Låt oss drömma en stund: I den bästa av världar hade Winds of Winter släppts på våren 2015, och A Dream of Spring hade släppts på våren 2019. Då hade läsarna (i synnerhet de puritaner som inte var förtjusta i tv-versionen) fått hela berättelsen i litterärt format i någorlunda lugn och ro, snäppet tidigare eller åtminstone parallellt med tv-seriens sista säsonger. Dessutom hade det blivit en fenomenal försäljning, precis som Dilandau säger, om böckerna haft den monumentala tv-hajpen att rida på, med troligtvis några miljoner fler bokköpare. Vad kan man jämföra med, typ de senare Harry Potter-böckerna som kom ut medan filmserien var i produktion. Alla (nåja, de flesta) hade varit supernöjda, från förlagschefer till tv-chefer till läsare och tv-tittare.
I den ännu bättre av världar hade GRRM dessutom varit kvar som aktivt arbetande producent för serien, med tydliga direktiv för intrigen, och dessutom fortsatt att skriva enstaka avsnittsmanus vilket hade gjort de gamla läsarna mindre benägna att klaga (man har ju sett inlägget "actually, GRRM himself wrote that episode" på forumen). Istället valde han att driva biograf, öppna spelarkader, driva bokhandel, skriva fiktiva historieböcker, vara redaktör för tiotusen novellsamlingar och inte minst skriva utkast till tjugo nya spin-off-serier. Sedan ligger väl mycket av ansvaret på att han gled ifrån tv-serien på dess två chefer, som inte var det minsta intresserade av de element som GRRM påpekade var viktiga att inkludera (som Lady Stoneheart).
Min kommentar om en irriterad tand framstår som alltmer sann, då jag inte kan hålla mig från raljera och gnälla med sådana här inlägg... Förlåt!