Jag köper inte det kulturrelativistiska resonemanget. Jag fördömer ju inte WotC och andra företag som motarbetar fack för att de bryter mot sociala normer eller för att de går emot aktuellt lands traditioner av facklig organisation eller brist på sådan – jag fördömer dem för att de motarbetar facklig organisering. Det finns inga länder där facklig organisering inte behövs, och det finns därmed inga företag i hela världen som i mina ögon agerar korrekt när de motarbetar facklig organisering.
Det handlar heller inte om att WotC gör något "brottsligt". Det skiter jag ju i. Det går alldeles utmärkt att arbeta för att göra det kontroversiellt att motarbeta fack även inom lagens råmärken.
Det är inte olagligt att ställa sig och prutta framför någon på tunnelbanan, vad jag vet. Men det är fortfarande ett beteende värt att fördöma.
Så, jag bedömer inte WotCs "hantering" av fackföreningar utifrån svenska förutsättningar, utan utifrån ett arbetarrättsligt internationellt perspektiv. Att vi i sverige nått längre än i USA påverkar inte annat än i att jag i samtal med fackmotståndare kan använda sverige som positivt exempel där industrin inte gått under bara för att man fått en hög grad av facklig organisering. Och att jag i samtal med fackliga i andra länder kan ge exempel på hur vi löst olika saker.
Men huruvida motarbetande av fackförbund är något jag fördömer eller ej har verkligen inget med nationer eller deras traditioner i frågan att göra.
Att det i amerikansk kontext är okontroversiellt att motarbeta facklig organisering är möjligen en anledning att fördöma den amerikanska kontexten. Det är ett U-land sett till arbetarrättigheter, vilket också är en av anledningarna till att jag jublar varje gång någon grupp amerikanska arbetare lyckas övervinna alla de juridiska och andra hinder som företag och deras köpta politiker ställt upp, och lyckas bilda en fackförening. Och varför jag tycker det finns goda skäl att från internationellt håll fördöma WotC om och när de motarbetar organiseringen.
www.resetera.com
