Vilka moderna företeelser förstör din känsla i en standard fantasy värld?

Vilka av dessa företeelser tar dig ur känslan eller får dig att känna att vi inte längre befinner os


  • Total voters
    77
Alltså det kommer ju landa i en spelgrupps reaktion, men det är väl hela frågans premiss. En klassiker är väl att ett fantasyspel inkluderar en badass och överdimensionerad stridsyxa och att någon i gruppen blir så pass störd av den inte passar in i den tidsera som spelet i övrigt hämtar sitt stoff ur. De dras alltså ur spelvärlden på grund av deras förförståelse.
Absolut, jag tänkte mer på hur ditt spelande påverkas. Att man kan tycka att något är overkligt och hur man hanterar det tror jag det finns rätt mycket belägg för och exempel som illustrerar. Men jag förstår inte hur det motsatta förhållandet funkar när det blir problematiskt.

Eller menar du att du då inte har med den där stora storyxan som du tror att folk kommer störa sig på och så blir det en form av självcensur som du inte uppskattar?

Obs, jag ser inga som helst problem med stora storyxor eller liknande. Vi har en fungerande stor storyxa (ser ut som en minoisk dubbelyxa som sannolikt var ceremoniell IRL om de ens fanns) i ett äventyr till Ereb Altor. Och det har höjts något kritisk röst om det. Men yxan är en gåva från en utomvärldslig makt så jag vet inte... Oavsett hade vi nog inte brytt oss.

Men fantasyvapen i en fantasyvärld är väl helt on brand?
 
Realism stör mig mycket. Det här med att allt ska vara som i den verkliga världen o_O Fantasy är INTE verkliga världen 2026 & INTE sverige/europa på medeltiden.
Några ex. vikt DoD 85 var mycket bra med BEP (3 kg = 1 BEP). Vad saker kostade i silver var bra. Men så kom DoD91 där all projektledaren har någon något ideal om att allt ska vara tungt och man får massa minus på FV. Alla kostnader ska vara som på medeltiden. Urkorkat!
Tolkien var mycket bättre. Rollpersonerna (dvs hjältarna) bär omkring på massa bra saker och rör sig i rustning utan problem.

Sedan detta med skador. Naturligvis är RP hjältar och tar emot smällar som dödat en vanlig person i verkliga världen för länge sedan men i Fantasy så blir man frisk och kry efter en lång vila och inga men får man heller.

Så kommer vi till politik. Det här med demokrati, allmän rösträtt, allas lika värde. Jag har inga problem med trakorien och ereb altor och hur de såg på politiskt styre. dvs depotism, tyraner, förtryck av olika tänkande. Det roliga är ju att "fritänkarna" dvs den moderna människa från trinsmyra flyttar till Majura för att upprätta ett samhälle där alla har lika värde. Jag tyckte detta var roligt när vi spelade och människorna på trakorien så ned på oss halvfolk (vi tyckte om att spela alver, dvärgar, hobbitar osv för människa var vi ju i det vanliga livet). Det sporade oss som RP att visa vad vi dög till och varför vi var bättre. Så SL och vi hade en roligt konflikt mellan oss spelare och övriga SLP-samhället.

Jag tycker om Tolkiens värld och när vi spelar är det omkring detta världen cirkulerar.

För övrigt kan jag säga att jag är en stor förespråkare MOT despoter som Donald Trump, fetknoppen i Nordkorea, Victor Orban osv men i fantasy världen har jag inga problem med dessa. Det är olika "kungar" som jag använder i min spelvärld och RP träffar på dem och interagerar med dem.
Jag tror jag får lägga en reply på mitt eget inlägg. Det här med vad jag stör mig på.... egentligen så styr jag som SL hela fantasyvärlden och vår grupp bestämmer själv vad vi vill ha med och vad vi inte vill ha med. Så vad min lilla grupp tycker om kommer säkert att skilja sig massivt från någon annans grupp.

En grupp som jag känner till, där handlar ALLT om sex. Hur ska RP få till så mycket "scoring" som möjligt. Det kan inte komma fram en NPC/SPL utan att minst en spelare ska fråga om storlek på ... & ... och sedan dra på charmen. STÖÖÖÖÖN tänkte jag och lämnade gruppen. Det var helt enkelt inget för mig.

En annan grupp spelade "hjältar med tveksam moral" där de var mordiska svin. Det var inget för mig.

