Nekromanti Svavelvinter
- Thread starter guldfink
- Start date
TomasFriaLigan_UBBT
Swordsman
Absolut. Jag tror inte att man ska överdriva skillnaderna. Det är inte så att man ständigt sitter och pratar om scener. Spelet växer fram organiskt, och oftast är det uppenbart när en ny scen börjar. Det behöver sällan påpekas (egentligen bara när det gäller eventuella speltekniska effekter). Det handlar snarare om en inställning, att man tillåter sig att göra rejäla klipp i handlingen, när så behövs. Och det är ett bra verktyg när rollpersoner befinner sig på olika platser, att klippa mellan dem.krank said:
Jag tycker det är riktigt skönt att slippa t.ex. "slumpmässiga möten" av varianten "ni angrips av 1T6 orcher" som jag inte känner tillför något i storyn utan bara tar tid från det väsentliga.Tomas (Harold) said:
Men som sagt, tycker man om att spela på det sätter så är det givetvis upp till var och en.
Basenanji
Postd20modernist
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 8,596
Jag håller med...tills jag inser att man kan definiera story på massa olika sätt.Ninepointnine said:
Eller: vi värdesätter olika sorters *ståries* olika.
Dvs när jag körde samberättar-stylee med Genesis var det en alldeles speciell ståry som växte fram, utifrån dramatiska koncept och inbyggda konflikter mellan olika spelpersoner.
När jag kör DnD/Pathfinder blir det andra berättelser – med den viktiga skillnaden att spelarnas kontroll över sina rollpersoner tillmäts större betydelse än deras input till dramat i berättelsen.
Då är det faktiskt kul med sådana där slumpmässiga möten eftersom de prövar spelarnas gejmistiska förståelse – och efteråt så växer en annan sorts ståry fram.
Vad jag vill peka på är hur dynamiskt det där sistnämnda kan bli: om grundståryn handlar om hur rollpersonerna ska ta sig till berget Ranz för att prata med Peatro Petralba är det inte oviktigt om ett "slumpmässigt"* möte med några orcher tvingar de att ta en annan väg eller uppsöka en läkekunnig på vgen, varpå mötet med Peatron blir försenat.
Hängde ni med?
* En viktig poäng här är att spelarna aldrig ska förstå att SL slår på en tabell över slumpmässiga möten. Tvärtom borde det ur ett spelarperspektiv upplevas som att världen är så där oberäknelig och farlig: "Det är märkligt, men så fort vi går in i den Mörka Skogen så börjar SL slå tärningar? Den ÄR alltså så farlig som alla påstår?!"
En dålig slumptabell är en dålig slumptabell oavsett sceninramning, men vad är Brior Brådfots och Baldyr Brummares resor Trakorien runt om inte en radda slumpmässiga möten och händelser? Vad "story" är kan man förstås prata sig blå i ansiktet om, men personer som reagerar på händelser är i alla fall "story" för mig.
Fast möten som har ett syfte för berättelsen (t.ex. en försening om det är vad man tänkt sig) är ju ingen onödig och slumpmässig sak utan en del av de viktiga händelserna?
Det jag pratar om är slumptabeller som drygar ut historien i onödan med lite extra fight eller möte som inte har någon funktion för skeendet. (t.ex. polisrobotarna på vägen mot Ulvriket i "Den Grå Döden") eller de två minotaurerna i Döda Skogen som bara blir ett tidsödande hinder (om man nu inte har en plan kring vad mötet skall åstadkomma för äventyrets helhet).
Det jag pratar om är slumptabeller som drygar ut historien i onödan med lite extra fight eller möte som inte har någon funktion för skeendet. (t.ex. polisrobotarna på vägen mot Ulvriket i "Den Grå Döden") eller de två minotaurerna i Döda Skogen som bara blir ett tidsödande hinder (om man nu inte har en plan kring vad mötet skall åstadkomma för äventyrets helhet).
Slumpmässiga saker är inte onödiga per definition. Om det redan finns en färdig berättelse som skall upplevas kan förstås slumphändelser bara bli "filler", men om det inte finns en redan avgjord historia så är det istället de slumpmässiga mötena som ÄR berättelsen.
Man måste inte ha en plan innan spelet sätter igång, man kan låta händelserna komma som de kommer, och agera på dem då. Precis som en planerad historia kan vara dålig kan även slumpmässiga händelser vara dåliga (slumpmässigt anfall med orcher är segt oavsett om det är planerat eller en slumptabell). Det ogiltigförklarar varken eller av de metoderna, eller har nödvändigtvis något med sceninramning att göra.
Man måste inte ha en plan innan spelet sätter igång, man kan låta händelserna komma som de kommer, och agera på dem då. Precis som en planerad historia kan vara dålig kan även slumpmässiga händelser vara dåliga (slumpmässigt anfall med orcher är segt oavsett om det är planerat eller en slumptabell). Det ogiltigförklarar varken eller av de metoderna, eller har nödvändigtvis något med sceninramning att göra.
Iofs sant, men för min del är tiden en kritisk faktor där det är svårt att samla spelgruppen för att komma vidare i kampanjen. Att då komprimera berättelsen till dess viktiga och roliga delar tycker jag funkar jättebra.Eksem said:
Men som jag skrev tidigare. Jag vet att vissa i min spelgrupp hellre bara sitter och "andas in" världen och petar i detaljer som inte har betydelse för berättelsen, medan jag hellre vill komma fram till berättelsens olika klimax. Det är väl helt enkelt olika vad man känner är det viktiga i upplevelsen när man rollspelar.
