Jag är nog fortfarande dålig på att beskriva vad jag menar.
Och det handlar nog inte så mycket om att vi har olika spelstil, jag tror att vi ligger hyfsat nära varandra.
Snarare tror jag att vi skiljer oss i perspektiv.
Tja, det är ett sätt att se på det och om din SL är med på det upplägget så kör på det. Jag tycker, om jag skall vara ärlig, att det är en smula "själviskt". I andan, jag vill inte befatta mig med såna trivialiteter som spelets regler.
Jag tycker inte att det skulle vara särskilt själviskt att överlåta mekaniken till spelledaren. Han kan ju reglerna, och i mitt fall så kan jag reglerna också, så jag ser ingen mening med att vi båda samtidigt behöver traggla igenom reglerna i varje enskild fråga. Vad jag gör är att jag litar på att SL kan tolka mina intentioner, omsätta det i handlingar som fungerar i regelverket, generera ett utfall och samtidigt ge spelet bättre flyt. Det här måste ju SL ändå göra i allt väsentligt.
Vi spelar nog annorlunda. Dels är jag ingen djupimmersionist (även om jag så klart lever mig in i min RP och det är en del av spelet), men ffa anser jag att vi spelar ett spel med regler och då får man ta hänsyn till det. Skall man bara köra någon sorts rollekar anser jag att impro-teater eller vanlig teater är mer lämpat, men det är en annan fråga. Så för att svara mer direkt, vi spelar ett spel med regler och de regler som en spelare bör ha koll på borde inte vara dolt. Har min RP förmågan "Läsa tankar" och jag inte får läsa hur den funkar är det en röd flagga för mig.
Sen får SL gärna har sina egna specialförmågor för monster och SLP som jag som spelare inte har någon inblick i. Men får jag inte läsa om det som står på rollformuläret och som inom rimlighetens gränser är en spelares domän (dvs. grundegenskaper, färdigheter, förmågor, besvärjelser och liknande) ligger det en hund begraven och jag vill ha en ganska bra förklaring till varför.
Jag anser mig kunna spela med inlevelse både om jag vet hur fireball funkar och inte.
Det här stycket förstår jag överhuvudtaget inte. Låt oss säga att vi spelar Rolemaster. Det är ett stort, speligt system med mycket krunch. Ingen flummig improteater alltså. Jag kan reglerna utan och innan. Jag har spelat och spellett spelet i över 30 år. Jag kan de flesta specialförmågor, modifikationer utantill och hundratals besvärjelser väl. Reglerna i sig är inte dolda för nån, min rollpersons värden är inte dolda för nån heller. Jag vet ungefär vad jag har för träffchanser, hur mycket skada jag gör och vilka alternativ som finns mot olika typer av motståndare. Jag vet exakt vilka besvärjelser jag har och hur de fungerar.
Det jag pratar om är alltså bara att överlåta det mekaniska till SL precis när det tillämpas. Jag berättar att min rollperson "slår motståndaren på käften" och därefter överlåter jag till SL att reglifiera det. Sannolikt gör både SL och jag bedömningen att det bästa sättet att hantera handlingen är en Martial Arts - Strike Rank 1. Eller kanske armored/bare fist attack. Vi gör sannolikt samma bedömning om huruvida motståndaren kan parera och om jag får nån bonus för överraskning. Men om SL gör en annan bedömning så är det helt ok - jag har gett denne det förtroendet.
Sen lämnar jag det till SL att helt själv generera utfallet. SL slår tärningen, SL räknar ut vad attackslaget landar på, SL kollar resultatet i attacktabellen, SL slår för allvarlig skada om det behövs, SL noterar resultatet, skadepoäng, omtöckningar, blödning och så vidare. Men SL ger mig inte informationen tillbaka ofiltrerad - utan behåller den för sig själv - dolt. Istället får jag en diegetisk beskrivning - hur min rollperson uppfattar att käftsmällen gick?
Jag som spelare är inte en del av regelmekaniken, jag har ingen som helst påverkan på den, jag kan inte se hur den tillämpas och jag ser egentligen inte heller resultatet av den. Då SL kontrollerar hela regeltillämpningen själv kan han också göra det betydligt snabbare, mer flexibelt och utan överlämningar oss emellan.
Om vi istället spelar med en nybörjare som inte kan reglerna, så fungerar det här sättet att spela på ändå fortfarande ganska ok. Spelaren har inte någon klar bild av hur mekaniken fungerar, vad man slår för, hur man kollar tabellen, eller vad resultatet egentligen innebär spelmässigt. Men det gör inte så mycket. Genom att ge förtroendet till SL så får denne implicit ett ansvar för att informera spelaren om denne behöver komplettera med information eller om en handling inte skulle vara lämplig eller fungera av t.ex. regeltekniska skäl. SL kan också behöva hjälpa spelaren med förslag på saker den kan göra för att lättare kunna uppnå det den vill.
Men principen för nybörjaren är densamma som för mig som kan spelet väl. Spelaren meddelar SL att den vill slå motståndaren på käften och den får en diegetisk beskrivning av käftsmällen tillbaks. Den regelmur som kan vara hindrande för nya spelare som Troberg pratade om i första inlägget finns inte (eller är minimal) i det här fallet. Och ja - jag har vid flera tillfällen spelat Rolemaster utan problem (och utan att bli överbelastad) med både enskilda och grupper av nybörjare, som inte haft en susning om hur det fungerade.
Hoppas att mina resonemang blev lite tydligare.
//EvilSpook
