Beastslayer
ROTN
Ja, de brukar magi, men det är inte besvärjelser på det sätt som det är i MERP. Men ja, vissa har magiska förmågor, men det är inte samma sak.
Spel i Middle Earth
- Thread starter zo0ok
- Start date
Franz
Things aren't different. Things are things.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 5,931
Nä absolut. Som sagt, vissa besvärjelser tycker jag är helt uppåt väggarna, men andra funkar helt okej. Men jag håller med om att det inte är ett optimalt magisystem för Tolkiens Midgård, men jag gillar det såpass mycket ändå att jag blir partisk
Hursom, jag brukar ha ett väldigt långt förberedelsesnack med de spelare som vill spela magiker vilket brukar lösa de flesta problem 
zo0ok
Rollspelsamatör
- Joined
- 13 Sep 2020
- Messages
- 2,613
Men om jag ställer frågan så här...
Jag skulle kunna tänka mig att säga att några år efter Smaugs död så hände det något. Som inte är canon. Och som så att säga sätter berättelsen och kampanjen fri - nya förutsättningar - också för magi.
Jag bara skjuter från höften: några uråldriga demoner från Morgoth dyker upp i Middle Earth i olika skepnader, och de rekryterar besvärjare och ger dem tillgång till magi. Detta förändrar förutsättningarna, och de 5 Istari som har ett uppdrag i Middle Earth, rekryterar i sin tur magiker. Dessutom delar vissa Valar ut magi till utvalda följeslagare - "druider". Låt säga att denna utveckling pågått ganska i bakgrunden och utan att märkas så mycket, i 150 år, innan Smaug dödades.
Ok, om spelarna helt enkelt inte accepterar det, så går det inte. Men om de accepterar det, så skapar det lite nya konfliktlinjer och ondskan får lite fler ansikten. Varken Morgoths demoner eller de 5 Istari behöver agera helt svart/vitt eller förutsägbart (precis som Saruman svek).
Detta behöver inte förändra allt. Det är bara en krydda som gör spelarna lite mindre bekanta med vad de kan förvänta sig av det Middle Earth de spelar i, och som möjliggör utan att normalisera, mer magi i olika former.
Vad är det största problemet?
Jag skulle kunna tänka mig att säga att några år efter Smaugs död så hände det något. Som inte är canon. Och som så att säga sätter berättelsen och kampanjen fri - nya förutsättningar - också för magi.
Jag bara skjuter från höften: några uråldriga demoner från Morgoth dyker upp i Middle Earth i olika skepnader, och de rekryterar besvärjare och ger dem tillgång till magi. Detta förändrar förutsättningarna, och de 5 Istari som har ett uppdrag i Middle Earth, rekryterar i sin tur magiker. Dessutom delar vissa Valar ut magi till utvalda följeslagare - "druider". Låt säga att denna utveckling pågått ganska i bakgrunden och utan att märkas så mycket, i 150 år, innan Smaug dödades.
Ok, om spelarna helt enkelt inte accepterar det, så går det inte. Men om de accepterar det, så skapar det lite nya konfliktlinjer och ondskan får lite fler ansikten. Varken Morgoths demoner eller de 5 Istari behöver agera helt svart/vitt eller förutsägbart (precis som Saruman svek).
Detta behöver inte förändra allt. Det är bara en krydda som gör spelarna lite mindre bekanta med vad de kan förvänta sig av det Middle Earth de spelar i, och som möjliggör utan att normalisera, mer magi i olika former.
Vad är det största problemet?
zo0ok
Rollspelsamatör
- Joined
- 13 Sep 2020
- Messages
- 2,613
Om Alatar och Pallando:
"Tolkien said in a letter that they may have inspired "secret cults and "magic" traditions that outlasted the fall of Sauron."
scifi.stackexchange.com
"Tolkien said in a letter that they may have inspired "secret cults and "magic" traditions that outlasted the fall of Sauron."
The roles of the Istari
The Istari are sent with a mission on Arda, Gandalf is sent to help humans, elves, dwarfs and all other races to vanquish Sauron. What are the roles of Saruman, Radagast and maybe the other two blue
scifi.stackexchange.com
Franz
Things aren't different. Things are things.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 5,931
Jättespännande idé! Mina förslag till "förbättring" handlar nog mest om tycke och smak
Men jag tänker att om Morgoths demoner inte har något med ringens krig eller Sauron att göra så kanske det inte finns så mycket mening med att placera händelserna strax innan att Smaug dödas? Jag skulle istället placera händelserna efter ringens krig, så får du större spelrum att köra på med episka händleser.Säg att Morgoths demoner stiger upp på jorden för att de märker att Sauron är besegrad och vill utnyttja det maktvakum som uppstått? Eller att de förnimmer att balrogen i Moria (som ju också var en slags demon från Morgoth) har dödats och vill hämnas?
