Nekromanti rollspel, kvinnor och förhållanden
- Thread starter Kameli
- Start date
Rising
Vila i frid
(Inte lika) kort svar 2
eftersom du tydligen inte har brytt dig om att kontrollera något annat än deras ytliga attributter (de där två utväxterna framtill).
Jag tänkte faktiskt mer på deras manhaftiga tillvägagångssätt. De resonerar aldrig på något sätt som kunde ha åtskiljt dem från en man i samma roll (utom de mer suspekta MB-äventyren där hon distraherar fienden genom att visa brösten (suck) och sedan karatesparkar dem till stridsoduglighet.) -de har aldrig ens mens, för 17!
Så det finns två motpoler. Dels har vi trötta Modesty Blaise-teorin om hur kvinnor är (precis som karlar, bara att de har tuttar och högklackade skor) och sedan den som jag egentligen tycker ännu mer illa om; (killar är bra på matematik, medans tjejer är bra på språk, det är bevisat!)- min idé är någonstans därimellan.
/Rising
eftersom du tydligen inte har brytt dig om att kontrollera något annat än deras ytliga attributter (de där två utväxterna framtill).
Jag tänkte faktiskt mer på deras manhaftiga tillvägagångssätt. De resonerar aldrig på något sätt som kunde ha åtskiljt dem från en man i samma roll (utom de mer suspekta MB-äventyren där hon distraherar fienden genom att visa brösten (suck) och sedan karatesparkar dem till stridsoduglighet.) -de har aldrig ens mens, för 17!
Så det finns två motpoler. Dels har vi trötta Modesty Blaise-teorin om hur kvinnor är (precis som karlar, bara att de har tuttar och högklackade skor) och sedan den som jag egentligen tycker ännu mer illa om; (killar är bra på matematik, medans tjejer är bra på språk, det är bevisat!)- min idé är någonstans därimellan.
/Rising
Krille
Super Moderator
Re: Erm, parodi?
"Du kanske tycker strid är det enda riktigt intressanta i rollspel, och väljer att snabbspola genom alla "oviktiga detaljer" som detektivarbete och liknande."
Snabb att dra slutsatser idag, märker jag.
Nej, strid är inte det enda "riktigt intressanta". Vad som är intressant är att bygga (obs: "bygga", inte "återberätta") en ståry. En ståry blir inte bättre av att spelaren beskriver hur han letar igenom rummet i minsta detalj (och jag ser inte det här som att "agera som sin roll" heller, eftersom det oftast ramlar över i meta-spel, dvs att spelaren utnyttjar sina kunskaper i ämnet, inte rollpersonens). Den blir inte heller mer intressant av att slå tärningar i striden heller, eftersom sådana strider mest blir repetitivt tärningsrullande, jämförande och räknande.
Inte heller är jag helt intresserad av att agera i rollen heller, helt enkelt för att allt teateragerande som du verkar vara ute efter ofta hamnar ivägen för ståryn. Ett typexempel är just genomletandet av ett rum. Du får säga precis vad du vill, men exakt hur det går till är faktiskt inte intressant ur ståryns synvinkel. Som utfyllnadsmaterial är det utmärkt, och som atmosfärbeskrivning kan det funka första gången. Men sedan blir det tjatigt, och dödar flytet lika effektivt som en AG-90 demolerar rådjur. Då kommer tanken "slöseri med tid" in i huvudet som ett brev på posten.
Flyt i ståryn är IMHO mer viktigt än karaktärsrollspelande, tärningsslag och atmosfärbeskrivningar tillsammans. Utan flyt tvärdör stämningen direkt, oavsett hur bra rollspelande man har, hur spännande tärningsslag man slår eller hur fina atmosfärbeskrivningar man har. Det enda som flytet egentligen är underordnat är hur kul man har.
Så precis som du tänker jag nöja mig med att oja mig över alla fantastiska spelsituationer som du har missat genom åren genom ett allt för detaljistiskt rollspelande.
"Du kanske tycker strid är det enda riktigt intressanta i rollspel, och väljer att snabbspola genom alla "oviktiga detaljer" som detektivarbete och liknande."
Snabb att dra slutsatser idag, märker jag.
Nej, strid är inte det enda "riktigt intressanta". Vad som är intressant är att bygga (obs: "bygga", inte "återberätta") en ståry. En ståry blir inte bättre av att spelaren beskriver hur han letar igenom rummet i minsta detalj (och jag ser inte det här som att "agera som sin roll" heller, eftersom det oftast ramlar över i meta-spel, dvs att spelaren utnyttjar sina kunskaper i ämnet, inte rollpersonens). Den blir inte heller mer intressant av att slå tärningar i striden heller, eftersom sådana strider mest blir repetitivt tärningsrullande, jämförande och räknande.
Inte heller är jag helt intresserad av att agera i rollen heller, helt enkelt för att allt teateragerande som du verkar vara ute efter ofta hamnar ivägen för ståryn. Ett typexempel är just genomletandet av ett rum. Du får säga precis vad du vill, men exakt hur det går till är faktiskt inte intressant ur ståryns synvinkel. Som utfyllnadsmaterial är det utmärkt, och som atmosfärbeskrivning kan det funka första gången. Men sedan blir det tjatigt, och dödar flytet lika effektivt som en AG-90 demolerar rådjur. Då kommer tanken "slöseri med tid" in i huvudet som ett brev på posten.
