Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

The New Mexico whiptail (Aspidoscelis neomexicanus) is a female-only species of lizard found in New Mexico and Arizona in the southwestern United States, and in Chihuahua in northern Mexico. It is the official state reptile of New Mexico.[2] It is one of many lizard species known to be parthenogenetic. Individuals of the species can be created either through the hybridization of the little striped whiptail (A. inornatus) and the western whiptail (A. tigris),[3] or through the parthenogenetic reproduction of an adult New Mexico whiptail.

Såklart gäller detsamma för kobolder.
 

Attachments

  • lair_of_the_lesbian_kobolds_75pct-1.png
    lair_of_the_lesbian_kobolds_75pct-1.png
    1.8 MB · Views: 4
mrund said:
Aska i Hagebyhöga igen: vi hittade pyttesmå guldfoliefigurer, varav en var gjord med samma pressmodell som foliefigurer från Borg i Lofoten. 100 mil bort! Förmodligen har guldsmeden rest omkring.
Click to expand...
Vi hyr en stuga varje sommar vid Vättern nedanför Hagebyhöga. Det känns som om man (Östergötlands museum?) borde kunna göra mer gestaltning på plats av vad ni fann på grävplatsen.
 
Fartyg fick en massa påväxt när de är i vatten vilket gör det långsamt. För att göra rent dem kunde man ta fartyget till en torrdocka - vilket kan vara en intressant plats för äventyr i sig.

Men, det var inte alltid man hade möjlighet till sådan lyx. Då använde man Kölhalning (inte straffet) i stället. Det innebär att man vid en kaj eller strand använde rep för att få fartyget på sidan så att man kunde bearbeta botten. Detta är ett stort jobb.

Vid en kaj kan det göras någorlunda kontrollerat, men vid en strand så är det rätt riskabelt. Ett sätt var att lasta ur fartyget så mycket som möjligt, segla det till stranden vid högvatten och sedan även dra den upp på stranden så mycket som möjligt. Väl på stranden använda man rep, etc för att få fartyget på sidan.

Hur ofta skrovet skulle rengöras beror på vilka hav man seglade i och vad man hade för krav på hastighet. Typ 1-4 gånger per år.

Kölhalning kan också göras för reparation, så det är något man kan se på stränder efter sjöslag.

---

För rollspel kan man tänka på att det är en vanlig syn med kölhalade skepp vid hamnstäder - antingen i vid kaj eller strand. Man kan även stöta på kölhalade skepp på lämpliga stränder utanför städer - speciellt om det rör sig om ett pirat eller smugglarskepp som vill förbli oupptäckt.

Ett kölhalat skepp är ett lätt mål för angrepp.
 
Faehrengaust said:
Fartyg fick en massa påväxt när de är i vatten vilket gör det långsamt. För att göra rent dem kunde man ta fartyget till en torrdocka - vilket kan vara en intressant plats för äventyr i sig.

Men, det var inte alltid man hade möjlighet till sådan lyx. Då använde man Kölhalning (inte straffet) i stället. Det innebär att man vid en kaj eller strand använde rep för att få fartyget på sidan så att man kunde bearbeta botten. Detta är ett stort jobb.

Vid en kaj kan det göras någorlunda kontrollerat, men vid en strand så är det rätt riskabelt. Ett sätt var att lasta ur fartyget så mycket som möjligt, segla det till stranden vid högvatten och sedan även dra den upp på stranden så mycket som möjligt. Väl på stranden använda man rep, etc för att få fartyget på sidan.

Hur ofta skrovet skulle rengöras beror på vilka hav man seglade i och vad man hade för krav på hastighet. Typ 1-4 gånger per år.

Kölhalning kan också göras för reparation, så det är något man kan se på stränder efter sjöslag.

---

För rollspel kan man tänka på att det är en vanlig syn med kölhalade skepp vid hamnstäder - antingen i vid kaj eller strand. Man kan även stöta på kölhalade skepp på lämpliga stränder utanför städer - speciellt om det rör sig om ett pirat eller smugglarskepp som vill förbli oupptäckt.

Ett kölhalat skepp är ett lätt mål för angrepp.
Click to expand...
Vattenlevande varelser lär ju tjäna storkovan på att ta bort utväxter till havs.
 
Svarte Faraonen said:
Och för att ta det till det riktigt rollspelsrelevanta: lövkniven som man använder vid stubbskottbruk och hamling går, om man fäster den vid ett långt skaft, alldeles utmärkt att använda som stångvapen om man är en upprorisk bonde.
View attachment 32502
Click to expand...
Om jag mins rätt (o informationen jag fick stämmer) så var lövknivar mer något som folk söderut (ex. Brittiska öarna) använde medan folk i Skandinavien hade små handyxor för den typen av uppgifter.
 