Basenanji
Postd20modernist
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 8,596
Jag fattar vad du menar och kan se varför det är dåligt med de där mötena.
Det jag försökte belysa var gränserna för vad en story kan innehålla.
Hur kan tex spelarna veta säkert att polisrobotarna inte är en del av storyn? En annan aspekt som åtminstone jag tycker är viktig är att sådana där slumpmässiga möten blir en logistisk utmaning (ska vi offra en helig dryck/läkedrog på de där polisrobotarna eller borde vi spara dem till framtiden?) som kan vara både spännande och stämningshöjande. Men visst, då är vi inne i ett gejmistiskt paradigm och är det ointressant faller ju hela grejen.
Dessutom uppfattar jag att tillvaron blir desto mer osäker om den tillåter sig en story som beter sig oväntat och inte följer något sorts manus. Men du kanske inte håller med?
Det jag försökte belysa var gränserna för vad en story kan innehålla.
Hur kan tex spelarna veta säkert att polisrobotarna inte är en del av storyn? En annan aspekt som åtminstone jag tycker är viktig är att sådana där slumpmässiga möten blir en logistisk utmaning (ska vi offra en helig dryck/läkedrog på de där polisrobotarna eller borde vi spara dem till framtiden?) som kan vara både spännande och stämningshöjande. Men visst, då är vi inne i ett gejmistiskt paradigm och är det ointressant faller ju hela grejen.
Dessutom uppfattar jag att tillvaron blir desto mer osäker om den tillåter sig en story som beter sig oväntat och inte följer något sorts manus. Men du kanske inte håller med?
Och delvis därför skulle jag ta mig an Svavelvinter på det vis som jag skrev i min första post. Det TAR tid att insupa atmosfär och utforska. Ska man spela hela Konfluxen på det viset blir man aldrig färdig (jag har faktiskt spelat hela kampanjen en gång i tiden, dock!). Därför skulle jag avgränsa till att spela bara första delen, eftersom det är en avgränsad och ruskigt högkvalitativ sandbox (särskilt när ingen hänsyn till följande avsnitt behöver tas). Och för sådant spel skulle jag välja system med vissa egenskaper, som F!, LL eller DoD2.
TomasFriaLigan_UBBT
Swordsman
Att följa ett manus är absolut inte innebörden i scenvis spelande (och det tror jag inte att ninepointone menar heller). Det går utmärkt att göra klipp i spelet utan att för den skull ha ett färdigt manus.Basenanji said:
Tvärtom är en stor poäng med karaktärsdrivet spel att man inte följer ett färdigt äventyr, utan bygger handling löpande genom att utsätta karaktärerna för särskilda prövningar och bygger vidare på deras reaktioner och val.
(Scenvis spel och karaktärsdrivet är förvisso inte synonymer, men båda har regelstöd i Svavelvinterspelet).
Den här diskussionen kan lätt hamna i ett "mitt kul är bättre än ditt kul", och det tycker jag vore synd. Jag gillar både hårt klippta karaktärsdramer och utforskande sandbox-spel - det är helt enkelt två olika smaker av kul.
Jag håller med om att scenklippning är orelaterat i någon mån, även om exploration ofta gör sig bättre med mindre scenklippande och manusspelande gör sig bättre med mera. Däremot är hård sceninramning och manusspelande inte samma sak. Manusspelande gör sig dock dåligt i samspel med slumptabeller, medan mindre manusbetonat spelande både kan och kan låta bli att använda slumphändelser (såväl karaktärsdrivet spelande eller fisktank såväl som miljödrivet spelande eller sandbox kan oproblematiskt använda slumptabeller för att introducera nya element).
1d6+6 orcher anfaller är dock ganska fattigt oavsett hur det gick till, men har inget med vaktscheman, slumptabeller, sceninramning, karaktärsdrivet eller storyfokus att göra.
1d6+6 orcher anfaller är dock ganska fattigt oavsett hur det gick till, men har inget med vaktscheman, slumptabeller, sceninramning, karaktärsdrivet eller storyfokus att göra.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
[OT] Trollgodis
Nämen. Så kan man ju inte göra, hur skall vi kunna ha debatt om någon påstår att båda alternativen är gångbara?
Nämen. Så kan man ju inte göra, hur skall vi kunna ha debatt om någon påstår att båda alternativen är gångbara?
Brior
Swordsman
Re: [OT] Trollgodis
Är det inte just det som är skillnaden mellan debatt och diskussion? Dvs i en diskussion så lyssnar man (i bästa fall) och kan till och med ändra åsikt medan man i en debatt försöker övertyga åhörarna om att man har rättast. Jag föredrar personligen diskussion men är naturligtvis öppen för argument ;-)wilper said:
Här kan jag känna att man är på väg in i en annan diskussion, men för min del är det ganska oväsentligt om man kör med eller utan manus sålänge spelarna inte märker att det finns ett manus. Ungefär som tidigare diskussionen kring att slå tärning eller inte. Det tycker jag egentligen inte spelar någon roll. Om man slår tärning så reagerar iaf jag med tankar kring att det händer något mer osäker utgång, men utan tärningar så känns historien skriven på förhand.Basenanji said:
Bassejr
Hero
Jag håller med sidan som säger att båda alternativen är bra, men min personliga spelstil och speciellt spelledarstil är betydligt mer åt det sandboxiga hållet. Men jag skulle säkert tycka bra om ett välgjort äventyr av den mer manus-aktiga typen.