Aragorn är ju då en ganska nytillsatt kung vilket kan bädda för intressanta konflikter. Finns det en konservativ flank i Gondor som saknar Denethor och dennes sätt att styra? Här kan man ju få in de två blå Istari, Alatar och Pallando, och som du säger göra deras agerande lite av en gråskala mellan gott och ont. De kan agera som rådgivare åt Aragorn (Gandalf var ju en god rådgivare så varför inte någon av dessa), men är de råden som de ger verkligen av godo, eller har de egna agendor? De kan börja rekrytera folk och träna dem till magiska följeslagare i kampen mot Morgoths demoner, men får så mycket inverkan på dessa följeslagare att de snarare blir trogna mot Istari istället för mot Gondor och kung Aragorn (lite som Black Tower i Wheel of Time).
Om du förlägger storyn till efter ringens krig kan du dessutom förklara ökningen av magikunniga människor med att alverna begett sig av: Människorna börjar alltmer fascineras av detta folk som förut levde här, kanske söker de själva odödlighet och andra hemligheter bland alvernas lämningar, plundrar övergivna samhällen och kommer över mystiska artefakter och skrifter som ökar deras kunskaper och förståelse för magi.
Hoppas responsen är till nytta
zo0ok
Rollspelsamatör
- Joined
- 13 Sep 2020
- Messages
- 2,613
Absolut! Min poäng (eller fråga) är att det går att skruva lite på Middle Earth utan att det faller ihop.Hoppas responsen är till nytta
Och man behöver ju inte heller skriva en uppsats om detta, eller förklara det för spelarna heller.
Om någon av dem är/vill vara sourceror, så kan man helt enkelt säga att rollfiguren haft en mystisk läromästare, och att öppen magi är något man använder med stor försiktighet. Om det är Alatar eller en av Morgoths demoner (eller deras följare) som rollfigureren träffat... det kan de få upptäcka senare.
Franz
Things aren't different. Things are things.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 5,931
Det låter bra tycker jag!
En av spelarna i min grupp gjorde en rätt rolig magiker till Midgård en gång. Det var en 16-årig kille från en liten by i Britrakten. Han hade upptäckt att han besatt magiska förmågor (vi gjorde så att han hade rätt subtila sådana, inget flashigt), och han började känna att han hade ett större kall än att bara ruttna bort i den lilla byn. Allteftersom han fick mer kunskap om världen började han intressera sig alltmer för alverna då de är mer "magiska" än människor, och han ville försöka bete sig alltmer "alviskt". Han började klä sig och bete sig, inte som alver egentligen klär sig, utan som en liten 16-årig pojkspoling tror att alver klär sig och beter sig. Han gick alltså runt och lajvade som alv och tyckte själv att han var otroligt vis och ståtlig, medan omgivningen istället mest tyckte att han var cringe. Kanske egentligen lite för komiskt för att kännas helt Tolkien, men det ledde till många minnesvärda situationer
zo0ok
Rollspelsamatör
- Joined
- 13 Sep 2020
- Messages
- 2,613
Och böckernas huvudpersoner visste inget om Balrogen (med undantag av Gandalf).
Så det ÄR Sagan-om-Ringen-känsla att man kan stöta på en Morgoth-demon som man inte trodde fanns.
(och då kan den ju inte finnas i canon - för då känner spelarna till den).
Theoden trodde (nog) inte att han skulle bli magiskt förhäxad, men det blev han.
Så det är liksom inte (nästan) avsaknad av magi som är Middle Earth.
Det är magi som något okänt, oförutsägbart och mystiskt som är Middle Earth.
