Råttfångaren
Skwild
- Joined
- 20 Aug 2018
- Messages
- 114
HRALF IV
Vi återvände till Trollmark efter att ha funnit att grottan där barkbölingarna dväljdes inte var en gång till borgen, som Storulf, eller Varg som han vill kallas, trodde. Snarare var det asens kultplats, ty vi fann deras tempel där vi nedgjorde dom sista.
Där gjorde vi fruktansvärda upptäckter, denna kult som verkar dyrka kaosgudar eller något värre vill utmana Storme om ordningen i i hans värld. Havafall är nära trots allt. Varg har ju talat om hans upplevelser av kriget i Vildland och Fynheim…
Vad är nu viktigt? Vad blir Hralf Hundingssons syfte i denna strid?
När vi reste tillbaka talade jag med Gast ordentligt för första gången. Han erbjöd sig att dela med sig av vad han iakttagit av Funda. Hon dras till bärsärkarna säger han… en idé tog form i mitt huvud. Måste tala med Varg om det.
Väl tillbaka i Trollmark besökte jag mjödstugan. Där mötte jag Funda som satt och lystrade till Vargs gamle vän, Oktar. Han hade fyllnat till rejält och försökte tussa ihop oss, men då blev jag så generad att jag for upp och marscherade därifrån. Misslyckats igen!
Dock har jag funderat lite. Om Havafall verkligen närmar sig, varför bry sig om att föra sin ätt vidare. Den sista striden markerar ju slutet för världen som vi känner den. Varför känner jag ändå så som jag gör inför Funda. Och vad är egentligen mitt syfte? Jag kommer på mig själv med att tänka mindre och mindre på min gamle förfader vildbronjan. Kanske är inte mitt öde att föra vidare hans blod. Kanske något viktigare?