Min ursäkt är att det var över tio år sedan!Paal;n314283 said:Lite roligt att du var med och (kick)startade hela nostalgitrenden med (de enormt underhållande) Sinkadusmåndagarna.
Borde inte nostalgitrenden vara över vid det här laget?
Nekromanti Stora klagotråden
- Thread starter Per
- Start date
- Status
Borde inte nostalgitrenden vara över vid det här laget?
DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,726
Folk som rekommenderar sitt favoritspel jämt. Bonushat om det är Drakar -91 eller Expert.
"Roliga citat"-trådar.
Mysteriespel/deckargåtor. Min kryptonit. Diskuterar vi ledtrådar mer än 15 minuter så sparkar jag in dörren och går in guns blazing (bildligt talat).
"Roliga citat"-trådar.
Mysteriespel/deckargåtor. Min kryptonit. Diskuterar vi ledtrådar mer än 15 minuter så sparkar jag in dörren och går in guns blazing (bildligt talat).
ceruleanfive
Bläckfisk
Kort svar här, så får vi se om det räcker eller om det behöver en egen tråd.luddwig;n314284 said:
Min erfarenhet av OSR är att det handlar om att göra smarta val och klara en dungeon, snarare än att se i vilken oväntad riktning narrativet utvecklas. Mycket handlar om att hitta kreativa lösningar och att fatta taktiska beslut, ?för att på så vis undvika att blanda in mekaniken – vilket utgör en mekanik i sig självt. Det är mer centralt att som spelare ha smarta idéer än det är att gestalta sin rollperson och fatta rimliga beslut utifrån vem rollpersonen är. Alltså upplever jag att det är fokus på att "vinna", samt på mekanik snarare än gestaltning.
Som med allt annat i den här tråden är det subjektivt huruvida man tycker att det är positivt eller negativt. Upplever man att jag är helt ute och cyklar med min OSR-bild tycker jag som sagt att vi startar en tråd specifikt om det.
Underbar tråd. Tänker att så som hobbyn började spreta åren 1974-1978, så har den fortsatt att spreta. För att vi är olika och gillar olika saker. Och att samma spel kan bli så olika beroende på vilka som spelar. Och så tänker jag på mänskliga basbehov för att känna trivsel och motivation: trygghet, spänning, autonomi, rättvisa, tillhörighet, erkännande, kompetens, meningsfullhet. Och hur spänningarna mellan dessa verkar i en spelgrupp.
Mina hatobjekt:
1) Regeltungt. Örtielva siffror och mekaniker för sådant som kan lösas enkelt går bort.
2) Strategiskt minmaxande och utnyttjande av speldata för att "vinna". Kom på något ball i stället. Något dramatiskt, roligt, knasigt, eller på annat sätt känslomässigt angeläget.
3) Rälsning och styrning. Gärna verktyg, gärna med slumpelement, för att kickstarta fantasin, men ta inte fantasin ifrån oss.
Mina hatobjekt:
1) Regeltungt. Örtielva siffror och mekaniker för sådant som kan lösas enkelt går bort.
2) Strategiskt minmaxande och utnyttjande av speldata för att "vinna". Kom på något ball i stället. Något dramatiskt, roligt, knasigt, eller på annat sätt känslomässigt angeläget.
3) Rälsning och styrning. Gärna verktyg, gärna med slumpelement, för att kickstarta fantasin, men ta inte fantasin ifrån oss.
MattiasLejbrink
Swordsman
1. Folk som tror att saker blir coolare eller på något sätt bättre genom att lägga till "fucking" i meningar. "A fucking unicorn with a fucking tentacle coming out of its head". Det där var coolt på mellanstadiet. Nej förresten, jag utökar omfattningen av denna punkt till att omfatta alla hårdrocksreferenser i rollspel över huvud taget.
2. Att rollspelare inte kan hålla avtalade tider (datum) med hänvisning att något kom ivägen eller det "strulade till sig". Ja men tack, mina fyra timmars fritid denna vecka rök just.