Franz
Things aren't different. Things are things.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 5,931
Håller helt med. För att förtydliga menade jag inte att du skulle kunna flytta händelserna till efter ringens krig för att det inte skulle vara Sagan om Ringen-känsla att ha dem samtidigt, menade bara att det kanske skulle vara lättare att ta ut svängarna
Och håller helt med om att magi inte är så superovanligt som många vill få det till. Samma sak med magiska föremål. MERP har kritiserats för att ha för många magiska föremål, men det finns faktiskt fler magiska föremål i böckerna än vad man kanske från början kan tro. Här är alla magiska föremål från böckerna (inklusive Bilbo) jag kan komma på på rak arm:
Ringen
De andra ringarna
Ett par byxknappar som knäpper sig själva
En talande plånbok
Glamdring
Orcrist
Sting
Magiska bokstäver på en karta
Magiska portar till ett alvrike
Magiskt lås till ett dvärgrike
Trollkarlarnas stavar
Boromirs horn
Ringvålnadernas dolkar
Porten till Moria
Palantirerna
Lembas
Alvmantlarna
Broscherna till alvmantlarna
De tysta väktarna
Svärden som hittades i kummelåsarna
Galadriels spegel
Fröna som Sam fick av Galadriel
Många av dessa prylar är kanske mer subtila än vad magiska föremål brukar vara, men det betyder ju inte att de inte borde räknas till den kategorin. Jag har säkert dessutom missat några föremål, detta var bara vad jag kunde komma på direkt. Och då har jag dessutom inte räknat med prylar från Simarillion.
Franz
Things aren't different. Things are things.
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 5,931
Just det ja! Ytterligare några:
Vattnet som Bombur faller ned i när sällskapet går genom Mörkmården
Balrogens vapen
Elessar
Jag skulle vilja slå ett slag för min gamla ”Agatha Christie i Fylke”- idé.
piruett.se
Döden på Vinfloden: Ett äventyrsuppslag i Midgård
Det är år 2980 i den tredje åldern, och i ett höstorange Fylke har två hobbitar – Drogo och Primula Bagger – just drunknat i Vinfloden. En olycka, sägs det. Mycket tragiskt, ty parets son Frodo är …
piruett.se
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Saurons dotter?
gondica.wordpress.com
gondica.wordpress.com
gondica.wordpress.com
gondica.wordpress.com
gondica.wordpress.com
The Ballad of Aelindur
On the southern shore of Nurn you find Aelindur’s misty flower field with her magic roses, black and white. In the hour of midnight she is dancing right across the field weaving signs of magi…
gondica.wordpress.com
Queen of Shadows (part I)
“Then Elrond and Galadriel rode on; for the Third Age was over and the Days of the Rings were passed and an end was come of the story and song of those times.” ― J.R.R. Tolkien, The Return of the K…
gondica.wordpress.com
Queen of Shadows (part II)
“And now at last it comes. You will give me the Ring freely! In place of the Dark Lord you will set up a Queen. And I shall not be dark, but beautiful and terrible as the Morning and the Night! Fai…
gondica.wordpress.com
Queen of Shadows (part III)
“I will not give you counsel, saying do this, or do that. For not in doing or contriving, nor in choosing between this course and another, can I avail; but only in knowing what was and is, and in p…
gondica.wordpress.com
Queen of Shadows (part IV)
[Bilbo] often used to say there was only one Road; that it was like a great river: its springs were at every doorstep and every path was its tributary. “It’s a dangerous business, Frodo…
gondica.wordpress.com
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Ytterligare några:
De nästintill osänkbara alvkanoterna
De obrytbara vandringsstavarna som Galadriels ger Frodo och Sam
Murbräckan Grond
Magiska ting verkar främst tillverkade av alver eller av forntida mästare (t.ex. Telchar som smidde Narsil/Anduril) vars like inte längre finns i världen. I några fall av dvärgar eller av Sauron, som var en smed-maia.
zo0ok
Rollspelsamatör
- Joined
- 13 Sep 2020
- Messages
- 2,613
Vid första anblick är Valar inte så annorlunda från andra Pantheoner (som den grekiska eller nordiska). De är gudar, de ligger bakom skapandet och formandet av världen, de har lite olika roller (ödet, kärlek, jakt, drömmar, haven, osv), och de är till och med makar till varandra.
Men (rätta mig om jag har fel), till deras ära
- byggs inga tempel eller helgedomar
- görs inga offer
- bes inga böner
- utförs inga stordåd
- finns inga präster.
Eller, det skrivs åtminstone väldigt lite om detta i böckerna.
Conan ropar "Vid Crom!". I vår värld förekommer "i guds namn" och "gud välsigna dig".
I Middle Earth verkar alverna ha en mer personlig relation till gudarna (än ex.vis i vår värld). De andra raserna däremot, verkar inte bry sig så mycket om Valar, och tvärt om. Valar hade mycket mer aktiv roll i Middle Earth i de tidigare åldrarna, och senare mycket mindre. Men, de skickade ändå Istari till Middle Earth i 3e åldern.
Jag har en känsla av att jag har läst det, och att jag borde veta, men jag frågar ändå: varför är de fria folken i Middle Earth så ointresserade av sina gudar, och varför är Valar så ointresserade av Middle Earth (i slutet av 3e åldern)?