En tredje grupp, där var det alltid inbördes krig hela tiden och alla satt och konspirierade mot varandra och kunde till och med giftmörda varandra under splets gång. Det passade inte mig men de var nöjda med det hela så jag tänkte inte mer på det utan gick vidare till att skapa min egen värld byggd på Tolkiens Sagan om Ringen. Den passar absolut inte alla då RP är de goda och blir belönade utifrån ridderlighet osv och bestraffade om de skulle göra något niddåd.

Så det bästa är nog att vi låter var och en forma sin egen lilla grupp med sin egen fantasyvärld och anpassa reglerna där till. Om någon vill ha zeppelinare, demokrati och mobiltelefoner så får de ha det. Men det är inget för mig.

Usch, när jag läser igenom detta inlägg låter jag som en sur gammal gubbe som bara klagar på allt och alla. Typ när TSR introducerade laserpistoler till AdnD 1e EXPEDITION TO BARRIER PEAK eller vad det nu igen hette.... uuuuh vad sur jag blev. Nej, nu får jag lägga av och skriva och istället uppmuntra mångfalden inom rollspel.
 
Realism stör mig mycket. Det här med att allt ska vara som i den verkliga världen o_O Fantasy är INTE verkliga världen 2026 & INTE sverige/europa på medeltiden.
Några ex. vikt DoD 85 var mycket bra med BEP (3 kg = 1 BEP). Vad saker kostade i silver var bra. Men så kom DoD91 där all projektledaren har någon något ideal om att allt ska vara tungt och man får massa minus på FV. Alla kostnader ska vara som på medeltiden. Urkorkat!
Tolkien var mycket bättre. Rollpersonerna (dvs hjältarna) bär omkring på massa bra saker och rör sig i rustning utan problem.
När jag för ett tag sedan läste om böckerna reagerade jag på att så inte var fallet, åtminstone i fråga om rustning. "Gimli the dwarf alone wore openly a short shirt of steel-rings, for dwarves make light of burdens". Övriga är orustade, med undantag för Frodos mithrilskjorta som är extraordinär just för att han orkar resa i den utan att den är en onödig börda.

Sedan kan det väl sägas att vikterna i DoD 91 och Chronopia var bland de första exempel som pushade mig mot att titta på "det här är inte realistiskt", när det blev uppenbart för mig att det här med svärd på åtta kilo och liknande var rent hittepå. Så det var inte realismen som var bekymret för mig, det var den bristande realismen.
 
Realism stör mig mycket. Det här med att allt ska vara som i den verkliga världen o_O Fantasy är INTE verkliga världen 2026 & INTE sverige/europa på medeltiden.
Några ex. vikt DoD 85 var mycket bra med BEP (3 kg = 1 BEP). Vad saker kostade i silver var bra. Men så kom DoD91 där all projektledaren har någon något ideal om att allt ska vara tungt och man får massa minus på FV. Alla kostnader ska vara som på medeltiden. Urkorkat!
Tja, det fanns ju inga prislistor på medeltiden och ekonomin funkade inte alls som i DoD91 så det är nog exakt lika hitte-på i alla spelets utgåvor. Så här handlar det absolut inte om något som är historiskt korrekt. Om det var ambitionen har jag ingen aning om.

Att fantasy inte är verkliga världen är min poäng. Jag förstår verkligen inte hur man avgör vilken historisk epok man ska förhålla sig korrekt till, om man nu vill göra det. Alltså om nu inte spelet i fråga är tydligt. Vi har exempelvis sagt att Ereb Altor ungefär motsvarar en tekonologisk nivå jämförbar med 1300-1500-tal, men det är väldigt svävande. Det står ingenstans i böckerna och vi har mängder med inslag som är både tidigare och senare, och inslag som såklart är helt påhittade.

Och det är klart att man kan ha ambitioner och tankar om intern spelvärldslogik där man får bestämma sig för vad som finns och vad som inte finns. Den gränsdragningen måste någon alltid göra i rollspel, när man skapar, preppar, spelar etc.

Vi hade initialt lite tankar på att göra ekonomin i Ereb Altor lite mer historisk, inte för att vi ville vara korrekta utan för att det skulle kännas spännande och intressant. Men det blev lite för komplext och i slutändan bestämde vi oss för att det inte skulle tillföra något.
 
