Nekromanti Svavelvinter
- Thread starter guldfink
- Start date
TomasFriaLigan_UBBT
Swordsman
- Jag skulle inte kalla det "ledarlöst spel". SL är fortfarande SL. Snarare handlar det om att spelarna har större möjlighet att påverka spelets handling, eftersom den byggs (delvis) utifrån deras karaktärer. Vi kallar det karaktärsdrivet spel. Och ja, i karaktärsdrivet spel händer det att spelarna vet mer än sina karaktärer.
- Men karaktärsdrivet är bara en av två spelstilar som spelet stödjer. Den andra spelstilen - klassisk - är precis (well, nästan i alla fall) som gamla hederliga DoD: Det finns ett färdigt äventyr och spelarna samarbetar för att lösa problemen de ställs inför.
- Skuggspelet är en strategisk överbyggnad, ett slags brädspel som liknar Risk, och kan användas för att ge spelvärlden liv och dynamik oavsett spelstil. Varje RP är bunden till en skuggmakt - men inte den skuggmakt som spelaren själv styr, utan till någon annan spelares skuggmakt. Skuggspelet är ett fritt tillval och inget man måste använda om man inte vill.
Bassejr
Hero
Lucky Dirango said:
På din första fråga vill jag skratta lite åt att du valde just DE två exemplen. Läs rollspelet så förstår du varför.
Men nej, id´en är att alla spelare ska spela en annan spelares RP's skuggmakt. reglerna lite mer i detalj utgår också från att skuggmakten ska kunna interagera med rollpersonen genom befalningar, assistans, och så In game när karaktärspelet sätter igång. Då är det en fördel om en RP's skuggmakt spelas av spelaren till vänster, som exempel.
Svavelvinter är ett betydligt mer "Demokratiskt" spel än, som tillfället gäller, gamla DoD, i det att hela bordet har del i att leda spelet. du är i första hand en SPELARE som spelar din karaktär. mera en Berättare, som shagul skulle ha uttryckt det, än du är bunden till en karaktär (Därav har du en och samma tärningspöl i skuggspelet och i karaktärspelet, till exempel). Du kommer antagligen alltid ha mer information om händelserna än din rollperson, men det finns fortfarande en spelledare ("berättare", förutsatt att ni inte spelar ledarlöst spel), som bygger storyn, och då antagligen har allt uträknat, och då har mer information än både dig och din rollperson.
guldfink
Hero
- Joined
- 6 Feb 2011
- Messages
- 1,320
Bassejr said:
Är det sistnämnda sättet att spela vad Krille avser med Eksems old school-spelande? Är old schoolspelandets allvetande spelledare och ovetande spelare en tydlig skillnad mot det mer moderna ledarlösa, alternativt karaktärsdrivna, spelandet? Vad mer utmärker old school-spelandet?
För övrigt, finns ankorna och vargmännen kvar i nya Svavelvinter?
Brior
Swordsman
Lucky Dirango said:
Ankorna är dessvärre bortplockade. Jag var själv mycket förtjust i ankor men tyckte inte att de riktigt fungerade i romanerna. De är ersatta av träskmän. Vargmännen finns kvar ungefär som i ursprungsspelet och jag tycker själv att de har blivit ganska lyckade och mer genomarbetade jämfört med tidigare.
Både träskmän och vargmän är för övrigt människoraser. Människan varierar betydligt mer och snabbare än i vår värld. Anpassningar till miljön tycks dessutom ärvas ner enligt den sovjetiske kvasiforskaren Trofim Lysenkos teorier.
Delvis ja, det finns fler anledningar till att sättet jag föreslog är hur jag själv skulle göra, jag förtydligar detta när jag sitter med ett tangetbord som inte är min telefon 
(F.ö. har jag nyligen återinförskaffat orginalboxen i hopp om att spela just den med Basic D&D alt DoD2, givetvis med ankorna intakta!)
(F.ö. har jag nyligen återinförskaffat orginalboxen i hopp om att spela just den med Basic D&D alt DoD2, givetvis med ankorna intakta!)
Brior
Swordsman
Schtajner said:
Absolut. Exempelvis finns det fågelmänniskor i senaste Fenix. Jag ligger nog personligen lågt med sådant i romanerna men i spelet så ligger möjligheterna öppna. De stora tolgulderna är ju en annan ras på Palamux.
Ja, tillbaka med en lite längre utvikning:
När det gäller orginalkampanjen Den Femte Konfluxen, så lider den likt många andra kampanjer av att den med tiden blir allt mer rälsad. En berättelse skall berättas, och för att detta skall fungera väl krävs att spelarna är intresserade av att få just denna berättelse presenterad för sig.
