Kronologiskt kom väl romanen först, sedan datorspelet, sedan modulen, och allra sist serietidningarna.Tydligen ska det även finnas ett TSR-äventyr med samma namn och samma omsla
Kronologiskt kom väl romanen först, sedan datorspelet, sedan modulen, och allra sist serietidningarna.
Lyssnade på Morrus (EN World) senaste podd häromdagen, där Shannon Applecline sa typ "3e var mer komplext än 4e". Det fick mig att studsa till, för i mitt huvud är 4e mer komplext än 3e - men jag har då spelat 3e och inte 4e. Vad tänker ni om Appleclines uttalande? (Det kan ju finnas en glidning här, för crunch består ju av [minst] två dimensioner, dels den totala mängden regler, dels deras komplexitet).
I synnerhet för DM. Monster är mycket lättare att skapa och använda i 4e. Å andra sidan är de i utgåvans tidigare fas också för mesiga, men det är en annan fråga.Men i spel? Mycket lättare.
Lyssnade på Morrus (EN World) senaste podd häromdagen, där Shannon Applecline sa typ "3e var mer komplext än 4e". Det fick mig att studsa till, för i mitt huvud är 4e mer komplext än 3e - men jag har då spelat 3e och inte 4e. Vad tänker ni om Appleclines uttalande? (Det kan ju finnas en glidning här, för crunch består ju av [minst] två dimensioner, dels den totala mängden regler, dels deras komplexitet).
Ja, 4e var strömlinjeformat för att göra en enda grej. 3e var mycket spretigare, med fler korsberoenden och ett avsevärt mindre uppstyrt sätt att avancera med rollpersonen, med alla prestigeklasser, substitutionslevels, feat-träd, monster med ECL och så vidare.
Som reglerna för ett SPI-spel. Om du är gammal nog att fatta den referensen.Hur är 4e skrivet?
Hur är 4e skrivet?
Jag tycker att 3e var ett under av klarhet, det var nästan aldrig några problem för mig att fatta hur reglerna skulle tolkas (inte ens de ökända brottningsreglerna), medan jag ofta stöter på patrull när jag kör 5e och måste vända mig till SA eller liknande för att fatta vad som egentligen menas.
Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som skapar den här skillnaden för mig (förutom att jag är femton år stelare i hjärnan), men en sak tror jag är att 3e är mycket tydligare med definiera och använda regeltermer, medan 5e använder regeltermer som egentligen har en rätt precis betydelse som får dem att se ut som vanliga ord.
Men jag tror inte det var regeltolkningen som var det krångliga med 3e så mycket som den enorma mängden material med olika potentiella korsberoenden.
Sen verkar ju utbygdsjägaren vara förbannad, som blev för svag i både 3e och 5e (eller djurmästaren i alla fall).
Den är en av de absolut starkaste klasserna i 4ed dock! Elf Ranger var A+ great
Det tråkigaste med ranger är egentligen att så mycket av deras förmågor kostar en bonus action, vilket gör att dual wielder inte riktigt fungerar som man vill. Archers är rätt ok (särskilt med ändringarna från Tashas, men även utan de ändringarna så fungerar det rätt bra att skjuta båge) men vill man slåss i närstrid och använda t ex hunder's mark så är det bättre med sköld, vilket känns helt fel.
Alltså, Aragorn valde ju Dueling. Om det dög för honom duger det väl för våra rollpersoner?
DEATH HOUSE
Tack vare ubbtubbs vackra algoritmer (aka surveilliance capitalism) snubblade jag över följande genomgång av Death House.
Alltså, Xp to level 3 är kul (kolla rougen nådde level 4 sången!) men de har fel om den här och Tomb of Horrors!![]()