OSR OSR, rules light och regelagnosticism

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,928
Location
Ett häxkräl
Nä, men rent principiellt kan man ju argumentera för att typ jag skulle vilja spela Sherlock Holmes. VAD MAN NU VINNER PÅ DET, förstås, men rent funktionellt kanske det borde finnas rollspel som tillåter det också. Men, som tidigare nämnt, det kan ju lätt balla ur.
Jag tänker att en viktig komponent i rollspel är utmaningar. I 5e kan det vara att bygga en maxad stridsmaskin, i OSR att besegra orkerna i Rum 37 utan strid, i ett narrativististiskt spel att få till berättelsens höjdpunkt på ett tillfredsställande sätt. Och att det är olika utmaningar som tilltalar oss, och som vi är olika bra på. Inget rollspel kan tillfredsställa alla möjliga preferenser. Och att spel X inte möter just dina preferenser betyder inte i sig att det är feldesignat.

Vilket kanske inte var svar på din post.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,494
Location
Göteborg
Jag tänker att en viktig komponent i rollspel är utmaningar. I 5e kan det vara att bygga en maxad stridsmaskin, i OSR att besegra orkerna i Rum 37 utan strid, i ett narrativististiskt spel att få till berättelsens höjdpunkt på ett tillfredsställande sätt. Och att det är olika utmaningar som tilltalar oss, och som vi är olika bra på. Inget rollspel kan tillfredsställa alla möjliga preferenser. Och att spel X inte möter just dina preferenser betyder inte i sig att det är feldesignat.

Vilket kanske inte var svar på din post.
Jag pratade om det i en gammal post, och flera menade att "utmaning" inte är en komponent överhuvudtaget när de spelar rollspel. Så det är definitivt inte en fundamental grej som alltid finns, och kan vara skillnaden som gör att spelet funkar bättre för vissa än för andra.

(Men det är såklart väldigt vanligt, och viktigt i flera spelstilar, till exempel OSR.)
 

Zimeon

Magister Katt
Joined
31 Mar 2013
Messages
255
Location
Åkersberga
Jag tänker att en viktig komponent i rollspel är utmaningar. I 5e kan det vara att bygga en maxad stridsmaskin, i OSR att besegra orkerna i Rum 37 utan strid, i ett narrativististiskt spel att få till berättelsens höjdpunkt på ett tillfredsställande sätt. Och att det är olika utmaningar som tilltalar oss, och som vi är olika bra på. Inget rollspel kan tillfredsställa alla möjliga preferenser. Och att spel X inte möter just dina preferenser betyder inte i sig att det är feldesignat.

Vilket kanske inte var svar på din post.
Nä, det var mer en generell tanke, om rollspel som "möjligheten att få vara någon som är annorlunda än en själv", vilket som du påpekar, kanske inte nödvändigtvis behöver vara poängen med rollspel alls. Men någonstans för mig i alla fall, har det väl varit att tänka sig in i att vara en liten hårdnackad muterad råtta i en postapokalyptisk värld, alternativt en kvinnotjusande bard i någon fantasyvärld, och den här diskussionen påminde mig om att när det gäller att spela typ Sherlock Holmes (som då skulle vara vettlöst mycket smartare och uppmärksammare än jag själv är), så finns det inte jättemånga rollspel som har intrikata regelsystem om hur precis DET funkar.

Men det kanske inte alls behövs.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,494
Location
Göteborg
den här diskussionen påminde mig om att när det gäller att spela typ Sherlock Holmes (som då skulle vara vettlöst mycket smartare och uppmärksammare än jag själv är), så finns det inte jättemånga rollspel som har intrikata regelsystem om hur precis DET funkar.
Ett klassiskt sätt att göra det är ju med olika metapoäng som tillåter en att etablera saker retroaktivt och/eller saker som gäller andra personer eller spelvärlden i stort. Eller att bara etablera detta helt utan metapoäng, för den delen. I Nerver av stål, till exempel, har huvudpersonen tre poäng som kan användas till att etablera ett faktum som är objektivt och oåterkalleligt sant. Så till exempel kan du etablera att personen du talar med ljuger, och då är det helt sant (oavsett vad spelaren som spelade personen trodde) och kan inte ändras på. Eller spendera ett poäng för att etablera att cigaretten som du hittade på hotellrummet är av ett utländskt märke som endast säljs i en enda butik i staden. I NAS behöver man inte spendera poäng för att etablera det senare, men i andra spel kan man ju göra det.

