Det skapar ju något av en diskrepans i ett spel där åtskilliga rollpersoner inte har någon vidare att nytta av CHA. Blir de då enligt samma definition sidekicks?
I framför allt femte utgåvan upplever jag att deras olika subklasser tar ut svängarna mer och inte nödvändigtvis är knutna till en föreställning om ridderlighet. I och med att bakgrund också väljs separat från klass finns det inget som hindrar en från att skapa en paladin med bakgrund som hantverkare, rännstensunge eller student om man så önskar.
Osäker vad det uttrycket betyder, kan du förklara?
Material Component, bara. Ingen annan kan göra det.
Jag tänker mig alltid att de typiska fantasyvärldarna är så dominerade av monster och otyg att vildmarken inte behöver "skyddas", utan snarare att människorna behöver skyddas från den. Man behöver inte återställa några våtmarker, man behöver se till att monstren från våtmarken inte käkar upp ytterligare en vallpiga. Det är också där jag upplever skillnaden i hållning mellan ranger och druid – en ranger är någon som kanske lever i vildmarken, men i slutändan har i uppgift att värna "vanligt folk" från dess faror, medan druiden strävar efter att uppgå i vildmarken.
Vilket det bara är Aragorn som är vad gäller Dunédain är (jag tror inte att Théoden eller Häxmästaren kan hela med Athelas…).
Ska man vara på det viset tror jag visserligen att det i D&D finns ett antal kungar beskrivna som också har klassnivåer i paladin.
Även vår världs medeltidsmänniskor skulle ha tittat på dig som om du var en idiot om du ville återställa några våtmarker.
