Rollspelsdöden -- myt eller sanning?

Rymdhamster said:
Min bild har alltid varit att majoriteten av allt rollspel spelas bakom stängda dörrar. Att spela rollspel är en hobby. Att hänga på forum och facebookgrupper och discordservarar och _prata_ om rollspel är en annan hobby.

Även om det finns en del överlapp har den första gruppen alltid varit mycket större än den andra.

Det som haft en död är möjligen (och jag är inte enes säker på det) den andra av de där två hobbierna.
Click to expand...
Jo, det är därför utvecklingen bör följas (om det alls är relevant) genom hyfsat objektiva indikatorer - konvent, antal rollspelsarrangemang, sålda produkter, registrerade användare - vad man nu kan hitta. Problemet är så klart att de inte är så lätta att hitta.
 
Bifur said:
konvent, antal rollspelsarrangemang, sålda produkter, registrerade användare - vad man nu kan hitta.
Click to expand...

Det enda av det där jag inte ser som direkt tillhörande grupp två, är sålda produkter, men även där blir det problematiskt. Har man väl köpt ett rollspel finns det ju egentligen inget som kräver att man någonsin köper några fler produkter till det, även om man spelar regelbundet. Det går ju att argumentera att man inte ens behöver köpa det där första rollspelet, med tanke på allt som finns tillgängligt gratis nu för tiden.
 
Ja synen på rollspelens eventuella död är ju ganska subjektiv. Jag upplevde aldrig någon direkt rollspelsdöd, nedgångens 90-tal var den mest levande rollspelstiden för mig. Sen kom studenten och spelargruppen splittrades för att återförenas två decennier senare. Jag hade noll koll på att Target konkat, gamla och nya grejer fanns kvar länge på den lokala leksaksaffären, nya saker kom in och såg så proffsiga ut, typ Trudvang. Var först på 10-talet som allt gett plats för Games Workshop.
 
Mogger said:
Haha, det var efter MUA. Runt 2006 kanske? Den andra krisen var väl runt 2015, men då spelade vi knappt. Fast vi hade ju en rätt lång period när vi bara bläddrade i DoD-böcker på förfesten och aldrig spelade. Typ -96-97.
Click to expand...
Då spelade jag vampire och sen warhammer med Jonas
 
Rymdhamster said:
Det går ju att argumentera att man inte ens behöver köpa det där första rollspelet, med tanke på allt som finns tillgängligt gratis nu för tiden.
Click to expand...
Även om väl det stora utbud av gratisspel som finns idag är relativt nymodigt.
 
Från https://en.m.wikipedia.org/wiki/History_of_role-playing_games under rubriken "Mid- to late-1990s: decline in popularity"


"With gamers's time and money split three ways, the role-playing game industry declined. Articles appeared in Dragon Magazine and other industry magazines foretelling the "end of role-playing", since face-to-face time was spent playing Magic."

...så om det helt och hållet är en myt så är det en väldigt utbredd en.
 
Sen kom ju 3E och Pathfinder under 00-talet så det kanske snodde lite köpkraft från svenska alster av ett redan minskat kundunderlag?
 
Till er som pratar om den långa rollspelsdöden (cirka 1995-2010): Finns det några uttalanden från innan 2006 där det oroas för en rollspelsdöd? Det är intressant med historieskrivning under den i efterhand definierade epoken.
 
avatarex said:
Till er som pratar om den långa rollspelsdöden (cirka 1995-2010): Finns det några uttalanden från innan 2006 där det oroas för en rollspelsdöd? Det är intressant med historieskrivning under den i efterhand definierade epoken.
Click to expand...

Nekromanti - Kanske lever vi i en illusion?? | Page 2 | rollspel.nu
Åtminstone diskuterades det i de banorna (med dålig återväxt och lönsamhet) här på forumet runt år 2000.
Så även här kändes nog vindarna.