3. Allt i din "egna unika spelvärld" är vanlij-standard 1.0. "De Kvemuleriska Dandrit-barbarerna rider på Smuldifmaligoster och är långsmala, ärofulla men ändå...." lägg av nu, det här är Eddings med lite omkastade bokstäver.
2. Att rollspelare inte kan hålla avtalade tider (datum) med hänvisning att något kom ivägen eller det "strulade till sig". Ja men tack, mina fyra timmars fritid denna vecka rök just.
3. Allt i din "egna unika spelvärld" är vanlij-standard 1.0. "De Kvemuleriska Dandrit-barbarerna rider på Smuldifmaligoster och är långsmala, ärofulla men ändå...." lägg av nu, det här är Eddings med lite omkastade bokstäver.
Får man överdriva lite? I så fall:
1. Regler. Nästan alltid i vägen, nästan aldrig en hjälp.
2. Spelvärldar. Nästan alltid i vägen, nästan aldrig en hjälp.
3. Färdiga äventyr. Nästan alltid i vägen, nästan aldrig en hjälp.
Varför? Jo, jag köper det mesta som kommer ut på svenska, kommer som mest halvvägs igenom böckerna, spelar i stort sett ingenting av det. Säljer sedan av i princip allting – och hoppas på nya grejer som är på gång… Det enda jag tar med mig är en intressant hook, en intressant slp eller dylikt. Mindre än 0,5% av materialet jag köpt. Undantag: enbladsscenarion och miniäventyr – jag har spellett fler sådana än något annat.
Det enda som behövs är regler på typ en sida, en vanlig sexsidig tärning, en kul idé på en hook och en startmiljö, kanske någon slp. Resten ger sig under spelets gång!
1. Regler. Nästan alltid i vägen, nästan aldrig en hjälp.
2. Spelvärldar. Nästan alltid i vägen, nästan aldrig en hjälp.
3. Färdiga äventyr. Nästan alltid i vägen, nästan aldrig en hjälp.
Varför? Jo, jag köper det mesta som kommer ut på svenska, kommer som mest halvvägs igenom böckerna, spelar i stort sett ingenting av det. Säljer sedan av i princip allting – och hoppas på nya grejer som är på gång… Det enda jag tar med mig är en intressant hook, en intressant slp eller dylikt. Mindre än 0,5% av materialet jag köpt. Undantag: enbladsscenarion och miniäventyr – jag har spellett fler sådana än något annat.
Det enda som behövs är regler på typ en sida, en vanlig sexsidig tärning, en kul idé på en hook och en startmiljö, kanske någon slp. Resten ger sig under spelets gång!
anth
Vetefan
Det finns flera saker jag inte tycker om, men jag tänkte fokusera på endast en av dem:
1a. Komplicerade rollspel.
Den rollspelskonstruktör som inte lyckas förklara hela spelmotorn på två A4-sidor har misslyckats (ett bra rollspel ska inte behöva mer än en halv A4 för att förklara regelmotorn). Gör om, gör rätt!
1b. Komplicerade rollspelsregler.
Jag älskar fantasy. Ett rollspel får hemskt gärna innehålla hundratals magiformler och tusentals monster - jag älskar det!
Men varje beskrivning (oavsett om det är monster, magi, vapen,...) får inte ta upp mer än ett par rader text per sak.
Jag spelade just färdigt ett äventyr där beskrivningen av slutbossen tog upp en hel A4.
Nu kanske någon opponerar sig: men en slutboss kanske har massor med bakgrundsinfo, planer, kontakter, o.s.v...
Ni missförstår. Statblocket som man använder i strid tog upp en A4!
Nu kanske någon oppnerar sig: men man kanske ville skapa en komplett beskrivning av slutbossen så man inte behövde bläddra i andra böcker...
Ni missförstår. Statblocket på en A4 var inte ens komplett! Man behövde dessutom kolla upp ett dussin sidor i flera andra regelböcker för att ens kunna spela slutbossen!!!
1c. Realistiska rollspel.
Jag hatar folk som vill införa "realism" i rollspel.
