Varför blev PbtA en så uthållig grej tror ni?

[RasmusL]

Jag är ett stort fan av Apocalypse World. Jag har spelat spelet ganska mycket och tycker verkligen om spelstilen, innehållet och hur det spelet säger och lämnar osagt skapar en härlig dynamik.
Skälet till att spelet funkar så pass bra är till väldigt stor del resultat av synergi i spelkomponenternas innehåll, inte bara struktur. "Att" det är moves med fail forward och playbooks med rollarketyper är inte det viktiga, det är vad som är i dem. Och då bara grundspelets playbooks: en battlebabe, en hardholder och en brainer är min favorit. Spelar du med en massa extra playbooks förtar det direkt hela upplevelsen.

Och sen började andra försöka skapa spel som bygger på att återanvända AW:s delar, PbtA, och ingen har liksom lyckats. Jag fattar, det är kul att skriva moves och playbooks, been there, men det är som att försöka skapa en egen Mona Lisa utifrån ett foto, fast bättre: fåfängt och fruktlöst.

Och trots att ingen lyckats, även om Monsterhearts väl var rätt nära, så fortsätter PbtA... Varför tror ni?

 

[RasmusL]

Själv tror jag att det är namnsättning på spelets komponenter som spökar. Playbooks blev för säljigt och förmedlar inte att "det här är inte en öppen klass, det här är en i stort förskriven roll och dramatisk kurva", varför många andra spel helt missat detta. Tänk rollerna i Montsegur 1244 eller annat valfritt frigöra snarare än klasser eller yrken i DN/o/D

 

[mrund]

Jag är ett stort fan av Apocalypse World. ... Och sen började andra försöka skapa spel som bygger på att återanvända AW:s delar, PbtA, och ingen har liksom lyckats. ... fåfängt och fruktlöst. Och trots att ingen lyckats, även om Monsterhearts väl var rätt nära, så fortsätter PbtA... Varför tror ni?

Svaret är nog att de flesta som gillar PbtA-spel inte håller med dig om att AW är fantastiskt bra. För att dra en drastisk parallell här så säger du ungefär att "Judendomen är som alla vet en jäkligt bra religion. Hur kan det komma sig att det finns en massa kristna och muslimer idag, när deras religioner bara är blek fan fiction baserad på judendomen?"

För egen del har jag bara läst regelboken till AW. Att det inte blev mer berodde på att det inte finns någon världsinfo eller några äventyr i den. Jag gillar detaljerade, 40 sidor långa utredningsäventyr till Delta Green. Jag är ytterst skeptisk till en spelgrupps förmåga att improvisera någonting bra.

(Nej, jag är inte själv religiös.)

 

[RasmusL]

Svaret är nog att de flesta som gillar PbtA-spel inte håller med dig om att AW är fantastiskt bra. För att dra en drastisk parallell här så säger du ungefär att "Judendomen är som alla vet en jäkligt bra religion. Hur kan det komma sig att det finns en massa kristna och muslimer idag, när deras religioner bara är blek fan fiction baserad på judendomen?"

För egen del har jag bara läst regelboken till AW. Att det inte blev mer berodde på att det inte finns någon världsinfo eller några äventyr i den. Jag gillar detaljerade, 40 sidor långa utredningsäventyr till Delta Green. Jag är ytterst skeptisk till en spelgrupps förmåga att improvisera någonting bra.

(Nej, jag är inte själv religiös.)

Ja, och just det där är fascinerande tycker jag: om du inte gillar AW, varför skriva eller spela ett spel som utger sig för att vara baserat på AW? PbtA betyder ju väldigt lite iom så många av de spelen landar så långt ifrån AW i sin designfilosofi. Marknadsföringsgrej kanske?

 

[RasmusL]

... Eller, varför kallar spelet PbtA när det fungerar och spelas radikalt annorlunda än AW? Fail forward FitM konfliktresolution med 2D6 är väl ingen direkt revolutionerande tanke, så liksom varför?

 

[mrund]

om du inte gillar AW, varför skriva eller spela ett spel som utger sig för att vara baserat på AW? PbtA betyder ju väldigt lite

Jag spelar inte PbtA-spel generellt. Jag spelar ett visst PbtA-spel därför att det erbjuder den unika kombinationen av H.P. Lovecraft och Mord och inga visor. Det var inte kopplingen till AW som drog mig.

 

[RasmusL]

Svaret är nog att de flesta som gillar PbtA-spel inte håller med dig om att AW är fantastiskt bra. För att dra en drastisk parallell här så säger du ungefär att "Judendomen är som alla vet en jäkligt bra religion. Hur kan det komma sig att det finns en massa kristna och muslimer idag, när deras religioner bara är blek fan fiction baserad på judendomen?"

För egen del har jag bara läst regelboken till AW. Att det inte blev mer berodde på att det inte finns någon världsinfo eller några äventyr i den. Jag gillar detaljerade, 40 sidor långa utredningsäventyr till Delta Green. Jag är ytterst skeptisk till en spelgrupps förmåga att improvisera någonting bra.

(Nej, jag är inte själv religiös.)

... Och det är ju svårt, men inte omöjligt att samberätta fram ett mysterium. AW är ju dock ganska traddigt, så där kan du nog preppa som du vill så länge det inte är andras plot.

 

[Necronauten]

Jag älskar PbtA spel och alltid/ofta dom typer av spel jag väljer att köra. För mig är styrkan lite i "igenkännandet". Har man spelat Dungeon World, så fattar man direkt Monster of the Week. Har man kört MotW så är det inga problem att plocka upp Urban Shadows eller The Sprawl.

Jag gillar även att PbtA kan riktiga in sig på en väldigt specifik genre eller tema i sitt spel och göra det bra. Kräver i princip inga förberedelser (om man inte vill). Det går snabbt att komma igång med och en session 0 behöver inte vara lång innan man faktiskt spelar.

Jag tycker inte PbtA är något magiskt universalspel som funkar till exakt allt. Men det funkar till det jag vill spela, och mina spelare känner sig fort hemma i systemet och kan ha kul med det.

 

[RasmusL]

Jag älskar PbtA spel och alltid/ofta dom typer av spel jag väljer att köra. För mig är styrkan lite i "igenkännandet". Har man spelat Dungeon World, så fattar man direkt Monster of the Week. Har man kört MotW så är det inga problem att plocka upp Urban Shadows eller The Sprawl.

Jag gillar även att PbtA kan riktiga in sig på en väldigt specifik genre eller tema i sitt spel och göra det bra. Kräver i princip inga förberedelser (om man inte vill). Det går snabbt att komma igång med och en session 0 behöver inte vara lång innan man faktiskt spelar.

Jag tycker inte PbtA är något magiskt universalspel som funkar till exakt allt. Men det funkar till det jag vill spela, och mina spelare känner sig fort hemma i systemet och kan ha kul med det.

❤