Men (rätta mig om jag har fel), till deras ära
- byggs inga tempel eller helgedomar
- görs inga offer
- bes inga böner
- utförs inga stordåd
- finns inga präster.
Eller, det skrivs åtminstone väldigt lite om detta i böckerna.
Conan ropar "Vid Crom!". I vår värld förekommer "i guds namn" och "gud välsigna dig".
I Middle Earth verkar alverna ha en mer personlig relation till gudarna (än ex.vis i vår värld). De andra raserna däremot, verkar inte bry sig så mycket om Valar, och tvärt om. Valar hade mycket mer aktiv roll i Middle Earth i de tidigare åldrarna, och senare mycket mindre. Men, de skickade ändå Istari till Middle Earth i 3e åldern.
Jag har en känsla av att jag har läst det, och att jag borde veta, men jag frågar ändå: varför är de fria folken i Middle Earth så ointresserade av sina gudar, och varför är Valar så ointresserade av Middle Earth (i slutet av 3e åldern)?
Skarpskytten
D&D-smurf
Det är meningslöst att prata om tro i Midgård: gudarna finns, en del har tom träffat dem.
Som jag förstår det skrivs det metafysiska kontraktet om i slutet av Andra åldern. Aman skiljs från världen och gudarna lämnar jorden för att leva i ett gudarike eller paradis. Det är därför gudarna skickar Istari i Tredje åldern. De kan inte längre ingripa i världen. Tänker att det också måste ändra hur man ser på gudarna. Att dyrka dem, åkalla dem, offra till dem är meningslös, för de kan inte göra något. Kanske därför folk i Ringarna herre inte är så religiösa?
Sen åkallar väl Frodo Elbereth flera gång om jag minns rätt. Det tänder ljuset i hans flaska. Men är kanske snarare magins ett gudomligt ingripande?
Som jag förstår det skrivs det metafysiska kontraktet om i slutet av Andra åldern. Aman skiljs från världen och gudarna lämnar jorden för att leva i ett gudarike eller paradis. Det är därför gudarna skickar Istari i Tredje åldern. De kan inte längre ingripa i världen. Tänker att det också måste ändra hur man ser på gudarna. Att dyrka dem, åkalla dem, offra till dem är meningslös, för de kan inte göra något. Kanske därför folk i Ringarna herre inte är så religiösa?
Sen åkallar väl Frodo Elbereth flera gång om jag minns rätt. Det tänder ljuset i hans flaska. Men är kanske snarare magins ett gudomligt ingripande?
Last edited:
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Under Andra Åldern, vilket beskrivs i boken Sagor från Midgård, förekommer ett organiserat prisande av Valar tre gånger om året i Númenor, däremot inga tempel och helgedomar. I nordvästra Midgård vet folk i gemen att den monoteistisk Guden (Eru) existerar och att Valar är hans tjänare och medskapare. De vet också att Morgoth och hans underhuggare Sauron är "bad people".
Sauron kollrar bort den högmodiga númenoranska kungen Ar-Pharazôn (lång historia), får honom att börja dyrka Morgoth med blodiga tempeloffer och att dra i krig mot Valar. Valar får nog och anropar Eru, som omformar världen till ett klot, sänker Númenor i havets djup och ser till att endast alverna kan färdas till Valinor, Valars land. En allians av alver och dúnedain (överlevande numenoraner) besegrar Sauron, som får ett finger avhugget och förlorar ringen.
Detta är skälet till varför Valar inte blandar sig i Midgårds skeenden under Tredje Åldern. De skickar dock de fem trollkarlarna över havet till Midgård kring år 1000 TÅ för att bistå de fria folken i kampen mot Sauron.
Tempel och prästerskap, vanligtvis mörkerdyrkande, förekommer i fjärran länder som inte följer Valars lagar och där Sauron vunnit inflytande. Bland annat fanns ett Morgothtempel i Umbar i Tredje Åldern till ungefär år 800, när staden intogs av Gondor och templet revs.
Främsta anledningen till att Valar inte ingriper mer direkt är att senast de gjorde det - när Morgoth störtades i slutet av Första Åldern - så blev det lite collateral damage. Mer specifikt så sjönk en hel subkontinent (Beleriand) under havet. Valar vill helst inte ha en repris på det.
Bristen på religion i Midgård beror till stor del på att Valar är inga gudar och är inte intresserade av att bli dyrkade. Eru - som är Gud - är inte heller intresserad av att bli dyrkad. Så varför ha en massa tempel och präster när gudarna ändå inte bryr sig om sånt?