Vilka moderna företeelser förstör din känsla i en standard fantasy värld?

Vilka av dessa företeelser tar dig ur känslan eller får dig att känna att vi inte längre befinner os

  • Total voters
    67
Tarsus said:
Om du inte orkar spela det så finns det anime och manga med samma tema. En av mina favoriter på samma spår är Secret of Mana (också från Square, som Xenogears) där den högteknologiska slutdungeonen inkluderar en mer normalmodern tunnelbanestation, komplett med ett tåg och full av zombies.
Click to expand...
Eftersom jag föredrar turbaserat framför action så kan jag väl säga att det är större sannolikhet att jag tar mig an Xenogears än Secret of Mana, även om det också finns på den långa (långa) listan spel jag tänkt ta mig an.

Men det är ganska OT, så jag släpper det här =) Om nån vill fortsätta diskutera ämnet videospel-med-inslag-av-scifi/modernt och startar en tråd i Övriga spel-forumet så deltar jag gärna däremot…
 
Inget tar mig ut ur fantasyn, men jag skulle inte kalla det standardfantasy om det innehöll de flesta av fenomenen i enkäten. Jag älskar ju kitchen sink-universum. Jaha, så det finns parallella universum, tidsresor, krutvapen, superhjältar, cyberimplantat och rymdskepp? Awesome! Lite extra gillar jag när nån högteknologisk civilisation gått under men det mesta är vad man förknippar med standardfantasy i den moderna eran man spelar i.
 
krank said:
Eftersom jag föredrar turbaserat framför action så kan jag väl säga att det är större sannolikhet att jag tar mig an Xenogears än Secret of Mana, även om det också finns på den långa (långa) listan spel jag tänkt ta mig an.
Click to expand...
Gamla Secret of Mana är lika actionbaserat som samtida Zelda-spel, så det ska man nog kunna spela hela vägen till ålderdomshemmet. Dessutom pausas spelet när man gör något som kräver lite extra tid och eftertanke, som att använda föremål eller kasta magi.
 
Modern slang skulle jag säga är det värsta, tätt följt av modern musik. Tåg passar heller inte in tycker jag. Jag är även skeptisk till elektriska maskiner och modern kommunikation men det kan väl eventuellt gå att dölja som magi. Resten har jag generellt inga problem med.
 
Jag är inte så intresserad av att min fantasy ska vara realistisk.
För vad betyder det ens när det inte är vår värld och magi finns?
Så jag accepterar allt i fantasy.

Men ska vi spela i en historisk setting så kan jag störa mig på allt det där.
 
entomophobiac said:
Tusan, poängen med fantasy måste ju vara att det kan dras hur långt som helst — inget av detta skulle störa mig.
Click to expand...
Tvärtom, skulle jag säga, så är tjusningen med fantasy att det finns tydliga ramar och förväntningar. Med brasklappen att jag föredrar låg-magi och kvasi-medeltid framför flygande berg och magiska maskiner. Eller som Patrick Rothfuss så fint uttryckte det:

"The great thing about fantasy is you can have giants that shoot lasers out of their eyes. The terrible thing about fantasy is you can have giants that shoot lasers out of their eyes."

Vad som helst kan hända. Men om vad som helst händer hela tiden överallt, så blir det inte bra.
 
Lemur said:
Vad som helst kan hända. Men om vad som helst händer hela tiden överallt, så blir det inte bra.
Click to expand...
Nej, men vad som helst som görs dåligt blir ju inte bra, tänker jag.

Jag tänker väl mer, om vi har en medeltidsvärld som fungerar som medeltidsvärldar gör (i vår fantasi), vad händer om vi lägger till TV eller radio? Om magi kan skapa mat ur tomma intet? Om drakar driver det säkraste bankväsendet? Eller vad vi nu kan komma på.

Varje punkt skulle ju vara en spännande grej att utforska.
 
entomophobiac said:
Om jag kan acceptera odödlighet, magi, drakar, etc, så skulle det inte störa mig nej. Så länge saker är konsekventa.
Click to expand...
Det är ju det här som är grejen, egentligen. Och jag tror det ligger något viktigt i det här för SLar, och de som vill spelleda (eller skriva för den delen). Om man ploppar ner 5 spelare i en nyskapad fantasyvärld, vad är konsekvens? Allt är ju nytt och per definition konstigt.

Spelledaren måste etablera förtroende först. Var försiktig i början. Visa spelarna att världen som byggts/byggs är internt konsekvent. Gör det sakta och metodiskt med dina beskrivningar, stämningstexter, bilder, etc.

Om du vet att något är speciellt annorlunda från vad spelarna förväntar sig, etablera det tidigt och försiktigt: Världen har kylskåp, t.ex. Visa kylskåp vid första spelmötet. En av RPnas föräldrar har en kylskåpsaffär och berättar om hur kylskåp blev så viktiga. Introducera inte ett kylskåp som en överraskning under femte spelmötet!

