Och Var? Ibland avses en global (amerikansk) nedgång, ibland en svensk.
Och det är lite olyckligt eftersom det skjuter bort fokus från den relevanta frågan om nedgångens orsaker och effekter. (För ingen påstår i sak att hobbyn faktiskt dog ut.) Jag ska kalla det Den stora rollspelsnedgången hädanefter.
Som arrangör av Eon 2018 kan jag säga att det inte riktigt var 30+ lag anmälda till GothCon det året bara på en kväll. Men många var det. I år var det tex ~15 lag anmälda till alla spelpass tillsammans. Skulle tro att det låg någonstans där också vad gäller 2018.
Absolut. Men vi får använda den data vi har - jag kan inte se att det du efterfrågar är tillgängligt annat än genom ordentliga grävinsatser (typ begära ut utbetalningsunderlagen från Studiefrämjandet, handräkna alla namnen och rensa för dubbletter, om det nu finns sådana tillbaka till i tiden). Som samhällsvetare skulle jag dock säga att det sannolikt jämnar ut sig när datamängden är så pass stor - vissa arrangemang kommer undervärderas i antal deltagare och andra övervärderas. På varje Gustav måste dö går det ett Eon och det mesta skvalpar antagligen runt däremellan. Och att det antagligen är bättre att dra slutsatser på de uppgifter vi har än att säga att vi inget kan säga (rent hypotetiskt alltså, i verkligheten är ju allt detta hyfsat oväsentligt).
Det här pekar ju mer på en nedgång under sent 00-tal, något som också har diskuterats här tidigare. Jag tror också att det var då "rollspelsdöden" som mest diskuterades här. Jag vill därmed formulera någon sorts hypotes kring detta: omkring 2006-2011 kändes det tydligt att rollspelshobbyn var i någon sorts lågenergisk period. Kanske var det flera saker som spelade in – D&D gick från en överlastad tredje till en mindre väl mottagen fjärde utgåva, World of Darkness var inne i en period av att släppa rätt smala expansioner (Geist, Mummy, etc), den kreativa boomen från The Forge hade saktat ned lite, etc. När man då pratade om detta fenomen tänkte man sig kanske den egna tiden som en utlöpare av en trend som började på nittiotalet, och kanske skulle fortsätta på samma sätt för den förutsebara framtiden. Nu vet vi ju att det inte blev så, men jag tror att det var lätt att på den tiden hysa en allmän pessimism och se hela 90- och 00-talet i detta ljus.
Petter Nallo jobbade på kontoret till 2004. När jag var praktikant hösten 2003 så jobbade Carl Johan och Petter där, samt att det då och då dök upp prao-elever.
Tack för sammanställningen! Grafen ger i min tolkning stöd för att de svåraste åren var 2010-2012, men det finns inte mycket i den som stärker tesen om den långa rollspelsdöden 1995-2010.
Nej, det beror väl på hur långa perspektiv man vill anlägga. Bara utifrån grafen skulle jag nog säga att den verkliga nedgångsperioden är från ca 2002-2012. År 2002 sjunker antalet ned ordentligt, vilket accentuerar en redan vikande trend som pågått sedan 1997. År 2013 sker en märkbar uppgång, och trots en dipp 2015 så har trenden varit stigande sedan dess.
Det heter inte rollspelsdöd, det heter rollspels-rock bottom!Den grafen är allt jag behöver.
1975-1985 Pionjärtiden
1985-1995 Guldåldern (stark tillväxt)
1996-2010 Rollspelsdöden (långsam minskning)
2010-2012 Rock bottom
2012-2022 Återhämtningen/Renässansen
Precis vad vi alla hade på känn.
//EvilSpook
Jag ser nedgång men jag likställer inte det med död.
Alltså, sluta vara bokstavstroende och inse att folk inte menar att rollspel helt försvann under några år. Nu har du typ sagt samma sak i typ sju inlägg.
