Väldigt användbart om du rör dig i de norra delarna av Altor vintertid, antingen som ett sätt att ta sig fram eller som ren social grej då man hänger med sina värdar som anser att skridskoåkning är något du gör som allmän trevlighet när isen är tjock nog.
Världsfokus vs Spelfokus
- Thread starter Quadrante
- Start date
afUttermark
Swashbuckler
- Joined
- 17 Oct 2011
- Messages
- 2,016
Jag har varit på Majura 14 gånger med 14 olika karaktärer. Den enda gemensamma nämnaren är att ingen åkte skridskor.
Quadrante
Grisbonde
De flesta turisterna kommer till Majura när skridskosäsongen är över.
Rickard
Urverk speldesign
Körde faktiskt ett speltest på det i somras och det funkade väldigt bra. Yrkena stod för praktiska och teoretiska kunskaper, samt föremål och kontaktnät.
En annan grej jag är förtjust i är att säga "Ni ska slå för [dessa] fem saker" och sedan får spelaren hitta på en variant av den saken. Typ att man bara slår för de sedvanliga grundegenskaperna, men spelaren har skrivit vad dessa symboliserar för rollpersonen och löser problem utifrån dessa beskrivningar.
Oscar Silferstjerna
Lovecraft spelade pingis.
Om färdigheter ska fylla en funktion så behöver det vara intressant att misslyckas (eller lyckas) med det som färdigheten omfattar. Att exempelvis låsa en ledtråd bakom ett lyckat tärningsslag lockar mig inte alls, men det har nog redan diskuterats i någon annan tråd.
För mig handlar rollspelande ofta om att ställas inför intressanta val. Det är vad jag tycker att ett system för färdigheter behöver rymma för att funka bra.
Last edited:
Quadrante
Grisbonde
Hur kan intressanta val skapas genom färdighet (eller förmåga/aspekt m.m)?
Behövs ens egenskaper, färdigheter och sånt för att ha bra grogrund för intressanta val.
Sömniga Isaac
Rollspelsinkvisitor
Det kan även vara coolt om färdigheterna speglar hur långt spelvärlden är i sin teknologiska utveckling.
En mer utvecklad värld har ett karaktärsblad fyllt med fler specialiseringar än ett karaktärsblad som återspeglar en spelvärld som är i ett tidigare skede i sin utveckling.
Inte för att folk var dummare eller mindre kunniga förr, utan för att olika skeenden i vår egen historia krävt olika typer av kompetenser. Från breda och allmänna kunskaper, till specialist samhället när utvecklingen går framåt.
Annars, nu kan jag minnas fel, så uppskattar jag skrivningen som är i castle and crusades, där färdigheter och vad en rollperson kan göra ska lösas utifrån vad rollpersonens klass rimligen borde kunna. En riddare borde rimligen veta mer om hovlivet än en druid, medan druiden rimligen kan mer om läkeörter samt den omgivande floran och faunan. Det kräver dock en högre grad tillit till att spelarna kan låta varandra ha olika möjlighet att glänsa inom olika områden vid spelbordet, något som faller ihop om en vid spelbordet vill delta och vara med i allt som sker.
En mer utvecklad värld har ett karaktärsblad fyllt med fler specialiseringar än ett karaktärsblad som återspeglar en spelvärld som är i ett tidigare skede i sin utveckling.
Inte för att folk var dummare eller mindre kunniga förr, utan för att olika skeenden i vår egen historia krävt olika typer av kompetenser. Från breda och allmänna kunskaper, till specialist samhället när utvecklingen går framåt.
Annars, nu kan jag minnas fel, så uppskattar jag skrivningen som är i castle and crusades, där färdigheter och vad en rollperson kan göra ska lösas utifrån vad rollpersonens klass rimligen borde kunna. En riddare borde rimligen veta mer om hovlivet än en druid, medan druiden rimligen kan mer om läkeörter samt den omgivande floran och faunan. Det kräver dock en högre grad tillit till att spelarna kan låta varandra ha olika möjlighet att glänsa inom olika områden vid spelbordet, något som faller ihop om en vid spelbordet vill delta och vara med i allt som sker.
Oscar Silferstjerna
Lovecraft spelade pingis.
Om något oväntat händer när man misslyckas (eller kanske lyckas särskilt väl). Det kan handla om att man antingen hamnar i en knipa eller, vid särskild framgång, får tillgång till något.
luddwig
Vagabond i världsrymden
- Joined
- 30 Jan 2013
- Messages
- 6,056
Jag tycker att allt på rollformuläret som har med spelmekanik att göra ska ha potential att användas under spel. Däremot har jag inget emot att det finns annat på rollformuläret - till exempel detaljer i rollpersonens bakgrund - som inte kommer fram i spel.
