Spinoff från bakgrundshistorietråden, hur mycket kontroll ska SL ha vid karaktärsskapandet

[cogitare]

Blir det ett bättre spel av av att man kan köra allting i det?

Underlig tolkning utifrån vad jag skrev...

Men som svar skulle jag säga att det beror på tycke och smak. Vill man ha ett rollspel som i ton och tema närmar sig ex. brädspel med striktare ramar för spelet så nej. Vill man ha ett mer "klassiskt" trad-rollspel så ja.

Cog.

 

[cogitare]

Naturligtvis, men man har ju ändå något slags "grundinställning" som man kan göra undantag från.

Allra oftast i de grupper jag spelat i så snackar gruppen ihop sig baserat på kampanj samt övriga ramar SL ritar upp. Det hela brukar vara ganska informellt.

I vår nuvarande kampanj är SL mer investerad och vi spelare har överlåtit till honom att göra RP (eller med stark inrådan från SL). Men det tillhör ovanligheten.

Cog.

 

[Rickard]

Men som svar skulle jag säga att det beror på tycke och smak. Vill man ha ett rollspel som i ton och tema närmar sig ex. brädspel med striktare ramar för spelet så nej. Vill man ha ett mer "klassiskt" trad-rollspel så ja.

Inte så konstigt med tanke på att folk tycker man ska ha "Vad är rollspel" i Drakar och demoner, när jag påpekade min "kontroversiella" idé om att det finns bättre struktur än "Vad är rollspel", för folk tyckte att den sektionen behövdes för nya spelare. Fast i samma veva (samma rollspel som exempel) skriver du att man ska kunna "spela allt", vilket i min bok inte är direkt nybörjarvänligt.

Jag tycker det aldrig blir ett bra spel om man försöker göra allt: på sin höjd blir det medelmåttigt.

Så nä, spelet blir inte bättre av att kunna ha många olika ingångspunkter. Det blir i regel sämre.

 

[Mogger]

Konstigt att rollspel inte berättar detta utan det är något man får lära sig.

INTE ALLA ROLLSPEL!1!11!!

Nä, men seriöst så är det ju rätt vanligt numer att spel säger exakt just det på ett eller annat sätt.

 

[wilper]

Jävlar! "jag gör vilken karaktär jag vill, det angår inte SL" är ju en guldstrategi!

Vid mitt bord en guldstrategi för att aldrig någonsin höra mer om någon kampanj som spelas där. Men ändå.

Annars är jag rätt förtjust i att gruppen och SL snackar ihop sig tillsammans, och sedan gör gubbar enligt vad den diskussionen sa. Men jag är också sådan att jag spelar spel där relationerna mellan rollpersonerna är var det händer saker, för själva äventyren är ihåliga kopior av sånt som setts tusen gånger förr, så om inte spelet mellan spelarna funkar händer det inget spännande alls.

 

[cogitare]

Inte så konstigt med tanke på att folk tycker man ska ha "Vad är rollspel" i Drakar och demoner, när jag påpekade min "kontroversiella" idé om att det finns bättre struktur än "Vad är rollspel", för folk tyckte att den sektionen behövdes för nya spelare. Fast i samma veva (samma rollspel som exempel) skriver du att man ska kunna "spela allt", vilket i min bok inte är direkt nybörjarvänligt.

Jag tycker det aldrig blir ett bra spel om man försöker göra allt: på sin höjd blir det medelmåttigt.

Så nä, spelet blir inte bättre av att kunna ha många olika ingångspunkter. Det blir i regel sämre.

Nja, det jag menar är nog att det finns utrymme för flera vägar. Dvs. spel som är mer nischade och styr hårdare har sin plats likväl de som har lösare struktur.

Som @Magnus Seter är inne på finns väl här någon glidande skala från spel där man alltid spelar exakt samma karaktärer/roller (har inget exempel men jag ser ibland att sådana diskuteras ibland) till de som är mer/helt öppna (säg Savage Worlds eller annat generiskt system).

Med detta sagt är ju få, om några, helt öppna. Gränsdragningar finns typ alltid. Från DoD till DnD till MYZ till ja, ni fattar. Och att man pratar ihop sig och gör rimliga RP är väl också ett vanligt inslag. Ju mer nischat och styrt ett spel är desto större nytta och vikt att den här typen av mer tydliga beskrivningar finns.

Cog.

 

[JohanL]

Allmänt tycker jag att det är OK att SL utesluter, men inte säger till om vad i detaljerna mer än vad upplägget kräver. Jag kommer t.ex. att säga ”inga alver eller hobbitar, och max en dvärg, och gärna mycket Woodmen” till The Darkening of Mirkwood. Dessutom att de ingår i kretsen kring Radagast.

Sedan är det en del av att vara en bra spelare att se till att göra en rollperson som engagerar med premissen, det gäller alltid. Och ju skummare rollperson jag funderar på, desto mer kollar jag med SL.

 

[lijat]

Konstigt att rollspel inte berättar detta utan det är något man får lära sig.

Tycker mig minnas att burningwheel utryckligen beskriver detta, finns nog i fler spel. (Med reservation för att jag rör ihop var jag läst detta)

 

[Mogger]

Tycker mig minnas att burningwheel utryckligen beskriver detta, finns nog i fler spel. (Med reservation för att jag rör ihop var jag läst detta)

Det är ännu tydligare Burnimg Empires där man dessutom skapar settingen. Men du har det också i Mouse Guard, även det av Luke Crane.

 

[Bombu]

SL tycker jag ska ge rejält med input till karaktärskapandet.

Var ärlig med förväntningarna.

Sätt gärna begränsningar på race, yrke, bakgrund osv.

Och var tydlig med om något inte är på sin plats, ex SL gillar inte att man spelar nån adlig, men vill inte begränsa spelarna för mycket. Här skulle jag velat veta att adel inte ska väljas, istället för att spela en greve med en sur SL.

 

[mrund]

Jag rekommenderar att ha många spelare som inte bryr sig om vem de skall spela.

 

[JohanL]

När vi gjorde rollpersoner till Symbaroum hade jag två karaktärskoncept klara, och valde efter de andra. Då blev det den mer ansvarsfullt typen, för det hade nog omgående spårat ut annars.