Spinoff från bakgrundshistorietråden, hur mycket kontroll ska SL ha vid karaktärsskapandet

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
18,627
Hur mycket kontroll ska SL ha vid karaktärsskapandet?

Jag har sett allt från "jag gör vilken karaktär jag vill, det angår inte SL" till "färdiga karaktärer".

Personligen ser jag som minimum att man snackar med SL innan om vad man tänker göra, och kanske stämmer av viktiga val medan man gör den.

Jag tycker också att det är helt OK för SL att kräva att spelarna pratar ihop sig om gruppens sammanställning, och stämmer av den med SL.

SL kan också sätta begränsningar, tex "inte hyper-optade one-trick-pony karaktärer", eller "fattig bakgrund".

Naturligtvis beror det också till viss del vad man spelar, men typ tummen och pekfingret.

Åsikter?

Edit: Glömde en sak: Jag brukar kräva att spelarna har ett gemensamt gruppkoncept.
 
Last edited:
Standard när jag spelar är att spelarna och SL går igenom vad som fungerar, ifall karaktärerna behöver känna varandra, tycka om varandra, komma från samma ställe etc. SL tipsar om vad som inte är relevant i kampanjen och ger riktlinjer, spelare spånar tillsammans. Det vill säga att gruppen sätter upp ramverket, individen målar innanför ramarna.
 
För vår del varierar det kraftigt mellan kampanjer. Våran vanliga process:
  1. SL pitchar en eller ett par idéer.
  2. Gruppen bestämmer sig för ett koncept
  3. SL sätter ramarna för rollpersoner - så att de ska passa kampanjen
  4. Gruppen skapar rollpersoner tillsammans
  5. Lite modifikationer sker fram till kampanjstart
Hur hårda ramarna är beror på vad som krävs för kampanjen. Men, det finns alltid förhandlingsutrymme, vi vill ju ha kul som grupp.
 
För vår del varierar det kraftigt mellan kampanjer. Våran vanliga process:
  1. SL pitchar en eller ett par idéer.
  2. Gruppen bestämmer sig för ett koncept
  3. SL sätter ramarna för rollpersoner - så att de ska passa kampanjen
  4. Gruppen skapar rollpersoner tillsammans
  5. Lite modifikationer sker fram till kampanjstart
Hur hårda ramarna är beror på vad som krävs för kampanjen. Men, det finns alltid förhandlingsutrymme, vi vill ju ha kul som grupp.
Det här var en fantastiskt enkel och bra lista. Skulle nog säga att mina grupper följer dessa steg ganska exakt. Har vid ett par tillfällen låtit spelarna skapa sina karaktärer först och sedan skapat spelet/världen utifån dem. Men som du säger så beror det ju helt på vad som krävs för kampanjen man tänkt spel.
 
Konstigt att rollspel inte berättar detta utan det är något man får lära sig.
Tror att i min ungdom var det mer:
1. SL säger vilket rollspel hen vill köra.
2. Gruppen säger okej vi kör!
3. SL börjar läsa in sig på spelet
4. Spelarna gör sina karaktärer utan egentlig vetskap om vad övriga gör.
5. Fältskären står tillsammans med örtkokaren och råttfångaren och undrar vad som pågår.

Finns garanterat rollspel som berättar hur man gör på bästa sätt, men jag misstänker att det i så fall är ihopbakad med "vad är ett rollspel" som jag alltid hoppar över 😅
 
Det är en glidande skala som beror på äventyret eller kampanjen eller vad man vill kalla det.

Men generellt har jag blivit mindre "tillåtande" över åren, numera sätter jag upp några gränser som jag vill att rollpersonerna håller sig innanför.

T.ex. "inga onda rollpersoner" och "inga rollpersoner som inte vill utsätta sig för äventyret".

Men samtidigt pitchar jag det jag vill spelleda tydligare än jag gjorde förut, t.ex. "jag vill spelleda det här spelet, som handlar om det här, på det här sättet".