De "realistiska" rollspel jag sett har alla infört superkomplicerade stridssystem som drar ner tempot så mycket att en snigel hinner krypa ett varv runt spelbordet varje stridsrunda.
Och vad tillför dessa regler spelet?
1. "Taktik" som får spelet att likna schack, vilket inte har ett dyft med realism att göra.
2. Regler som gör att det 5 % chans att man får en arm eller ett ben avhugget varje sekund striden pågår. Om det är realistiskt - hur tror ni ens att riktiga krig skulle kunna hålla på mer än ett par minuter innan varenda soldat var krympling???
1d. Komplicerade tärningssystem
Varför konstruerar folk spel med tärningspölar, som exploderar, där olika tärningar tar ut varandra, där det inte är siffror utan konstiga symboler som betyder olika saker?
- "För att spelarna inte ska veta hur stor chans de har att lyckas."
Jaha, hur skulle det påverka rollspelet negativt???
-"För att en spelare inte ska vara taktisk och räkna ut att dennes rollperson har 87 % chans att lyckas.
Nähä, så det förstör inte rollspelet att en spelare behöver 5 minuter för att räkna ut om dess totala tärningspöl var 15 st eller 17 st T6:or, bestämma hur många av tärningarna som går till anfall och hur många som går till försvar, plocka bort varje tärning som visar en blå smurf för varje tärning som visar en gul pickachu. Och avslutningsvis slå om alla övriga tärningar + lika många till för att resten av tärningarna har exploderat?????
Men det värsta med tärningssystem som är så komplicerade att spelarna inte kan räkna ut chanserna...
...det är när spelkonstruktörerna kommer hit till rollspel.nu och gråter för att de själva inte kan räkna ut chanserna och därför inte vet om deras eget system är balanserat eller ej!!!!!
1e. Elektroniska hjälpmedel.
Spelkonstruktörer som gläds över att man kan göra appar till datorer/plattor/mobiler för då kan man göra ännu mer komplicerade rollspel.
Jag ska avslöja något för er: ett rollspel som kräver en dator är inte ett rollspel, utan ett datorspel.
1a. Komplicerade rollspel.
Den rollspelskonstruktör som inte lyckas förklara hela spelmotorn på två A4-sidor har misslyckats (ett bra rollspel ska inte behöva mer än en halv A4 för att förklara regelmotorn). Gör om, gör rätt!
1b. Komplicerade rollspelsregler.
Jag älskar fantasy. Ett rollspel får hemskt gärna innehålla hundratals magiformler och tusentals monster - jag älskar det!
Men varje beskrivning (oavsett om det är monster, magi, vapen,...) får inte ta upp mer än ett par rader text per sak.
Jag spelade just färdigt ett äventyr där beskrivningen av slutbossen tog upp en hel A4.
Nu kanske någon opponerar sig: men en slutboss kanske har massor med bakgrundsinfo, planer, kontakter, o.s.v...
Ni missförstår. Statblocket som man använder i strid tog upp en A4!
Nu kanske någon oppnerar sig: men man kanske ville skapa en komplett beskrivning av slutbossen så man inte behövde bläddra i andra böcker...
Ni missförstår. Statblocket på en A4 var inte ens komplett! Man behövde dessutom kolla upp ett dussin sidor i flera andra regelböcker för att ens kunna spela slutbossen!!!
1c. Realistiska rollspel.
Jag hatar folk som vill införa "realism" i rollspel.
De "realistiska" rollspel jag sett har alla infört superkomplicerade stridssystem som drar ner tempot så mycket att en snigel hinner krypa ett varv runt spelbordet varje stridsrunda.
Och vad tillför dessa regler spelet?
1. "Taktik" som får spelet att likna schack, vilket inte har ett dyft med realism att göra.
2. Regler som gör att det 5 % chans att man får en arm eller ett ben avhugget varje sekund striden pågår. Om det är realistiskt - hur tror ni ens att riktiga krig skulle kunna hålla på mer än ett par minuter innan varenda soldat var krympling???