Quadrante
Grisbonde
Ja det finns potential i det. Samtidigt så kan man tänka sig att de intressantaste valen inte är kopplad till skicklighetsnivåer eller grad av lyckade resultat. Tänkte på öppna kort mot slumpdrag. Där bägge kan göras lika nervkittlande.
Sömniga Isaac
Rollspelsinkvisitor
Jag tänker en hantverkare som lyckas exceptionellt och därmed får tillgång till en audiens med en person från de högre samhällsskicket vilket kastar berättelsen i en ny riktning. Hantverkaren som fångade ädlingens uppmärksamhet med sin förmåga att snida de mest vidunderliga ikonerna.
Oscar Silferstjerna
Lovecraft spelade pingis.
Ja, det blir ju ofta settingspecifika saker, vilket jag tycker är en styrka. Man skulle kunna göra detta i form av listor. Helst ser jag att spelet har ett begränsat antal färdigheter som speglar det man gör väl. Annat som man lyckas eller misslyckas med hanteras då med grundegenskaper.
Jag tänker alltså att hur man misslyckas eller lyckas har med världen att göra. Funderar även på spelvärldens hemligheter. I många settingar är de helt centrala. Att lyckas med färdigheter kan vara ett sätt att få tillgång till en del av en metaplott eller liknande? Eller sådant kanske inte alls ska ligga låst bakom ett tärningsslag?
Jag har feber just nu och tankarna far åt lite olika håll…
Last edited:
I en lång EDD-kampanj var en rollperson en adelsman, en kunskapare förklädd till köpman, som hade Värdesätta Tyger. Det var milt uttryckt jobbigt att som SL skapa situationer där han skulle kunna använda den kunskapen. Jag fick till ett par tillfällen men det var mer för att spelaren skulle få valuta för sina spenderade poäng (dock till en usel växelkurs!). Jag tycker det är viktigt att om en spelare har investerat i något så skall de färdigheterna komma till användning – annars kommer alla rollpersoner bli hårdoptade med tiden och det vore … tragiskt.
Jag är ganska förtjust i Shadowruns kunskapsfärdigheter, det är ett sätt att ge rollpersonerna billig allmänbildning som inte drar uppmärksamhet ifrån Firewall och Automatics. Det är dock även en fråga om vad äventyren går ut på. I Grisodlarfantasy är det närmast ett krav att en bondjänta har specifika färdigheter för att ta hand om grisar respektive höns, kärna smör, brygga öl och så vidare medan i Shadowrun kan det bakas ihop till kunskapsfärdigheten Bondläpperi (utöver brygga öl som går under Hippsterkultur).
Vilka färdigheter som finns anger också vad om rollpersonerna förväntas göra – och vad som förväntas vara ett hinder om de inte har färdigheten. Om Skridskoåkning och Skidåkning är separata färdigheter betyder det att en rollperson som inte har någondera får hålla sig till släde (om denne har Köra vagn) men om färdigheterna behärskas ges plötsligt nya möjligheter att genskjuta orcherna. Om det finns 50-11 färdigheter för strid betyder det att strid förväntas vara ett återkommande och viktigt moment i äventyren på samma sätt som att om det finns 50-11 etikettsfärdigheter för att hantera alltifrån kejsarhovet till undre världen förväntas sociala situationer vara återkommande och långt mer återkommande än om det finns en färdighet "Socialisera". Jag skulle både som spelare och SL förvänta mig att det kommer ha betydelse för en specifik social situation om rollpersonen har Etikett: Kejsarhovet eller Etikett: Ambassadör eller Etikett: Köpmannahusen och de kommer alla leda till potentiellt olika resultat.
Jag är ganska förtjust i Shadowruns kunskapsfärdigheter, det är ett sätt att ge rollpersonerna billig allmänbildning som inte drar uppmärksamhet ifrån Firewall och Automatics. Det är dock även en fråga om vad äventyren går ut på. I Grisodlarfantasy är det närmast ett krav att en bondjänta har specifika färdigheter för att ta hand om grisar respektive höns, kärna smör, brygga öl och så vidare medan i Shadowrun kan det bakas ihop till kunskapsfärdigheten Bondläpperi (utöver brygga öl som går under Hippsterkultur).