Tolkien var mycket bättre. Rollpersonerna (dvs hjältarna) bär omkring på massa bra saker och rör sig i rustning utan problem.

Nästan ingen av våra hjältar i Ring-trilogin bär rustning medan de reser runt. Det stora undantaget är Frodo, som bär en extra-special, ultra-lätt, mithrilbrynja. De bar på en hel del saker, men det mesta var det ju ponnyn (Bill) som släpade på.
 
Men fantasyvapen i en fantasyvärld är väl helt on brand?

Är det en fantasyvärld baserad på Tolkiens Midgård (eller liknande) så är realistisk storlek på vapnen vad man kan förvänta sig. Tolkien hade rätt bra koll på hur historiska rustningar och vapen såg ut.

Är det en fantasyvärld mer inspirerad av anime, så är groteskt överdimensionerade vapen mycket mer sannolika.
 
Tja, det fanns ju inga prislistor på medeltiden och ekonomin funkade inte alls som i DoD91 så det är nog exakt lika hitte-på i alla spelets utgåvor. Så här handlar det absolut inte om något som är historiskt korrekt. Om det var ambitionen har jag ingen aning om.

Att fantasy inte är verkliga världen är min poäng. Jag förstår verkligen inte hur man avgör vilken historisk epok man ska förhålla sig korrekt till, om man nu vill göra det. Alltså om nu inte spelet i fråga är tydligt. Vi har exempelvis sagt att Ereb Altor ungefär motsvarar en tekonologisk nivå jämförbar med 1300-1500-tal, men det är väldigt svävande. Det står ingenstans i böckerna och vi har mängder med inslag som är både tidigare och senare, och inslag som såklart är helt påhittade.

Och det är klart att man kan ha ambitioner och tankar om intern spelvärldslogik där man får bestämma sig för vad som finns och vad som inte finns. Den gränsdragningen måste någon alltid göra i rollspel, när man skapar, preppar, spelar etc.

Vi hade initialt lite tankar på att göra ekonomin i Ereb Altor lite mer historisk, inte för att vi ville vara korrekta utan för att det skulle kännas spännande och intressant. Men det blev lite för komplext och i slutändan bestämde vi oss för att det inte skulle tillföra något.
Det jag framför allt tänker är att ekonomin behöver ha någon form av internt sammanhang. Vi kan ju inte veta exakt hur vanligt guld och silver är i den här fantasyvärlden – men om ett guldmynt är något man betalar en värdshusmåltid med så kommer jag nog också förvänta mig att guld inte heller framställs som superexklusivt och dyrbart i andra delar av världsbeskrivningen.

Ett exempel på hur detta gick fel var i Eon 1-3. Av någon anledning var guld och silver inte oerhört mycket mer dyrbara än oädla metaller i prislistan – kanske för att man ville att kopparmynt skulle funka? I vilket fall som helst innebar detta att vapen blev oerhört dyra, till den milda grad att rollpersoner som besegrat ett gäng fiender nog kunde tjäna mer på att sälja av deras vapen än de skulle få som belöning för äventyret. Att ändra metallpriserna så att guld och silver faktiskt blev värdefulla i jämförelse är något jag suttit och påtat med en hel del.

Överlag är min utgångspunkt att man bör behandla spelvärlden med samma omsorg som reglerna. Ingen skulle tycka det är bra speldesign att släppa ett spel med vaga och självmotsägande regler där olika delar inte tycks funka tillsammans med varandra, men det sker avsevärt oftare med spelvärldar.
 
I vilket fall som helst innebar detta att vapen blev oerhört dyra, till den milda grad att rollpersoner som besegrat ett gäng fiender nog kunde tjäna mer på att sälja av deras vapen än de skulle få som belöning för äventyret.
Bra exempel på hur snedvridande sådana effekter kan bli.

Överlag är min utgångspunkt att man bör behandla spelvärlden med samma omsorg som reglerna. Ingen skulle tycka det är bra speldesign att släppa ett spel med vaga och självmotsägande regler där olika delar inte tycks funka tillsammans med varandra, men det sker avsevärt oftare med spelvärldar.
Samtidigt som reglerna också kan interagera med spelvärld här. Tänker på exempelvis The One Ring 2nd ed där RPna är direkt förbjudna (med några undantag) att plundra fallna fiender på prylar.
 