1d. Komplicerade tärningssystem
Varför konstruerar folk spel med tärningspölar, som exploderar, där olika tärningar tar ut varandra, där det inte är siffror utan konstiga symboler som betyder olika saker?
- "För att spelarna inte ska veta hur stor chans de har att lyckas."
Jaha, hur skulle det påverka rollspelet negativt???
-"För att en spelare inte ska vara taktisk och räkna ut att dennes rollperson har 87 % chans att lyckas.
Nähä, så det förstör inte rollspelet att en spelare behöver 5 minuter för att räkna ut om dess totala tärningspöl var 15 st eller 17 st T6:or, bestämma hur många av tärningarna som går till anfall och hur många som går till försvar, plocka bort varje tärning som visar en blå smurf för varje tärning som visar en gul pickachu. Och avslutningsvis slå om alla övriga tärningar + lika många till för att resten av tärningarna har exploderat?????
Men det värsta med tärningssystem som är så komplicerade att spelarna inte kan räkna ut chanserna...
...det är när spelkonstruktörerna kommer hit till rollspel.nu och gråter för att de själva inte kan räkna ut chanserna och därför inte vet om deras eget system är balanserat eller ej!!!!!
1e. Elektroniska hjälpmedel.
Spelkonstruktörer som gläds över att man kan göra appar till datorer/plattor/mobiler för då kan man göra ännu mer komplicerade rollspel.
Jag ska avslöja något för er: ett rollspel som kräver en dator är inte ett rollspel, utan ett datorspel.
luddwig
Lawful evil
- Joined
- 30 Jan 2013
- Messages
- 5,571
Den mer eller mindre uttalade premissen i OSR är ju att rollpersonerna är skattletare, så att leta skatter och försöka överleva är att spela sin rollperson. Det finns inget större djup där, och gestaltning är högst sekundärt, så om det är karaktärsspelet du saknar är jag med dig. Det kan jag också sakna i OSR. I övrigt har vi lite olika perspektiv. Du pratar om att klara en dungeon och vinna. Jag ser det hellre som att uppleva en dungeon och överleva (allt utöver det är en bonus). Du pratar vidare om mekanik kontra gestaltning. Jag ser det istället som öppen problemlösning kontra gestaltning med ren mekanik i form av värden, bonusar, egenskaper etc. placerat i baksätet. Så som slutsats har vi lite olika erfarenheter av OSR, eller upplever det åtminstone på olika sätt. Nu åter till klagandet.ceruleanfive;n314288 said:
Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 5,229
- Konservativa spelare som vägrar testa nya grejer. Här kan också vi slänga in spelare som vägrar anpassa sig till scenariot, vilket är ett uttryck för samma tendens.
- Bra spel som spelmakarna vägrar ge ut egna äventyr till. Det är en sådan galet bra service till mig som SL och skadar ingen av dem som avskyr sådant och bara vill skapa eget.
- Min-maxande (att följa spelets bokstav, inte dess anda)
- Bra spel som spelmakarna vägrar ge ut egna äventyr till. Det är en sådan galet bra service till mig som SL och skadar ingen av dem som avskyr sådant och bara vill skapa eget.
- Min-maxande (att följa spelets bokstav, inte dess anda)
Björn Wärmedal
Björning Wheel
??zonk;n314328 said:
Jag sitter här och skapar precis såna spel. Men jag känner mig inte ett dugg träffad, eftersom jag inte inbillar mig att jag tillför något nytt eller att någon skulle vara intresserad av just mina spel.
Björn Wärmedal
Björning Wheel
Och på tal om mig själv vill jag tillföra två punkter till!
- Att det finns en miljard rollspel och alltid är helt omöjligt att hitta det jag är ute efter.
- Alla (dvs jag) som reagerar på ovanstående punkt med att svära och tänka ”jamen jag vill ju bara ha X, Y och Z utan att krångla till det så mycket!” — och börjar skriva ett nytt rollspel att lägga på den oöverstigliga högen av hobbyns samlade verk hellre än att leta vidare.