Vilka färdigheter som finns anger också vad om rollpersonerna förväntas göra – och vad som förväntas vara ett hinder om de inte har färdigheten. Om Skridskoåkning och Skidåkning är separata färdigheter betyder det att en rollperson som inte har någondera får hålla sig till släde (om denne har Köra vagn) men om färdigheterna behärskas ges plötsligt nya möjligheter att genskjuta orcherna. Om det finns 50-11 färdigheter för strid betyder det att strid förväntas vara ett återkommande och viktigt moment i äventyren på samma sätt som att om det finns 50-11 etikettsfärdigheter för att hantera alltifrån kejsarhovet till undre världen förväntas sociala situationer vara återkommande och långt mer återkommande än om det finns en färdighet "Socialisera". Jag skulle både som spelare och SL förvänta mig att det kommer ha betydelse för en specifik social situation om rollpersonen har Etikett: Kejsarhovet eller Etikett: Ambassadör eller Etikett: Köpmannahusen och de kommer alla leda till potentiellt olika resultat.
afUttermark
Swashbuckler
- Joined
- 17 Oct 2011
- Messages
- 2,016
Tycker dock att det inte bara är Sl som ska vara drivande i detta. Det är ju spelarens ansvar att spela ut sina färdigheter. Hade jag varit adelsmannen hade jag inte gett dig enblugn stund med mitt tyg intresse. Varenda fiende, gobeläng och tygtrasa hade hamnat under min lupp. Tres chic orchbyxa!
Skall tillägga att åtskilliga spelmöten ägnades till att trampa omkring i Naugurs skogar som jag tagit ifrån Symbaroum på jakt efter saliven ifrån en Blodsödla (en Triceratops, tog 30 år men till slut fick jag nyttja dinosaurierna i Monsterboken 2!), saven ifrån en Blodsek (ett urträd) och … något mer jag inte minns nu. Lite om om vävda tyger där – men en styggelse tog utrustningen ifrån dem medan de utforskade Spindeldrottningens pyramid och ledde dem på en jakt genom skogen och tog flera av de tyger de hade med för att muta barbarer och draperade över några träd runt en gammal herrgårdsruin.
DanielSchenström
Swashbuckler
För mig föredrar jag spel där rollpersoner och spelledarpersoner kan reflektera det som finns i världen. Jag gillar inte när man klumpar ihop för mycket i en färdighet eller tar "världsfärdigheter" som nåt som man kan ta om man vill, lite som en eftertanke. När jag gör en rollperson så vill jag att färdigheterna ska komma upp i spel och som spelledare försöker jag hitta tillfälle till sånt i mina egenskapade äventyr, men jag har många instanser av rp missmatchade mot vad som de råkar ut för dåd e flesta av mina spelledare kör färdiga saker eller inte är tydliga nog med vad äventyren kommer att handla om.
nyvinter
Illustrationist
entomophobiac
Pistoler & Mord
Det slår mig att mycket kretsar kring att använda färdigheter och att det i sig är viktigt. Men jag kan nog tycka att en stor roll de har helt enkelt är att beskriva vem en rollperson är.
Jag (ento) har packat reklamskyltar och övervakat industrimaskiner. Kanske kan översättas till Industrijobb 25%. Hoppas att jag inte måste slå för det igen, men det finns där som en viktig del på mitt rollformulär ändå. Ett par år av ströjobb för att betala hyran.
Färdigheter säger ju vad en rollperson har gjort lika mycket som vad den kan. Fler “värdelösa”, men beskrivande, färdigheter åt folket!
Jag (ento) har packat reklamskyltar och övervakat industrimaskiner. Kanske kan översättas till Industrijobb 25%. Hoppas att jag inte måste slå för det igen, men det finns där som en viktig del på mitt rollformulär ändå. Ett par år av ströjobb för att betala hyran.
Färdigheter säger ju vad en rollperson har gjort lika mycket som vad den kan. Fler “värdelösa”, men beskrivande, färdigheter åt folket!
Girighet
Warrior
- Joined
- 22 Oct 2015
- Messages
- 374
Jag tycker att det hänger lite på hur man menar att en färdighet fungerar. Är det något som man måste rulla en tärning mot och att den måste köpas mot poäng blir det konstigt att ha en massa obskyra färdigheter. Om man istället ser det som saker man kan, kanske kallar det yrken eller kunskap och att det fungerar i exemplen Nyvinter postande ovan tycker jag det blir rimligare. Det är saker man kan helt enkelt och oftast behöver ingen tärning rullas.
entomophobiac
Pistoler & Mord
Det är ju detta jag inte håller med om, i slutänden. Det blir bara "konstigt" ur ett min/max-perspektiv. Om vi ser rollpersonen som en riktig person, med nyanser, styrkor, och svagheter, så är det inte konstigt alls.
Varför har du Arkeologi 15%? Ah, så du tog en kvällskurs efter att du såg Raiders of the Lost Ark... Du och hela din generation.
Varför har du Paleontologi 9%? Okej, så det var en kort skoj kurs du tog bara för att få nationslegitimation så kunde dricka billig studentöl...
Varför har du Rifles 29%? Militärtjänstgöring... Alright. Såg du någon "action"? Ah, Combat Experience 5%... Du fick bara den otäcka sidan av det och i ett ögonblick.