Nekromanti Stora klagotråden

Status
Not open for further replies.

Nässe

Myrmidon
Joined
3 Jan 2006
Messages
3,607
Location
Malmö
1. Rollspel är så förbannat svårtillgängligt. Man ska träffa tre-fyra andra vuxna människor 4 timmar i stöten, tre till fem gånger på ganska kort tid för att det ens ska kunna genomföras. Sen ska man kunna spela också. Och någon ska förbereda skiten - trots att det bokas av varannan gång. Och det är ju en svår hobby, även för erfarna. Ibland blir det bra och ibland skiter det sig - fan vet varför.
2. Att folk ska ha åsikter om hur andra bör spela för att det ska vara kul. Som Krank skrev.
3. Nej, här kör jag fast. Kan inte hata så mycket mer. Att Genesis inte satsar mer på att skriva och ge ut rollspel, kanske?
 
Joined
17 May 2000
Messages
1,301
1. Så kallade "rollspelare" som prioriterar jobb, studier, barn eller icke-spelande bekantskapskrets framför rollspel.
2. Att jag är en av ovanstående.
3. Att jag får spela så lite att jag inte känner till fler än två fel på rollspelsvärlden.
 

PAX

Jordisk Äventyrare
Joined
16 May 2000
Messages
3,107
Location
Tindalos
Rollspel där rollpersonerna inte ges en chans att vara "bra från början". Nä - i stället ska de ha en kunskapskurva som kan jämföras med en 5 årings till hen blir 25, och detta skall ske under, som kanske längst, ett par månader av ihärdigt äventyrarliv. Erfarenhetspoäng och Levels är ju bara en tråkig spelmorot.
 

avatarex

Myrmidon
Joined
18 Dec 2000
Messages
4,199
Location
Göteborg
1. Att det krävs flera personer som träffas i flera timmar vid flera tillfällen för att det ska bli riktigt bra. Och dessutom ska gärna spelarna dela en gemensam vision om spelstil.

2. Folk som klagar på att det skapas (eller finns) för många spel av en viss stil utan att skapa något själva.

3. Återväxten. Jag borde känna mig gammal på mitt femtonde Gothcon men det gör jag inte.
 

Mundo

Myrmidon
Joined
7 Jan 2010
Messages
3,674
Location
Eslöv
Ännu en fantasy setting i "är typ som västeuropa". Vart är mitt medeltida Indien, Malaysia, för-Colombianska Sydamerika eller bara lite Bantu? Nä, här ska vi ha riddare och väderkvarnar, adelsfrökngar och vetebröd.
 

Staffan

Myrmidon
Joined
7 Jun 2000
Messages
4,228
Location
Lund
Mundo;n314503 said:
Ännu en fantasy setting i "är typ som västeuropa". Vart är mitt medeltida Indien, Malaysia, för-Colombianska Sydamerika eller bara lite Bantu? Nä, här ska vi ha riddare och väderkvarnar, adelsfrökngar och vetebröd.
Det här kanske är av intresse?
 

lilonjo

Veteran
Joined
28 Sep 2016
Messages
73
1. Bristande engagemang. När nu ytterligare en spelgrupp har fallit isär på grund av olika anledningar hatar jag lite på bristande engagemang i spelgrupper. Jag förstår att man bara ska spela om det är givande och roligt, men låt inte egna idéer om hur spelet ”ska vara” stå ivägen för din lycka. Engagemang för gruppen och ett öppet hjärta kan ge oväntad glädje och lust. Bjud på dig själv, ge mer än du tar och ta det inte så allvarligt.

2. För mycket strid, särskilt om det bara är rum efter rum av likartade strider. Tar en massa tid när spelare ska bestämma sig för handlingar, slå i böcker för att hitta de mest optimala besvärjelserna eller taktikerna och det blir så tråkigt i längden. Det räcker med en brutal strid någon gång ibland. Men att nöta sig genom rum efter rum för att sen dra sig tillbaka, long rest och sen ge sig på rummen igen som om tiden stått stilla därinne känns bara tröttsamt.

3. Kickstarter. Har aldrig stött en kickstarter och känner mig lite gammalmodig. Men jag gillar att köpa grejer från butik och gillar inte grejen med unika utgåvor som endast kan fås genom någon hög pledge level. Det fullkomligen regnar av intressanta spel så man har inte en chans att hålla sig ajour och det blir nästan som ett vitt brus av spel som jag gärna hade köpt men hela grejen med kickstarter gör den här gamla gubben helt matt.
 