- Att det finns en miljard rollspel och alltid är helt omöjligt att hitta det jag är ute efter.
- Alla (dvs jag) som reagerar på ovanstående punkt med att svära och tänka ”jamen jag vill ju bara ha X, Y och Z utan att krångla till det så mycket!” — och börjar skriva ett nytt rollspel att lägga på den oöverstigliga högen av hobbyns samlade verk hellre än att leta vidare.
Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,280
1 - Komplicerade, stora, djupa kampanjvärldar
Missförstå mig rätt. Jag älskar Mundana. Jag älskar WoD. Jag älskar Exalted's Creation. Jag älskar Trudvang med en passion. Men jag skulle aldrig orka ta mig in i dem idag igen. Jag har spelat några omgångar Svärdets Sång, men jag orkar verkligen inte läsa in mig på all back story och historia. Jag har tillräckligt många gamla världar jag redan kan för att orka hoppa på fler.
2 - Nostalgivågen
Som Gorillataur sade är jag rätt less på nostalgin nu, särskilt eftersom jag ALDRIG varit målgruppen för den. Det Mutant som är nostalgiskt för mig är Cyberpunk-varianten. Det DoD som är nostalgiskt är Chronopia och i viss mån Trudvang. Jag har exakt noll känslor för Call of Cthulhu. Jag bryr mig inte ett smack om Chock av nostalgiska skäl. Däremot verkar det kul att kötta klassiska Hammer-monster istället för Lovecraft-dito.
3 - Fantasyestetik á la standard-DnD eller WoW
Jag kommer aldrig tycka det är snyggt med ringbrynjebikini eller barbarer i höftskynke. Samma sak med monstruöst opraktiska svärd, axelklaffar stora som soffgrupper eller annat trams. Jag ser bara "hur kan man röra sig med det där?" Jag slutade på fullt allvar spela Dragon Age 2 för att jag tyckte det såg otroligt fjantigt ut rent estetiskt.
Men sen är lite annat som andra redan sagt - kickstarter, rälsning, klassamhället, och så vidare. Men ovanstående är de största.
Missförstå mig rätt. Jag älskar Mundana. Jag älskar WoD. Jag älskar Exalted's Creation. Jag älskar Trudvang med en passion. Men jag skulle aldrig orka ta mig in i dem idag igen. Jag har spelat några omgångar Svärdets Sång, men jag orkar verkligen inte läsa in mig på all back story och historia. Jag har tillräckligt många gamla världar jag redan kan för att orka hoppa på fler.
2 - Nostalgivågen
Som Gorillataur sade är jag rätt less på nostalgin nu, särskilt eftersom jag ALDRIG varit målgruppen för den. Det Mutant som är nostalgiskt för mig är Cyberpunk-varianten. Det DoD som är nostalgiskt är Chronopia och i viss mån Trudvang. Jag har exakt noll känslor för Call of Cthulhu. Jag bryr mig inte ett smack om Chock av nostalgiska skäl. Däremot verkar det kul att kötta klassiska Hammer-monster istället för Lovecraft-dito.
3 - Fantasyestetik á la standard-DnD eller WoW
Jag kommer aldrig tycka det är snyggt med ringbrynjebikini eller barbarer i höftskynke. Samma sak med monstruöst opraktiska svärd, axelklaffar stora som soffgrupper eller annat trams. Jag ser bara "hur kan man röra sig med det där?" Jag slutade på fullt allvar spela Dragon Age 2 för att jag tyckte det såg otroligt fjantigt ut rent estetiskt.
Men sen är lite annat som andra redan sagt - kickstarter, rälsning, klassamhället, och så vidare. Men ovanstående är de största.
Quadrante
Grisbonde
Lägger till en, kan dumpa min tidigare trea.
3. De som klagar över ”culture gaming”.
Inte egentligen den som klagar över culture gaming, för det och culture gamers kan vara påfrestande, särskilt om man inte vill rollspela en annan kultur utan bara äventyra en saga.
