Nekromanti rollspel, kvinnor och förhållanden

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,351
Location
Helsingborg
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>

Jo, men sedan tänker (inte agerar) man ju nästan likadant med alla karaktärer oavsett vad man har skrivit för personlighet.. Det går inte att komma ifrån..

<hr></blockquote>



Gör det visst det. "Komma i karaktär" är ett ytterst viktigt koncept inom skådespeleri och något som har blivit allt för försummat av allt för många som rollspelar.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Re: Kunskaper

"Skillnaden mellan en magiker/Bonde/soldat och en Fältherre är att leda en arme i fält är en väldigt strategisk skicklighet och inte som att fäktas eller använda magi vilket är en skicklighet skicklighet om du förstår vad jag menar."

Jag förstår vad du menar, men håller inte med. Magi är lika mycket teori som praktik och agrikultur är ingenting som kroppen tränas in i, utan snarare sinnet - precis som livet som fältherre. Det finns teoretiska såväl som praktiska tillämpningar bakom "yrkena" magiker, bonde och fältherre, och större delen av de teoretiska applikationerna faller på korta så fort man försöker omsätta dem i praktiken, eftersom praktiken är så oerhört mycket mer varierad än teorin.

En mycket grundläggande regel i krig är att ingen plan överlever direktkontakt med fienden. All den teoretiska planering som du kräver av fältherren rasar omedelbart så fort man faktiskt hamnar i strid med fienden. När det väl händer så är det erfarenhet, vilja och ren intuition som gäller för att kunna leda sina trupper till seger - saker som du knappast kan begära att en spelare har. Och ofta krävs - tvärtemot vad du säger - rent finlir med taktiken på de platser där slaget väger. Det är där fältherren visar sina kvaliteter, inte böjd över kartan hemma i högkvarteret.

I rollspelet "It Came From The Late, Late, Late Show" finns en kul egenskap: Talent Coaching. Om den roll som ens rollperson spelar (jo, man spelar en skådespelare som spelar en roll i en B-film, och B-filmen är äventyret) inte har de färdigheter som krävs av rollen, så finns det alltid hjälp att få i form av konsulter och manus. Det ger en automatiskt 50% i färdigheten, och vips så kan ett artonårigt våp från en landsortshåla i Texas plötsligt spela professor i teoretisk fysik på Carnegie (som anfalls av otäcka radioaktiva monster orsakade av Det Som Vetenskapen Inte Kunde Hålla Sina Klåfingriga Händer Ifrån, varpå universitetets fotbollsstjärna får komma till undsättning med pappas hagelbrakare).

Samma förekommer i verkligheten. Tror du verkligen att Leonard Nimoy kan så mycket om astrofysik som Mr Spock säger sig kunna? Tror du att Mark Hamill kan fäktas? Onej, Mr Nimoy får hjälp av manus, och Mr Hamill får en stuntman. Motsvarigheten till detta i rollspel är färdighetsvärden. Det är de som får spelaren att kunna spela de roller som inte kan samma sak som han själv. Det verkliga skådespeleriet kommer när spelaren lyckas dölja det faktum att det inte begriper ett jota om astrofysik, ljusvärjefäktning eller strategi.
 

Insignia

Swashbuckler
Joined
8 Oct 2001
Messages
1,813
Location
Uppsala
Re: Ang. förhållanden...

Vill bara påpeka att jag är mycket god vän med mitt ex /images/icons/cool.gif

Så det går säkert om man vill.
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,351
Location
Helsingborg
Du vrider mina ord som en advokat!

Men nu säger du ju att jag menade precis vad jag inte menade!

<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>

En mycket grundläggande regel i krig är att ingen plan överlever direktkontakt med fienden. All den teoretiska planering som du kräver av fältherren rasar omedelbart så fort man faktiskt hamnar i strid med fienden. När det väl händer så är det erfarenhet, vilja och ren intuition som gäller för att kunna leda sina trupper till seger - saker som du knappast kan begära att en spelare har. Och ofta krävs - tvärtemot vad du säger - rent finlir med taktiken på de platser där slaget väger.