Flyt i ståryn är IMHO mer viktigt än karaktärsrollspelande, tärningsslag och atmosfärbeskrivningar tillsammans. Utan flyt tvärdör stämningen direkt, oavsett hur bra rollspelande man har, hur spännande tärningsslag man slår eller hur fina atmosfärbeskrivningar man har. Det enda som flytet egentligen är underordnat är hur kul man har.
Så precis som du tänker jag nöja mig med att oja mig över alla fantastiska spelsituationer som du har missat genom åren genom ett allt för detaljistiskt rollspelande.
Krille
Super Moderator
Re: Kan man inte ha dramatologiska krav på spelarna?
"Du borde ju fått någon form av pris för att du överhuvudtaget spelade färdigt äventyret."
Det gjorde jag inte. <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
"Du borde ju fått någon form av pris för att du överhuvudtaget spelade färdigt äventyret."
Det gjorde jag inte. <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
Rising
Vila i frid
Re: Kort svar 2
Aha, så just för att de är kvinnliga stereotyper så måste de vara män! Det låter ju genast mycket förnuftigare...
Nja... det var ju inte riktigt vad jag sa.... jag nämnde ju två andra stereotyper oxå; "blonda bimbon" och "skräckfilmsvåpet" -menar du att de är män, de också? Jag tycker inte det, och jag anser nog att du var lite för snabb med att replikera på mitt inlägg.
Well, jag tycker illa om stereotyper, och jag tycker illa om folk rollpersoner som bara är tokroliga klippdockor med annorlunda utseende/förmågor, men som i övrigt gestaltas på samma gamla vis som alla andra. En kvinnlig rollperson blir roligare när hennes kvinnlighet tillför något i persongalleriet som tidigare saknats. Precis som med alla olika klasser/ yrken/ kulturer/ ursprung/ raser/ religionsutövare... (babblar på för evigt)
/Rising
Aha, så just för att de är kvinnliga stereotyper så måste de vara män! Det låter ju genast mycket förnuftigare...
Nja... det var ju inte riktigt vad jag sa.... jag nämnde ju två andra stereotyper oxå; "blonda bimbon" och "skräckfilmsvåpet" -menar du att de är män, de också? Jag tycker inte det, och jag anser nog att du var lite för snabb med att replikera på mitt inlägg.
Well, jag tycker illa om stereotyper, och jag tycker illa om folk rollpersoner som bara är tokroliga klippdockor med annorlunda utseende/förmågor, men som i övrigt gestaltas på samma gamla vis som alla andra. En kvinnlig rollperson blir roligare när hennes kvinnlighet tillför något i persongalleriet som tidigare saknats. Precis som med alla olika klasser/ yrken/ kulturer/ ursprung/ raser/ religionsutövare... (babblar på för evigt)
/Rising
Rising
Vila i frid
Re: Sexist, javisst?
Det finns ingen anledning till att de skulle resonera på ett visst sätt bara för att de är kvinnor.
Nja, inte generellt, nej, men nu är det ju ändå så att det ändå de facto finns skillnader mellan kvinnors och mäns sätt att resonera och även om dessa kommer från uppväxten och inte av biologiska skäl så är det ändå skillnader. Och kvinnor som ÄR precis som karlar har ju haft hela liv på sig att bli behandlade som "pojkflickor" och inte som "män" vilket tvivelsutan sätter vissa spår på ens personlighet.
Så det är inte fråga om sexism att säga "skillnader finns mellan män och kvinnor" -dår vet man inte vad man pratar om. Det är först när man behandlar det ena könet SÄMRE än det andra som man är en könsförtryckare. Det är dock inte särskilt tydliga skillnader, om det är det du menar. Som att tjejer är söta och flickaktiga, medans killar är starka och bra på teknik, eller någon sådan smörja.
Men jag hoppas att det inte var så jag missuppfattades.
/Rising
Det finns ingen anledning till att de skulle resonera på ett visst sätt bara för att de är kvinnor.
Nja, inte generellt, nej, men nu är det ju ändå så att det ändå de facto finns skillnader mellan kvinnors och mäns sätt att resonera och även om dessa kommer från uppväxten och inte av biologiska skäl så är det ändå skillnader. Och kvinnor som ÄR precis som karlar har ju haft hela liv på sig att bli behandlade som "pojkflickor" och inte som "män" vilket tvivelsutan sätter vissa spår på ens personlighet.
Så det är inte fråga om sexism att säga "skillnader finns mellan män och kvinnor" -dår vet man inte vad man pratar om. Det är först när man behandlar det ena könet SÄMRE än det andra som man är en könsförtryckare. Det är dock inte särskilt tydliga skillnader, om det är det du menar. Som att tjejer är söta och flickaktiga, medans killar är starka och bra på teknik, eller någon sådan smörja.
Men jag hoppas att det inte var så jag missuppfattades.
/Rising
Re: Sexist, javisst?
"nu är det ju ändå så att det ändå de facto finns skillnader mellan kvinnors och mäns sätt att resonera"
Det finns generella skillnader. Det betyder inte att alla kvinnor respektive män resonerar likadant. Det betyder bara att de flesta gör det. Och att serie-/spelfigurer skulle vara som de flesta är ett absurt krav.