Mer irriterande när det ropad ”költörgamiing” så fort där finns en miljöbeskrivning eller vanliga personer i spelvärlden. Samma person skulle ropa samma sak i inledningen av rödluvan, för det var för mycket samhällsbeskrivning.
3. De som klagar över ”culture gaming”.
Inte egentligen den som klagar över culture gaming, för det och culture gamers kan vara påfrestande, särskilt om man inte vill rollspela en annan kultur utan bara äventyra en saga.
Mer irriterande när det ropad ”költörgamiing” så fort där finns en miljöbeskrivning eller vanliga personer i spelvärlden. Samma person skulle ropa samma sak i inledningen av rödluvan, för det var för mycket samhällsbeskrivning.
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Minimalism. Jag är rätt trött på designfilosofin att allt måste gå att koka ner till sina grunder. Det finns redan hur många enkla, tighta regelsystem som helst, och jag ser ingen poäng med att köpa ytterligare något litet häfte där man uppmanas att själv hitta på spelvärld, magiska förmågor och liknande. Jag vill ha spel som levererar stora mängder output: saftiga skadebeskrivningar, myllrande slumptabellsresultat, kärleksfullt beskrivna miljöer, och så vidare.
Minsta gemensamma nämnare-världar. När spelvärldar bygger på troper snarare än på ett engagerat världsbyggande. Ännu mer tydligt blir detta i samberättande, då det ofta blir så att man bokstavligt måste jobba med den minsta gemensamma nämnaren och enbart slänga in sådant som alla involverade redan känner till.
Folk som vill ha inkompatibla grejer. Typ som att efterfråga originalitet och samtidigt inte vilja ha spel som kräver att man läser in sig på obekant material, eller att vilja ha billiga spel men samtidigt bara få sin uppmärksamhet fångad av glansigt fyrfärgstryck.
Samma gamla "hot takes". Ooh, har du kommit på att dra samband mellan äventyrare som slår ihjäl orcher och rasism i verkligheten? Ska du diskutera det här utan att kolla om det kanske har tröskats i trettio jävla år innan?
Magi är som fysik. Skittråkigt.
Magi och teknologi är motsatser. Samma sak där.
Otvetydig kosmologi. Jag vill ha världar där det där med gudar och vad som sker efter döden fortfarande har mystiska inslag, annars blir det knivigt att låta olika kulturer ha olika världsbild.
Abstrakta måttenheter. Om inte min rollperson är huvudperson i en Borgesnovell vill jag kunna räkna det jag bär med mig.
Minsta gemensamma nämnare-världar. När spelvärldar bygger på troper snarare än på ett engagerat världsbyggande. Ännu mer tydligt blir detta i samberättande, då det ofta blir så att man bokstavligt måste jobba med den minsta gemensamma nämnaren och enbart slänga in sådant som alla involverade redan känner till.
Folk som vill ha inkompatibla grejer. Typ som att efterfråga originalitet och samtidigt inte vilja ha spel som kräver att man läser in sig på obekant material, eller att vilja ha billiga spel men samtidigt bara få sin uppmärksamhet fångad av glansigt fyrfärgstryck.
Samma gamla "hot takes". Ooh, har du kommit på att dra samband mellan äventyrare som slår ihjäl orcher och rasism i verkligheten? Ska du diskutera det här utan att kolla om det kanske har tröskats i trettio jävla år innan?
Magi är som fysik. Skittråkigt.
Magi och teknologi är motsatser. Samma sak där.
Otvetydig kosmologi. Jag vill ha världar där det där med gudar och vad som sker efter döden fortfarande har mystiska inslag, annars blir det knivigt att låta olika kulturer ha olika världsbild.
Abstrakta måttenheter. Om inte min rollperson är huvudperson i en Borgesnovell vill jag kunna räkna det jag bär med mig.
Dimfrost
Special Circumstances
I vilket spel blir min rollperson huvudperson i en Borgesnovell? Släng det genast hitåt, tack. Jag tar två.Svarte Faraonen;n314346 said:
Quadrante
Grisbonde
gorillotaur;n314351 said:
Va, nu hänger jag inte med!?
- Status