För spelarna är förtroendet för SLs omdöme nästan det viktigaste för spelupplevelsen, skulle jag säga.
 
Last edited:
Lemur said:
Tvärtom, skulle jag säga, så är tjusningen med fantasy att det finns tydliga ramar och förväntningar.
Click to expand...
Jag tycker nog tvärtom. Tjusningen med all typ av eskapism ligger i just osäkerhetsfaktorn det medför.

Det har gjort rollspelare mer benägna till att ha världar med eskapism för man får direkt en tjusning med det osannolika. Man behöver inte sätta upp bra drama eller engagera på andra sätt: det räcker med att droppa in dom i en setting som är okänd. "Nutida London med zombies" är mer fantasieggande i vad som kan hända än bara "Nutida London".

Visst, man kan argumentera för att "standardfantasy" är satt och därmed ett likamedstecken med "Nutida London" men det är lite som att tro att alla har samma definition kring vad som är fantasy, vilken jag tycker trådstarten indirekt ifrågasätter.
 
adrian_of_arcane_lore said:
Ja, för egen del tror jag det har att göra med hur världen vill förklara sig själv och vad det är tänkt att den skall kommunicera till mig som läsare/lyssnare/tittare/spelare osv.

Vin i glasflaska kan ha uppstått eller blivit en grej i vår historieskrivning vid en viss tidpunkt som är senare än vår bild av klassisk medeltid, men både vin och glasflaskor har existerat i tusentals år, och den äldsta kända glasflaskan med vin i är typ 1700 år gammal, så det finns inget specifikt i varken vinets eller glasflaskans historia som gör kombinationen "vin i glasflaska" omöjligt innan den period där det blev populärt.

Läsk som dryck dock existerade helt enkelt inte innan industrialismen, eftersom det helt och hållet är resultatet av både upptäckten av hur man kolsyresätter vatten (vilket i sin tur krävde en hel del teknisk och vetenskaplig utveckling), tillgång till relativt stora mängder socker (vilket ju under stora delar av mänsklig historia har vart en sällsynt lyxvara) och en hel del annat. Att kolsyrat vatten blev en industri i slutet av 1700-talet, och modern läsk först mot slutet av 1800-talet, är intimt kopplat till den tidens teknologiska och samhällsekonomiska utveckling.

Alltså, om modern läsk i glasflaska (en söt, kolsyresatt och alkoholfri smaksatt dryck) skall existera i en fantasyvärld vill jag i så fall gärna veta varför (vad i världen gör just denna grej möjlig), mer än vad jag behöver veta varför den här världens historia tagit en annan utveckling än vår egen värld.

Vin i glasflaska har varit möjligt i minst 1700 år, en Vardo är fortfarande en sorts täckt vagn dragen av hästar, en teknologi som är potentiellt tusentals år gammal (men som såklart har utvecklats med tiden). Läsk och tåg kräver mängder av andra omständigheter för att ens vara möjliga, och/eller förändrar samtidigt världen de existerar i (tåg mer än läsk skulle jag väl säga).

Så, för mig handlar det nog mer om varför saker finns i världen och hur de möjliggörs, än om huruvida förekomsten av specifika fenomen från vår egen historia är överförbara på den historiska period som fantasyvärlden i huvudsak modellerar sig efter.
Click to expand...
Fast samtidigt så är många fantasy tavernor i praktiken brittiska pubar eller västern salooner istället för någon typ av dryckesetablissemang från 1600-talet o bakåt. Och den typen av ställen så känns det inte så konstigt för de flesta att folk kan få tag på läskedryck (kanske glasflaskan inte är kapsylad utan fylls på vid bardisken från tunna eller tapp), sedan är det nog egentligen konstigt eftersom det är logistiska/tillverknings skillnader mellan att göra öl o läsk men de flesta som inte är insatta tänker inte på sådant.

Sedan i ett barnäventyr i en fantasyvärld så är det ju självklart att de skummande sejdlarna är fylda med kolsyrad läskeblask, inte äcklig öl.
 
Gamiel said:
Sedan i ett barnäventyr i en fantasyvärld så är det ju självklart att de skummande sejdlarna är fylda med kolsyrad läskeblask, inte äcklig öl.
Click to expand...
Hur små barn? När jag spelade rollspel i mellanstadiet var det nog självklart att det var öl och vin som dracks – att man fick låtsas vara en riktig vuxen var ju en del av charmen.
 
Som liten, när man lekte covbojsare så hade man givetvis en bar och snapsade vatten ur småglas, upphällt ur tomglas av spritflaskor. Gärna med snygga etiketter. Samma gäller det här med att äta bönor direkt ur en plåtburk … så när man senare lärde sig rollspel, lekte man givetvis ”dricka öl på värdshus” och ”riddare och adel dricker vin”.
 