"nu är det ju ändå så att det ändå de facto finns skillnader mellan kvinnors och mäns sätt att resonera"
Det finns generella skillnader. Det betyder inte att alla kvinnor respektive män resonerar likadant. Det betyder bara att de flesta gör det. Och att serie-/spelfigurer skulle vara som de flesta är ett absurt krav.
Rising
Vila i frid
Re: Erm, parodi?
Du får säga precis vad du vill, men exakt hur det går till är faktiskt inte intressant ur ståryns synvinkel. Som utfyllnadsmaterial är det utmärkt, och som atmosfärbeskrivning kan det funka första gången.
Aha, du menar i, typ, dungeoncrawlingäventyr där man använder Finna Dolda Ting lite för jämnan för att checka småhemligheter lite varstans? Ok, tja, då antar jag att jag också skulle nöja mig med att rulla plastbitar för att hålla tempot uppe. Jag är inte direkt kungen av sådant rollspel (för det är poänglöst i mina ögon) men jo, självklart måste det innebära ett annat sorts spelsätt.
Nä, jag tänkte mer på brottsplatsundersökning a la "Seven" -där just undersökningarna är lysande, krypande skräcksituationer där spelarna har goda möjligheter att med mycket små medel kunna gå in i sina roller. Det problem som du tar upp; att spelarna får stå för framgångarna istället för rollpersonerna, kan undvikas på många eleganta sätt. Enklast är förstås att man ger små tips åt spelare vars rollpersoner har höga värden på undersökningsfärdigheter -men en av mina favvosar är att låta någon vara en "profiler" som bara genom att undersöka något kan få visioner som går utöver kalla fakta, och sätter undersökaren i någon form av kontakt med mördaren eller offret. Ganska orealistiskt förvisso, men i spel som Kult fungerar det ypperligt kongenialt.
Och jag gillar ju att låta spelarnas samspel "bli" storyn, så därför kan jag tillåta dem att agera fritt vid dessa situationer, istället för att bara rusa igenom dem och låta spelarna stöta på nästa "häftiga" händelse inplanerat i manus...
Jag tror vi resonerar lika, vi råkar bara ha två väldigt olika sorters spelsätt framför näthinnan. I de spel som du tänker på, där kan jag gå med på att "hur" saker händer inte är ett dugg lika intressant som konstaterandet "att" de inträffar -precis som du sade. Men i den sortens spel jag gillar är förhållandena de omvända.
/Rising
Du får säga precis vad du vill, men exakt hur det går till är faktiskt inte intressant ur ståryns synvinkel. Som utfyllnadsmaterial är det utmärkt, och som atmosfärbeskrivning kan det funka första gången.
Aha, du menar i, typ, dungeoncrawlingäventyr där man använder Finna Dolda Ting lite för jämnan för att checka småhemligheter lite varstans? Ok, tja, då antar jag att jag också skulle nöja mig med att rulla plastbitar för att hålla tempot uppe. Jag är inte direkt kungen av sådant rollspel (för det är poänglöst i mina ögon) men jo, självklart måste det innebära ett annat sorts spelsätt.
Nä, jag tänkte mer på brottsplatsundersökning a la "Seven" -där just undersökningarna är lysande, krypande skräcksituationer där spelarna har goda möjligheter att med mycket små medel kunna gå in i sina roller. Det problem som du tar upp; att spelarna får stå för framgångarna istället för rollpersonerna, kan undvikas på många eleganta sätt. Enklast är förstås att man ger små tips åt spelare vars rollpersoner har höga värden på undersökningsfärdigheter -men en av mina favvosar är att låta någon vara en "profiler" som bara genom att undersöka något kan få visioner som går utöver kalla fakta, och sätter undersökaren i någon form av kontakt med mördaren eller offret. Ganska orealistiskt förvisso, men i spel som Kult fungerar det ypperligt kongenialt.
Och jag gillar ju att låta spelarnas samspel "bli" storyn, så därför kan jag tillåta dem att agera fritt vid dessa situationer, istället för att bara rusa igenom dem och låta spelarna stöta på nästa "häftiga" händelse inplanerat i manus...
Jag tror vi resonerar lika, vi råkar bara ha två väldigt olika sorters spelsätt framför näthinnan. I de spel som du tänker på, där kan jag gå med på att "hur" saker händer inte är ett dugg lika intressant som konstaterandet "att" de inträffar -precis som du sade. Men i den sortens spel jag gillar är förhållandena de omvända.
/Rising
...
Så kan man ju inte resonera! Bara för att man kräver att rollpersonerna INTE ska vara på ett sätt så har man ju inte gjort dem till platta stereotyper.
Det sade jag inte heller. Det var påståendet att ingen flicka skulle kunna agera som Modesty Blaise eller Lara Croft som var enkelspårigt och stereotypt.
Vad är felet med dem? Vad är det som gör dem till fullt plausibla mansroller men helt implausibla kvinnoroller?
Det är ju det som är problemet; när du börjar gå in och förbjuda karaktärer godtyckligt baserat på just din uppfattning om hur flickor skall vara, tvingar du in alla kvinnoroller i just dina fördomar.
Jag vet inte vad du ser som typiskt kvinnligt men jag vet att det finns kvinnor som inte håller med dig (enbart baserat på MB & LC exemplet). Det om något borde väl ge dig en antydan om att du är ute och cycklar?
