Jag har läst DC:s
Absolute-linje, som man rätt mycket kan jämföra med den ursprungliga Ultimate Universe från Marvels sida. Precis som UU är det en "modernisering" av klassikerna, med i alla fall ambitionen att komma utan en massa kontinuitet. Precis som i UU visar detta sig vara en rätt tveksam idé. Det egentligen mest intressanta är att se vad som ses som mer gångbart i dagsläget när man ändrar till det. Som ni kommer att få se handlar det framför allt om klass och jobb - det går tydligen inte hem att vara vetenskapare eller playboy eller prinsessa eller testpilot längre.
Absolute Batman, Scott Snyder
Absolute Batman är varken rik eller föräldralös. Han är byggingenjör, och det är litet oklart hur han har tid och råd att bekämpa brott. Han är också byggd som ett kylskåp och har en Bat-yxa. Många av de klassiska skurkarna är hans kamrater från uppväxten.
Det här är typisk Snyder-Batman ändå. Har man läst Batman de senaste åren vet man redan om man gillar Snyder-Batman.
3+/5
Absolute Superman, Jason Aaron
Det fanns en tid där Jason Aaron var en stigande stjärna. Den tiden är sedan länge förbi.
Absolute Superman blir skickad till Jorden som yngling, med en AI-dräkt och inte mycket vett. Precis som Absolute Batman har han fått uppleva en klassresa nedåt från vanliga DCU - hans föräldrar var utbildad arbetarklass och inte vetenskapsklass, och anledningen till att Jor_El kan förutse Kryptons undergång är för att han gruvgeolog. Kalssamhället på Krypton är strängare än någonsin, och S-symbolen är bokstavligen ett kastmärke. Vill du ha en tonårs-deppig Superman har du kommit till rätt ställe!
Serien trampar tyvärr på tomgång redan från starten, där Absolute Superman tampas med "Lazarus Corporation", som är en Rhas al-Ghul historia. Det är påfallande ointressant. Läs
Scalped eller
Southern Bastards i stället, från tiden Aaron var bra.
3-/5
Absolute Wonder Woman, Kelly Thompson
Jag har aldrig tänkt så mycket på Kelly Thompson, men den här serien är kanonbra!
Wonder Woman är uppfostrad i den mytiska underjorden av Circe, så nedtagningen i klass fortsätter när hon inte är en prinsessa. Han har en magisk skelettpegasus, ett manga-svärd och en magisk arm, och slåss mot mytologiska problem i både den vanliga världen och magiska annanvärldar.
Det är genomgående skitsmart skrivet, och till skillnad från Superman och Batman känns det hela motiverat och i alla fall litet annorlunda. Skippa de andra två och börja här i stället.
5-/5
Absolute Flash, Jeff Lemire
Jeff Lemire kan ofta skriva bra, när han inte skriver superhjältar. Det här en litet annorlunda tagning på en tonårig Wally West som Flash, men det är inte originellt, intressant, eller bra. Det handlar inte egentligen om något annat än hur det är litet annorlunda och vanliga Flash, och man önskaratt Lemire inte kände sig tvungen att ha en pojkhjälte i
allt han skriver.
3-/5
Absolute Green Lantern, Al Ewing
Al Ewing är en av våra tre bästa superhjälteförfattare vid sidan om Hickman och Gillen, så mina förhoppningar här var skyhöga, men infriades inte fullt ut. Konceptet är i alla fall skyhögt., där han helt skriver om Green Lantern-mytoset och uppenbart är så oimponerad av hur färgerna används i vanliga Green Lantern att han hittar på något helt eget i stället. Serien har ett skumt upplägg där alla de (många!!) Green Lanterns från DCU bor i samma småstad som vanliga personer när Abin Sur anländer och börjar ställa till trassel. Som
ytterligare ett exempel på attman inte längre får ha coola jobb i Asbolute Universe, säljer Hal Jordan begagnade leksaker snarare än att vara hotshot-testpilot. Jo Mullein är den som får Green Lantern-jobbet istället medan Hal Jordan är synnerligt borttappad hela tiden.
Det här är skumt, och det är så långt det går att komma från att inte behöva kunna backstory, eftersom det blir meningslöst om man inte plockar referenserna. Men man kan alltid lita på att Al Ewing tänkt igenom saker, och det är skumt på ett intressant vis när det bygger sin helt egna GL-mytologi fast med samma personer.
4+/5
Absolute Martian Manhunter, Deniz Camp
Den första där jag inte ens kände till författaren - han verkar mest ha skrivit saker till den senare (usla) delen av Ultimate Universe.
Här verkar kopplingen till Absolute Universe helt vara tappad, och det kunde vara vilken udda Elseworlds som helst. AMM är en psykedelisk historia där marsianerna är rena tankeformer som kan ta plats i människor, och den vanlige gröne är på Jorden för att bekämpa negativa tankeformer (som det inte råder någon brist på). Märkligt nog känns det både innehållsmässigt och grafiskt mycket mer som
Shade: the Changing Man än MM, men Shade är upptagen med att laserlobotomera folk i AGL i stället.
Det här inte dålig egentligen, men det verkar inte fylla någon funktion heller. Läs om du vill läsa något psykeliskt deprimerande, antar jag?
3/5
*
Sammanfattat verkar man ha gått i de flesta av minorna som Marvel gick i med ursprungliga Ultimate Universe - det "moderniserade" är mindre intressant och torde snart börja kännas mycket mer tidstypiskt än den vanliga linjen, man ackumulerar backstory i rasande tempo, och det verkar inte finnas något egentligt helhetsgrepp på universumet. Men precis som i Ultimate Uuniverse finns det utrymme för den som har en bra idé att göra en bra serie.
Absolute Wonder Woman är hur bra som helst, och
Absolute Green Lantern ska man helt klart läsa om man önskar sig en smartare tagning på GL än den trötta Geoff Johns-eran vi lever i i vanliga DCU.
Absolute Batman är värd att läsa om man vill ha mer Snyder-Batman än man redan får annorstädes.