Små historiska fakta som kan vara intressanta i rollspel

One of the most salacious and storied methods of KGB spycraft during the Cold War was the honey trap. Agents would get an informant to seduce a target, usually a Westerner deemed important.
Jag läste en bok om KGB, påstått skriven av en avhoppad KGB-general, någon gång runt 1990 och om jag minns rätt tog den upp just detta. Det var framförallt amerikanska militärer och diplomater sända till Västtyskland som var målet. De var ofta ensamma, om de var gifta var hustrun kvar i staterna, och de var riktigt ensamma. Det var en lisa för själen att en hyfsat attraktiv kvinna då visade intresse för dem och kunde tänka sig sitta och prata med dem under ensamma kvällar. Många av dem förstod att kvinnorna pumpade dem på hemlig information men alternativet var att gå tillbaka till ensamheten. Det tog ett par decennier innan ledarskiktet i Washington insåg att de utsända borde få ta med sig sina hustrur och att det var en bra idé att erbjuda sociala aktiviteter.
 
På institutionen där jag arbetar har vi just nu en omröstning om "bäst" namn på en (utdöd) adelsfamilj. Listan består av:

Ekestubbe
Fogelhufvud
Gyllenschruf
Hufvudskått
Huusgafvel
Papegoja
Riddergroll
Starckhufvud
Wäderhorn
Årrhane

Vi kan ju konstatera att vissa av dem inte är så häftiga idag. Men ett av dem passar i alla fall någon som spelar CS ...

I rollspel: din adelsätt heter kanske inte något häftigt, utan ...
Varje gång utdöda adelsätter tas upp brukar jag nämna min släkting Jakob Jakobsson Pistol. Av adelsätten Pistol
Passar också bra till CS...
 
Enda adliga släkten jag känner till att jag är släkt med är af Hällström. Riktigt tråkigt namn, måsta vara en fantasilös anfader. Har man liksom chansen att dra till med Svinhufvud eller Papegoja så borde man ju göra det.
 
Jag läste lite orelaterat om Peter Artedi, Carl von Linnés kompis som tragiskt drunknade i Amsterdam. Killen var tydligt riktigt duktig på fiskar, men eftersom jag blev nyfiken så kollade jag upp hans familj, och det fanns en rätt intressant detalj jag tyckte var spännande: tydligen hamnade Peter Artedis far som var kyrkoherde, inför rätta för att ha förskingrat kyrkans pengar. En "äfventyrerska" vid namn Maja Stina Fröhling, ska ha utgått sig för att vara en rik officersfru på resa. Tydligen lyckades hon bra på sitt slag mot övertala, för hon verkade ha gjort samma på fler ställen i Nordmaling med omnejd. Det blev till och med ett ärende till Svea hovrätt

Det är intressant att se att människor var människor även förr, och att man kunde använda förförelse och övertalning för att ta sig rätt bra fram i världen

Citat från Från denna pdf Länk

"Men ännu värre saker androgos,
att khden af en kringresande äfventyrerska Maja Stina Fröling, som utgaf
sig vara en adlig dam, låtit förleda sig till ett skandalöst uppträdande hvilket för-
anledde Kgl. Maj:t att anbefalla extra ordinarie undersökning af Svea hofrätt.
Grämelse häröfver säges ha förkortat hans dagar. Afled före 7 aug. 1728

Angående MAJA STINA FRÖLING Inför
den förut nämnda kongl. kommissionen i Umeå år 1724 framläggas intyg
om understöd från 27 församlingar [ däribland Nordmaling] till en äfven-
tyrerska Maja Stina Fröling. Denna kvinna utgaf sig för en förnäm adlig
dam och hustru till en öfverstelöjtnant samt genomreste, som det vill synas,
en stor del av Hernösands stift år 1719 och 1720, under föregifvande att
hon befann sig i förtviflan samt att hon ej kunde lefva utan att vara till-
sammans med någon prästman. Kongl. Maj:t befaller genom en skrifvelse
af den 12 januari 1726 landshöfdingarna Palmqvist och Grundel att tillhålla
vederbörande kyrkoherdar att återställa de för denna kvinnas räkning från
kyrkorna utlevererade rese- och underhållspenningarna.
Härav framgår att
kyrkoherden i Nordmaling ingalunda var ensam om att ha förletts till att
av kyrkans medel underhålla damen i fråga, men ingen tycks så fullständigt
och offentligt som han ha fallit offer för hennes förförelsekonster."
 
Macuahuitl är kanske det vapen som haft skarpast egg i historien. Det är till och med småsvårt att göra något skarpare idag.

View attachment 30384

Jämförelse med en modern stålskalpell:

View attachment 30385

Obsidian är dock sprött och eggen går lätt sönder vid träffar..
Det finns en amerikansk arkeolog som gjorde skalpeller i obsidian till sin egen hjärtoperation. Kirurgen tyckte att de var asbra.
 
Pratade med en man som jobbat med medicinteknik igår och han berättade att obsidian faktiskt används i skalpeller i vissa fall och att det finns en diskussion om att använda det mer. Kollade upp det och det verkar vara en grej. Det underlättar läkningen av såren och de verkar vara speciellt bra att använda när ärrbildning kan vara ett problem.

Wikipedia listar just obsidian som ett material som använts:
Scalpel blades are usually made of hardened and tempered steel, stainless steel, or high carbon steel; in addition, titanium, ceramic, diamond and even obsidian knives are not uncommon.

Problemet är dock fortfarande sprödheten, kirurgen måste vara väldigt försiktig med hur trycket appliceras.
 
"Marginalanteckningar i Skoklosters böcker kan berätta om sorg, saknad och dödsångest. Vi besöker biblioteket som avslöjar 1600-talets dolda känsloliv.

Historikern Bo Eriksson guidar Tobias och Urban in i Skoklosters stormaktstida bibliotek för att visa hur 1600-talsmänniskorna klottrade i sina böcker. Klotter och anteckningar som ger en helt ny bild av individerna som en gång läst luntorna och som berättar om jobbiga latinläxor, om sorger över sjuka barn och om en avrättning som släkten sent skulle glömma.

Vi träffar också bokhistorikern Jonas Nordin som berättar hur böcker och bibliotek kom att bli den gryende svenska stormaktens viktigaste krigsbyte när det gällde att förvandla vårt kulturella u-land."
 
Back
Top