<hr></blockquote>



Det är just de delarna som jag är villig att låta gå på Automatik eller "Talent Coaching". Precis därför att de är så förbaskat svåra att kunna skaffa sig. Slag är något som jag är totalt villig att vara upp till färdighetsvärden(om nu inte vi vill ha en anledning till att spela ett par partier Warhammer) precis därför att de kräver något som spelaren absolut inte kan skaffa sig på en rimligt kort tid.


<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>

Tror du verkligen att Leonard Nimoy kan så mycket om astrofysik som Mr Spock säger sig kunna?

<hr></blockquote>



Nej, han har ett manus som sagt. En rollspelare har dock inte mycket av ett manus förutom sin egen uppfinningsrikedom och det jag kräver är att han ska kunna halvtrovärdigt fejka det så som författarna till Star Trek gör.

<font face="Comic Sans MS">Manusförfattare 1: Tja, hur ska de nu kunna klara av det här?
Manusförfattare 2: Tja, vi fejkar det och skyller på Warpdriften och en omkonfigurering av sköldarna...
Manusförfattare 1: Som vanligt då?
Manusförfattare 2: Som vanligt....</font face=comic>
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Nu gled vi av ämnet [börjar nytt ämne]

Eh, det var ju inte direkt vad Cybot menade. Skillnaden med fäktning och att leda en armé, är att fäktningskonsten fungerar utmärkt som handlingsmoment i "berättelsen" om vi bara låter tärningarna tala, men där rollen som fältherre kan kräva att spelaren faktiskt kan gestalta rollen trovärdigt.

Fältherre är dock inget bra exempel, ta läkare istället. Att läka en sårad kamrat kan vara en mycket dramatisk händelse och om spelarna bara kan jargongen (vilket inte kräver medecinutbildning, titta bara på sjuksåpor och du får reda på en hel del) så kan det bli ett sjudjäkla liv och tempo runt spelbordet, men om du bara säger "undan, jag är läkare! Öh, jag har 16 i Första Hjälpen, klarar jag det?" så förlorar man en hel del stämning.

Samma sak med färdigheterna ragga, bluff, muta och köpslå. Jag kräver inte att man är lika rapp i käften som den rollperson man talar genom, men till viss del föreslår jag att man ska välja en roll som man kan behärska att gestalta trovärdigt. En rollperson som på papperet är en casanova av galaktiska mått kan inte spelas av en burdus dumskalle som säger "hö hö! ska vi leka 'gömma pinnen'?" till alla kvinnor han möter.

Och här -vips!- gör jag ett trollnummer och för in diskussionen på ämnet igen! [applåder]

Ska man gestalta en kvinna blir det bara tröttsamt om man spelar henne som en "man i kvinnokostym" typ Modesty Blaise eller Lara Croft. De är inte kvinnor - de ÄR män, de bara ser ut som brudar. Jag kräver inte full kunskap av mina spelare, men ett visst mått av engagemang vill jag se, och då går alla platta, ytliga enkelspåriga stereotyper bort.

Men givetvis kan killar spela tjejer, det råder det ingen tvekan om.

/Rizing
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Re: Nu gled vi av ämnet [börjar nytt ämne]

"Att läka en sårad kamrat kan vara en mycket dramatisk händelse och om spelarna bara kan jargongen (vilket inte kräver medecinutbildning, titta bara på sjuksåpor och du får reda på en hel del) så kan det bli ett sjudjäkla liv och tempo runt spelbordet, men om du bara säger "undan, jag är läkare! Öh, jag har 16 i Första Hjälpen, klarar jag det?" så förlorar man en hel del stämning."

Faktum är att man inte behöver kunna ett jota fackjargong. En av de absolut bästa läkarna som jag har sett spelas spelades av en kille som var totalt ointresserad av medicin, men desto mer intresserad av vapen. Det var dessutom innan sjukhussåpornas genomslag i Sverige, så det fanns inget ER att få inspiration eller blajtermer ifrån. Möjligen kunde han ha sett på MASH, men han var allergisk mot Allan Alda. Så vad gjorde han? Jo, han körde "fältläkaren från Vietnam" istället för "George Clooney-klonen":

"Aw, man, this is bad, this is bad, this is really bad! Sarge! We need a medi-evac stat! Don't you die on me, buddy, do you hear me? Don't you dare to die on me! You're a marine, you're not allowed to die without permission, you hear me? - (klatter) sexton, räcker det?"