Är det en fantasyvärld baserad på Tolkiens Midgård (eller liknande) så är realistisk storlek på vapnen vad man kan förvänta sig. Tolkien hade rätt bra koll på hur historiska rustningar och vapen såg ut.

Är det en fantasyvärld mer inspirerad av anime, så är groteskt överdimensionerade vapen mycket mer sannolika.
Precis. Det var därför jag bara skrev fantasyvapen, för sådana finns ju i all fantastik. Det kan vara allt från helgonreliker till gigantiska svärd. Och mer därtill.
 
Precis. Det var därför jag bara skrev fantasyvapen, för sådana finns ju i all fantastik. Det kan vara allt från helgonreliker till gigantiska svärd. Och mer därtill.

Då är jag inte riktigt säker på vad du menar med "fantasyvapen". Hos Tolkien finns det ju diversa magiska svärd och andra vapen med speciella förmågor, men till formen och storleken ser de likadana ut som vanliga realistiska vapen. Det finns inga jätte-gigantiska yxor, eller svärd med dubbla klingor, eller några liknande fånigheter.
 
Som många andra kryssade jag i det mesta av företeelserna. Men självklart kan det finnas omständigheter som gör att vissa saker funkar.

Historisk korrekthet
Jag vet inte om det här appliceras särskilt mycket på fantasy. Snarare tycker jag att världens interna logik bör vara så bra som möjligt. Vad som sedan triggar (överdimensionerade vapen, kostnad för saker eller förekomsten av magiska kommunikationsmedel (typ mobiltelefon)) är nog ganska individuellt, om inte annat visar väl de olika svaren i tråden på det sistnämnda. Jag kan gilla både Eberron (med magisk logistik och att man kommersialiserat och industrialiserat magi på ett sätt som spelmakare sällan överväger även i spel där magi är pålitlig och ofta utan större kostnad) eller mer traditionell fantasy som merparten av Ereb Altor till spelvärldar som Athas eller Barsaive som är något av post apokalyptisk fantasy.

Förekomsten av moderna prylar
Jag vill inte ha moderna prylar i min fantasyvärld överlag. Om det finns en historia att världen är vår egen i en magisk framtid så visst om det ligger en vägskylt eller mobiltelefon som SL beskriver med lite andra ordalag (lite som gamla Mutant funkade även om jag inte ser Mutant som fantasy men dock fantastik).
Blir saker i fantasy för mycket att man bara sätter dit magisk xxx är det nog inte en spelvärld för mig. Säg att alla går omkring med magiska kommunikationsarmband (dvs. mobiler) eller alla har magiska flygande vagnar (bilar) osv. så skulle det nog bli lite för mycket för mig. Med detta sagt gillade jag Eberron (lite motsägelsefullt) men kanske för jag tycker att man lyckats ganska bra med tankexperimentet vad som händer om man industrialiserar magi som är pålitlig att funka varje gång.
Vi spelade Earthdawn för länge sedan och hamnade i Thera där SL beskrev allt som magiskt. Uppvärmda sittkuddar, tavlor där motivet rörde sig och hur typ allt i samhället var smått magiskt och det ryckte mig ur det som redan etablerats om spelvärlden och funkade inte alls för mig.
Någon var inne på spel som d20 Modern och urban fantasy blir ett undantag. Jag räknar det inte till standard-fantasy. Jag räknar in Harry Potter, Magicians eller Shadowrun till detta. Här skulle jag snarare bli besviken och tycka det vore orimligt om det INTE fanns modern teknologi som mobiltelefoner och internet samt gärna att någon tänkt till hur detta interagerar med magi och vad magi kan göra med det.

Modernt tänkade och statskick
Det kan störa mig om det blir alltför vanligt med modern syn på världen. Att låtsas att slavar finns (utan idealisera det på något sätt) eller acceptera att den rättmätiga kungens styre är vad som förväntas och behöver inte vara farligt. Sen behöver inte allt vara så och man kan leka med och utmana den här synen och spelarna. Ganska ofta rör sig fantasy i någon sorts pseude-feodalt styrelseskick och alla är ganska ok med det. Det funkar utmärkt för mig men (accepterade) enväldiga härskare eller halv-demokratier också. Så länge det funkar rimligt med spelvärldens inre logik. Det här är ett utmärkt sätt att bygga friktion i settingen mellan länder och personer som har olika syn på det här som är bra att luta sig mot som spelskapare och SL/grupp.
Blir det för uppenbart att alla goda siktar på demokrati eller så klart står bakom den uppenbart gode och "rättmätiga" kungen (tänk Aragorn) rullar jag lite på ögonen men jag skulle inte förkasta spelet enkom pga. detta.

