Själva poängen, om den nu missades, var att feodala maktstrukturer inte är deterministiska utan uppstår därför att vissa förutsättningar föreligger. Saknas dessa kommer andra strukturer att uppstå.
De kan mycket väl påminna om feodala strukturer. Om centralmakten är svag är det exempelvis ganska naturligt att lokala stormän äger eller förvaltar land, håller väpnade följen, skyddar området mot faror och står för rättskipning och administration. Exakt vad vi väljer att kalla detta är mindre viktigt. Och hur vi definierar feodalism IRL är egentligen helt irrelevant för resonemanget.
Poängen är att sådana maktcentra finns därför att centralmakten inte kan göra samma sak själv.
Om centralmakten sedan växer sig starkare förändras förutsättningarna. En kung som kan ta upp skatt, hålla egna trupper, tillsätta ämbetsmän och administrera territoriet har allt mindre anledning att acceptera självständiga lokala maktcentra. Då kommer den lokala eliten sannolikt att bekämpas eller införlivas i statsapparaten på något sätt. Greven kan mycket väl fortsätta vara greve, men hans titel behöver inte längre innebära att han självständigt styr sitt område. Han är alltså inte nödvändigtvis en vasall med en förläning.
Det är egentligen detta jag vänder mig mot: att samma maktstruktur ofta tycks kunna existera oförändrad i hundratals år oberoende av hur samhället i övrigt ser ut.
Maktstrukturer är inte dekor, de uppstår av en anledning, och när förutsättningarna förändras förändras också maktstrukturerna.
- Vem tar upp skatt?
- Är furstens ställning stark?
- Vem kontrollerar templen?
- Vem håller de väpnade styrkorna?
- Vem dömer?
- Hur länge har det varit så?
- O.s.v.
Har vi en rik och mäktig kung med en fungerande statsapparat så har vi sannolikt inte heller ett system där kungen är beroende av vasaller som ärver län och själva står för stora delar av den lokala maktutövningen. Vi har snarare någon form av administratörer som härskaren har ett starkt intresse av att kunna tillsätta och avsätta.
Sedan kan det förstås finnas rester av äldre system kvar. Några gamla ätter kanske fortfarande har arvsrätt till sina län, medan andra områden styrs av ämbetsmän. Men då har vi något mycket intressantare: en härskare som försöker bekämpa gamla privilegier, en adel som försvarar dem och en statsapparat som befinner sig mitt i förändringen.