Jag frågar mig oroligt om du har en liknande standard för manliga karaktärer. Går det t.ex att spela en "fjollig" karaktär i ditt spel?
Så kan man ju inte resonera! Bara för att man kräver att rollpersonerna INTE ska vara på ett sätt så har man ju inte gjort dem till platta stereotyper.
Det sade jag inte heller. Det var påståendet att ingen flicka skulle kunna agera som Modesty Blaise eller Lara Croft som var enkelspårigt och stereotypt.
Vad är felet med dem? Vad är det som gör dem till fullt plausibla mansroller men helt implausibla kvinnoroller?
Det är ju det som är problemet; när du börjar gå in och förbjuda karaktärer godtyckligt baserat på just din uppfattning om hur flickor skall vara, tvingar du in alla kvinnoroller i just dina fördomar.
Jag vet inte vad du ser som typiskt kvinnligt men jag vet att det finns kvinnor som inte håller med dig (enbart baserat på MB & LC exemplet). Det om något borde väl ge dig en antydan om att du är ute och cycklar?
Jag frågar mig oroligt om du har en liknande standard för manliga karaktärer. Går det t.ex att spela en "fjollig" karaktär i ditt spel?
Rising
Vila i frid
Re: Sexist, javisst?
att serie-/spelfigurer skulle vara som de flesta är ett absurt krav.
Är det lika absurdt att kräva att kvinnliga rollpersoner ska vara verkligare än kvinnliga "serie-/spelfigurer "?
Det är det jag inte menar. Jag retar mig ju på de som gestaltar kvinnor i rollspel som just "serie-/spelfigurer", det är poängen!
/Rising
att serie-/spelfigurer skulle vara som de flesta är ett absurt krav.
Är det lika absurdt att kräva att kvinnliga rollpersoner ska vara verkligare än kvinnliga "serie-/spelfigurer "?
Det är det jag inte menar. Jag retar mig ju på de som gestaltar kvinnor i rollspel som just "serie-/spelfigurer", det är poängen!
/Rising
Re: Kort svar 2
En kvinnlig rollperson blir roligare när hennes kvinnlighet tillför något i persongalleriet som tidigare saknats.
...borde inte detsamma gälla för män i så fall? Folk som spelar manliga karaktärer borde få sin "manlighet" att tillföra något till spelet som annar saknas. Det skulle i.o.f.s. ge ett otroligt sexistiskt spel men det skulle slippa en del av den dubbelmoral som det verkar hotat av nu...
En kvinnlig rollperson blir roligare när hennes kvinnlighet tillför något i persongalleriet som tidigare saknats.
...borde inte detsamma gälla för män i så fall? Folk som spelar manliga karaktärer borde få sin "manlighet" att tillföra något till spelet som annar saknas. Det skulle i.o.f.s. ge ett otroligt sexistiskt spel men det skulle slippa en del av den dubbelmoral som det verkar hotat av nu...
Krille
Super Moderator
Flow
"Aha, du menar i, typ, dungeoncrawlingäventyr där man använder Finna Dolda Ting lite för jämnan för att checka småhemligheter lite varstans?"
Nej, jag menar som att i att det oftast räcker med att visa en kasse kriminaltekniker i bakgrunden på en film som sprejar, lyser, gräver, dammsuger, pillar med pincetter, stoppar i påsar etc, medan huvudpersonerna bygger upp roller och historien genom dialog i förgrunden. Såvida man inte spelar en dokumentärhistoria om brottsplatsundersökning så finner jag sällan faktiskt rollspelande av brottsplatsundersökning intressant. I så fall slänger jag hellre in det i bakgrunden.
"Det problem som du tar upp; att spelarna får stå för framgångarna istället för rollpersonerna, kan undvikas på många eleganta sätt. Enklast är förstås att man ger små tips åt spelare vars rollpersoner har höga värden på undersökningsfärdigheter"
Enklast och enklast - har man en kasse spelare som tittar för mycket på Discovery (speciellt på torsdagar då FBI Files, Medical Detecives och Forensic Detectives går) så hjälper inte tipsen. I batteriet av undersökningar och test som de släpper lös på brottsplatsen så ingår de där tipsen femtielva gånger om. Det hjälper inte att tipsa om att spelarna kanske skulle leta efter hårstrån när spelaren fräser tillbaka "ta det lilla lugna nu! Först ska brottsplatsen fotograferas och gås igenom manuellt innan vi delar in den i rutor och dammsuger. Sen sprejar vi med luminol och går över platsen med UV-ljus. Hittar vi några blodfläckar då så tar vi prover och skickar till labbet för DNA-analys..." Vid det laget är det inte bara meta, det är dessutom ren rutin och har lämnat rollspelandet två mil bakom sig.
"Och jag gillar ju att låta spelarnas samspel "bli" storyn, så därför kan jag tillåta dem att agera fritt vid dessa situationer, istället för att bara rusa igenom dem och låta spelarna stöta på nästa "häftiga" händelse inplanerat i manus..."
Observera, jag skrev "bygga" ståryn. Inte "återberätta". Som jag har sagt tidigare (och vi har debatterat livligt tidigare) så har jag inget manus. Ståryn byggs upp av rollpersonernas och andras handlingar allt eftersom. Jag är till och med mycket allergisk mot manus och railroading.
