[Realism] Är din låtsasvärld verkligen feodal?

[Mogger]

Och det som skaver är att man när man beskriver fantasivärldar säger att förhållandet mellan dessa inte har förändrats? Jag tänker att om man beskriver ett rike med en tusenårig historia, med långa dynastier av härskare, och som är feodal, så har man beskrivit något rimligt och realistiskt. Bara man inte säger ”Och den här maktstrukturen har varit oförändrad under all den här tiden”. Men det känns som en udda sak att påpeka?

Jag förstår inte. Är du intresserad av trådens premiss eller vill du försöka slå hål på mitt resonemang av någon anledning? För det är ju justndet där som du tycker är "udda" (av någon anledning) som jag pratar om.

Har lite svårt att förstå många av svaren i den här tråden.

Är det något med feodalism som triggar? Eller är du att du är så obekant med fantasivärldar av den här typen att du missar poängen?

Jag är nämligen förvirrad.

 

[Genesis]

Jag förstår inte. Är du intresserad av trådens premiss eller vill du försöka slå hål på mitt resonemang av någon anledning? För det är ju justndet där som du tycker är "udda" (av någon anledning) som jag pratar om.

Har lite svårt att förstå många av svaren i den här tråden.

Är det något med feodalism som triggar? Eller är du att du är så obekant med fantasivärldar av den här typen att du missar poängen?

Jag är nämligen förvirrad.

Jag förstår det som att du tycker att något skaver i hur fantasivärldar ser ut. Men dina svar på mina invändningar gör mig bara förvirrad, så jag kan bara utgå ifrån att jag inte fattat alls vad tråden handlar om. Jag har ingen åsikt alls om termen ”feodalism”. Jag har försökt använda den som du använt den i tråden, men har eventuellt missförstått det också. Eftersom jag uppenbarligen inte är hjälpsam så ska jag nog lämna tråden ifred.

 

[erikt]

Rätt säker på att du varit tydlig med att du iaf inte anser att det rör sig om en feodal struktur

Om det är en feodal struktur eller inte beror ju helt på hur man definierar "feodal".
Vad jag anser är att "feodal" inte är ett användbart begrepp, då det inte finns någon konsensus om vad det egentligen betyder.

 

[Mogger]

Om det är en feodal struktur eller inte beror ju helt på hur man definierar "feodal".
Vad jag anser är att "feodal" inte är ett användbart begrepp, då det inte finns någon konsensus om vad det egentligen betyder.

Vi kan väl utgå ifrån definitionen i startinlägget?

 

[erikt]

Rätt säker på att du varit tydlig med att du iaf inte anser att det rör sig om en feodal struktur

Edit: Och jag håller alltså med dig.

Du håller med mig när jag påstår att Kina har haft samma maktstruktur i långa perioder?

Notera att maktstruktur != maktförhållanden.
Exakt hur olika makthavare och maktcentrum förhåller sig till varandra ändras ju kontinuerligt i precis alla samhällen, men strukturen de verkar i är ofta konstant under långa tider.

 

[Magnus Seter]

MODERERING

Påminnelse om att det här är ett rollspelsforum. Ni kan jättemycket om historia. Väldigt mycket. Det är uppenbart i alla trådar som nuddar vid något historiskt.

Låt inte det överskugga rollspels-diskussionerna.

Tack

 

[erikt]

Vi kan väl utgå ifrån definitionen i startinlägget?

Jag tror det vore mindre förvirrande att helt skippa begreppet "feodalism".

Men för att återgå till startinlägget. Du påstår där att det är vanligt att slänga på ett lager av "feodalism" på fantasivärldar, där du bland annat hävdar att denna feodalism inkluderar svag centralmakt och att makt och rikedom främst är baserat på markinnehav.

Det är inget jag känner igen. Merparten fantasivärldar har tvärtom rätt stark centralmakt, och ekonomin är oftast inte så genomtänkt men verkar mest vara baserad på guldmynt.
Äventyrare rör sig för all del ofta i gränsmarker där det inte finns någon centralmakt att tala om - men det är för att det är mest vildmark utan några maktcentra alls, och inte mycket folk. Några enstaka byar, men inga adelsmän eller militär.

