Rangern i D&D

Svarte Faraonen said:
Jag tänker mig alltid att de typiska fantasyvärldarna är så dominerade av monster och otyg att vildmarken inte behöver "skyddas", utan snarare att människorna behöver skyddas från den. Man behöver inte återställa några våtmarker, man behöver se till att monstren från våtmarken inte käkar upp ytterligare en vallpiga. Det är också där jag upplever skillnaden i hållning mellan ranger och druid – en ranger är någon som kanske lever i vildmarken, men i slutändan har i uppgift att värna "vanligt folk" från dess faror, medan druiden strävar efter att uppgå i vildmarken.
Click to expand...

Jag läste frågan mycket mer öppen än att vi skulle hålla oss inom d&d:s ramverk,tråden är ju också startad i allmänna rollspelsforumet. Druid skulle jag tex inte ens ha som klass utan skulle passa utmärkt in under prästklassen utifrån hur jag skulle vilja se druider om jag skulle vilja ha dem i något eget skapat.

Men, eftersom du läser mig så väldigt bokstavligt så: Läs en självmedicinerande aktivist istället. Våtmarkerna i sig är inte poängen. Det kan väl vara ett skog, ett monster, en grupp djur, ett läge av varande som existerade innan civilisationen närmar sig. Vad som helst. Skulle jag skapa en rangerklass till b/x idag, eller om jag skulle ta avstamp från en ranger i något rollspel öht, skulle just existensen mellan civilisation och vildmark vara var jag skulle ta avstamp från och inte aragorn.
 
Svarte Faraonen said:
Jag tänker mig alltid att de typiska fantasyvärldarna är så dominerade av monster och otyg att vildmarken inte behöver "skyddas", utan snarare att människorna behöver skyddas från den. Man behöver inte återställa några våtmarker, man behöver se till att monstren från våtmarken inte käkar upp ytterligare en vallpiga. Det är också där jag upplever skillnaden i hållning mellan ranger och druid – en ranger är någon som kanske lever i vildmarken, men i slutändan har i uppgift att värna "vanligt folk" från dess faror, medan druiden strävar efter att uppgå i vildmarken.
Click to expand...

Men druiden skyddar också vildmarken från exploatering och förstörelse (jmf Honor Among Thieves).

Kollade 5e2024, det är rätt tydligt framskrivet.
Druids often guard sacred sites or watch over unspoiled nature, but when a siginificant danger arises, Durids take a more active role as adventurers who combat the threat.
Click to expand...

A Ranger's talents and magic are honed with deadly focus to protect the world from monsters and tyrants.
Click to expand...
 
Last edited:
cogitare said:
Men i rollspel (lite inspirerat av tråden om regler är viktiga eller ej) om regeln varit (som jag tror den var i SRR iaf.) att endast i händerna på en kung så låses Athelas helande kapacitet upp så borde Theoden vara möjlig. Kanske inte Häxmästaren för är han tekniskt sett fortfarande en kung, kanske över Minas Morgul...
Click to expand...
Eftersom Aragorn inte är kung ännu heller, verkar det bara handla om vad man är rättmätig kung över... :-)
 
Christoffer said:
Jag läste frågan mycket mer öppen än att vi skulle hålla oss inom d&d:s ramverk,tråden är ju också startad i allmänna rollspelsforumet. Druid skulle jag tex inte ens ha som klass utan skulle passa utmärkt in under prästklassen utifrån hur jag skulle vilja se druider om jag skulle vilja ha dem i något eget skapat.

Men, eftersom du läser mig så väldigt bokstavligt så: Läs en självmedicinerande aktivist istället. Våtmarkerna i sig är inte poängen. Det kan väl vara ett skog, ett monster, en grupp djur, ett läge av varande som existerade innan civilisationen närmar sig. Vad som helst. Skulle jag skapa en rangerklass till b/x idag, eller om jag skulle ta avstamp från en ranger i något rollspel öht, skulle just existensen mellan civilisation och vildmark vara var jag skulle ta avstamp från och inte aragorn.
Click to expand...
Jag läser dig inte bokstavligt – jag tar avstamp i ditt exempel för att skapa ett annat exempel. Min poäng var att jag ser rangern som något annorlunda, inte någon som strävar efter identifikation med det vilda, utan som rör sig i det vilda för att skydda andra från dess faror.
 
Svarte Faraonen said:
Jag läser dig inte bokstavligt – jag tar avstamp i ditt exempel för att skapa ett annat exempel. Min poäng var att jag ser rangern som något annorlunda, inte någon som strävar efter identifikation med det vilda, utan som rör sig i det vilda för att skydda andra från dess faror.
Click to expand...
Håller med - rangern är en jägare, han skjuter djur. Han har särskilda kategorier av varelser (som djur eller bestar) som sina specifika fiender. Jägaren/Rangern är antagligen för ett visst bevarande av vildmarken, men då är det som jaktskog eller fiskevatten för att hitta mer byten i. Druider kanske är hippies, Rangers är det knappast. De är knappast sentimentala och idealistiska kring skogen; de ser den som en resurs.
 
JohanL said:
Håller med - rangern är en jägare, han skjuter djur. Han har särskilda kategorier av varelser (som djur eller bestar) som sina specifika fiender. Jägaren/Rangern är antagligen för ett visst bevarande av vildmarken, men då är det som jaktskog eller fiskevatten för att hitta mer byten i. Druider kanske är hippies, Rangers är det knappast. De är knappast sentimentala och idealistiska kring skogen, de ser den som en resurs.
Click to expand...

Vilket ju är en total invertering av vad en ranger ursprungligen är - en av kungens skogsvaktare.
 