Eller som sagt retroaktiva saker. Etablera att du var i det här rummet igår och buggade det med en inspelningsapparat, så att allt som just sagts har blivit inspelat. Etablera att du har gjort efterforskningar på personen du talar med och luskat ut att hon jobbar för ryska staten, och använd det sedan för att utpressa henne. Det har jag sett användas i Den yttersta domen, till exempel, som också har sådana mekanismer. Och jag gör det ofta i andra samberättarspel, även om det inte finns mekanik för det, genom att helt enkelt hitta på dessa saker utan att behöva betala poäng för dem.

Det är verktyg jag brukar använda när jag spelar rollpersoner som är mycket intelligentare än vad jag är. Tycker att det är ganska kul och givande, och det är en klassisk arketyp som ju dyker upp ganska ofta ändå.
 

Zimeon

Magister Katt
Joined
31 Mar 2013
Messages
255
Location
Åkersberga
Jo, det är klart att det går att lösa på olika vis, men problemet kvarstår ju fortfarande att personen måste kunna hitta på dessa snillrika lösningar, och etablera dem som sanningar. Det kanske är ett mindre problem, förstås.

Min poäng var dock inte att det är en sak som är svår att lösa i rollspel, utan snarare att det är vanligt bland "typiska" rollspel (kanske inte inom samberättande) ens adresserar det. Men men.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,494
Location
Göteborg
Min poäng var dock inte att det är en sak som är svår att lösa i rollspel, utan snarare att det är vanligt bland "typiska" rollspel (kanske inte inom samberättande) ens adresserar det. Men men.
Ja, så är det ju, och det är för att traditionella rollspel är problemlösarspel. Att då ha regler som tar bort problemlösandet vore kontraproduktivt. Det är ju det som är utmaningen som man vill åt. Andra rollspel har andra prioriteringar, och då kan man ha den sortens regler.

Samma princip i OSR-spel. Det är lugnt att ha regler som gör att spelaren inte behöver vara muskulös, eftersom det inte är där rollspelet vill lägga utmaningen. Andra rollspel som har med fysiska utmaningar i regelsystemet (Sea Dracula!) funkar annorlunda.
 

Zire

Swashbuckler
Joined
18 May 2000
Messages
2,975
Location
Umeå
när det gäller att spela typ Sherlock Holmes (som då skulle vara vettlöst mycket smartare och uppmärksammare än jag själv är), så finns det inte jättemånga rollspel som har intrikata regelsystem om hur precis DET funkar
Jag tror att ett problem kan vara att om man t.ex. sitter vid bordet med sina tärningsslag för att kompensera för att man som spelare inte listar ut ledtrådar är att man kanske ändå inte känner sig som Sherlock Holmes. Jämfört med att scenariot är upplagt så att jag kan lista ut svåra ledtrådar (eller åtminstone tro att jag gör det) även fast jag inte är lika smart och uppmärksam. Åtminstone vet jag själv att jag inte alls tycker att det är lika kul att lyckas med ett INT slag och få information kring någonting, jämfört med att man själv (som spelare) lyckas lista ut det.

(Det är här orättvisan mot fysiken finns. Jag kan inte som spelare fysiskt sträcka mig in i spelvärlden och använda min styrka för att lösa ett problem, men jag kan sträcka mig in i spelvärlden med min hjärna och lösa ett problem...)
 

Zimeon

Magister Katt
Joined
31 Mar 2013
Messages
255
Location
Åkersberga
(Det är här orättvisan mot fysiken finns. Jag kan inte som spelare fysiskt sträcka mig in i spelvärlden och använda min styrka för att lösa ett problem, men jag kan sträcka mig in i spelvärlden med min hjärna och lösa ett problem...)
Det är väl just det där som är kärnan i allt – man lever sig in i en annan värld, men det är fortfarande MAN SJÄLV som är där. Och vem är man, om inte sin fantasi, uppfattningsförmåga och idérikedom? Kroppens fysiska styrka kanske inte känns lika mycket som "jag" i det fallet.