Ingen exakt vetenskap
Vad som funkar eller inte, som jag berör ovan, kan jag inte bryta ner i exakta punkter för det har att göra med hur väl det etableras i spelvärlden och hur väl SL och gruppen hanterar materialet. Som jag skriver ovan har Eberron funkat bra men Earthdawn i Thera (så som det beskrevs vid tillfället) funkade inte. Och jag kan inte exakt avgöra varför då det är lite samma företeelse.
Det är nog helt enkelt inte en exakt vetenskap som jag kan bryta ner i X punkter och analysera och sedan avgöra att om det bryter mot Y procent kommer det inte funka.
Men jag kan säga att om jag spelar en vad som i allt väsentligt är vanlig fantasy (tänk Tolkien, Ereb Altor eller Game of Thrones) och någon drar upp en modern walkie talkie eller mobiltelefon så hade det ryckt mig ur känslan. Särskilt om det varit i en spelvärld där detta inte är etablerat (så som ovan nämnda). Ja, jag vet att Palanirer finns och att Bran kan se via weirwoods...

Edit: lite förtydliganden.

Cog.
 
Last edited:
Jag tror jag får lägga en reply på mitt eget inlägg. Det här med vad jag stör mig på.... egentligen så styr jag som SL hela fantasyvärlden och vår grupp bestämmer själv vad vi vill ha med och vad vi inte vill ha med. Så vad min lilla grupp tycker om kommer säkert att skilja sig massivt från någon annans grupp.

En grupp som jag känner till, där handlar ALLT om sex. Hur ska RP få till så mycket "scoring" som möjligt. Det kan inte komma fram en NPC/SPL utan att minst en spelare ska fråga om storlek på ... & ... och sedan dra på charmen. STÖÖÖÖÖN tänkte jag och lämnade gruppen. Det var helt enkelt inget för mig.

En annan grupp spelade "hjältar med tveksam moral" där de var mordiska svin. Det var inget för mig.

En tredje grupp, där var det alltid inbördes krig hela tiden och alla satt och konspirierade mot varandra och kunde till och med giftmörda varandra under splets gång. Det passade inte mig men de var nöjda med det hela så jag tänkte inte mer på det utan gick vidare till att skapa min egen värld byggd på Tolkiens Sagan om Ringen. Den passar absolut inte alla då RP är de goda och blir belönade utifrån ridderlighet osv och bestraffade om de skulle göra något niddåd.

Så det bästa är nog att vi låter var och en forma sin egen lilla grupp med sin egen fantasyvärld och anpassa reglerna där till. Om någon vill ha zeppelinare, demokrati och mobiltelefoner så får de ha det. Men det är inget för mig.

Usch, när jag läser igenom detta inlägg låter jag som en sur gammal gubbe som bara klagar på allt och alla. Typ när TSR introducerade laserpistoler till AdnD 1e EXPEDITION TO BARRIER PEAK eller vad det nu igen hette.... uuuuh vad sur jag blev. Nej, nu får jag lägga av och skriva och istället uppmuntra mångfalden inom rollspel.
Man har helt rätt att gilla sin fantasy på det sätt man gillar den! Själv kan jag ha kul med alien-pistoler i vissa gonzo-fantasy-ish-lir, men det hade inte varit lika kul om vi försökte få fram den där super-Tolkien-vibben med en fet fantasy-värld.
 
Man har helt rätt att gilla sin fantasy på det sätt man gillar den! Själv kan jag ha kul med alien-pistoler i vissa gonzo-fantasy-ish-lir, men det hade inte varit lika kul om vi försökte få fram den där super-Tolkien-vibben med en fet fantasy-värld.
Travellers on a Red Road, som ju ändå i hyfsat hög grad bygger på mina ansatser till konsekvent världsbyggande, har mångubbar med strålpistoler i sig. Men de är ju mystiska främlingar med outgrundliga motiv som endast i undantagsfall dyker upp på vissa platser, inte något som är integrerat i spelvärldens krigföring och ekonomi.
 