Svarte Faraonen said:
Hur små barn? När jag spelade rollspel i mellanstadiet var det nog självklart att det var öl och vin som dracks – att man fick låtsas vara en riktig vuxen var ju en del av charmen.
Click to expand...
Tänkte mig mer den typen av världar som presenteras i Äventyr o liknande där RP:na är barn som äventyrar.
 
En reflektion rörande vad fantasy är för olika personer är att jag tror det finns tre huvudsakliga "spår" för människors grundantaganden.

Det första är fantasyn som historierefererande. Här finns ett grundläggande antagande att fantasyn, oaktat övernaturliga element, ändå har sin grund i en sorts historicerande, och att man därför gärna framför allt tittar på olika historiska epoker – särskilt europeisk medeltid – för att hitta förebilder och avgöra vad som borde finnas. Man kollar hur långt en ridhäst kunde röra sig på en dag, hur det går när man skjuter långbåge på en ringbrynja, eller hurdana landskapslagarna såg ut i medeltida Sverige – historien utgör så att säga en form av rättesnöre för hur saker kan tänkas funka. Även om man i denna typ av fantasy också kan bygga världar som helt och hållet avviker från den verkliga historien i fråga om såväl övernaturliga som samhälleliga element så finns ändå någon form av grund i det historiska, där man bryr sig om ifall det är rimligt att man har tillgång till siden eller ifall man kan smida ett tvåhandssvärd av brons.

Den andra är fantasyn som fiktionsrefererande eller självrefererande. Här ligger fokus på att fantasy ska matcha en uppsättning böcker, filmer, spel eller liknande – inte nödvändigtvis i detaljerna (lika lite som den historierefererande fantasyn kräver att allt ska matcha en given plats och epok), men i fråga om någon allmänt hållen känsla. Avgränsningar görs ofta i fråga om vilken del av fantasyfiktionen man tittar på, och man säger att man vill ha "high fantasy", "mörk fantasy", "JRPG-fantasy" eller vad man nu vill ha – det viktiga är att rättesnöret snarare är en känsla av att något hör till. En gammal stötesten är ju till exempel krutvapen-diskussionen: någon som framför allt ser fantasy som historierefererande påpekar att krutvapen minsann fanns innan fullplåtrustningar, och någon som ser fantasy som fiktionsrefererande menar att det inte spelar roll, fullplåtrustningen känns rätt och det gör inte krutvapnen.

Den tredje är fantasyn som ickerefererande eller obestämd. Här menar man att implicit i begreppet "fantasy" ligger en total avsaknad av begränsningar – alltså kan man både förvänta sig allt och inget från den. I detta ligger ofta en tanke om att de båda ovanstående synsätten har bidragit till en förstelning av det som borde vara en innovativ och mångfacetterad genre, och att det enda sättet att vara sann mot fantasyns löfte är att skapa något helt oberoende av dessa. Huruvida detta faktiskt någonsin varit fallet för fantasygenren är en öppen fråga – den uppstod ju inte ur tomma intet, utan utvecklades ur befintliga genrer (konstsagor, äventyrsberättelser, historieromantik, gotisk skräck, etc).

Själv är jag i hög grad präglad av det förstnämnda synsättet. Det togs från det att jag var barn för givet att man som rollspelsintresserad också var historieintresserad, och att man försökte grunda sitt spelande i det historiska. Jag får också intrycket att detta var ett dominerande antagande bland rollspelsförfattare, åtminstone i Sverige, där herrar Blixt, Sundelin, med flera gärna skrev med utgångspunkt just i historien. Konceptet med fantasy-spelare som inte tycker det är så intressant är något jag först stötte på i vuxen ålder, och jag har fortfarande inte förlikat mig med den hållningen (jag skriver nog inte saker riktade till dem).
 
Skiljer på fantasy och fantastik, där det förra är en undergrupp till den senare (lixom sf, steampunk osv …). Ser fantasy som historierefererande, medan fantastiken kan vara vad som helst (ickerefererande/obestämd).

Tänker att en del tänker fantastik, men säger fantasy.
 
Gamiel said:
Tänkte mig mer den typen av världar som presenteras i Äventyr o liknande där RP:na är barn som äventyrar.
Click to expand...
Nu låter det som att du försöker tvinga på dina skandinavisk-protestantiska värderingar på dessa fiktiva världar. Tänk om de är som fransoser eller spanjorer och glatt låter sig smaka av Bacchus nektar redan i tidig ålder? Eller så kanske det ligger närmare tidigmoderna London och de små knattarna smuttar gin och röker opium vid knähöga bord på tavernan.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top