Cantrips är nog lite både och för mig som de fungerar i DnD 5. Problemen med cantrips har nämnts tidigare, vilket egentligen beror på hur vi beskriver världen. Om magiker är vanliga så blir det helt plötsligt onödigt med personer som bågskyttar och dylikt då försvaret istället ersätts med en bakrelinje av magiker som är tvungna att skydda staden vid konflikt för att få behålla sin plats vid eventuell akademi för att träna magiker.
Däremot om cantrip kan kastas i all oändlighet och är besvärjelser som mer handlar om att skapa ljus, skapa mindre ljud och dylikt blir det spännande för då kan magikern med sina cantrips bli kreativ i sin problemlösning med hjälp av sina besvärjelser. Det handlar inte längre om att kasta syra, eld och allt annat i ansiktet på motståndaren utan det handlar mer om att vilseleda och lösa problem med sina ynkliga nybörjar besvärjelser.