Rosen said:
För att citera Petersén och Jonsson: "Om inte spelföretagen aktivt jobbar för att få in mer nytt blod i hobbyn kommer den inom några år att gå samma väg som SciFi-fandom har gjort. För tio år sen var den också en aktiv hobby med debatter och träffar och aktiviteter, nu består den av några snubbar som sitter vid köksbordet och skriver för sig själv och sina tolv kompisar."
Click to expand...

//EvilSpook
 
EvilSpook said:
För att citera Petersén och Jonsson: "Om inte spelföretagen aktivt jobbar för att få in mer nytt blod i hobbyn kommer den inom några år att gå samma väg som SciFi-fandom har gjort. För tio år sen var den också en aktiv hobby med debatter och träffar och aktiviteter, nu består den av några snubbar som sitter vid köksbordet och skriver för sig själv och sina tolv kompisar."
Click to expand...

Jag är ingen språkvetare, men kan det vara så att prepositionen 'för' som den användes runt millennieskiftet snarare ska förstås som 'med'? Om det vore så att rollspelsutvecklarna försökte sälja på sina tolv kompisar tiotusentals rollspelsböcker så stode de nog snabbt utan varken pengar eller vänner. ;)
 
Rickard said:
Konventen minskade också med rollspel. På 90-talet var det alltid massor av arrangemang, men intresset för rollspel i föreningarna falnade. Nu utgår jag förvisso mest från LinCon och från eget (inte pålitliga) minne.
Click to expand...
Det här stämmer med min erfarenhet. På LinCon har rollspelen ännu inte återhämtat sig till den nivån det var på 90-talet. Indie-rummet verkar föra en blomstrande tillvaro, men "vanliga" arrangemang är det sämre med. Varje arrangemang sköts av typ en spelledare som kör mellan ett och fyra pass. På 90-talet kunde ett normalt arr ha typ fyra pass med fyra-fem spelledare varje pass. Samt istället få ca sex olika arrangemang kunde det vara upp till 20 olika. det är ganska stor skillnad på nu: 3x6=18 speltillfällen och förr: 4x20=80 speltillfällen.

Så om det inte är en död så är det åtminstone en förtvining. Å andra sidan, för några år sedan var det ännu värre för några år sedan. Numera upplever jag att det i alla fall är en ganska stabil mängd spel att tillgå på LinCon.
 
McAber said:
Det här stämmer med min erfarenhet. På LinCon har rollspelen ännu inte återhämtat sig till den nivån det var på 90-talet. Indie-rummet verkar föra en blomstrande tillvaro, men "vanliga" arrangemang är det sämre med. Varje arrangemang sköts av typ en spelledare som kör mellan ett och fyra pass. På 90-talet kunde ett normalt arr ha typ fyra pass med fyra-fem spelledare varje pass. Samt istället få ca sex olika arrangemang kunde det vara upp till 20 olika. det är ganska stor skillnad på nu: 3x6=18 speltillfällen och förr: 4x20=80 speltillfällen.

Så om det inte är en död så är det åtminstone en förtvining. Å andra sidan, för några år sedan var det ännu värre för några år sedan. Numera upplever jag att det i alla fall är en ganska stabil mängd spel att tillgå på LinCon.
Click to expand...
Hade det kallats "förtvining", "nedgång", "motvind" eller liknande så hade det nog inte varit lika mycket diskussion. Det är mer när det förs fram att rollspelshobbyn varit död under en femtonårsperiod som en del av oss argumenterar emot.
 
Som vanligt har en tråd på forumet en sidodiskussion om definition av en term. Så jag tänker kalla den för rollspelsundergången.
Min klubb hade sin första undergång när en stor del av klubben försvann in i lumpen och sen vidare ut till plugg och arbete. Det var mitten till slutet av 90-talet så det sammanföll med Äventyrsspels försvinnande. Vi slutade aldrig spela, men vi hade en period då vi bara var tre stycken och jag har själv kört utländska spel mest så jag upplevde inte någon skillnad i mängden produkter eller tillgängligheten. Jag tyckte dock det var tråkigt när Tradition drog ner på rollspel, men det fanns alltid andra butiker.