Kort sagt, man behöver inte något som helst expertkunskap i ämnet. Man behöver inte pilla med detaljerna i ämnet. Man behöver inte joxa runt med peanger och suturer för att spela läkare. Man behöver inte dona runt med fördelningar och förflyttningar och försörjningslinjer för att spela fältherre. En hyfsat bra skådespelare klarar sig utan sånt.

Oftast är det dessutom dramatiskt ointressant hur något händer, det vill säga det som spelaren skulle kunna behöva expertkunskaper till. Det är mer intressant att det händer något, det vill säga det som färdighetsvärdet simulerar. Om en person utsätts för en läkare så är det intressanta huruvida patienten överlever eller inte, inte hur ingreppet går till. Eller, för att dra det till sin spets, om två personer går på dass så är det inte pinkandet som är det dramatiskt intressanta, utan den bit information som de kommer att utbyta, eller personen de möter inne på herrmuggen, eller den store ryssen Ivan med nävar som potatissäckar som strax kommer att demolera herrmuggen med rollpersonerna. Man behöver inte expertkunskaper för att pinka för att få en intressant och stämningsfull händelse inne på muggen. Dito gäller för fältherrar, läkare, raggare, eller vad sjutton man nu vill spela.
 

Morgoth

Swashbuckler
Joined
2 Apr 2001
Messages
2,450
Location
Uddevalla, Västra Götaland
Jag som trodde du trodde på... öh, öh principen!

I ditt rollspel Gränsvärldar har du överlåtit attributet intelligens till spelaren. Kanske inte samma sak med attribut som med färdigheter, men ändå...

Hur går det om man kastar in en spelare i ett fältslag och säger vad gör du? Kommer han att säga "Jag slår för min stridserfarenhet (el dyl)" eller "Jag... öh... delar väl upp min här i tre delar. Mitten tågar rakt fram, flankerna åt respektive håll för att anfalla deras flanker. Flankerna får försöka pressa hästarna så att vi kommer runt innan deras flanker hinner förbereda sig. Och pilbågskyttarna delar upp sig i två lag som rör sig efter flankgrupperna. Några ur flankgrupperna rör sig bakåt så att de kan försvara pilbågstrupperna utifall...". Och vad kommer hända om SL låter spelaren slå för Stridserfarenhet och spelaren lyckas. Styr SL då? Men det är ju det som är: liksom hallå? Varför spelar man rollspel egentligen? För att slå sig (med tärningar) igenom en grotta och sedan slå för skatten?

Fast vi kanske har lite olika perspektiv på vad rollspel är.
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,351
Location
Helsingborg
Hyffsat bra Skådespelare

Där är det där skon klämmer. Ju bättre skådis man är destå mindre "props" behöver man.
En bra skådis är den ultimate fejkaren. Han vet hur man ska säga så mycket som möjligt och ge så lite hård information som möjligt!

En lite mindre bra skådis behöver information som han kan stödja sig på så han inte gör ultratabbarna som får ögonlocken att rycka på den som har ens ett microskopiskt intresse i ens närliggande ämnen.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Re: Du vrider mina ord som en advokat!

"En rollspelare har dock inte mycket av ett manus förutom sin egen uppfinningsrikedom"

Exakt. Det är bara löjligt att kräva av varje spelare att denna uppfinningsrikedom ska kunna ersätta veckor med research och konsultationer. Om spelaren kan gå runt sina kunskapsbrister så låter jag det ersätta varje form av fackkunskaper, så länge som handlingen förs framåt.

