Orch eller inte Orch?... obs *humor* och diskussion i ett

Barda-orcher, så som dom ska vara:
MV5BZGE1Y2FiYWQtMjY3NC00MGJkLWFkMDgtM2E3MWYwYjNjOTM3XkEyXkFqcGdeQXVyMTIwNzMxOTQ@._V1_.jpg
 
Eftersom det finns nåt sorts etymologiskt samband långt tillbaka… uttalas han ”Orkus” eller ”Orschus”?
IMG_2625.jpeg
 
På svenska säger jag orsh, på engelska årk. Kan inte komma på något som skulle få mig att ändra mig i den frågan.

Angående utseende ska de vara fula. En orch kan inte vara snygg eller sexig. Jag tycker både Alan Lee och John Howe illustrerar orcher bra.

alanlee3.jpg

alanlee2.jpg

johnhowe1.jpg

johnhowe2.jpg

Sen har jag också en otrolig förkärlek till grisorcher. Fantastiskt coola.

ht3h.jpg

P.S. Orcher är onda. Alltid.
 
Jag har suttit nu och försökt hitta på en vettig svensk kognat till ordet. Fornengelska är rätt nära svenskan så det hade inte blivit så annorlunda, men enligt Wiktionary är det från den romerska guden Orcus (och dennes DnD-form som @Mikl konstaterat). Så nu har jag försökt gå än längre tillbaka och hitta på en svensk spegling av det latinska namnet. Den urgermanska formen torde vara *arhaz och den urnordiska *arhaR. Inget farligt än så länge, men sen sker ju vokalbortfall i ändelser så det blir *arhR, och inte kan väl /h/ vara stavelsebärande i runsvenskan? Om man antar att h:et bara faller bort så får man till slut arr.
En arr, flera arrar. Det låter väl inte så läskigt? Kanske om man har trauma efter nåt katastrofkonvent.
 
Jag inser nu att ”orsch” i svensk fonetik endast kan tolkas som ett relativt ungt låneord. Det kan omöjligen vara ett gammalt svenskt ord, då det rimligen hade assimilerats till ett ”rs”-uttal, som i ord som ”fors” eller ”kors”. Jämför ”arsch”->”ars(el)”. En ”oɕ” i standardsvenska, rimligen med modern stavning ”ors”.

Nu tycker jag det uttalet låter rätt trevligt, så jag kanske ska börja uttala det så istället!
Så har jag hört en del uppsvenskar uttala det. Som skåning är det såklart inget problem att uttala det [oʀɧ].
 
En arr, flera arrar.
Eller ännu hellre ”Orre”? Kan härledas ur germanskans ”urzan” eller turkiska ”orospu”.
F
unkar dessutom som vanligt ekenslang för Orc!
Förortsvarianten matchar ju fint med Lex Rising också.

//EvilSpook
 
Jag har alltid trott att Tolkiens beskrivning av orcherna i Sagan om Ringen var tänkt att framställa dem som sinnessjukt sexiga. Nu inser jag att jag måste läst böckerna fel på något sätt och borde nog läsa om dem.
 
GW har gjort några av mina favvo-orcher, mest ikoniskt en del runt WFB 4e-eran / däromkring. T.ex. dessa:

View attachment 16623
Samma här. Nämner någon orcher eller orker så är det ovanstående jag tänker på. Tack GW för det. (y)
TS bild är inte en bild på någon orch/ork...inte i min bok. Jag håller nog med dvärgen i detta fallet.
Men detta är ingenting som jag kommer gå ut med officiellt för alla vet hur dvärgar blir när de får "rätt" eller medhåll.😁
 
Den bästa orcen är Grimnír från A Gathering of Ravens av Scott Oden som lyckas lägga tillbaka fantasy-orcen i sitt mytologiska usprung. Jag tror att till och med professorn själv skulle ha nickat gillande åt detta konsttrick.

Att orcer blev gröna förblir nog ett olöst mysterium, men det finns i alla fall en föregångare inom fantasyn i form av de gröna trollen i Poul Andersons The Broken Sword (1954) som har mycket gemensamt med de senare fantasy-orcerna, och dessutom gillade Gary Gygax som bekant Andersons böcker. En annan möjlighet till varför gröna orcer blev vanliga kan ha att göra med att bruna och grå orcer inte såg så bra ut på bild med gammal tryckteknik, precis som hur Hulken ursprungligen var grå men sedan blev grön av just detta skäl. Detta skulle i alla fall kunna ha bidragit till att de ikoniska Warhammer-orcerna blev gröna eftersom de målade figurerna behövde synas tydligt på foton.
 
Back
Top