Dubbelyxa

Warrior
Joined
1 Mar 2019
Messages
205
1. Min regelfetischism och vördnad för det tryckta ordet.

2. Som ovan nämnts, spelare som hoppar av strax innan ett spelmöte och därigenom kastar bort inte bara min dyrköpta fritid utan även alla timmar jag spenderat på förberedelser (som jag hinner glömma och måste göra om innan nästa avlägsna spelmöte) eftersom det oftast är jag som är SL.

3. SciFi-spel. Inte för att det är något som helst fel på dem, utan för att de tar tid från Fantasyspel. Vilket är varför jag inte spelat SciFi sedan STAR WARS (hade extremt kul med detta samt Traveller).
 
Joined
22 Sep 2011
Messages
1,420
Location
Malmö
Folk som klagar på hur andra spelar. Detta är förmodligen det värsta jag vet. Att folk bestämmer vad du tycker är roligt och att spelet de gillar är mycket bättre än hur du spelar. Alla som som "tipsar" om hur mycket bättre deras favoritspel är och hur fel du har som inte fattar.

Dungeons. Jag förstår inte grejen, för mej är det inte kul alls. Jag vill ha drama och story, för mej blir dungeons bara brädspel vilket är helt ok men inte den typ av upplevelse jag vill ha ut vid spelbordet.

Dussinstrider. När en strid är helt menlös och inte farlig utan bara 30 minuters minigameande som inte tillför något. Jag tycker det är skit trist att sitta och rulla tärning över något som inte är spännande.
 

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,469
Location
Stockholm
zonk;n314387 said:
Ja fy! Hur kan de tro att det kan bli nåt bra av det när de bara sitter o gör sånt de själva gillar, liksom?
Om jag ska vara lite tydligare: Jag upplever att det finns ett stort antal spelskapare som ger ut rollspel som rena ”vanity projects”. Alltså, anledningen att de lägger en massa tid och energi på ett rollspelprojekt är för att det ger dem något på ett personligt plan – kanske vill de ha status i hobbyn, bocka av något på sin bucket list, eller vad det kan vara för anledning – inte för att det finns någon som helst efterfrågan av deras produkt.

Det är verkligen inget fel med det. Stora egon utan självdistans byggde denna hobby.

Jag upplever samtidigt att en märkbar del av dessa spelskapare inte själva förstår att det är självförverkligande de sysslar med, vilket leder till en del bitterhet när deras spel inte tas emot som Messias. Det leder också till en ovilja att ta emot input utifrån, och en massa annat tråk som i slutänden innebär att de går i samma fällor och gör samma misstag som hundra spelskapare innan dem.
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,864
Location
Stockholm
1. Gatekeepers.

2. Oförmåga att skilja personlig smak från objektiv kvalitet.

3. The World of Synnibarr.
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,679
Location
Värnhem, Malmö
gorillotaur;n314552 said:
Om jag ska vara lite tydligare: Jag upplever att det finns ett stort antal spelskapare som ger ut rollspel som rena ”vanity projects”. Alltså, anledningen att de lägger en massa tid och energi på ett rollspelprojekt är för att det ger dem något på ett personligt plan – kanske vill de ha status i hobbyn, bocka av något på sin bucket list, eller vad det kan vara för anledning – inte för att det finns någon som helst efterfrågan av deras produkt.

Det är verkligen inget fel med det. Stora egon utan självdistans byggde denna hobby.

Jag upplever samtidigt att en märkbar del av dessa spelskapare inte själva förstår att det är självförverkligande de sysslar med, vilket leder till en del bitterhet när deras spel inte tas emot som Messias. Det leder också till en ovilja att ta emot input utifrån, och en massa annat tråk som i slutänden innebär att de går i samma fällor och gör samma misstag som hundra spelskapare innan dem.
Samtidigt skulle jag säga att det är där verklig innovation händer. Om jag kollar på de spelprojekt jag faktiskt funnit intressanta så är de flesta sådana som är frukten av författarens egna smala intressen, inte sådant som är skrivet för att tilltala en bred publik. Mycket handlar här om författarens egna intressen: om vederbörande enbart är intresserad av saker som ligger inom rollspelshobbyns mittfåra så kommer det inte blir särskilt spännande, om hen däremot har med sig kunskap och intressen som tillför något nytt kan det bli avsevärt mer spännande än spel som gjorts mer med ett öga på vad folk antas efterfråga.
 