En anekdot: i ett Cthulhu-äventyr på konvent så skulle vi undersöka ett observatorium på en gård i Värmland. Bland alla prylar fanns en kasse med glasplåtar där himlavalvet hade fotograferats. Eftersom min rollperson hade en kasse i Astronomy så var det naturligt att det var jag som fick ta hand om dem och titta på dem. Inte mig emot - jag är intresserad av astronomi. Så jag började ställa en massa besvärliga frågor för att identifiera vad plåtarna föreställde. När jag väl kommit på vad de föreställde så började jag med att upptäcka vad som var fel på dem - ett objekt som rörde på sig. Ylle! tyckte jag, plockade fram papper och penna och mina (då mycket färskare) kunskaper om banmekanik, och började fråga den stackars spelledaren om hur objektet rörde på sig så att jag kunde bestämma bana. Spelledaren var besvärad vid det här laget, eftersom någon sådan data inte fanns i vare sig äventyr eller hans huvud, och övriga spelare började bli våldsamt trötta på mitt astronomiblaj. "Eh, jag har Astronomy 68% - vi kör på det istället." Det intressanta i den här situationen var inte astronomin, jargongen eller hur banan bestämdes. Det intressanta var slutresultatet - något var på väg till Jorden och skulle komma hit om två veckor.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Re: Jag som trodde du trodde på... öh, öh principen!

"Hur går det om man kastar in en spelare i ett fältslag och säger vad gör du?"

"Jag springer jefligt fort åt andra hållet." <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>

Jag uppskattar mer om rollpersonen ställer sig på en vagn och talar till mannarna än att han börjar prata taktik. Det är stämning, det för handlingen framåt. Taktikbjäfs är bara bjäfs.

Erkännes, det är en fördel om spelaren vet vad han talar om, men det är bara en fördel. Det är definitivt inget krav.

"Varför spelar man rollspel egentligen?"

För att ha kul. Är det kul att inte få spela en roll för att man inte är sin roll?
 

Morgoth

Swashbuckler
Joined
2 Apr 2001
Messages
2,450
Location
Uddevalla, Västra Götaland
Viktiga och viktiga [eeesch]

Alltså: du menar att det är viktigare att se om man träffar med pistolen än att klargöra för SL hur man grimaserar och poserar när man avfyrar kulan och sedan hur man skrattar rått när hjärnsubstansen sprids över tegelväggen. Vilket jag givetvis kan hålla med om, eftersom att det på det viset kan ta några månader att spela klart ett äventyr.

Men om vi tar en titt på en annan situation: raggarscenen. Vad skulle du göra som SL? Skulle du låta spelaren glida fram i bilen, sedan slå en tärning för att slutligen klargöra att raggningen lyckades respektive misslyckades? Öh...

Vanligtvis är jag en duktig mönsterpojke som håller fast vid spel delen av ordet rollspel. Men i detta fall och alla andra är det viktigt att värna om roll delen. Och nu funderar jag faktiskt över om inte friform skulle passa bättre då det gäller att spela upp dramatiska händelser, och släpper fokusen på reglerna och det där slaget som egentligen avgör allting. Om det är så att ett tärningsslag hela tiden styr bakgrunden av en scen förlorar man ju helt perspektivet att rollspel över huvudtaget skulle handla om seriös teater. But yet again, vi kanske har olika syn på rollspel.

Och så slutligen det här med improvisation. Jag gillar konceptet att man skulle kunna lyckas med en sak utan att ha någonting som helst i respektive färdighet, utan att det handlar om ett gruppattribut, utan snarare om initiativ och god viljestyrka. Låt dig inte hindras av regler, står det i biblen (Västmarks regelbok).
 

Morgoth

Swashbuckler
Joined
2 Apr 2001
Messages
2,450
Location
Uddevalla, Västra Götaland
Taktikbjäfs och personlighetsklyvningar

Taktikbjäfs är bara bjäfs
Nae. Det handlar snarare om att man gör någonting på eget bevåg, och sedan när SL säger att det går utmärkt, så blir man så satans stolt och för en näve chanser till rollspelande.

Är det kul att inte få spela en roll för att man inte är sin roll?
Förvisso inte, men är det verkligen kul att spela en roll som skiljer sig så långt ifrån sitt riktiga jag som det bara går? Riktigt skickliga rollspelare (not implying anything) brukar kunna anpassa sig till det flesta roller.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Flexibilitet

"Vad skulle du göra som SL? Skulle du låta spelaren glida fram i bilen, sedan slå en tärning för att slutligen klargöra att raggningen lyckades respektive misslyckades?"

