Med risk för att framstå som snobbig så öppnar jag maskburken, men man bör ta i beaktan att jag är 1) radiot (som i radio och missbrukare) och 2) har en notering på spektrat. Därtill väger jag inte in om podden handlar om X eller Y, där är smaken som baken och en rätt ointressant fråga i kontext.
Det finns många variabler i spel men tyvärr är ljudproduktion en dealbreaker för mig. Alltså, med en bra produktion njuter jag mer, men vid en nedre gräns för produktionen så kan jag alltså sluta lyssna trots att innehållet är värt sina tid. Sorgligt men sant. Variabler samverkar förstås, vad vi kan kalla för produktion och framställan ger marginaler till varandra, men med det sagt så kan inte den mest välproducerade podd i världen intressera mig om framställan är svajig. Däremot kan jag leva med inte 'kackigare' ljud om innehållet är bra men, som sagt, även där finns en gräns. Det blir för smärtsamt om någon av variablerna är för tunna.
Sedan är rösten också viktig. Då menar jag inte att om någon har ful röst (vad nu det är) så slutar jag lyssna, men exempelvis Spelhyllan med
@Khan är en lisa för själen. Karln skulle kunna knacka på hos sin P4-station vilken dag som helst i veckan, och få anställning på stående fot - jag lovar
Men det du beskriver sträcker sig även till vad jag kallar för radiovana. När jag sitter och pladdrar vid fikabordet eller jag gör en dragning så skiljer sig min framställan kapitalt åt. Jag kan idissla vid 'informellt struntprat' men upprepning inför publikum används endast vid retorisk figur. Jag skulle kunna berätta om lösningen på alla världens problem men ingen lyssnar om jag regurgiterar. Publiken, oavsett om de är 20 eller 2, är förlorad.
Det finns ett bra exempel med fantastisk produktion och bland det absolut bästa inom svensk AP-podd som producerats - Rollspelsdags med bla
@Anthrox. Ja, jag har tjatat om den förut i den här tråden men jag är beredd att ta smällen

Har du inte gjort det så lyssna, bra produktion och bra framställan. Men, jag minns inte (
@Anthrox kan säkert hjälpa) vilket 'mellan kampanjerna'-avsnitt det är där klipparen påpekar hur många små "ähum", hostningar eller vilket litet prokrastineringsljud det nu än månde vara som någon av spelarna gör, som den stackars klipparen, painstakingly, rensat ut, ett för ett - och det finns en mycket god orsak varför och det är inte för att det är kul utan för att det höjer lyssningsbarheten galore. Hade jag klarat av prokrastineringsljud? Kanske, med en i övrigt så bra produktion och innehåll. Nu har jag inte hört just den/det du beskriver men fenomenet är inte okänt och jag är rädd att jag skulle, precis som du, finna det helt omöjligt att lyssna på.
Så, för att återgå till frågan, vad får mig att gilla respektive ogilla en podd? Att man ställer en mic på köksbordet/hakar på sig headset framför datorn, trycker på rec och börjar spela som man alltid gjort får mig att ogilla en podd. Att man får kläm på grundläggande ljudproduktion, inser att en dyr mic inte är lösningen och förstår att vad lyssnaren hör och du säger är två helt skilda saker - det får mig att gilla en podd.