Icke desto mindre är flytet viktigt. Tempot i en bra ståry är något som är skitkänsligt - rätt tempo kan få en sunkig plott snorbra, medan fel tempo kan sänka en hur välgenomtänkt historia som helst. Det är nog det som är det svåraste med manuslöst rollspel - att hålla ett bra balanserat tempo utan hjälp av manus.
Det är genom det arbetet som jag har upptäckt hur ofta brottsplatsundersökningar tvärnitar ståryn. Det tillför föga till rollgestaltning, och ingenting alls till ståryn, utan tar bara energi och tid som kunde ha lagts på andra platser. Jag är mycket sparsam och ekonomisk med den tid jag lägger på saker och ting när jag spelar rollspel, just eftersom flytet blir lidande om jag inte gör det.
Det är väl lite som att redigera en film, antar jag - oavsett hur mycket balla saker man hade tänkt sig i varv två på podracet så stör det flytet och snor fokus från det som är intressant. Klipp ner på klipprummets golv.
Men visst, undantagsvist kan nog en rejält rollspelad brottsplatsundersökning vara intressant, om man bara kan hålla sig borta från meta (vilket är svårt). Men oftast är den inte det. Oftast stör de bara flytet och jefligt ofta blir de faktiskt dåligt rollspel.
"Aha, du menar i, typ, dungeoncrawlingäventyr där man använder Finna Dolda Ting lite för jämnan för att checka småhemligheter lite varstans?"
Nej, jag menar som att i att det oftast räcker med att visa en kasse kriminaltekniker i bakgrunden på en film som sprejar, lyser, gräver, dammsuger, pillar med pincetter, stoppar i påsar etc, medan huvudpersonerna bygger upp roller och historien genom dialog i förgrunden. Såvida man inte spelar en dokumentärhistoria om brottsplatsundersökning så finner jag sällan faktiskt rollspelande av brottsplatsundersökning intressant. I så fall slänger jag hellre in det i bakgrunden.
"Det problem som du tar upp; att spelarna får stå för framgångarna istället för rollpersonerna, kan undvikas på många eleganta sätt. Enklast är förstås att man ger små tips åt spelare vars rollpersoner har höga värden på undersökningsfärdigheter"
Enklast och enklast - har man en kasse spelare som tittar för mycket på Discovery (speciellt på torsdagar då FBI Files, Medical Detecives och Forensic Detectives går) så hjälper inte tipsen. I batteriet av undersökningar och test som de släpper lös på brottsplatsen så ingår de där tipsen femtielva gånger om. Det hjälper inte att tipsa om att spelarna kanske skulle leta efter hårstrån när spelaren fräser tillbaka "ta det lilla lugna nu! Först ska brottsplatsen fotograferas och gås igenom manuellt innan vi delar in den i rutor och dammsuger. Sen sprejar vi med luminol och går över platsen med UV-ljus. Hittar vi några blodfläckar då så tar vi prover och skickar till labbet för DNA-analys..." Vid det laget är det inte bara meta, det är dessutom ren rutin och har lämnat rollspelandet två mil bakom sig.
"Och jag gillar ju att låta spelarnas samspel "bli" storyn, så därför kan jag tillåta dem att agera fritt vid dessa situationer, istället för att bara rusa igenom dem och låta spelarna stöta på nästa "häftiga" händelse inplanerat i manus..."
Observera, jag skrev "bygga" ståryn. Inte "återberätta". Som jag har sagt tidigare (och vi har debatterat livligt tidigare) så har jag inget manus. Ståryn byggs upp av rollpersonernas och andras handlingar allt eftersom. Jag är till och med mycket allergisk mot manus och railroading.
Icke desto mindre är flytet viktigt. Tempot i en bra ståry är något som är skitkänsligt - rätt tempo kan få en sunkig plott snorbra, medan fel tempo kan sänka en hur välgenomtänkt historia som helst. Det är nog det som är det svåraste med manuslöst rollspel - att hålla ett bra balanserat tempo utan hjälp av manus.
Det är genom det arbetet som jag har upptäckt hur ofta brottsplatsundersökningar tvärnitar ståryn. Det tillför föga till rollgestaltning, och ingenting alls till ståryn, utan tar bara energi och tid som kunde ha lagts på andra platser. Jag är mycket sparsam och ekonomisk med den tid jag lägger på saker och ting när jag spelar rollspel, just eftersom flytet blir lidande om jag inte gör det.
Det är väl lite som att redigera en film, antar jag - oavsett hur mycket balla saker man hade tänkt sig i varv två på podracet så stör det flytet och snor fokus från det som är intressant. Klipp ner på klipprummets golv.
Men visst, undantagsvist kan nog en rejält rollspelad brottsplatsundersökning vara intressant, om man bara kan hålla sig borta från meta (vilket är svårt). Men oftast är den inte det. Oftast stör de bara flytet och jefligt ofta blir de faktiskt dåligt rollspel.
Rising
Vila i frid
Re: ...
Vad är det som gör dem till fullt plausibla mansroller men helt implausibla kvinnoroller?
Well, för det första är det ganska fånigt att en sådan vältränad och välutbildad agent som MB väljer att hålla sina högklackade skor på när hon kastar sig in i karatestrid med fiender. Hon sköter det lika bra som en man i ledig kampsportsklädsel, trots att hon går i en åtsittande festblåsa. Sånt gör mig sur. Sedan har MB vid åtskilliga tillfällen stått vapenlös och valt som "självklara lösning" att visa brösten för sina motståndare och på så vis distrahera dem, för att sedan sparka dem medvetslösa. Sånt gör mig sur.
