Det jag försöker säga är egentligen bara att historisk rasism inte brukar uppstå för att folk spontant “freakar ur” när de ser en person som ser annorlunda ut. Fördomar i Europa har nästan alltid handlat om sociala, ekonomiska och religiösa motsättningar, inte bara utseende.
Judar och romer är ju bra exempel: de såg inte alltid annorlunda ut, men hade andra roller i samhället, andra traditioner och ibland ett avvikande juridiskt status, vilket skapade friktion, syndabockstänkande och politisk propaganda. Det är där den mer systematiska fientligheten kommer ifrån.
Det jag fastnade på var främst formuleringen “rasism var inte en grej då”. Även om ordet rasism är knepigt eftersom det bygger på ett modernt rastänkande som inte fanns i samma form.
Men någon form av xenofobi och social/religiös fientlighet fanns ju absolut, ofta riktad mot många fler grupper än idag, särskilt eftersom nationstänkande inte existerade på samma sätt, och folk definierade “vi och dom” utifrån religion, yrke, by, privilegier, språk osv.
Att det fanns enstaka personer från Afrika, Mellanöstern eller Asien i historiska miljöer är helt rimligt och historiskt belagt. Men min poäng var bara att mångfald i sig inte brukar skapa konflikter när det rör sig om en liten grupp, det är när grupper uppfattas som stora nog att påverka ekonomi, kultur eller religion som strukturell rasism tenderar att uppstå.
Inte mer dramatiskt än så.