Just vad gäller uppfinningsrikedom och intellekt känns det svårt att luta sig mot rollformuläret i alla lägen. Nu var ju grunddiskussionen (fast jag kanske blandar ihop trådarna) mer om sociala färdigheter, såsom utstrålning, charm och sådant, och de ligger väl lite mitt emellan fysiska förmågor och ren uppfinningsrikedom. Det är kanske därför som många rollspel delvis vill att spelarens agerande (och inte bara rollformulärets siffror) ska spela in för sånt. Jag ser inget principiellt fel i det.
 

Girighet

Warrior
Joined
22 Oct 2015
Messages
244
Det är väl just det där som är kärnan i allt – man lever sig in i en annan värld, men det är fortfarande MAN SJÄLV som är där.
Är det så de flesta spelar, att man är sig själv i världen men med annat skinn och att man kan kasta eldbollar eller smyga jättebra?
Det känns som det begränsar rollspelandet, jag vill ju vara någon annan när jag spelar. Tänka som någon annan, uppföra mig och göra andra val än jag skulle göra.
 

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,928
Location
Ett häxkräl
Är det så de flesta spelar, att man är sig själv i världen men med annat skinn och att man kan kasta eldbollar eller smyga jättebra?
Det känns som det begränsar rollspelandet, jag vill ju vara någon annan när jag spelar. Tänka som någon annan, uppföra mig och göra andra val än jag skulle göra.
I OSR-spel är karaktärsgestaltning inte en stor grej. Din rollfigur är din avatar. Den får gärna ha personlighet och rolig röst, men inget av det där bör gå ut över att spela smart.
 

chrull

Stockholm Kartell
Joined
17 May 2000
Messages
8,407
Det går ju alldeles utmärkt att ägna sig åt karaktärsgestaltning och spela OSR, men en smart grundpremiss är att alla spelar rollpersoner som är personlighets/kunskapsmässigt är hyffsat kompetenta äventyrare som gör allt de kan för att överleva.
 

zonk

muterad
Joined
10 Jan 2016
Messages
3,060
Det går ju alldeles utmärkt att ägna sig åt karaktärsgestaltning och spela OSR, men en smart grundpremiss är att alla spelar rollpersoner som är personlighets/kunskapsmässigt är hyffsat kompetenta äventyrare som gör allt de kan för att överleva.
Det är iaf bra om gruppen är överens om det här. Så inte nån slagit 9 int och konstant beter sig som om de inte vet vilken ände av svärdet som är vilket.
 

Zire

Swashbuckler
Joined
18 May 2000
Messages
2,975
Location
Umeå
Förlåt om det är en korkad fråga men jag kan inte OSR, vad är det grundegenskaperna är till?
Det är väl främst för att bestämma alla andra värden. Och när man sen levlar så är det grundegenskaperna som ökar och iom det så ökar de sekundära. Men det brukar kunna vara olika i olika system.

Det som påminner mest om grundegenskapsslag är väl save-slag för att slippa en negativ effekt.
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,401
Förlåt om det är en korkad fråga men jag kan inte OSR, vad är det grundegenskaperna är till?
Grundegenskaperna är till för att tillsammans med tärningen avgöra hur det går för rollpersonen i osäkra situationer. Grundegenskaperna är däremot inte en given utgångspunkt för karaktärsrollspel. Om min rollperson har 4 i intelligens förväntas jag ändå göra så smarta val som möjligt eftersom att försöka spela smart och överleva är grundläggande i OSR.
 

Klingonsylt

Swordsman
Joined
28 Sep 2005
Messages
474
Location
Umeå
Jag kan absolut ha tagit fel här! :oops:

Jag fick för mig att t.ex. Whitehack och Cy_borg gör så.
När jag spelade Mörk Borg fick vi slå för att se om grundegenskaperna blev bättre. Har för mig att de kunde bli sämre också om man hade otur 😄. antar att Cy_borg är likadant.
 

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,928
Location
Ett häxkräl
När jag spelade Mörk Borg fick vi slå för att se om grundegenskaperna blev bättre. Har för mig att de kunde bli sämre också om man hade otur 😄. antar att Cy_borg är likadant.
Gygax vänder sig i sin grav.

Liksom @chrull känner jag inte till något sådant i gammel-DnD eller någon ren klon (men min ADD-kunskap är dålig, ska tilläggas). Tror inte det finns i spel som ACKS eller LotFP heller.
 
Top