Mer av intressant genom att ge annan färg på världen än något man kan direkt använda för äventyr/socialt rollspelande men det finns en huvudbonad känd som högmössa, alternativt flygelmössa, (tyska: Flügelmütze l. Flügelkappe, också Mirliton verkar vara des namn på flera språk) och är en typ av cylinderformad huvudbonad i filt, dekorerad med en så kallad flygel (en långsmal tygflik). Här är några bilder:
500px-H%C3%B6gm%C3%B6ssa%2C_Sm%C3%A5lands_husaregemente.jpg

"Högmössa med plym och kordong för meniga vid Smålands husarregemente, 1820-tal."

Panduren_1742.jpg

"The three Croatian light troops on the right wear the Flügelkappe. Uniforms are from circa 1750."

Knoe07_57.jpg

"Two Prussian Hussars from 1792 wear the Flügelmütze, one with the death's head emblem."

Knotel_ch.jpg

"The three French Chasseurs à Cheval in the center wear mirlitons. Their uniforms are from 1799."

Alla bilder och citerad text är från Wikipedia.
 
Last edited:
En snickarpenna (den röda platta blyertspennan) har traditionellt någorlunda fasta mått (1/2 inch x 1/4 inch) och används därför som ett ungefärligt mått av många snickare.

Det är typiskt för hur hantverkare och folk i allmänhet i äldre dagar jobbade. De använde sina egna kroppsdelar och saker som de hade som mått. En del verktyg kan ha formats (som pennan) eller omformats så att de även fungerade som mått.

---

I rollspel: Ber man om ett mått av någon så kommer hen ofta att hänvisa till kroppsdel eller pryl. Det hemliga paketet som bagaren såg överlämnades kanske var ungefär en kavel lång, en halv kavel bred och tre fingrar tjock. Färgen var den samma som en ogräddad havrelimpa.
 
3 Silly Military Vehicles I Love
Av intresse för Andra världskriget & kalla kriget spel som rör sig runt det militära. Eller i spelvärldar inspirerande av dessa (som Wh40k).

Också, en av kommentarerna till videon var:
"I got to see a Terrapin at a museum once, albeit before the museum it had some slight configuration changes.
I asked why an M60 was mounted on the craft's front and was told this was a modification as after the war that particular Terrapin was bought by a private collector who then sold it on to a Private Security Firm who operated it in Vietnam during the 1960s as a light patrol vehicle around protected sites."

Vilket känns inspirerande.
 
Den svenska arkeologin har kommit ett stycke ungdomskultur på spåren på sistone.

Det började för 15-20 år sedan med att landets bästa hällristningsinventerare började notera slipade hällkanor på branta berghällar i närheten av den bronsålderskonst som de var ute för att dokumentera. Blankslipade, ca 20 cm breda, flera meter långa. Att kanorna existerar kände man till lite sådär allmänt, men ingen hade gjort en fokuserad studie av dem. En nu avliden kompis till mig, Roger Wikell, blev intresserad och började samla data. Jag bidrog själv med en kana intill trappan från bron upp till kyrkan på Skeppsholmen i Stockholm.

Den här forskningen ledde fram till att en del hällkanor verkade kunna vara mycket yngre än hällristningarna. Ett litet fåtal del skär visserligen över bronsåldersbilder eller ligger intill dem, som om de tillkommit under samma aktiviteter. Men andra ligger så nära dagens havsnivå att de måste vara betydligt yngre.

Och så bara här om året small det till och etnologerna blev inkopplade, både svenska och danska. De kunde genast plocka fram en massa intervjudokumentation från 1800-talet och tidiga 1900-talet som förklarade att barn och ungdomar brukade åka hällkana med en platt sten som pulka. Det var dels en lek, men det fanns också idéer om att unga kvinnor kunde förbättra sin fertilitet på det här sättet. Man åker ju onekligen med underlivet före och knäna uppdragna. Kopplingen till sex bidrog förstås till att göra leken mera spännande. Att hällkanorna gärna ligger avsides från bebyggelsen hänger ihop med att ungdomarna inte ville ha vuxnas insyn när de sysslade med den här pirriga och spännande leken.

Bilderna visar en lokal i Bohuslän med hällristningsskepp från den äldre bronsåldern (1700-1100 f.Kr.) som snuddats eller kapats av en hällkana.

1788380611451.png 1788380656478.png
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top