I mina yngre dagar, under det förra årtusendet, var jag mer "jag spelleder Call of Cthulhu, nu kör vi!"

Då kunde det bli lite vad som helst.
 
Hur mycket kontroll ska SL ha vid karaktärsskapandet?

Jag har sett allt från "jag gör vilken karaktär jag vill, det angår inte SL" till "färdiga karaktärer".

Personligen ser jag som minimum att man snackar med SL innan om vad man tänker göra, och kanske stämmer av viktiga val medan man gör den.

Jag tycker också att det är helt OK för SL att kräva att spelarna pratar ihop sig om gruppens sammanställning, och stämmer av den med SL.

SL kan också sätta begränsningar, tex "inte hyper-optade one-trick-pony karaktärer", eller "fattig bakgrund".

Naturligtvis beror det också till viss del vad man spelar, men typ tummen och pekfingret.

Åsikter?

Edit: Glömde en sak: Jag brukar kräva att spelarna har ett gemensamt gruppkoncept.

Det tråkiga svaret är väl att det beror på...

I ett one-shot eller hårt nischad kampanj tycker jag nog SL skall ha mer till all (dvs. pregens) makt.
I en mer traditionell kampanj som kommer vara över tid och RP byts ut tycker jag det är rimligt att man frågar SL (som också kan ha bordsregler i stil med att i min version av old world är det omöjligt att spela alv eller för den här kampanjen är ras/klass/yrke/arketyp X, Y, Z inte tillåtet pga. 'reasons') så man som spelare inte gör något som kan leda till problem vid spelbordet.

Men har även varit med i grupper som starkt förespråkar gruppbygge, ffa i DnD-kampanjer, och någon som inte "rättar sig i ledet" och fyller upp roller/kompetenser som saknas går mot den gruppens gemensamma sociala kontrakt (ibland strikt uttryckt, ibland att man upptäcker det i diskussioner om vad folk skall spela).

Så jag tycker inte det finns ett entydigt svar här utan, som jag började med, det beror på.

Cog.
 
Konstigt att rollspel inte berättar detta utan det är något man får lära sig.

Kanske för att det inte måste gå till som den där listan presenterar.

Notera! Jag tycker listan är rimlig men även inom samma spel (säg Drakar och Demoner) så kan man ju spela allt från hårt scriptat där SL gör pregens till löst och ledigt där SL kör lite 'mirth and mayhem' med de RP som spelarna fritt valt att spela. Och allt däremellan...

Cog.
 
Notera! Jag tycker listan är rimlig men även inom samma spel (säg Drakar och Demoner) så kan man ju spela allt från hårt scriptat där SL gör pregens till löst och ledigt där SL kör lite 'mirth and mayhem' med de RP som spelarna fritt valt att spela. Och allt däremellan...
Blir det ett bättre spel av av att man kan köra allting i det?
 
Det tråkiga svaret är väl att det beror på...
Det är ju det enda rimliga svaret.

Vad spelar vi för spel? Vad spelar vi för slags kampanj? One-shot? Vad är målet med spelandet? Vad vill vi få ut av det annat än att ha roligt? Vilka spelar?

Jag spelar ofta med rimliga personer som gör rimliga rollpersoner, alltså behövs det ganska lite "spelledarkontroll" av rollpersonerna om vi spelar med vad just den gruppen skulle beskriva som "en vanlig kampanj" i ett rollspel vi redan kan och där alla frågor ovan är kommunicerat och diskuterat.

Det blir ju helt annorlunda om vi ska sätta oss ner och spela ett spel vi aldrig spelat, i en kampanjvärld vi aldrig spelat i, med folk vi inte känner, och där allt som krävdes för att vara med var "kom till bordet kl 1700". Det fanns ett meme om en spelare som dök upp med sin Dragonborn Sorcerer till typ ett CoC-spelmöte. Det är såklart att det i så fall behövs lite mer "spelledarkontroll".

