Rollspelsprofilen: ”Ingen backstory längre än 30 ord tillför något”

Det är alltid kul när man är spelare och ens karre frågar andra karrar frågor som i vår värld är rätt vanliga om du vandrat i fjällen med någon i månader, typ "vart kommer du ifrån", "har du några syskon", "vart gick du i skolan", etc och får ett panikslaget "duuuuh.... vet inte, jag är en level 3 fighter" Förhoppningsvis kan Baldurs gate 3 göra backstories coola igen.
 
1. Förankra RPn i spelvärlden. Den kan vara att ge den drivkrafter, levandegöra den för spelaren o.s.v. Nominellt betyder inget av detta något för någon annan i gruppen. De behöver inte läsa in det och det påverkar inte kampanjen, men SL bör ha något slags hum om vad innehållet är så att det inte krockar med något annat (mest för att inte köra över spelaren). Syftet här individuellt för spelaren, vissa gillar att knåpa på den, andra inte, en spelgrupp bör kunna rymma båda så länge inte bakgrunden har andra syften.

2. Förankra RPna i kampanjen. Här är det mer frågan om att bocka av viktiga punkter i relation till äventyret/SLs prepp och gruppen. Hitta gemensamma nämnare, identifiera knytpunkter till intrigen, skapa relationer, SLP etc. Syftet här är kollektivt att ge kampanjen bästa möjliga förutsättningar.

3. Skapa kampanjens fundament. Bakgrund för att skapa agenda som skrevs ovan. Här är det givet att SL måste bygga på vad spelgruppen gemensamt hittar på. Vissa vill låta det uppstå i spel och då är det väl inte bakgrund ("jag har en moster i den här staden"), andra vill kasta ut trådarna i förväg och se om man knyter an till dem ("vi åker till staden där min moster bor"). Syftet är i mina ögon dock ungefär detsamma.
Jag tycker att @Quadrante har sammanfattat tråden väl i de tre, om än abstrakta, punkterna ovan.

Bakgrunden kan också vara från spelledaren/äventyret för att skapa förståelse för världen för spelarna. Kan ingå i din punkt 1.

Spelaren kan också lämna det öppet till spelledaren att fylla i. Jag hade en pappa som försvunnit och min spelledare använde det för att skapa en kampanj kring. Kan ingå i din punkt 3.
 
Det är alltid kul när man är spelare och ens karre frågar andra karrar frågor som i vår värld är rätt vanliga om du vandrat i fjällen med någon i månader, typ "vart kommer du ifrån", "har du några syskon", "vart gick du i skolan", etc och får ett panikslaget "duuuuh.... vet inte, jag är en level 3 fighter" Förhoppningsvis kan Baldurs gate 3 göra backstories coola igen.
Detta är något jag tycker är så fel med hur folk har tolkat en av Apocalypse Worlds principer: "Be a fan of the characters".

Det gäller inte bara spelledaren utan även spelarna.
 
Rent konkret kan bakgrunden - åtminstone de viktigaste aspekterna av den - finnas med på rollformuläret. Eller så gör man ett separat bakgrundsformulär där man besvarar några väl valda frågor. Då blir bakgrunden mer strukturerad och antagligen också mer effektiv.
 
Last edited:
Jag tycker att @Quadrante har sammanfattat tråden väl i de tre, om än abstrakta, punkterna ovan.

Bakgrunden kan också vara från spelledaren/äventyret för att skapa förståelse för världen för spelarna. Kan ingå i din punkt 1.

Spelaren kan också lämna det öppet till spelledaren att fylla i. Jag hade en pappa som försvunnit och min spelledare använde det för att skapa en kampanj kring. Kan ingå i din punkt 3.
I en kampanj som skall starta upp hoppas jag att som spelare kan bolla ideer mer spelledaren, typ pappa är gammal och gaggig, min 4 år äldre syster drog och ingen har sett henne och om spelledaren då säger "perfekt, där har jag lite att jobba med" så lämnar man det där, annars kanske det blir följdfrågor, lite give and take "Jag vet att du skrev att du skulle vara uppvuxen på Coriolis, men det skulle passa skitbra on ni var en familj i Kua och din pappa alltid pratar om hur han kom med "skeppet". Då har jag en cool ide för din syster, funkar det?"

Samma som SL, i min senaste kampanj (femte konfluxen) hade jag en spelare som tänkte att karren skulle vara akademiker och jag frågade om akademin i Forna Cilor passade, vilket det gjorde. Plot hooks in the water!
 
Tenkar håller med ”rollspelsprofilen”:


Tenkar menar att problemet med rollfigursbakgrund i OSR-spel tvådelat.

Ett. En rollfigur kan dö några minuter in i sitt första spelmöte, och då kommer bakgrundsnovellen inte i spel. En flersidig novell dör med ett misslyckat räddningskast eller ett dåligt initiativslag.

Två. Denna är viktigare. I en öppen värld som handlar om utforskande kommer en lång bakgrund ofelbart leda till gnissel vid bordet. Spelaren riskerar att bli besviken när resten av spelgruppen drar iväg åt ett annat håll än vad bakgrunden är skriven för, spelledaren känner sig pressad att inkludera bakgrunden. Den går ut över spelarens, spelarnas och spelledarens kul.

