Handlingen i böcker och filmer är, i stort sett definitionsmässigt, 100% rälsad.
En anledning till att det är dumt att ha böcker och filmer som modell för rollspelsscenarion.
Varför är rälsning ett problem?
- Thread starter Gustav Lorentz
- Start date
Handlingen i böcker och filmer är, i stort sett definitionsmässigt, 100% rälsad.
En anledning till att det är dumt att ha böcker och filmer som modell för rollspelsscenarion.
Anchorman
Swashbuckler
- Joined
- 28 Apr 2012
- Messages
- 1,890
En extrem rälsad kampanj spelas ut som en bok precis som jag skrev.
Sen finns det grader i helvetet så klart.
Jag har spelat rollspel i 25 år, två distinkta kampanjer sticker ut som jag har spelat i som var rälsade.
Och det kändes som att spela det jag beskrev, som en bok/film
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Jag gillar både böcker och filmer =)
Det är klart... jag har lyxen att få spela sjukt mycket rollspel i många olika grupper. Om jag hade varit mer begränsad i hur mycket jag hade kunnat spela så hade jag nog varit mer kräsen.
Jag skulle nog säga tvärtom, att handlingen i de flesta böcker och filmer, i alla fall de som jag gillar, generellt är ganska orälsad. Huvudpersonen hade kunnat ta andra val och berättelsen hade slutat annorlunda. Skräckfilmer är generellt ofta rälsade, och det finns även en del actionfilmer som går åt det hållet, där huvudpersonen inte tar några egentliga beslut utan bara utsätts för saker. Men bra berättelser, tycker jag, har huvudpersonens beslut och konsekvenserna av dessa beslut som ett bärande tema. Vilket ju är motsatsen till rälsning.
Nej, huvudpersonen hade inte kunnat ta andra val - eftersom författaren bestämde att de skulle ta just de val som gjordes.
Min poäng är att personerna i en bok eller film inte har några egna viljor utan är till 100% kontrollerade av författaren.
Oftast försöker man skapa en illusion av att personerna i en bok eller film har egna viljor och fattar egna beslut, och en illusion av att den beskrivna världen har någon slags faktisk existens. Men det är ju bara en illusion - en illusion som man som läsare/tittare oftast villigt låter sig sjunka in i.
luddwig
Vagabond i världsrymden
- Joined
- 30 Jan 2013
- Messages
- 6,057
Jag tycker att det känns konstigt att prata om rälsning i böcker och filmer. Läsaren/tittaren vet ju redan från start att hen inte kan påverka händelseförloppet. Begreppet rälsning blir enligt min mening relevant först när vi pratar om spel, där spelaren kan hoppas på att påverka händelseförloppet. För mig som inte trivs med rälsning är det däremot just som du skriver att böcker och filmer är dåliga som modell för att skriva äventyr. Jag siktar istället på att beskriva och befolka miljöer där en bok eller film skulle kunna utspela sig.
Rälsningen i böcker/filmer har inte med läsare/tittare att göra utan är en naturlig konsekvens av det där finns en författare som bestämmer allt som skall hända, medan personerna i boken/filmen inte har något att säga till om.
Skillnaden i rollspel är att där övertas författarens roll av SL, men en SL har normalt inte 100% kontroll över vad som händer eftersom rollpersonerna kontrolleras av sina spelare som har egna viljor skilda från SL:s vilja.
luddwig
Vagabond i världsrymden
- Joined
- 30 Jan 2013
- Messages
- 6,057
Ja, det är klart att författaren bestämmer allt i en bok/film men jag skulle inte kalla det rälsning.
I samband med en diskussion om rälsning i rollspel och vid en jämförelse mot rollspel, så skulle jag kalla fenomenet för rälsning i böcker/filmer också.
En viktig skillnad är naturligtvis att sådan rälsning inte är ett problem i böcker/filmer, utan där är det helt enkelt det normala sättet att skapa dem.
Då jag i huvudsak tycker att rälsat är en upplevelse hos en spelare av ett scenario så har jag lite svårt att se hur begreppet portar till andra medium... Om en huvudroll blir ”bombad” av händelser de inte har kontroll över i en film ser jag som något annat.
Anchorman
Swashbuckler
- Joined
- 28 Apr 2012
- Messages
- 1,890
Jag antog att ni skulle förstå att när jag hänvisade till sagan om ringen så var det i form av rollspel....
Så en linjär kampanj är "släng ringen i vulkanen" kanske med nåt bestämt mittenmål också.
En rälsad är när händelser inte går att undvika eller tackla på annat sätt.
Så en linjär kampanj är "släng ringen i vulkanen" kanske med nåt bestämt mittenmål också.
En rälsad är när händelser inte går att undvika eller tackla på annat sätt.
Visst, men du kan fortfarande titta på en bok eller film och se hur historien ser ut. Om det hade varit ett rollspelsscenario, hade det varit rälsat? I vissa berättelser kan man säga "Japp, helt klart. Huvudpersonen blir slussad från händelse till händelse utan att någonsin ta några meningsfulla beslut annat än att slåss eller fly för livet." I andra berättelser kan man säga att "Nej, det finns en massa ställen där huvudpersonen hade kunnat göra något annat och berättelsen hade tagit en annan vändning." Så att säga att filmer och böcker alltid är rälsade och man därför inte ska inspirerass av dem tycker jag blir lite missvisande. Inspireras man av filmer och böcker som drivs av huvudpersonens egna val så ser jag inte hur det leder en till att skriva rälsade äventyr.