Sådant beteende tycker jag är manchauvinistiskt och tramsigt, och jag vill ogärna se sånt bland mina spelare. När det gäller min toleransnivå för "fjolliga" herrar är den hur hög som helst. Jag gillar dock inte om någon spelar homosexuell oseriöst och gör dem till nedsättande karikatyrer som blir glada när de våldtas av resar och liknande. Då blir jag sur. Kort sagt -flamsiga stereotyper gillar jag inte, inte i första hand för att de skulle vara kvinnofientliga eller på annat sätt inte politiskt korrekta, utan mer för att de är platta och enkelspåriga, och därför inte lämpar sig väl för intressant rollspelande.
Det finns ju en massa människotyper som är i allra högsta grad "mänskliga" men som lämpar sig mycket illa för rollspel. Gravt psykiskt sjuka och funktionshindrade tycker jag till exempel inte alltid är lämpliga som rollpersoner -men jag ser ju inte ner på dem som människor för det!
Två skilda saker. Jag kanske var otydlig först. Men nu tror jag att budskapet gått fram.
/Rising
Vad är det som gör dem till fullt plausibla mansroller men helt implausibla kvinnoroller?
Well, för det första är det ganska fånigt att en sådan vältränad och välutbildad agent som MB väljer att hålla sina högklackade skor på när hon kastar sig in i karatestrid med fiender. Hon sköter det lika bra som en man i ledig kampsportsklädsel, trots att hon går i en åtsittande festblåsa. Sånt gör mig sur. Sedan har MB vid åtskilliga tillfällen stått vapenlös och valt som "självklara lösning" att visa brösten för sina motståndare och på så vis distrahera dem, för att sedan sparka dem medvetslösa. Sånt gör mig sur.
Sådant beteende tycker jag är manchauvinistiskt och tramsigt, och jag vill ogärna se sånt bland mina spelare. När det gäller min toleransnivå för "fjolliga" herrar är den hur hög som helst. Jag gillar dock inte om någon spelar homosexuell oseriöst och gör dem till nedsättande karikatyrer som blir glada när de våldtas av resar och liknande. Då blir jag sur. Kort sagt -flamsiga stereotyper gillar jag inte, inte i första hand för att de skulle vara kvinnofientliga eller på annat sätt inte politiskt korrekta, utan mer för att de är platta och enkelspåriga, och därför inte lämpar sig väl för intressant rollspelande.
Det finns ju en massa människotyper som är i allra högsta grad "mänskliga" men som lämpar sig mycket illa för rollspel. Gravt psykiskt sjuka och funktionshindrade tycker jag till exempel inte alltid är lämpliga som rollpersoner -men jag ser ju inte ner på dem som människor för det!
Två skilda saker. Jag kanske var otydlig först. Men nu tror jag att budskapet gått fram.
/Rising
Rising
Vila i frid
Javisst!
Folk som spelar manliga karaktärer borde få sin "manlighet" att tillföra något till spelet som annar saknas.
Jäpp. Mer regel än undantag i vår spelgrupp, faktiskt. Det handlar ju inte om att killen ska spela som testosteronstinn barbar, knullhungrig porrstjärna eller kvinnojägande Casanova eller något sån't trist, utan om att spela någon med andra referensramar. Och förstärka, betona dessa skillnader. Precis som i allt gruppbeteende så baseras allt på den där dualismen mellan anpassning och särskiljning. En kulturarbetare på "Johnnies Gummi och Vulk" försöker hitta gemensamma intressen först, samtidigt som han särpräglar sina unika drag.
Det handlar ju inte bara om könsskillnader. Men visst, jag vet spelare som agerar precis likadant oavsett om de är dvärgar, alver, stråtrövare eller baroner. Om du tycker det är bra, fine with me, själv baserar jag dock stor del av mina rollspel på just kulturkrockar och möten över olika gränser. Därför resonerar jag kanske annorlunda än du.
/Rising
Folk som spelar manliga karaktärer borde få sin "manlighet" att tillföra något till spelet som annar saknas.
Jäpp. Mer regel än undantag i vår spelgrupp, faktiskt. Det handlar ju inte om att killen ska spela som testosteronstinn barbar, knullhungrig porrstjärna eller kvinnojägande Casanova eller något sån't trist, utan om att spela någon med andra referensramar. Och förstärka, betona dessa skillnader. Precis som i allt gruppbeteende så baseras allt på den där dualismen mellan anpassning och särskiljning. En kulturarbetare på "Johnnies Gummi och Vulk" försöker hitta gemensamma intressen först, samtidigt som han särpräglar sina unika drag.
Det handlar ju inte bara om könsskillnader. Men visst, jag vet spelare som agerar precis likadant oavsett om de är dvärgar, alver, stråtrövare eller baroner. Om du tycker det är bra, fine with me, själv baserar jag dock stor del av mina rollspel på just kulturkrockar och möten över olika gränser. Därför resonerar jag kanske annorlunda än du.
/Rising
Rising
Vila i frid
Re: Sexist, javisst?
Ja, eftersom "verklig" i detta fall är din subjektiva åsikt om hur kvinnor är.