Lösningen? Varje rollfigur startar med tre korta meningar, alltså typ @God45 s 50 ord.
En mening om varifrån rollfiguren kommer.
En mening om rollfigurens närmaste, konkret materiella mål.
En mening som beskriver ett konkret beteende eller ett fysiskt särdrag.
 
Last edited:
Förordar att man skriver en kort dikt (kväde) som säger nåt om ett mål, nåt som hänt och en förutsägelse. Som säger mer om hur man ser sig själv och sin historia än vilken den är.
Jag hade en idé till ett isländsk medeltida rollspel där varje rollfigur skulle beskrivas med ett par meningar i samma stil som när personer beskrivs i sagalitterataturen. Texten skulle också användas för att derivera spelvärlden. Senare hittade jag ett rollspel som gör just detta …
 
Jag hade en idé till ett isländsk medeltida rollspel där varje rollfigur skulle beskrivas med ett par meningar i samma stil som när personer beskrivs i sagalitterataturen. Texten skulle också användas för att derivera spelvärlden. Senare hittade jag ett rollspel som gör just detta …
Kör det i Skodon som en grej, just för att det ska kunna användas i spel.
 
Två. Denna är viktigare. I en öppen värld som handlar om utforskande kommer en lång bakgrund ofelbart leda till gnissel vid bordet. Spelaren riskerar att bli besviken när resten av spelgruppen drar iväg åt ett annat håll än vad bakgrunden är skriven för, spelledaren känner sig pressad att inkludera bakgrunden. Den går ut över spelarens, spelarnas och spelledarens kul.
Inte ett problem med färdiga karaktärer och en kampanj specifikt skriven för dem.
 
Inte ett problem med färdiga karaktärer och en kampanj specifikt skriven för dem.
Tycker problemen är samma, om bakgrunden vill att rollpersonen ska göra väldigt specifika saker för att vara trogen narrativet så låser det spelarens valmöjligheter.

edit: sen tycker jag det är väldigt kul med färdiga rollpersoner som är skräddarsydda till ett äventyr, men jag vill personligen att de ska vara kortfattade och lämna utrymme för spelarens idéer.
 
Tycker problemen är samma, om bakgrunden vill att rollpersonen ska göra väldigt specifika saker för att vara trogen narrativet så låser det spelarens valmöjligheter.
Man låser alltid spelarnas valmöjligheter i någon mån, det är det som skapar utmaningar. Ärligt talat så har jag hellre en begränsning från karaktären än från typ "det står ett monster på bron" eller "ni missade ett tärningsslag och går vilse". Hur kul är det om "allt är möjligt!", det är som att spela ett datorspel med "god mode" fusk?
 
Inte ett problem med färdiga karaktärer och en kampanj specifikt skriven för dem.
Kanske inte, men videon handlar uttalat om en annan spelstil. Sen ger han idén om lång bakgrund till rollfiguren lite allmän kritik också, eller i alla fall det moderna oskicket att varje spelare kommer till första spelmötet med en lång och storlagen bakgrundsberättelse och så förväntas SL att ge varje spelare/rollfigur en dramaturgiskt tillfredsställande character arc under kampanjens gång.
 
Last edited:
Men det är det väl ingen som argumenterar för här?
Min poäng är att begränsningar utmanar, och begränsningar som kommer från karaktären är roligare än godtyckliga begränsningar från världen.

Det är rollspel, inte brädspel. Det är rollen det handlar om.
 
Min poäng är att begränsningar utmanar, och begränsningar som kommer från karaktären är roligare än godtyckliga begränsningar från världen.

Det är rollspel, inte brädspel. Det är rollen det handlar om.
En del rollspel är väldigt brädspeliga, ska dock sägas, vad man nu vill lägga i de orden. Långt från alla rollspel handlar om rollen, skulle jag säga!
 
Hard disagree. Minns med värme en kampanj där spelarna gjorde en sida långa bakgrundsbeskrivningar som jag kunde väva in i berättelsen. Och fin läsning var det!
 
Två. Denna är viktigare. I en öppen värld som handlar om utforskande kommer en lång bakgrund ofelbart leda till gnissel vid bordet. Spelaren riskerar att bli besviken när resten av spelgruppen drar iväg åt ett annat håll än vad bakgrunden är skriven för, spelledaren känner sig pressad att inkludera bakgrunden. Den går ut över spelarens, spelarnas och spelledarens kul.

Lösningen? Varje rollfigur startar med tre korta meningar, alltså typ @God45 s 50 ord.
Man skulle kunna prata med SL och de andra spelarna och ta det med sig det de säger när man skriver sin bakgrund så den passar in i den kommande kampanjen, annars. Man ska gärna prata om vad man skriver för bakgrund medan man gör det så att man inte skriver in något opassande också.

Det han beskriver handlar om spelare med andra förväntningar än resten av gruppen. Har man en grupp som ska spela Symbaroum och en spelare tänker att "yes! Nu ska vi utforska skogen (som jag glömt namnet på)!" och så blir det mest en massa politiska intriger i staden (som jag också glömt namnet på) så kommer det uppstå problem oavsett om spelaren skrev en "utforska skogen"-bakgrund eller inte. Det känns som videon hackar på bakgrundshistorier när den egentligen borde prata om vikten av en ordentlig session zero.

Übereil
 
Back
Top