När det gäller argumentet om muskelmassa så faller ju det direkt i en fantasivärld med orcher, jättar, barbarfolk och allt vad det nu kan vara. Människan är inte herre på täppan för att de manliga representanterna är starkare än kvinnorna (om de nu är det i vår fantasivärld) utan för att de mänskliga folken har någon annan fördel gentemot de fysiskt starkare folken. Sannolikt är de skickligare statsbildare, och statsbildare behöver inte besitta muskelmassa, de behöver kontrollera den. Stater behöver inte fysiskt starka härskare, de behöver effektiva arméer (och lag, och administration etc)
Jag kan se saken ur ett annat perspektiv.
Om man tar bort vikten av styrka, muskelmassa och ren storlek ur ekvationen av vad som gör dig till en effektiv mördarmaskin (med fysiska medel) då tycker jag ett spel tappar någonting.
Detta någonting är uppenbart lägre prioriterat än att vara inkluderande, men ändå, det bör nämnas som priset man betalar:
Vad är det jag pratar om? Jo att vara stor och stark och rent allmänt maskulin är priset man får betala om man vill kunna hugga ihjäl folk och fä. I de flesta spel ställs spelaren inför valet av vilka styrkor och svagheter karaktären ska ha.
När företrädesvis nyare rollspel tonar ner eller helt tar bort denna dimension, försvinner hela konceptet av att en effektiv krigare måste kompromissa med andra egenskaper, som "nätt och vig" eller "karismatisk".
Sett från andra hållet kan man både få äta kakan "vara effektiv i strid" och ändå få behålla den "vara nätt eller söt eller snygg eller alla tre".
Det är en kostnad jag beklagar. Det finns liksom ingen anledning "längre" (alltså om man enbart spelar nyare spel) att skapa en långsam och butter dvärg, eller en träaktig gladiator typ Schwarzenegger.
Som sagt, jag förstår att många tycker detta är väl värt priset, eller till och med ser det som någonting positivt att "slippa" dylika karaktärer. Men jag kan uppskatta och respektera ett spel som gör det klart för dig att om det är ett jättestort svärd du vill svinga, så behöver du fokusera på en karaktär som ger avkall på "vig och akrobatisk", "söt eller karismatisk", och inte kan ha kvinnliga kurvor.
Helt sonika, är du inte ett muskelberg kommer du spela andrafiol vad gäller brutalt fysiskt våld. Det innebär inte att vägen är stängd för den som vill spela soldat eller annan fiffig våldsverkare, som förlitar sig på intelligens, reaktionssnabbhet, eller arbetar upp en stor skicklighet. Eller kanske anfaller oväntat från mörkret. Likaså finns det ingen anledning varför du måste vara stor eller stark för att kasta eldbollar. Och om du kan vira dina motståndare kring ditt finger, eventuellt för att du framstår som såpass begärlig att de förlorar tankeförmågan, ja då kan du ju nå dina mål utan att förlita dig på våld öht.
Men ja - någonting känns förlorat när en liten animeflicka kan svinga lika stora svärd utan att betala något som helst socialt pris. Om du inte behöver offra något för att vara söt, sexig eller allmänt karismatisk, ja då är det ju samma sak som att inte sätta något värde på dessa egenskaper. Och det är ju sällan representativt - jag kan inte tänka på ett enda spel där det inte hjälper att vara attraktiv eller karismatisk.
Dessutom: jämställdhet har ju två sidor. Ju mer jämställdhet, desto mindre anledning värna och skydda honor - någonting som många arter och definitivt vi människor har som närmast inbyggd reflex. Här menar jag återigen att både kunna vara lika kapabel som nätt tjej och dessutom åtnjuta fördelarna som skyddsvärd kvinna är ett fall av att både äta och ha sin kaka. Självklart finns det undantag (typ kvinnliga marines i Alien-franchisen) men det är inget som rollspelen vill kännas vid och säkerställa.
Så varför spela muskelberg om det enbart innebär begränsningar, inga fördelar? Ett spel som D&D 5E har väldigt svaga och dåliga svar, medan varje tidigare upplaga erbjuder starkare och tydligare svar.