(Och det borde vara "spelbords/gruppkontroll")
 
Det är en glidande skala som beror på äventyret eller kampanjen eller vad man vill kalla det.

Men generellt har jag blivit mindre "tillåtande" över åren, numera sätter jag upp några gränser som jag vill att rollpersonerna håller sig innanför.

T.ex. "inga onda rollpersoner" och "inga rollpersoner som inte vill utsätta sig för äventyret".

Men samtidigt pitchar jag det jag vill spelleda tydligare än jag gjorde förut, t.ex. "jag vill spelleda det här spelet, som handlar om det här, på det här sättet".

I mina yngre dagar, under det förra årtusendet, var jag mer "jag spelleder Call of Cthulhu, nu kör vi!"

Då kunde det bli lite vad som helst.
Jag är inne på samma linje! Jag presenterar vad det är för typ av kampanj jag planerar att köra och ställer krav på att rollpersonerna ska vara intresserade av- och fungera för den typen av kampanj. I övrigt lägger jag mig inte i så mycket.

Pregens använder jag primärt av praktiska skäl - sällan för att rama in spelarna.
 
Seriös kampanj: Man får/ger konceptet för kampanjen, sedan skapar alla sina karaktärer och ställer frågor om de behöver mer info. Sedan kanske man måste ha en ”Karaktären funkar inte med tonen/handlingen” och justera lite.

Allt annat: Så du är en haitisk robot som heter Merlin? Coolt!
 
Det viktiga är att rollpersonerna känns rotade i settingen, gruppen, spelstilen och eventuella förberedelser spelledaren har (ofta från äventyr).
 
Beror så himla mycket på vad man spelar.

Grottkräl med D&D: Man kan ju prata ihop sig med de andra spelarna om vem som spelar vad, men SL behöver normalt inte bli inblandad (annat än möjligen för att godkänna någon icke-standard klass.)

I vissa typer av kampanjer så kan SL bestämma ganska strikta gränser som man måste hålla sig inom när man gör en rollperson.
I andra, så är gränserna vida.

En rollperson bör naturligtvis passa ihop med det tänkta spelet och fungera med de andra rollpersonerna, men i många spel så är det ju så att följer man standardreglerna för att skapa en rollperson så blir det en acceptabel rollperson. Oftast inget som behöver stämmas av med SL.
 
Det viktiga är att rollpersonerna känns rotade i settingen, gruppen, spelstilen och eventuella förberedelser spelledaren har (ofta från äventyr).
Bra sammanfattning, så jag svarar utifrån det här.

De problem onlinegruppen haft vid några tillfällen (utspritt över många år, så inget som händer frekvent eller så) är:
  • Du har roller som inte vill så mycket utan väntar på att det ska hända något.
    • Måste vara supertydligt att "alla roller ska ha inbyggt driv annars funkar inte det här"
  • Spelarna har tolkat settingen olika (värst när vi testade Feng Shui 2 och slapstickhumorist-rollen och skjutaFolkIHuvudetMedGevär-rollen stod sida vid sida... "jag knockar honom med en blomvas" VS "jag mördar honom"... body count i Nice Guy med Jackie Chan vs body count i John Wick, etc)
    • Vilken vibe har va? Ska vi deppa över den oövervinnerliga ondskans framfart och försöka göra nålstickskador, eller är vi strålande hjältar som ska, och kommer, krossa ondskan?
  • Överlag har det blivit mindre bra när roller skapats avskiljt från varandra, alltså att vi inte skapar rollerna som grupp riktigt. Mest jag som ser problemet, men iaf en är med på tåget.
    • "Jaha, du spelar en handelsman. Varför skulle min rollperson vilja hänga med dig?"
  • Vi gillar pregens och det brukar alltid bli bra när vi kör med dem. Ibland helt klara, ibland en stomme och så får du placera ut ett gäng erfarenhetspoäng själv.

Så sammanfattningen är kanske att SL borde läggas sig i mer ibland?
 
Back
Top