Detta är inte nödvändigtvis något problem i sig, men är något som lägger lite krokben för mig personligen.
Den första delen i serien, Svavelvinter, är däremot uppfriskande orälsad. Snarast är den sandboxig*, och det är den sortens äventyr jag gillar allra bäst. Spelarna har mycket stora möjligheter att göra miljön till sin, och ägna sig åt sådant som de tycker är roligt, vad det än må vara. Att den inte nödvändigtvis har ett "slut" (även om flera förslag finns skissade) är ett stort plus.
Anledningen till att jag skulle välja ett äldre system, särskilt ett minimalistiskt sådant, är att den här typen av sandboxigt spelande för mig gör sig bäst med en väl definierad spelledarroll och ett system där regler kan improviseras vid behov (målet är ändå spelarfrihet, en stark spelledarroll till trots).
De andra delarna i serien (och världsmodulen Trakorien i synnerhet) är spännande och värda att bekanta sig med; men gör sig antagligen bättre i romanform än i spelform, om jag ska vara ärlig.
* Sandbox = Äventyrsstruktur som påminner lite om ett nöjesfält med en spelmiljö som man fritt kan utforska och uppleva roliga attraktioner.
När det gäller orginalkampanjen Den Femte Konfluxen, så lider den likt många andra kampanjer av att den med tiden blir allt mer rälsad. En berättelse skall berättas, och för att detta skall fungera väl krävs att spelarna är intresserade av att få just denna berättelse presenterad för sig.
Detta är inte nödvändigtvis något problem i sig, men är något som lägger lite krokben för mig personligen.
Den första delen i serien, Svavelvinter, är däremot uppfriskande orälsad. Snarast är den sandboxig*, och det är den sortens äventyr jag gillar allra bäst. Spelarna har mycket stora möjligheter att göra miljön till sin, och ägna sig åt sådant som de tycker är roligt, vad det än må vara. Att den inte nödvändigtvis har ett "slut" (även om flera förslag finns skissade) är ett stort plus.
Anledningen till att jag skulle välja ett äldre system, särskilt ett minimalistiskt sådant, är att den här typen av sandboxigt spelande för mig gör sig bäst med en väl definierad spelledarroll och ett system där regler kan improviseras vid behov (målet är ändå spelarfrihet, en stark spelledarroll till trots).
De andra delarna i serien (och världsmodulen Trakorien i synnerhet) är spännande och värda att bekanta sig med; men gör sig antagligen bättre i romanform än i spelform, om jag ska vara ärlig.
* Sandbox = Äventyrsstruktur som påminner lite om ett nöjesfält med en spelmiljö som man fritt kan utforska och uppleva roliga attraktioner.
Bassejr
Hero
Lucky Dirango said:
Skillnaden mellan "Oldschool Gaming" och modernare rollspel är betydligt mer komplicerad än så. jag är nog inte rätt person att förklara exakt vad det innebär, men Krille och Eksem är inne på det.
och.. va? Ankor? Vilka Ankor?! Nu vill jag ha en förklaring här
Brior
Swordsman
Bassejr said:
Frågan är kanske ironiskt vilket jag i så fall genast går på: ankorna av typen Disney / Arne Anka var en ras i det ursprungliga DoD. Jag hade med flera ankor i de gamla spelmodulerna och inte bara som lustiga inslag. Jag gillade dem som sagt.
Nej, snarare tvärtom så var det en otroligt häftig upplevelse att läsa böckerna med äventyret i bakhuvudet.Lucky Dirango said:
Lucky Dirango said:
Det är något jag personligen är väldigt förtjust i för tillfället. Generiska äventyrare som "råkade vara i närheten" känns lite tråkigt och då tycker jag att scenariots viktiga SLP´s passar bättre att utveckla. Tittar just nu på liknande upplägg i MutantUA.
Mogger
Hipsteranka
Eksem said:
Personligen tycker jag att Oraklets fyra ögon är seriens starkaste del. Trakorien fläskas ut mer och åtminstone spelade vi den väldigt sandboxig. Betydligt mer så än Svavelvinter (som jag upplevde som ganska rälsad).
Däremot håller jag med om att resten av sviten är ganska rälsad.
Bara för att bidra med ett annat perspektiv.
KostaFriaLigan
Warrior
Håller med - O4Ö var det roligaste och gav möjlighet till en massa resande genom det som jag tycke är en fantastisk ö-värld.
Svavelvinter var fritt med ett antal "dungeons" kan man säga, men man hade ju inte hela Trakorien som fond.
Svavelvinter var fritt med ett antal "dungeons" kan man säga, men man hade ju inte hela Trakorien som fond.
