Man kan förstås tycka att det bara är ett helt annat spel. Och visst, det är det ju. Men man har ju helt uppenbart valt att göra samma grej en gång till, fast med mestadels annan lore och andra regler (på ett sätt som går längre än vad man brukar se i en ny utgåva). »Remake« känns som en bra beskrivning för det, tycker jag.
Jag tänker att det helt enkelt inte är konstigare än att det är två olika spel.
Ungefär som att
Warhammer: The Old World Roleplaying Game och
Warhammer Fantasy Roleplay är två olika spel, det förra är inte en remake på det andra. Eller att
Trail of Cthulhu inte är en remake på
Call of Cthulhu.
Självklart kan man kalla det "remake" om man vill, men det är ju i så fall snarare för att den här diskussionen om begreppet nu finns i den här tråden och då finns det också ett incentiv till att leta efter exempel som kanske kan passa in i någon sorts definition. Utanför kontexten "vad innebär ordet remake i rollspelssammanhang" tror jag inte det naturliga är att betrakta Vampire: The Requiem som en "remake", utan som en uppföljare. Alltså ett nytt spel. Det var ju också så det beskrevs och marknadsfördes.
Skillnaden mot romaner är förstås att rollspelare gärna köper en rad förändrade versioner av samma regelbok (det är rollspelsbranschens centrala business model), medan det är väldigt ovanligt att en bokläsare vill köpa en förändrad version av en roman. Ett av de få exemplen på det senare som jag minns nu är att Heinleins pre-hippie-hippieroman Stranger In A Strange Land gavs ut i en ostruken version efter manuskriptet, 30 år efter förstaupplagan. Massa extra flum och snusk.
Ja, och det beror ju i sin tur på att rollspel och romaner är två distinkt olika medier som fungerar på helt olika sätt, och folk köper dem därför av helt olika anledningar.
Det är rätt sällan romaner får nya utgåvor med kraftigt förändrat innehåll, men det sker ju såklart det med ibland, Stephen King lade väl till sisådär 400 sidor i "The Stand" när nylanserades 1990.
Däremot verkar det ju finnas vissa typer av bokläsare som gärna köper flera olika utgåvor av samma skrifter. H.P Lovecraft-läsare verkar ju vara synnerligen förtjusta att köpa i princip samma berättelser om och om igen. Personligen föredrar jag där
Penguin Classics olika utgåvor av Lovecraft då Lovecraftkännaren S.T Joshi har restaurerat dem utifrån originalmanus och Lovecrafts anteckningar, där så mycket som möjligt av den ibland väldigt grovhuggna redigering som skedde från framförallt Weird Tales redaktör är återställd. Till det är de fulla med fotnoter mm som är väldigt intressanta. Så utgåva kan absolut spela roll även bland skönlitterära böcker, även om berättelserna ytligt är desamma.
Det är verkligen inte bara bearbetning från författaren själv som ger mervärde till en ny utgåva av exempelvis en roman. Förord, efterord, fotnoter, kommentarer, illustrationer, fint omslag/formgivning mm kan absolut ge värde åt en utgåva. Inte ens en roman är
bara en text.