Men att rollspelandet minskade lite i Sverige märktes av, exempelvis på färre konvent och i Signaler från Sverok där man diskuterade minskande medlemsantal och vad man skulle göra för att få folk att få upp ögonen för hobbyn.

Jag vet inte om det var bara en sak, eller om det var en kombination men det finns fler saker som jag tror bidrog. När rollspelen plockades bort från leksaksaffärer försvann en väldigt bra marknadsföring och synlighetskanal, då butikerna och katalogerna som kom hem i brevlådan gav exponering. Sinkadus förvandling till en poster innebar att det inte var lika lätt att hitta postorderbutiker. Äventyrsspels undergång innebar att vi inte hade en någorlunda stark aktör som kunde göra reklam. Så som med min klubb tror jag att det fanns en period då folk som börjat med tidiga D&D och DoD pluggade, jobbade och skaffade familj och inte hade tid med spelandet.

För mig personligen känns det som att ett uppsving kom i samband med D&D 3 och D20-licensen och att det sedan rullat på igen. Kanske var det så att D&D var mer populärt än de svenska spelen då.
 
Jocke said:
Alltså lite rätt fick de ju, men de glömde det är med att internet gjorde att man kan ge ut ett en nischad kickstarter till vad som år 2000 bara vart de närmast sörjande men som nu är en global (fast liten) publik.
Click to expand...
Och innan dess var det print on demand som innebar att många små rollspel kunde ges ut.
 
McAber said:
Det här stämmer med min erfarenhet. På LinCon har rollspelen ännu inte återhämtat sig till den nivån det var på 90-talet. Indie-rummet verkar föra en blomstrande tillvaro, men "vanliga" arrangemang är det sämre med. Varje arrangemang sköts av typ en spelledare som kör mellan ett och fyra pass. På 90-talet kunde ett normalt arr ha typ fyra pass med fyra-fem spelledare varje pass. Samt istället få ca sex olika arrangemang kunde det vara upp till 20 olika. det är ganska stor skillnad på nu: 3x6=18 speltillfällen och förr: 4x20=80 speltillfällen.

Så om det inte är en död så är det åtminstone en förtvining. Å andra sidan, för några år sedan var det ännu värre för några år sedan. Numera upplever jag att det i alla fall är en ganska stabil mängd spel att tillgå på LinCon.
Click to expand...
Så även på andra konvent. BSK lider av rollspelsbrist (även om det finns de som försöker ändra på det), och spelledarantalet på GothCon är ständigt för lågt.
 
Det här med konvent och liknande, i vilken mån hänger det ihop med att föreningsliv och hobbyism i någon mån är på allmän tillbakagång i samhället?
 
Personligen har jag inte upplevt rollspelskatastrofdöden utöver att allt spel gått från flera kvällar i veckan runt ett bord till play-by-mail, play-by-chat, play-by-wave till play-by-googledocs. Vi spreds för vinden och höll spelandet vid liv ändå (mer eller mindre). Rollspelsrötan har väl mest märks i exponering i dagstidningar, butikshyllor och allmännt omnämnande i vardagen. Det som kan hållas emot rollspellsökenvandringen är väl att under de här åren har det blivit lättare att komma över rollspel, digitalt, ondemand eller via nätbutiker. Dessutom så har man över åren mött fler och fler med erfarenhet eller medvetenhet om vad rollspel är.
 
Hm. Det kanske är dags att definiera lite.

När - När anses rollspelsdöden ha inträffat? När tog den slut?
Symtom (spelare) - Hur kan vi se att rollspelsdöden inträffat? Minskat spelande? Färre föreningar? Färre besökare på konvent? Färre konvent?
Symtom (företag) - Kan vi mäta i antal släppta spel? Antal sålda spel? Antal företag som gör spel (inte bara Ä-spel)?
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top