 

[Magnus Seter]

Det är inget jag känner igen.

Jag tänker att var och vartannat fantasyspel beskriver sig som att ha inspirerats av en feodal medeltid. Kanske inte den korrekta akademiska definitionen av feodalism, men en allmän, "vulgär" uppfattning om detta. Så beskrivs ju t.ex. D&D av i stort sett alla.

 

[Mogger]

Det är inget jag känner igen. Merparten fantasivärldar har tvärtom rätt stark centralmakt, och ekonomin är oftast inte så genomtänkt men verkar mest vara baserad på guldmynt.
Äventyrare rör sig för all del ofta i gränsmarker där det inte finns någon centralmakt att tala om - men det är för att det är mest vildmark utan några maktcentra alls, och inte mycket folk. Några enstaka byar, men inga adelsmän eller militär.

Det är däremot inget jag är särskilt bekant med. Så det kan ju vara så att vi stött på olika typer av settings. Men jag roas inte heller av "äventyrare i vildmark" utan föredrar när settingen och dess kultur är närvarande.

 

[Mogger]

Exakt hur olika makthavare och maktcentrum förhåller sig till varandra ändras ju kontinuerligt i precis alla samhällen...

Utom i den typen av rollspelsvärldar jag talar om

 

[Tarsus]

Jag tror att dessa tusenåriga feodalriken är som japanska tempel som alla håller med om har stått på samma plats i tusen år, oavsett hur många gånger de brunnit ner eller kollapsat i en jordbävning och behövt byggas upp igen. Att de förblir feodala beror självklart på alla dessa orcer, vättar, resar och troll som ställer till det. För att få det lugnt nog att bilda en stark centralmakt behöver man en bufferzon runt sig, så den perfekta balansen för grottkräl borde vara ett lite avlägset kejsardöme med en passande nivå av dekadens och korruption omgivet av klientstater vars gränser mot vildmarken fluktuerar alltefersom mörkrets makter tränger sig på och slås tillbaka. Äventyren utspelar sig huvudsakligen i dessa liminala ytor (eller bortom, när rollpersonerna blir mäktiga nog), med möjlighet att färdas till de civiliserade kärnområdena för att omsätta surt förvärvat plunder i utvsvävningar och lyxkonsumtion.

 

[Mogger]

Jag tror att dessa tusenåriga feodalriken är som japanska tempel som alla håller med om har stått på samma plats i tusen år, oavsett hur många gånger de brunnit ner eller kollapsat i en jordbävning och behövt byggas upp igen. Att de förblir feodala beror självklart på alla dessa orcer, vättar, resar och troll som ställer till det. För att få det lugnt nog att bilda en stark centralmakt behöver man en bufferzon runt sig, så den perfekta balansen för grottkräl borde vara ett lite avlägset kejsardöme med en passande nivå av dekadens och korruption omgivet av klientstater vars gränser mot vildmarken fluktuerar alltefersom mörkrets makter tränger sig på och slås tillbaka. Äventyren utspelar sig huvudsakligen i dessa liminala ytor (eller bortom, när rollpersonerna blir mäktiga nog), med möjlighet att färdas till de civiliserade kärnområdena för att omsätta surt förvärvat plunder i utvsvävningar och lyxkonsumtion.

Absolut! Det är ju inte alls konstigt att lägga ut delar av administrationen på entreprenad. Det skedde exempelvis i både Bysantinska och Osmanska riket, i olika former. Så det är ju en fullgod lösning om man vill ha en lokal storman med hyggligt självstyre men också en avlägsen centralmakt, och inte gå all out feodalism.

Om man som jag dessutom vill få med den där avlägsna centralmakten kan man ju slänga in kejserliga magistrater eller liknande som representerar den på plats. Då får man dessutom en rätt kul makttriangel mellan den lokale stormannen, den kejserlige ämbetsmannen och lokalbefolkningen. Och givetvis en bunt äventyrare...

Och som sagt så kommer den där centralmakten att försöka kväsa stormannen om kejsarens makt utmanas för mycket...

Men ja, det är egentligen precis det här jag menar. Tänk igenom vilket syfte din låtsasvärld ska ha, och bygg den utifrån det. Om nu realism är något som anses eftersträvansvärt.