Det beror på spelaren. Om spelaren är en autentisk Casanova, eller en skicklig skådespelare, så skulle jag utgå från hur spelaren spelar sin roll. Om spelaren däremot är en stammande nörd som får hjärtattack om han ser en damcykel, och än mindre skulle kunna tilltala någon av kvinnligt kön, så skulle jag utgå från tärningsslaget.

Jag ser ingen anledning att hindra en spelares rollperson från att göra saker som hans rollperson klarar av men som är spelaren helt främmande. Spelaren blir gladare av det, och det är det som är huvudpoängen med rollspel: att ha kul.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Re: Taktikbjäfs och personlighetsklyvningar

"Förvisso inte, men är det verkligen kul att spela en roll som skiljer sig så långt ifrån sitt riktiga jag som det bara går?"

Det är i varje fall roligare än att förbjudas att göra det.

Oftast är det dock inte hela rollen som skiljer sig, utan just det detaljområdet som kom i spel just nu. Ta läkarrollen, till exempel - resten av rollen kanske man har ett hum om, men just det medicinska råkar man inte ha en aning om. Vad göra när någon blir sårad? "Nä, jag kan ingen medicin, så jag kan inte rollspela Första Hjälpen. Synd, grabben, du dog."
 

Morgoth

Swashbuckler
Joined
2 Apr 2001
Messages
2,450
Location
Uddevalla, Västra Götaland
Heaven can wait

Det är i varje fall roligare än att förbjudas att göra det.
Jaha? Vem har sagt något om att förbjuda? Targons "sketne" spelledare? Är det det det handlar om nu? Nej förbjudas tycker jag inte att det bör.

Men jag har spellet (ja, jag vet att det ser sjukt ut utskrivet) ack för många spelare som har envisats med att spela roller de inte kan hantera. Detta resulterar i att spelmiljön fördärvas och att vissa koncept bryts.

Oftast är det dock inte hela rollen som skiljer sig, utan just det detaljområdet som kom i spel just nu. Ta
läkarrollen, till exempel - resten av rollen kanske man har ett hum om, men just det medicinska råkar man inte ha en aning om. Vad göra när någon blir sårad? "Nä, jag kan ingen medicin, så jag kan inte rollspela Första Hjälpen. Synd, grabben, du dog."

Öh... ja... eller raggaren som egentligen är en blek nörd med gott om eksem som åker fram i sin cadillac och säger "Hallåa. Hänger du med hem på ett glas AJ och ett parti Tetris?". Men vad ska man göra istället? Slå en T20:a och sedan säga du lyckades eller du lyckades inte? Nej, då ska man snarare använda sin tärning åt något mer användbart. Till exempel att avgöra hurvida den välplacerade kommentaren gick hem eller inte. Då är det nog bättre att tala med spelarna i enrum och berätta lungt och fint att han kanske skulle spela en annan roll.
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,351
Location
Helsingborg
Re: Kan man lite på Cybot (if that´s your real name)?

Självklart, det är Krille, Rising, Sereg, Dnalor, 2097, Herr Ågren, Herr Nils, Xeno......./images/icons/devil.gif

Nej seriöst. Det är bara jag./images/icons/smile.gif

Cybot är faktiskt mitt seriösa nick eftersom det är en engelskifikation av mitt riktiga namn baklänges.
Tobias blir Saibot vilket omstavat efter hur det låter blev Cybot....vilket ser ganska coolt ut, eller hur?

Andra Seriösa namn som du hittar av mig där ute i Netjungeln är AI-Bot och EvilOverlord(efter den här listan).

De icke seriösa namnen tar jag icke upp. Det är en väl bevarad hemlighet.
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,351
Location
Helsingborg
Re: Kan man lite på Cybot (if that´s your real name)?

Mina extranamn/personligheter finns inte på detta forum. Och är absolut inte så löjliga som dina exempel, det bara motverkar ens syften.
 
Top