Oh, nej, jag älskar att bli förvånad av ett nytt starkt rollporträtt. Jag premierar det, rentutav. Det är därför jag är emot trötta klyschor och stereotyper. De är förutsägbara. Samma sak gäller för "normaliserade" karaktärer. Dötråkiga. Sådana som är som kvinnor/alver/kristna är "överlag", alltså. Jösses, vad trist.
Så, tja, när jag sade "veklig" menade jag kanske "komplex". Det har inget med min subjektiva åsikt att göra, utan är en helt objektiv bedömning. Du har funnit stort nöje i att misstolka mig hela vägen fram till nu, men med detta sagt antar jag att vi förstår vad varandra menar.
/Rising
Ja, eftersom "verklig" i detta fall är din subjektiva åsikt om hur kvinnor är.
Oh, nej, jag älskar att bli förvånad av ett nytt starkt rollporträtt. Jag premierar det, rentutav. Det är därför jag är emot trötta klyschor och stereotyper. De är förutsägbara. Samma sak gäller för "normaliserade" karaktärer. Dötråkiga. Sådana som är som kvinnor/alver/kristna är "överlag", alltså. Jösses, vad trist.
Så, tja, när jag sade "veklig" menade jag kanske "komplex". Det har inget med min subjektiva åsikt att göra, utan är en helt objektiv bedömning. Du har funnit stort nöje i att misstolka mig hela vägen fram till nu, men med detta sagt antar jag att vi förstår vad varandra menar.
/Rising
Rising
Vila i frid
Re: Flow
jag menar som att i att det oftast räcker med att visa en kasse kriminaltekniker i bakgrunden på en film som sprejar, lyser, gräver, dammsuger, pillar med pincetter, stoppar i påsar etc, medan huvudpersonerna bygger upp roller och historien genom dialog i förgrunden.
Jo, men då har vi ju en helt annan spelsituation. Om inte undersökningsarbetet är spännande -hoppa igenom det. Det gäller ju universellt. Men om spelarna smyger sig in i ett rum där åtta orcher sover och letar efter nyckeln till fångvaktarens cell så är det hundra gånger roligare om de "rollspelar" sökandet istället för att bara slå på färdigheter. Och liknande situationer där sökandet ÄR spännande.
har man en kasse spelare som tittar för mycket på Discovery (speciellt på torsdagar då FBI Files, Medical Detecives och Forensic Detectives går) så hjälper inte tipsen.
-Tänkte inte på tekniska tips, utan mer om ledtrådar för att underlätta arbetet. Som att säga "hey vänta, du kan inte sätta fingret på vad det är, men den där tavlan verkar skum" eller liknande. (Gärna lite elegantare, förstås :^D)
Som jag har sagt tidigare (och vi har debatterat livligt tidigare) så har jag inget manus.
Ah, visst, men det vet inte spelarna. Jag har skrivit så många hypertexter på sistone att jag dessutom börjat resonera i termer som "interaktivt manus" vilket förvirrar än mer. "äventyr" och "handling" tar så lång tid att skriva, så jag varvar med "manus" ibland som synonym. Nå, jag gillar att dra ut på dessa detektivarbeten, istället för att rusa igenom dem för att nästa häftiga händelse skall inträffa snabbare. Så, menade jag.
Jag som spelare gillar även dessa "handlingslösatillfällen" -då det driver spelet bort från "solospelsfällan" och kan glida ut till fina små stunder då man bara bekantar sig med sin egen och de andras roller. Avsnittet i "Beyond the mountains of madness" där man packar upp ens grejer vet jag att många spelgrupper helt tar och snabbspolar förbi, men i min spelgrupp var det magiskt. Då började äventyret på riktigt, och vi hade inga problem med att bygga handlingen själva. Besättningsmännen flörtade med mig, jag försökte visa min duglighet genom att hjälpa till men var fasligt förkyld och mådde till slut rätt illa. En annan spelare försökte skrämma oss med vilda skrönor från polartrakterna och det var allmänt skön stämning. Det där är vad rollspel handlar om för mig.
Men ok, har man inte spelare som gillar sånt så känner man väl av stämningen och snabbspolar för allas bästa. Jag tänker ofta på spelledarrollen som för rollen som DJ. Om folk vill dansa, lira uptempo-låtar. Ser de trötta ut, dra ner på tempot. En dålig DJ tittar bara neråt på sina skivor och maskiner, och en dålig spelledare tittar bara på sitt äventyr. Först och främst handlar det väl om att vara lyhörd antar jag. Särskilt när man spelar manuslöst, även om mina "fria" äventyr säkert ter sig som rena rälsinfernon jämfört med dina. ;^)
/Rising
jag menar som att i att det oftast räcker med att visa en kasse kriminaltekniker i bakgrunden på en film som sprejar, lyser, gräver, dammsuger, pillar med pincetter, stoppar i påsar etc, medan huvudpersonerna bygger upp roller och historien genom dialog i förgrunden.
Jo, men då har vi ju en helt annan spelsituation. Om inte undersökningsarbetet är spännande -hoppa igenom det. Det gäller ju universellt. Men om spelarna smyger sig in i ett rum där åtta orcher sover och letar efter nyckeln till fångvaktarens cell så är det hundra gånger roligare om de "rollspelar" sökandet istället för att bara slå på färdigheter. Och liknande situationer där sökandet ÄR spännande.
har man en kasse spelare som tittar för mycket på Discovery (speciellt på torsdagar då FBI Files, Medical Detecives och Forensic Detectives går) så hjälper inte tipsen.