TomasFriaLigan_UBBT
Swordsman
Det Eksem beskriver, om jag fattar rätt, är den ursprungliga DoD-kampanjen och hur den fungerar i spel. Och där har han goda poänger, min favorit är också den första delen.
Det nya rollspelet är dock inte gjort för att spela den gamla kampanjen som den är skriven, utan för att skapa sin egen, friare konfluxkampanj som snarare tar de nya romanerna som utgångspunkt. Stöd för detta finns som sagt i ett av spelets kapitel.
Frågan "hur spelar man bäst en konfluxkampanj?" har nog nästan lika många svar som "hur spelar man bäst rollspel?" - och där vet vi ju att åsikterna går isär. Det finns många vägar till framgång, och i slutändan handlar det om vad man gillar och vilken sorts spelupplevelse man är ute efter. Så det är nog svårt att få ett entydigt svar på ursprungsfrågan i denna tråd!
Det nya rollspelet är dock inte gjort för att spela den gamla kampanjen som den är skriven, utan för att skapa sin egen, friare konfluxkampanj som snarare tar de nya romanerna som utgångspunkt. Stöd för detta finns som sagt i ett av spelets kapitel.
Frågan "hur spelar man bäst en konfluxkampanj?" har nog nästan lika många svar som "hur spelar man bäst rollspel?" - och där vet vi ju att åsikterna går isär. Det finns många vägar till framgång, och i slutändan handlar det om vad man gillar och vilken sorts spelupplevelse man är ute efter. Så det är nog svårt att få ett entydigt svar på ursprungsfrågan i denna tråd!
Andy
Vila i frid
Jag såg att fågelmän dök upp till rollspelet Svavelvinter (är det i en Fenix de är med?).
Det är en barndomskamrat som skrev dom till en tävling som Äventyrsspel ordnade för Monsterboken 2. Han vann inte den men hans fågelmän dök sedan upp i Trakorien-modulen.
Hur ser Brior på den historien? Stämmer den?
/Andy som gillar fågelmän oavsett vem som har gjort dom
Det är en barndomskamrat som skrev dom till en tävling som Äventyrsspel ordnade för Monsterboken 2. Han vann inte den men hans fågelmän dök sedan upp i Trakorien-modulen.
Hur ser Brior på den historien? Stämmer den?
/Andy som gillar fågelmän oavsett vem som har gjort dom
Skillnaden mellan de båda är att O4Ö har "måsten", vilket Svavelvinter inte har. Däremot är strukturen i O4Ö av Mega Man-typen (du måste klara alla banorna, men du får välja ordning), vilket åtminstone är friare än det mesta som kom från Ä-Spel, men fortfarande spelas mot ett givet slut. Spelar man första delen för att den skall gå ihop med följande delar måste man förstås tvinga fram ett förlopp, men spelar man den fristående behöver man inte ens ha med Shahuliterna eller Shagul själv att göra, eller väcka några Cruri heller för den delen. Man kan typ ägna sig åt gerillakrig centrerat kring slavlägret eller ta över kvicksilverhandeln eller lite vad som.
Brior
Swordsman
Andy said:
Nja, din kamrat skickade säkert in fågelmän till tävlingen som han säger men det var inget som jag kände till när jag skrev Trakorienmodulen och jag har aldrig hört om saken. Överhuvud taget så skrevs mina texter utan någon påverkan alls från Äventyrsspel så idéen har knappast heller gått den vägen. Jag är ganska obenägen att ta in andras färdiga idéer i det jag skriver vilket ett antal frustrerade spelkreatörer och redaktörer nog kan vittna om och skulle jag stjäla något så skulle jag nog stjäla något bättre och göra det med större finess ;-).
Nu omnämns fågelmän i Trakorien bara som en bisak och är väl på det hela taget inte så originella - de finns exempelvis i D&D "Fiend Folio" från 1981.
Brior
Swordsman
Eksem said:
Fast så kan man väl spela OFÖ också? Det gjorde i alla fall min ursprungliga grupp som exempelvis försökte etablera sig som knarkhandlare av opiander i Ilibaurien (och blev pålurade ett parti rabarber). Nästan alla krönikor jag har läst har gjort stora omkastningar i äventyren och brutit ut delar - det tycker jag nästan ligger i rollspelens natur.
Det kanske är så att jag tänker på O4Ö som en del av kampanjen, och att jag därför läser in måsten som kanske inte finns där. Men exempelvis opiander-handlare, är väl inte riktigt lika understött i modulen som ett eventuellt uppror krig Slavlägret är i Svavelvinter, eller minns jag fel? Att ägna sig åt opianderhandel i Ilaburien räcker det väl med Trakorien-modulen för att ägna sig åt?