Travellers on a Red Road, som ju ändå i hyfsat hög grad bygger på mina ansatser till konsekvent världsbyggande, har mångubbar med strålpistoler i sig. Men de är ju mystiska främlingar med outgrundliga motiv som endast i undantagsfall dyker upp på vissa platser, inte något som är integrerat i spelvärldens krigföring och ekonomi.
Det kan ofta vara två olika frågor.

I det ena fallet är ju frågan om man rent subjektivt uppskattar laserpistoler i sin fantasy eller ej. I det andra fallet om man kan få det att funka.
 
Då är jag inte riktigt säker på vad du menar med "fantasyvapen". Hos Tolkien finns det ju diversa magiska svärd och andra vapen med speciella förmågor, men till formen och storleken ser de likadana ut som vanliga realistiska vapen. Det finns inga jätte-gigantiska yxor, eller svärd med dubbla klingor, eller några liknande fånigheter.
Vapen (och rustningar) av mithril betraktar jag som fantasyvapen :)
 
Snarare än historisk korrekthet kanske man borde tala om teknisk korrekthet, eftersom tekniska inslag som inte stämmer överens med den fiktiva omvärldens omständigheter ställer till med problem inte bara i fantasy utan även science fiction. Symaskinen i Narnia är ett bra exempel, oavsett om den tillverkats lokalt, vilket innebär att någonstans bortom skogen och slotten så har någon tillräckligt avancerad industri för att logiskt sett kunna tillverka repetergevär, bilar etc., eller om den importerats, vilket innebär att även andra saker från den vanliga världen borde kunna hamna i sagovärlden och ställa till det (tänk om Isdrottningen lyckas lägga vantarna på en annan "Little Boy" än Edmund?).
Frågan är inte om ett visst inslag i berättelsen är korrekt eller logiskt, utan om resten av berättelsen relativt till inslaget är korrekt och logisk.
 
Om inte annat tänker jag att om man märker att en spelvärlds skapar gjort försök att vara "historiskt korrekt" så ger det en signal. För vissa betyder den signalen "åh, vad skönt, då vet jag hur saker funkar och kan använda min förkunskaper utan att det tar sönder något och det kommer att passa bra in i det vi spelar". För andra betyder den signalen "åh, då kan jag få fullt utlopp för mitt behov att smälla andra på fingrarna så snart jag upptäcker något som de hittat på som inte är historiskt korrekt".

Och omvänt är symaskinen hos djuren en annan signal. För vissa säger den signalen "åh, vad skönt, då vet jag att det här är sago-vibes och ingen kommer att hålla på och tjafsa om jag hittar på något som inte är helt 'korrekt'". Och för andra säger den signalen "men vad jobbigt, då vet jag ju inte hur någonting alls fungerar! Det här är ju helt orimligt!"

Jag tycker egentligen inte att någon av de här fyra reaktionerna är helt orimlig. Eller ja, messerschmidten som vill smälla folk på fingrarna kan ju hålla tyst såklart.
 
Och för andra säger den signalen "men vad jobbigt, då vet jag ju inte hur någonting alls fungerar! Det här är ju helt orimligt!"

Det här med att vardagliga saker "läcker över" in i den alternativa världen är fullkomligt briljant. Den där lyktstolpen har verkligen etsat sig fast i mitt medvetande som sinnebilden för en plats på gränsen mellan två världar. Nu var det länge sedan jag läste böckerna men jag troor jag då tänkte något i still med att jag önskade att det handlade mer om den typen av gränsland, mellanrum och tillstånd av förändring (både metaforiska och bokstavliga), och pyyttelite mindre kristen allegori.

(Även Tolkien skriver i nåt brev att han tyckte Narnia var för mycket allegori och för lite sin egen grej. Men han erkänner också att hans berättelser också innehåller en allegori, över skapande. Skapande som både destruktiv och positiv kraft. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men det kanske är därför hans värld blir så central, för den är väldigt mycket "skapad", inte bara för att tjäna ett narrativ.).
 
Det här med att vardagliga saker "läcker över" in i den alternativa världen är fullkomligt briljant. Den där lyktstolpen har verkligen etsat sig fast i mitt medvetande...
Samma här. Men kanske mer som en fantastisk plats som jag vill kunna besöka. En kall faun, en ishäxa, praliner... Riktigt jäkla bra eskapism som suger tag!
 
Back
Top