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,469
Location
Stockholm
Svarte Faraonen;n314557 said:
Samtidigt skulle jag säga att det är där verklig innovation händer. Om jag kollar på de spelprojekt jag faktiskt funnit intressanta så är de flesta sådana som är frukten av författarens egna smala intressen, inte sådant som är skrivet för att tilltala en bred publik. Mycket handlar här om författarens egna intressen: om vederbörande enbart är intresserad av saker som ligger inom rollspelshobbyns mittfåra så kommer det inte blir särskilt spännande, om hen däremot har med sig kunskap och intressen som tillför något nytt kan det bli avsevärt mer spännande än spel som gjorts mer med ett öga på vad folk antas efterfråga.
Där håller jag med 100 procent, även om det oftare blir en fantasy heartbreaker än en innovation. Det jag gnäller på är dessa spelskapares självbild och attityd.
 

Gabrielle de Bourg

Gör nördiga grejer
Joined
5 Feb 2018
Messages
1,304
1. Tärningar som hämmar kreativitet
Tärningar och tärningsslag är ju på många sätt grunden i vår hobby, samtidigt som det är så ohyggligt kontroversiellt. Mitt problem är när tärningsslagen blir "gud" över allt som gäller och därmed hämmar kreativiteten. Exempel på detta är spel där du rullar fram alla karaktärsegenskaper och det är helt upp till slumpen om du får en karaktär med egenskaper som matchar konceptet du har (om du exempelvis tänkt spela en gammal professor med tärningarna gav dig bara hög styrka men du har inget i intelligens) eller ännu värre hämmar handlingen. Typexemplet på detta är många äldre mysteriebaserade spel som gömde ledtrådar bakom tärningsslag, där misslyckandet innebar att du inte fick ledtrådar som var nödvändiga för handlingen och då inte kunde ta dig fram. Vissa ursäktar med att "en bra spelledare ska kunna lösa det och göra så ni rör er framåt ändå", men det är inte en ursäkt för dåligt äventyrsskapande. Detta var gamla äventyr i Call of Cthulhu expert på, där bland annat äventyret Mr. Corbitt krävde ett lyckat slag med Spot Hidden för att ens se ledtråden som gjorde äventyret möjligt: missade du den kunde du helt missa något som gjorde att äventyret drog igång. Jag vill ha konsekvenser på misslyckanden!

2. Bestraffningskonstruktion
Fast konsekvenser på misslyckanden ska inte vara ett slag på fingrarna, för de gör allt värre. Detta är spel som medvetet bestraffar sina spelare för kreativt tänkande, gärna genom död. Detta blir snabbt i bästa fall slapstick och i värsta fall något som dödar kreativiteten. Typexemplet här är spel med hög dödlighet som anser att du måste ha tärningsslag för saker som inte är spännande utmaningar och där misslyckade slag är katastrofala. Spelar jag ett tentakelskräckspel vill jag inte dö för att min rollperson råkar halka på en stege när vi klättrar ner för ett vattentorn vi har utforskat utan större faror. En underart av detta är också dödsfällor av instadödsvarianten som göms bakom dörrar eller vindsluckor där det inte finns någon som helst ledtråd att ond bråd död väntar bakom, utan en rollperson som tittar där är körd i lite samma sekund. Spel med hög bestraffningskonstruktion är jättebra på att döda kreativitet, då du blir straffad om du spelar på ett annat sätt och gör att spelandet nästan kan kännas rutinartat. Det har också förmågan att uppmana spelledare till att spela mot spelarna (bu!) och spelare att börja skälla ut andra spelare för att de inte spelar korrekt, då allt annat bestraffas (dubbel bu!) Återigen blir detta något som hämmar kreativitet.

3. Uppmana till sunk
Flera har pratat om det ovan, men spel som promotar sunk (typ sexism, rasism, homofobi, transfobi) kan göra mig ohyggligt trött, speciellt de som försöker att ursäkta sig med att "allt måste få finnas". Självklart kan det få finnas, men det är skillnad på att det finns och hur det sköts, för vissa är för benägna att ha med det helt utan någon form av kritiskt tänkande. Speciellt gör det mig trött i fantasy/sci-fi världar som inte på något sätt har ett behov att ha med våra egna kassa värderingar, men ha dem ändå. Den värsta ursäkten är dock spel som utspelar sig i vår värld som har med det med bortförklaringen att "det är realistiskt". Det kanske är det, men för många blandar ogärna in de realistiska motpolerna, exempel som ett historiskt rollspel och har med kvinnoförtryck men struntar i att visa någon form av kvinnofrihetsrörelse till exempel. Alternativt bara mängden karikatyrer på folk från andra kulturer som ibland är helt smaklösa.
 

