Observationsdäck – Däck 1, SS Manticore
Matsalen – Däck 2, SS Manticore
Läkare Säv Thatcher har somnat i sin stol.
Forskningslaboratoriet – Däck 3, SS Manticore
@Arrikir Vetenskapsforskare Silas Blackmoore. Ett nytt dunk hörs från säkerhetscellen. Tjock metall vibrerar svagt under dina fötter. Sedan – ett ljud du aldrig hört förut. Ett gurglande, våldsamt skrik, som om någon försökte andas och kvävas samtidigt.
Du vänder dig mot vapenskåpet – det är låst. Naturligtvis. Du har inte tillträde här. Ändå drar du handen över panelen, som om den mirakulöst ska känna igen dig. Säkerhetsofficer Malve Asp stiger fram, svettig men samlad, med handen på bältet. Hon ser dig i ögonen, allvarligt men inte fientligt. "Enligt paragraf 18C-7.1 om nödsituationer," säger hon, "tar jag nu befälet här inne. Vi försöker nå bryggan – det enda vi får tillbaka är surrande och rasp... som om någon andas genom trasig lungvävnad."
Hon tvekar ett ögonblick, söker din reaktion. "Kan du använda en pfazer, Blackmoore?" Hon knackar koden och vapenskåpet klickar upp. Insidan är enkel – två pfazers, ett reservbatteri, två rökgranater. Du hinner knappt svara innan hon fortsätter:
"Jag tänker försöka ta mig upp via de manuella korridorerna. Ventilationsgångarna eller underhållsschakten. Det är långsamt, men det kan ta oss förbi spärren till däck ett." Hon fäster pfazern i hölstret och vänder sig om, kastar en blick mot cellen där ljuden precis tystnat. "Vill ni hänga med?"
@Leon Astrogator Orb Leonis. Du vänder om, tillbaka mot hissen tillsammans med teknikerna. I korridoren springer du rakt in i
@Rymdhamster Säkerhetsofficer Rutger Hagman, som just är på väg ut med en grupp omskakade besättningsmedlemmar. Du hör hans röst – skarp, auktoritär, kontrollerad. Någon måste ta kommandot, och Rutger verkar ha klivit in i den rollen.
Orb, ni kliver in i hissen – du och en av teknikerna. Du är fortfarande lite fuktig efter nödduschen och har fått på dig en av forskarnas labbrock, vilket ger dig ett märkligt vetenskapligt skimmer mitt i kaoset. Teknikern knappar in en manuell omdirigering och ni färdas upp mot däck 1.
Hissen öppnas med ett ryck. Observationsområdet är halvtomma – några överlevare irrar runt, förvirrade och tysta. Fönstren ut mot rymden är täckta av de automatiska skyddssköldarna. Inga stjärnor syns. Bara svart. Den röda indikatorn vid bryggdörren blinkar envist.
[NÖDLÄGE – SKROVLÄCKAGE DETEKTERAT – TILLTRÄDE SPÄRRAT]
Bryggan är låst. Inte bara med kod eller säkerhetsnivå – utan spärrad av ett nödsystem som endast aktiveras vid exponerat vakuum. Vad som finns där inne… vad som hände med besättningen på bryggan… det vet du inte. Och kanske vill du inte veta.
Säkerhetsofficer Rutger Hagman. Astrogator Orb kliver in i hissen igen, nu med en vit forskarrock hängande lite snett över axlarna. Han är blöt och ser fortfarande tagen ut. Du följer honom ner till däck 3, där en av serviceteknikerna jobbar intensivt vid ett öppet paneluttag.
”Vi har nästan stabilitet – ge mig bara—”
Ett plötsligt knäpp, ett fräsande ljud – och teknikern rycker till av en stöt. Lamporna fladdrar. Sedan händer det. Gravitationsfältet dör helt. Allt ljud blir dämpat när ni båda lämnar golvet och börjar sväva. Korridorerna på däck 3 är nu tyngdlösa. Skruvar, papper och verktyg svävar förbi som tysta satelliter. En känsla av overklighet sprider sig i kroppen – som om rymden själv trängt in i skeppet.
@God45 Rorsman Hampus Pike. Med virkgarnerna omkring dig dyker du in i det gravitationslösa utrymmet, det är något underligt med att se farkosten sväva fitt. DDet svider. Hela vägen in i benet. Men när det släpper greppet, sitter förbandet tätt och stadigt. Blodet sipprar inte längre ut. Fingrarna är stela, inte lika rörliga – men du har slutat blöda. Du är inte längre ett hinder för dig själv.
När du vänder dig om, så svävar även Harry utan gravitation och den nu vakna kollegan blir rädd. Tillsammans med Harry lyckas ni navigera er runt i hallen till Harrys kontor, där gravitationen funkar. "Vad i hela friden är det som händer egentligen." muttrar Harry och sätter den omskakade mannen i en stol. "Ingen svarar via kommunikations stationerna." säger Harry igen.
Sedan hörs det.
Ett
slemmigt ljud. Blött och oregelbundet. Ni vänder er mot hörnet.
Ned genom en liten ventilationsöppning i väggen droppar något svart. Det rinner långsamt nedför metallen – tjockt, oljeliknande. Det glänser i rött ljus.
Det rör sig.
Lagret – Däck 4, SS Manticore
@Sidd Logistikofficer Devin Lafayette. När du når maskinrummet slår värmen emot dig som en vägg. Luften är tjock av rök och kemisk lukt, och ljudet av flämtande kylfläktar, sprakande kablar och pressade röster fyller utrymmet.
Det är kaos.
Flera personer sitter lutade mot väggarna, insvepta i nödfiltsliknande tyg, med slarviga förband över brännskador och sår. Några hjälper till, andra bara stirrar. En tekniker spänner fast en kabel med skakiga händer. En annan skriker till när något glöder upp i fel färg. En av huvudreaktorerna blinkar rött. Ett blinkande, pulserande rött – som en tickande bomb.
Plötsligt hör du en röst över maskinbullret – hård, pressad och direkt:
"Du där! Vad fan händer där ute?!"
Maskinchef Edvina Larsson, klädd i en sotig overall och med ett rep av kablar över axeln, pekar mot dig med en svetsstång. Hon blöder från tinningen, men verkar inte ens ha märkt det. "Bryggan svarar inte! Jag saknar flera maskinister, systemet tuggar felkoder som om vi blivit överkörda av ett jävla svart hål – och hiss jäveln står still! Vad vet du?!" Alla runt dig stannar kort upp. Någon hostar. Ett alarm piper som en hjärtpump på sista batteriet.
Information om skeppet.
SS Manticore 