utan en tydlig spelledare, så kanske är det en av sakerna som gör att jag har svårt att se hur hierakier bidrar till att undvika lek. Sen vet jag inte om lek i sig självt är negativt, men det är en helt annan diskussion.
Click to expand...

Leker gör man som barn, med dockor och bilar eller Warhammer. Det står en förstås fritt att göra som vuxen, men själv tycker jag sen länge lekar är ganska tråkiga. Rollspel är världens främsta spelform, men för maximal upplevelse så ska SL bestämma rättså allsmäktigt, även om reglerna i någon mening kan stå över SL i rena regelfrågor.
 
Genesis said:
[…] så är jag helt med på att en social hierarki inom gruppen kan vara av godo, men beror också på situationen. När jag lirar med gamla indiespelsrävar, antingen i Gårdagruppen eller på huskonvent, så finns mycket mindre av en hierarki, för den behövs inte för aktiviteten ifråga. Men när någon ny ansluter sig till en grupp som redan känner varandra, kommer de naturligt först att ha en hierarkiskt lägre ställning. Inte på ett härskande sätt, utan på ett omhändertagande sätt. De är mindre benägna att försöka ta ledningen och introducera en massa nya galna grejer, utan kommer antagligen att i början känna in gruppen och följa med i flödet. Det är ganska naturligt, och heller inte av ondo.
Click to expand...
Frågan gäller ju dock om man ska förstärka dessa hierarkier genom att visa vördnad för de som står över i dem
 
Conan said:
Leker gör man som barn, med dockor och bilar eller Warhammer.
Click to expand...

Här märker jag att vi inte delar uppfattning om vad lek innebär. De saker du nämner är helt klart en del av lek, men lek som bredare begrepp innefattar så mycket mer och är även en viktig del i ganska mycket i livet. Såväl i lärandet som i att hitta och upptäcka hierarkier. Även i leken uppstår nämligen hierarkier, frågan är dock vilka hierarkier som är av godo och vilka som inte är det. En hierarki i sig själv behöver varken vara bra eller dålig utan en del av tillvaron som människa. Däremot kan en hierarki vara förhärskande och skadlig för en grupp, precis som den kan vara sund och skapa något hållbart vilket @Genesis ger tydliga exempel på.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top