Svarte Faraonen said:
Ska man vara på det viset tror jag visserligen att det i D&D finns ett antal kungar beskrivna som också har klassnivåer i paladin.
Click to expand...

Ja, jag menar inte "eftersom han får kungakrona", han är ju inte ens kung än i nästan hela bokserien. Jag menar att det är hans arketyp. Aragorn ÄR den rättmätige kungen/king in waiting, inte den ädle riddaren. De är olika koncept.
 
Leon said:
Ja, jag menar inte "eftersom han får kungakrona", han är ju inte ens kung än i nästan hela bokserien. Jag menar att det är hans arketyp. Aragorn ÄR den rättmätige kungen/king in waiting, inte den ädle riddaren. De är olika koncept.
Click to expand...
Men klasserna i D&D är ju inte bara arketyper – de är också uppsättningar av regelmässiga förmågor. Det kan ju vara så att paladinklassen erbjuder de förmågor som bäst matchar även "rättmätige kungen"-arketypen. Om du kollar på olika diskussioner om "builds" använder dessa ofta klasserna enbart utifrån deras regelmässiga effekter, helt oaktat vilken fiktion som traditionellt varit knuten till klassen.
 
Svarte Faraonen said:
Jag läser dig inte bokstavligt – jag tar avstamp i ditt exempel för att skapa ett annat exempel. Min poäng var att jag ser rangern som något annorlunda, inte någon som strävar efter identifikation med det vilda, utan som rör sig i det vilda för att skydda andra från dess faror.
Click to expand...
JohanL said:
Håller med - rangern är en jägare, han skjuter djur. Han har särskilda kategorier av varelser (som djur eller bestar) som sina specifika fiender. Jägaren/Rangern är antagligen för ett visst bevarande av vildmarken, men då är det som jaktskog eller fiskevatten för att hitta mer byten i. Druider kanske är hippies, Rangers är det knappast. De är knappast sentimentala och idealistiska kring skogen, de ser den som en resurs.
Click to expand...

När frågan är: Jag tycker såhär om rangers, vad tycker ni? Så är det ju en öppen ställd fråga, vad är en intressant ranger? Vad skapar ett intressant spel? När blir det ointressant? @God45 är inne på hälften vildmark hälften civilisation, jag är inne på liknande med lite mer drag av en aktivist i vildmarken. Diskussionen är ju inte VAD är en ranger? Diskussionen är ju vad blir intressant? Vad triggar fantasin? Vad skapar intressanta situationer att spela?

Så vad d&d (vilket d&d öht?) säger i frågan är ju som lite ointressant, frågan som jag läser den är ju vad blir en intressant ranger i d&d? Det är ju til och med referenser till romaner mer än spel, så vi är ju bortom klassförmågor och regeltekniska implementationer, som jag läser frågan är det ju vad inspirerar och blir koolt?
 
JohanL said:
Material Component, bara. Ingen annan kan göra det.
Click to expand...

Det finns inget i Tolkien som tyder på att Athelas bara kan användas av Aragorn. Eller bara av någon kunglig för den delen.
Däremot så är Aragorn en av de få som är medveten om att örten har helande egenskaper och vet hur den kan användas. Antagligen lärde han sig det av sin fosterfar Elrond som ju ansågs som en av de främsta i läkekonsten.

Det fanns ett ordspråk nere i Gondor om att "Kungliga händer är helande händer", men om det är sant eller bara är vidskepelse görs aldrig riktigt klart. Aragorn har dock inga invändningar mot det ordspråket, utan han och Gandalf använder det lite subtilt som stöd för Aragorns rätt till tronen.
 
Christoffer said:
När frågan är: Jag tycker såhär om rangers, vad tycker ni? Så är det ju en öppen ställd fråga, vad är en intressant ranger? Vad skapar ett intressant spel? När blir det ointressant? @God45 är inne på hälften vildmark hälften civilisation, jag är inne på liknande med lite mer drag av en aktivist i vildmarken. Diskussionen är ju inte VAD är en ranger? Diskussionen är ju vad blir intressant? Vad triggar fantasin? Vad skapar intressanta situationer att spela?

Så vad d&d (vilket d&d öht?) säger i frågan är ju som lite ointressant, frågan som jag läser den är ju vad blir en intressant ranger i d&d? Det är ju til och med referenser till romaner mer än spel, så vi är ju bortom klassförmågor och regeltekniska implementationer, som jag läser frågan är det ju vad inspirerar och blir koolt?
Click to expand...
Ja, och det är det jag besvarar? Jag tar avstamp i ditt svar för att förklara varför jag upplever rangern annorlunda. Och där kan man ju säga att det där med att skydda civilisationen men inte bo i den – kanske till och med vantrivas i den – skapar en klassisk dualitet som ger rollpersonen en tydlig krok att hänga upp karakteriseringen på. Kanske är den roll du beskriver också en potentiell lockelse, något som framstår som mer tilltalande för den ranger som för åttionde gången måste rädda livet på en bortkollrad stadsbo eller klumpig bondknodd.
 
Svarte Faraonen said:
Jag tänker mig alltid att de typiska fantasyvärldarna är så dominerade av monster och otyg att vildmarken inte behöver "skyddas", utan snarare att människorna behöver skyddas från den. Man behöver inte återställa några våtmarker, man behöver se till att monstren från våtmarken inte käkar upp ytterligare en vallpiga. Det är också där jag upplever skillnaden i hållning mellan ranger och druid – en ranger är någon som kanske lever i vildmarken, men i slutändan har i uppgift att värna "vanligt folk" från dess faror, medan druiden strävar efter att uppgå i vildmarken.
Click to expand...
Hårfin distinktion mot stråtrövaren.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top