Gabrielle de Bourg
Gör nördiga grejer
- Joined
- 5 Feb 2018
- Messages
- 1,551
Om vi är inne på filmer/böcker kontra rollspel vad gäller rälsning skulle jag säga att en bra måttstock när film/böcker känns rälsade är när saker sker som karaktärerna inte har kontroll över, på ett sätt som kan kännas konstlat. Att Frodo blir huggen av en Nazgûl eller till och med att Gollum är den som förstör ringen är sådant vi ändå kan jämföra med beslut och handlingar karaktärerna tar under filmen/bokens gång.
Men när det ska kännas rälsat är när saker sker på ett sätt som karaktärer saknar kontroll över, eller som till och med går emot vad de gjort, på ett sätt som ibland kan kännas som att det bryter handlingen. Ett exempel för mig var slutet i Jack Nicholson-filmen Löftet:
Jack Nicholson har ägnat sig åt att lösa ett cold case och de har troligtvis hittat mördaren efter all tid och gör en operation för att fånga mördaren… Som dör i en bilolycka på vägen dit och ingen tror på Jacks karaktär.
För när vi klagar på räls är det att spelarnas tas bort möjligheten att påverka narrativt och leds in i handlingen och beslut, oavsett de beslut spelarna själva tar.
Detta kan dock göras väldigt bra om det är medvetet och synligt att det sker. Därför syns det mycket i skräck, där en av de tydligaste exemplen är In the Mouth of Madness, där verkligheten helt enkelt skrivs om för att passa Sutter Cane och The Old Ones. Det är något jag själv har använt en hel del, där framförallt Den gula filmen har många drag av det, men där är det medvetet och något som spelarna också märker spelas på.
Men när det ska kännas rälsat är när saker sker på ett sätt som karaktärer saknar kontroll över, eller som till och med går emot vad de gjort, på ett sätt som ibland kan kännas som att det bryter handlingen. Ett exempel för mig var slutet i Jack Nicholson-filmen Löftet:
Jack Nicholson har ägnat sig åt att lösa ett cold case och de har troligtvis hittat mördaren efter all tid och gör en operation för att fånga mördaren… Som dör i en bilolycka på vägen dit och ingen tror på Jacks karaktär.
För när vi klagar på räls är det att spelarnas tas bort möjligheten att påverka narrativt och leds in i handlingen och beslut, oavsett de beslut spelarna själva tar.
Detta kan dock göras väldigt bra om det är medvetet och synligt att det sker. Därför syns det mycket i skräck, där en av de tydligaste exemplen är In the Mouth of Madness, där verkligheten helt enkelt skrivs om för att passa Sutter Cane och The Old Ones. Det är något jag själv har använt en hel del, där framförallt Den gula filmen har många drag av det, men där är det medvetet och något som spelarna också märker spelas på.
Jag sa inte att man inte skall inspireras av böcker och filmer.
Jag sa att man inte skall ha dem som modell för rollspelsscenarion.
Böcker och filmer har nästan alltid en berättelse i grunden. Om huvudpersonen hade gjort helt andra val i mitten så hade det blivit en helt annan berättelse och därmed en helt annan bok/film.
Många rollspelsscenarion är skrivna enligt samma modell - med en berättelse i grunden. Men om rollpersonerna gör helt andra val halvvägs än de planerade så går den tänkta berättelsen i stöpet. Skall man hålla sig till berättelsen då så krävs det en del rälsning.
Naturligtvis kan man skriva rollspelsscenarion som drivs av rollpersonernas val - men det är svårt att kombinera det med att ha en berättelse i grunden.
Ja, vi håller nog med varandra och båda har rätt. Resten är bara semantik.
Fast risken är ju överhängande att spelarna fattar helt andra beslut än vad huvudpersonerna i boken gör och vips så blir det inte boken, utan en helt annan story.
Jag tänker att ett av de största problemen med om man hade utgått från Sagan om ringen-storyn t.ex. är att det finns osannolika men väldigt betydelsefulla händelser som formar hela berättelsen. T.ex. så känns det som att det hade varit mycket mer sannolikt att Frodo dödar Gollum, än att de klarar sig hela vägen ner till berget. En spelledare som vill spela sagan om ringen som kampanj måste se till att Frodo inte lyckas döda eller jaga iväg Gollum, och den uppgiften hade jag suckat högt över om jag var spelledaren. Ett annat typiskt element är att de ska vara jagade, men klara sig undan, också hopplöst. Andra moment som t.ex. att de möter Tom Bombadill är inte så jobbigt för spelledaren, för det gör ingenting om de av någon anledning inte träffar honom, eftersom det inte påverkar resten av den planerade handlingen.
Fast vad menar du med karaktärers val? Det är väl vanligt att karaktärernas handlingar är det som driver storyn i typ alla filmer och bakom alla handlingar måste det ju finnas ett val (gör handlingen eller gör något annat).
Och bomber är väl när spelledaren har förberett dilemman som kan användas relativt förutsättningslöst, hur kan en film öht vara bombdrivet när det inte finns någon spelledare?
Som jag tänker:
Det finns inget som driver filmen utom det som de val som huvudkaraktärerna gör. Inget övergripande mål, inget mysterium, inga ”uppdrag”.
Karaktärerna drabbas inte av något. Det blir inte storm, ingen får cancer, ingen får sparken utom ev. som en konsekvens på agerande etc.
Ja, okej. Jag tänkte nog på ett annat sätt när jag använde ordet "inspireras". Visst, vill man återskapa samma handling som i en specifik bok eller film så måste man ju rälsa, och ju mer filmen baseras på huvudpersonens fria val och konsekvenserna av dessa, desto värre rälsartrick måste man ta till.