-Tänkte inte på tekniska tips, utan mer om ledtrådar för att underlätta arbetet. Som att säga "hey vänta, du kan inte sätta fingret på vad det är, men den där tavlan verkar skum" eller liknande. (Gärna lite elegantare, förstås :^D)
Som jag har sagt tidigare (och vi har debatterat livligt tidigare) så har jag inget manus.
Ah, visst, men det vet inte spelarna. Jag har skrivit så många hypertexter på sistone att jag dessutom börjat resonera i termer som "interaktivt manus" vilket förvirrar än mer. "äventyr" och "handling" tar så lång tid att skriva, så jag varvar med "manus" ibland som synonym. Nå, jag gillar att dra ut på dessa detektivarbeten, istället för att rusa igenom dem för att nästa häftiga händelse skall inträffa snabbare. Så, menade jag.
Jag som spelare gillar även dessa "handlingslösatillfällen" -då det driver spelet bort från "solospelsfällan" och kan glida ut till fina små stunder då man bara bekantar sig med sin egen och de andras roller. Avsnittet i "Beyond the mountains of madness" där man packar upp ens grejer vet jag att många spelgrupper helt tar och snabbspolar förbi, men i min spelgrupp var det magiskt. Då började äventyret på riktigt, och vi hade inga problem med att bygga handlingen själva. Besättningsmännen flörtade med mig, jag försökte visa min duglighet genom att hjälpa till men var fasligt förkyld och mådde till slut rätt illa. En annan spelare försökte skrämma oss med vilda skrönor från polartrakterna och det var allmänt skön stämning. Det där är vad rollspel handlar om för mig.
Men ok, har man inte spelare som gillar sånt så känner man väl av stämningen och snabbspolar för allas bästa. Jag tänker ofta på spelledarrollen som för rollen som DJ. Om folk vill dansa, lira uptempo-låtar. Ser de trötta ut, dra ner på tempot. En dålig DJ tittar bara neråt på sina skivor och maskiner, och en dålig spelledare tittar bara på sitt äventyr. Först och främst handlar det väl om att vara lyhörd antar jag. Särskilt när man spelar manuslöst, även om mina "fria" äventyr säkert ter sig som rena rälsinfernon jämfört med dina. ;^)
/Rising
Re: ...
Well, för det första är det ganska fånigt att en sådan vältränad och välutbildad agent som MB väljer att hålla sina högklackade skor på när hon kastar sig in i karatestrid med fiender. Hon sköter det lika bra som en man i ledig kampsportsklädsel, trots att hon går i en åtsittande festblåsa. Sånt gör mig sur.
...och dessa beteenden är alla typiskt manliga i dina ögon? mysko...
Sedan har MB vid åtskilliga tillfällen stått vapenlös och valt som "självklara lösning" att visa brösten för sina motståndare och på så vis distrahera dem, för att sedan sparka dem medvetslösa. Sånt gör mig sur.
Varför? Är du pryd?
När det gäller min toleransnivå för "fjolliga" herrar är den hur hög som helst.
Det är i sig trevligt av dig men tillsammans med dina krav på femininitet av flickor känns det som dubbelmoral. Man får spela en fjollig pojke men inte en manhaftig flicka. B
Två skilda saker. Jag kanske var otydlig först. Men nu tror jag att budskapet gått fram.
Nej, jag är fortfarande förvirrad över varför du klassar LC och MB som "omöjliga kvinnor" i spel när jag känner flera flickor som gladeligen skulle ha en dylik karaktär. Faktum är att minst hälften av alla flickor jag spelat med (>10) har haft karaktärer med liknande personlighetsdrag någon gång. Om man skall tro dig har de inte fattat hur kvinnor tänker, vilket är rätt konstigt givet deras genetik.
Well, för det första är det ganska fånigt att en sådan vältränad och välutbildad agent som MB väljer att hålla sina högklackade skor på när hon kastar sig in i karatestrid med fiender. Hon sköter det lika bra som en man i ledig kampsportsklädsel, trots att hon går i en åtsittande festblåsa. Sånt gör mig sur.
...och dessa beteenden är alla typiskt manliga i dina ögon? mysko...
Sedan har MB vid åtskilliga tillfällen stått vapenlös och valt som "självklara lösning" att visa brösten för sina motståndare och på så vis distrahera dem, för att sedan sparka dem medvetslösa. Sånt gör mig sur.
Varför? Är du pryd?
När det gäller min toleransnivå för "fjolliga" herrar är den hur hög som helst.
Det är i sig trevligt av dig men tillsammans med dina krav på femininitet av flickor känns det som dubbelmoral. Man får spela en fjollig pojke men inte en manhaftig flicka. B
Två skilda saker. Jag kanske var otydlig först. Men nu tror jag att budskapet gått fram.
Nej, jag är fortfarande förvirrad över varför du klassar LC och MB som "omöjliga kvinnor" i spel när jag känner flera flickor som gladeligen skulle ha en dylik karaktär. Faktum är att minst hälften av alla flickor jag spelat med (>10) har haft karaktärer med liknande personlighetsdrag någon gång. Om man skall tro dig har de inte fattat hur kvinnor tänker, vilket är rätt konstigt givet deras genetik.