illuzive

Veteran
Joined
8 Aug 2018
Messages
155
1. "Straff" mot rollpersoner baserat enbart på tärningsslag (tärningsslag över handling)
Det här kanske låter lite märkligt när vår hobby baseras på att tärningsslag kan misslyckas. Men om man t.ex. tänker sig att man ska göra en utmaning för att klara en resa, ogillar jag skarpt att någons häst måste dö bara för att spelarna hade otur med tärningarna. De kan bli försenade, gå vilse, få slut på mat, osv. men större "effekter" av misslyckanden vill jag att spelarna har en chans att påverka. Om de t.ex. spelar en scen där de chansar att gå över ett fruset kärr, där isen brister och en häst går ned sig, är det rimligt att den dör. Men jag tycker det känns väldigt fel att bara utse välja en spelare och säga "din häst drunknade i ett kärr". Det är ju inte säkert att spelaren bryr sig så mycket om sin häst, men han/hon borde ändå få en chans att rädda den om de råkar vara på samma ställe.

2. Spelledare som säger "Nej, det kan du inte" (utan att ha regeltekniska anledningar)
Hitta på en effekt av min rollpersons agerande och spela ut den mot mig istället för att bara säga att jag inte kan göra något. Väljer jag att slå vaktkaptenen på käften är det ju ganska rimligt att jag råkar illa ut, men det är (i mitt tycke) min rätt som spelare att ställa till det för mig själv.

3. Levels, erfarenhetskryss och annat junk
Jag sov 8 timmar och nu tål jag dubbelt så mycket jämfört med igår. What?!
Jakten på xp och erfarenhetskryss/poäng för lyckat användande av färdigheter tar (för vissa spelare) helt bort fokus från att vara en del av berättelsen.
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,551
Location
Fallen Umber
1. Mycket text. Det gäller äventyr såväl som spelvärld och regler. Det mesta kan presenteras i form av listor, tabeller, playbooks, bilder, kartor eller annat som är enklare och roligare att ta till sig än stora textmassor. Experimentera mera.

2. Fula bilder och ful design. Såväl trad som Symbaroum och tidiga Riotminds, retro-trad-neoindie-hybrid som Kult och artpunk-vågen inom OSR har visat att rollspelsböcker kan vara konst. Då är det svårt att smälta taffliga misslyckanden eller brist på ambitioner.

3. Osympatiska personer, troll och nazister som gör spel jag gillar eller vill gilla, samt vidhängande internetstrider. Vi har det bättre i den här lilla behagliga delen av rollspelsvärlden, åtminstone nu för tiden.
 

Jocke

Bäst i rollspel
Joined
19 May 2000
Messages
4,023
Location
Sthlm
Jag försökte skriva om hur mycket jag hatar nörd-begreppet men forumet åt upp det. här kommer mina bulletpoints.
1. Nörd är ett skällsord. Det är som att kalla någon bög eller turk.
2. Att kokettera över sin egen eller någon annans nördighet är vidrigt beteende.
3. Allt nördigt jag gillar gillar jag för att jag tycker att det är häftigt, spännande eller kul. Nördighet är inte en sellingpoint.
4. Ordet Geek är helt ok att använda för geek grejer och geek-kultur. Som ju är en sak.
5. En gång såg jag en person kalla sin kollega för "en riktig nörd" i Aftonbladets webteve. Om det hade hänt på en av mina arbetsplatser skulle jag ha pratat med HR.
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
6,439
Jocke;n314614 said:
Jag försökte skriva om hur mycket jag hatar nörd-begreppet men forumet åt upp det. här kommer mina bulletpoints.
1. Nörd är ett skällsord. Det är som att kalla någon bög eller turk.
2. Att kokettera över sin egen eller någon annans nördighet är vidrigt beteende.
3. Allt nördigt jag gillar gillar jag för att jag tycker att det är häftigt, spännande eller kul. Nördighet är inte en sellingpoint.
4. Ordet Geek är helt ok att använda för geek grejer och geek-kultur. Som ju är en sak.
5. En gång såg jag en person kalla sin kollega för "en riktig nörd" i Aftonbladets webteve. Om det hade hänt på en av mina arbetsplatser skulle jag ha pratat med HR.

Jag vet inte om jag håller med om att nörd (eller bög eller turk för den delen) är ett skällsord, men jag kan hålla med om att det, litegrann som hipster, kommer med en jäkla massa baggage jag inte nö(r)dvändigtvis känns vid. Inklusive positivt baggage. Det är väl så med etiketter i allmänhet kanske....
 
Status
Not open for further replies.
Top